Barn i fattiga familjer

För ett tag sedan kom det en fin rapport "bättre stämma i bäcken än i ån" där två nationalekonomer har tittat bl.a. på kostnaden för utanförskap av olika slag och överfört prislappen på barn för att påvisa att om samhället värnar och prioriterar barnen så kan samhället också spara pengar. Riktiga genomtänkta stödåtgärder för barn som har problem (ekonomiska eller sociala eller både och) sparar helt enkelt skattepengar.

Det är något vi "vanliga" människor redan visste, men politiker är inte som oss andra rationella, ekonomiskt tänkande "vanliga" människor. Politiker behöver en rapport, eller en utredning för att ens överväga fundera över en fråga.

Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson satt med när rapporten presenterades. Ska vi titta på Stockholm en stund och se hur "bra" dom verkar för att stötta barn som har problem? Hur väl genomtänkta försöken att förhindra just utanförskap är?

Barn vräks i Stockholm. Oftast ligger obetalda hyror bakom. När mamman eller pappan inte kan betala hyran - det finns inte pengar! -går de och söker kommunalt ekonomiskt bistånd. Det gör ont, det tar emot men "därtill är föräldern nödd och tvungen" och släpar sig således i slutet av repet iväg för att möta det stålbad kontakt med socialförvaltningen är. Ansökan lämnas in och beslutet - som låter vänta på sig, dagar, veckor.. tid föräldern konstant har en klump i halsen och oro i magen - med AVSLAG kommer såsmåningomnågonstanslångtbortiframtiden som ett brev på posten.

Vi har fall på fall där förtvivlade vårdnadshavare försöker få socialförvaltningstjänstemannen att hjälpa till. Socialförvaltningen nekade senast förra veckan en kvinna med en tonårsdotter ekonomiskt bistånd. De var väl införstådda med att om inte ekonomiskt bistånd betalas ut kan inte kvinnan betala sina tre obetalda hyror och familjen kommer att vräkas. "AVSLAG". Ödet för den familjen är därigenom signed sealed delivered!

Mer: Stockholms Stad har en rar liten policy, "beviljar inte ekonomiskt bistånd för SL-biljetter på sommaren". Vilket i praktiken innebär att barn i fattiga familjer får gå hem när hela kompisgänget åker in till kungsträdgården och äter en glass, eller tar bussen för att bada. Jo, dom kanske kan följa med, om dom börjar gå typ 2 timmar innan kompisarna åker så dom kan vara på samma plats samtidigt. Inte kan dom cykla till badet heller, sånt som cyklar betalar inte socialförvaltningarna för.

Så utanförskapet landar snabbt på den unges axlar, den unge som tidigt får lära sig upplevelsen av ordet "frustration". Varje gång han/hon går hem, ledsen för att han/hon inte kunde följa med polarna till vad nu polarna ska göra. Varje gång han/hon får gå och lägga sig i badkaret istället för att bada och busa med vänner vid stranden. Varje gång han/hon, en solig dag med 25 grader i skuggan, får använda sig av minnet av hur glass smakar under tiden kompisarna äter sin "Magnum Mayan Mystica". Varje gång växer känslan av utanförskap och någonstans efter vägen exploderar accepterandet av utanförskapet, och frustrationen riskerar driva den unge till att göra något som kostar Stockholms Stad betydligt mer än vad det där SL-kortet och glassen hade kostat.

Läs även andra bloggares åsikter om socialbidrag, fattigdom, ungdomar, utanförskap
intressant.se

Ang. barn med umgängesföräldrar på obestånd

Föreningen Insolvens Stockholm vill återigen påpeka för lagstiftare samt Kronofogdemyndigheten (KFM) det orimliga i att barn till separerade umgängesföräldrar med obeståndsproblematik inte räknas till begreppet familj. Begreppet familj är svårdefinierat men i princip alla samhällskulturer omfattar biologiska och adopterade barn i konceptet ”familj”. Denna uppfattning gäller dock inte för svensk lagstiftning eller tillämpning av utsökningsbalken (UB).

I UB (7 kap. 4 §§) står det: ” Lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen.”

En umgängesförälder, förutsatt att han/hon förstått betalordningen, kan visserligen få förbehålla sig beloppet för att betala underhållsstöd för sina barn till boföräldern, men att förbehålla sig pengar så barnet får träffa den förälder han/hon inte varaktigt bor med tillåts inte. Det är inte en prioriterad utgift. Barns rätt att träffa båda sina föräldrar får därmed anses inte gälla barn till föräldrar på obestånd.

Vi menar att det är en inställning som inte hör ihop med ett modernt samhälle. Idag strävar myndigheter och organisationer, samt samhället i övrigt, att båda vårdnadshavarna, vid en separation, för barnet/barnens bästa, ska stanna i barnens liv som en närvarande, aktiv och intresserad förälder. Inställningen att varje barn har rätt till och behöver båda sina föräldrar som stöd och som förebilder framförs ofta.

