Fler hemlösa!

Di idag: "Kronofogden beslagtar fler bostäder". Många bostäder säljs säkert till priser under inköpspriset, bostäder faller som bekant i pris. Dn om prisutvecklingen på bostäder.

Att KFM driver in fler bostäder i år visste vi, men kanske inte att det är nästan dubbelt så många. Och vad förväntar man sig? Om man ändrar utmätningsreglerna såsom det gjordes år 1 jan 2008, vad trodde man skulle hända? FÄRRE utmätningar av bostad? Sedan den 1 jan 2008 ska KFM utmäta i "alla tillgångar" om inte löneutmätning reglerar hela skuldbördan inom 3 månader.

Detta ligger på lagstiftarna att få stopp på. Om vi tänker oss att det kommer bli fler som får svårt med sin ekonomi, och väntetiderna fortsätter vara lika långa till kommunala budget- och skuldrådgivare som på vissa håll i Stockholm så kommer detta eskalera i kvadrat. Och snabbt kan det gå. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man tänkte inför den förändring av utsökningsbalken som gjordes vid det senaste årsskiftet?

Jag undrar också vem som "beställde" förändringen? För jag tvivlar på att det togs på initiativ av lagstiftarna själva, det kanske var någon enskild eller grupp av lagstiftare som lyfte frågan men jag tvivlar starkt på att idén "föddes" där. Jag vet att det inte var gäldenärskollektivet som önskade den här ändrade ordningen. Kvar finns justitiedepartementet, KFM indrivningsprocessen eller borgenärskollektivet. Tids nog står det nog klart men just nu är det höljt i dunkel vem som kom på iden med enhetlig utmätning. Hursom det slog igenom och som vanligt får skattebetalarna stå för kalaset. Med all sannolikhet går inte den som just blev av med sin bostad - kanske för ett obetalt SMS-lån eller oförmåga att betala telefonräkningen - till arbetet utan får sin utkomst ordnad på annat sätt än genom arbete och så blir det de sociala myndigheterna som får hjälpa till med bostad. I Stockholm kanske genom "tak-över-huvudet-garantin" och en plats på ett hotellhem för 15 000 kr/månad.

Och lycka till att i Stockholm att få tag i en lägenhet med den historiken! Så det kan bli 15 000 kronor/person/månad under en lååång tid.

Men det är klart, borgenären fick trots allt sina pengar. Så NÅN rättvisa skipades trots allt.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, utmätning,
intressant.se

Och KFMs uppdrag är fortfarande att driva in utan att ställa krav på borgenären.

DN idag.

Jag kan fortfarande inte förstå varför staten inte ställer rimliga krav på vad borgenären ska ha uppfyllt för att få åtnjuta den kostnadsfria service staten ställer upp med via KFMs indrivning.

Det handlar inte om att begränsa avtal eller besluta om att saker får vara si eller så. Det handlar om att misslyckade krediter ska förhandlas mellan gäldenär och borgenär.

Svenskarna har som nation en mycket god betalningsmoral. När människor inte betalar sina räkningar är det oftast pga att dom inte har råd. Ex som en medlem i Insolvens Stockholm som håller på att separera. Hennes ekonomi är god, MEN, övergången mellan en "samboekonomi" och "singelekonomi" hotar just nu stjälpa hennes ekonomi. Lägenheten dom bodde i är för stor och för dyr för henne att klara, men det tar tid att få tag i en ny.

När hon talar med sina fordringsägare (där några är kreditägare) säger dom kategoriskt:
"- Du ska betala enligt avtalet oavsett hur ditt liv ser ut nu. Vi ger ingen respit. Om du inte betalar lämnar vi in till kronofogden och då ökar din skuld på ögonblicket med si och så mycket."

Hon har inga betalningsanmärkningar. Inga misskötta krediter. Inte ännu... Men den höga hyra hon måste betala nu när hennes sambo flyttat gör att ekonomin hotar haverera. Fordringsägarna uppvisar ingen förhandlingsvilja eller någon förmåga att inse att hon bara begär uppskov under tiden hennes ekonomi ska ställas om. Ingen alls. Och varför inte?

För att fordringsägaren har KFM i ryggen. KFM som nu tydligen är ombud för borgenären... Och som sagt, som DN skriver, så finns det några som tjänar storkovan på det som för individen och för samhället är en megakostnad.