Att förestå ett hushåll med barn kostar pengar, även om barnet inte permanent bor i hushållet. UB, dess tillämpning och praxis, skiljer dock inte på behov av pengar för ett hushåll utan barn och ett hushåll med umgängesbarn. Det görs inga tillägg för barn som inte varaktigt bor med sin förälder . Förutom hyran och resor till och från arbetet får en ensamstående utan barn och en umgängesförälder med barn behålla totalt 4 374 kr till räkningar samt till sin livsföring i övrigt.

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste statistik, (år 2006), bor 404 186 barn i hushåll med endast en vårdnadshavare. 333 565 (el knappt 83 %) barn lever med sin mamma och 70 619 (el drygt 17 %) med sin pappa. Vi kan alltså utläsa att de flesta barn bor hos sin mamma efter en separation varför vi kan anta att en separerad förälder med utmätning oftare är en pappa än en mamma. Det ger fler dimensioner åt problemet, det är alltså inte bara ett problem för umgängesföräldrar som sådana, utan också ett tydligt ”pappa-barn” problem.

Vi vill påpeka och förtydliga att vi inte har uppfattningen att alla separerade föräldrar lever med obeståndsproblematik.

Barn kostar pengar. Enligt KFMs egna anvisningar kostar ett barn under 6 år 77 kr/dag och ett barn sex år och uppåt kostar 89 kr/dag. Vi har jämfört med Konsumentverkets beräknade kostnader och kan se att deras normalbelopp för ex. ett barn på 15 år ligger något högre. En flicka 15 år beräknas enligt KoV till 98 kr/dag och en pojke 15 år till 106 kr/dag.

Jag exemplifierar med ett räkneexempel. Jag väljer att utgå från en fiktiv person, men skulle mycket väl kunna välja en faktisk person då det finns gott om exempel.

En 3-barnspappa med inkomst på 18 000 efter skatt. Månadshyran för 3-rum och kök, kostar 6 870 kronor/månad. SL-kort på 690 kronor/månad samt normalbelopp för en ensamstående 4 374 kr utgör tillsammans hans förbehållsbelopp, vilket hamnar på 11 934 kronor per månad. Den summan ska täcka hyra, SL-kort, telefon, mat, hårklippning, kläder, tvättmedel, sparande till sällanköpsvaror, läkarbesök, tandläkarbesök, elkostnad o.s.v. o.s.v. o.s.v. Och alltså även täcka utgifter för umgänge med sina barn.

Jag har gjort barnen till pojke, pojke, flicka och 9, 14 och 17 år.

Enligt vanliga överenskommelser kring umgänge är det tänkt att barnen ska få träffa sin pappa varannan helg samt en längre sammanhängande period under sommaren. Han bor så att barnen kan ta sig från honom till skolan och alltså vistas hos honom från fredag efter skolan till måndag morgon. Det gör 3 dygn varannan vecka, minst 6 dygn per månad.

Enligt KFMs normalbelopp per dag för barn 6 år och uppåt ökar pappans kostnader med 1 602 kr/mån. Då hans barn inte har lika eller bättre rätt till pengarna jämfört med borgenären så tillåts han inte förbehålla sig några pengar för utgifter för barnen. Ska barnen vara hos honom får han använda 33 % av sitt eget personliga existensminimum för att fullgöra det engagemang och ansvar hans barn behöver, han själv vill ta och samhället uppmuntrar till. Kvar till månadens räkningar och levnadsomkostnader blir summan 2 772 kronor. Det är varken möjligt eller realistiskt.

Under den 4 veckors sommarperiod det är önskvärt för barnen att få tillbringa med sin pappa går situationen från omöjlig till ”ännu omöjligare”. Enligt KFMs normalbeloppsberäkningar skulle 4 veckor med barnen innebära en tilläggskostnad på 8 010 kronor. Han får visserligen kompensera den ökade kostnaden med att minska det underhållsstöd han betalar/barn till barnens mor, förutsatt att han tillåts betala till boföräldern, men han får endast reducera den kostnaden med knappt 31 kronor per barn/dag, dock max 987 kr/mån/barn. Den faktiska kostnaden hamnar på 5 049 vilket betyder att hans ökade utgifter för att träffa sina barn 4 veckor på sommaren överstiger hans normalbelopp med 675 kronor.

Med andra ord att vara förälder är dyrt. Att vara umgängesförälder med utmätning är inte ens genomförbart. Om normalbeloppsprincipen inte börjar tillämpas på umgängesbarn så utgår vi från att samhällets uppfattning, formulerad av lagstiftarna och exekverad av KFM, är att barn till skilda föräldrar på obestånd inte är i behov av båda sina föräldrar.

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, umgängesbarn, umgängesföräldrar, normalbelopp
intressant.se