Nättidningen www.sourze.se
intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, ekonomi, indrivning, ekonomiska problem

Ang DN snabb utmätning oroar politiker

Dagens Nyheter (DN) publicerade under vecka 32 två artiklar kopplade till utmätning. I den första artikeln, 7 augusti, uttryckte Ingela Pedersen, ordförande i Budget och skuldrådgivarnas yrkesorganisation (BuS), en oro för hur den nya utmätningsordningen ytterligare försvårat en redan tidigare problematisk situation för överskuldsatta, samt hur samhället riskerar skapa hemlösa. I den andra artikeln läser vi att politikerna inte förutsett konsekvenserna av en, sedan årsskiftet, för gäldenären tuffare indrivning.
Vi tycker artiklarna väl beskriver skillnaden mellan överskuldsättningens verklighet och lagstiftarnas kunskap. Innan någon åtgärd kommer att visa sig effektiv måste lagstiftarna uppskatta samt definiera vilket problem man syftar lösa.

När man tittar på den nya utmätningsordningen undrar man vad lagstiftarnas intention med den nya hårdare indrivningen var?
Önskade man reducera antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten (KFM)?
Önskade man se minskade kreditförluster för kredit- och postorderföretag?

Var avsikten att upprätthålla en hög privat betalningsmoral?

År 2000 ansökte 3 520 personer om skuldsanering, 1 337 eller knappt 38 % beviljades. År 2005 ansökte 4 178 personer om skuldsanering, 1 516 eller drygt 36 % beviljades. Siffrorna visade att skuldsaneringslagen inte levererat önskat resultat och en utredning tillsattes.
1 januari 2007 trädde den nya skuldsaneringslagen i kraft.
År 2007 ansökte 6 831 personer om skuldsanering, 2 452 eller knappt 36 % uppfyllde skuldsaneringslagens kriterier och beviljades skuldsanering. Siffrorna ovan ska ställas mot det faktiska antalet gäldenärer i riket, 486 134 personer, (KFM 2008-08-13). Runt 117 000 personer har löneutmätning. Jag vill understryka att siffran 117 000 endast gäller de personer som har en utmätningsbar inkomst. Familjer med många barn, ensamstående barnfamiljer, socialbidragstagare och sjukskrivna/sjukpensionärer har svårt att komma upp i utmätningsbar inkomst och de personer/familjer som har för låg inkomst för att möjliggöra utmätning ryms inte i statistiken. Det finns alltså ett mörkertal, kanske tom ett stort sådant

Räknar vi in alla som drabbas sekundärt (partners, barn o.s.v.) lär siffran bli betydligt högre än 117 000.

En fungerande ekonomi är väsentligt för en persons välbefinnande. I en marknadsekonomi säkerställer tillräckliga inkomster en persons basbehov såsom bostad, mat, kläder o.s.v. Kan man inte betala för dessa saker blir tillvaron svår. En människa som konstant måste oroa sig för hur han/hon ska klara el- och telefonräkningen eller hur barnens behov av t. ex. mat och kläder ska finansieras, bryts ner. Det är inte så mycket en fråga om ”OM” utan mer hur lång tid det tar. Vi kan nog utgå ifrån att en ensamstående förälder som, med sina barn, vräks ur sitt hem knappast går till jobbet nästa dag. Kostnaden för basbehoven kommer således falla på det allmänna.

I praktiken ska en person leva med överskuldsättning under några år innan skuldsanering kan bli aktuell. 42 % av de som beviljades skuldsanering år 2007 hade sjukersättning Vi kan ur statistiken utläsa att det kan finnas en koppling mellan sjukdom och överskuldsättning. Frågan är om sjukdom föds ur överskuldsatthet, eller om överskuldsatthet springer ur sjukdom? KFM uppskattar samhällskostnaden för överskuldsättning till 30 – 50 miljarder/år. Skattemiljarder som antagligen väl behövs till något annat utgiftskonto. Medelålders överskuldsatta personer har behov av läkarvård i samma utsträckning som en genomsnittlig sjuttioåring. Lägger vi till kunskapen om barns livsvillkor och hur fattigdom präglar barnens självbild hamnar vi antagligen igen på en betydligt högre siffra.

Tittar vi på vilken typ av skulder som är vanligast hos KFM så är skulder för telefoni och internet i topp. Är det rimligt att företag, utrustade med den nyaste, mest effektiva säljpsykologin får ovillkorad statlig hjälp med att driva in pengar från enskilda personer när det redan då avtalet ingicks borde stått klart att individen inte hade betalningsutrymme för utgiften? När betalning uteblir går borgenären till KFM, får avtalet fastställt och staten hjälper borgenären driva in avtalet i sin helhet. I sin helhet. Staten driver alltså inte bara in ev. förlust till företaget, utan också förlorad vinst. När företag, mer eller mindre lättvindigt, säljer sina produkter och tjänster, ingår antagligen denna statliga ”försäkring” med i kalkylen. Varför skulle annars företag låna till och teckna avtal med 18-åringar som endast har studiemedel (1050 kr/mån, 10 mån/år) som inkomst? 18-åringen klarar inte betala, när han/hon är 30 år har han/hon fast jobb, skulden har vuxit till åtskilliga tusenlappar och den som då äger skulden får hjälp av staten att hämta hem sin ackumulerade vinst. I och med att det inte finns någon gräns för vad som kan drivas in och hur länge skulden kvarstår så skulle man nog kunna kalla det för en ”investering över tid”. Orkar man inte vänta kan man alltid realisera en del av det bundna kapitalet genom att sälja skulden till någon som har mer tålamod.

Vid årsskiftet trädde så en ännu hårdare eller, som KFM ofta kallar det, ”effektivare” utmätning ikraft. Om lagstiftarna avsåg driva in mer vinster till företag så har KFM tveklöst blivit mer effektiv. SR Blekinge rapporterade den 14 juli 2008 att indrivningen i regionen under landets tre första månader ökat med 144 miljoner kronor. 71 skånska barn hade vräkts från sina hem. Innan året är slut räknar man med att 800 barn i riket vräkts från sina hem.
Vid indrivning ställs inga krav på borgenären. Är skulden fastslagen skall staten utmäta gäldenären.Utmätning som kan pågå år ut och år in. I vår förening finns en kvinna som betalat 1,5 miljoner på en ursprungsskuld på 1 miljon. Hon har drygt 14 000 i utmätning varje månad. Har arbetat sedan 13 års ålder. Hennes skuld är idag uppe i 3 miljoner. Allt sker under statens övervakande. Hur jag än vrider och vänder på problemet så kan jag inte förstå att staten ställer upp på den ordningen. Ställer upp och hjälper till. Kvinnans utmätta lön går varje månad till en av Sveriges största banker. Staten driver in vinst åt ”miljardvinstbanken”, genom utmätning av gäldenären.

Vems är ansvaret när krediter blir ”misslyckade krediter”? Vilka är delaktiga i och påverkas av att en privatpersons ekonomi havererar? Vad ska samhällets uppgift och ansvar vara? Hittar inte lagstiftarna en bättre och klokare lösning på obeståndsproblemet oförsiktigt utlånade pengar, ex SMS-lån, än strängare utmätning av gäldenären så kommer sannolikt samhällsproblemet ”överskuldsättning” att växa både i omfattning och i kostnad för samhället.

Med vänlig hälsning
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, kfm, utmätning, SMS-lån
intressant.se

SMS-lån IGEN

Så var det dags igen. "SMS-lån" ökar skriver DN. Antalet fall till KFM som gäller SMS-lån växer, eller skenar snarare. Och så ska det diskuteras igen kring dessa lån.

Hur länge vi än diskuterar frågan, hur mycket vi än förfasar oss, hur illa vi än tycker om eländet SMS-lån så är inte lånen i sig problemet. Om ett företag lånar pengar till en person, varför ska vi bry oss om det? Han/hon/de som driver företaget får man anta är vuxna människor, lika så den som ansöker om lånet. Problemet är alltså inte själva lånen. Problemen är de lån som "misslyckas" och som blir till ett ärende hos KFM.

Vi kan anta några saker.
Kreditkontrollen SMS-företagen hålls med kan vi anta vara undermålig. Till skillnad från bankerna så har SMS-låneföretagen en "sky-high" procent som går till indrivning. Enligt DN går så många som 10 % av SMS-lånen till KFM för indrivning. Bankerna ligger på någon promille när det kommer till kreditförluster gentemot privatpersoner.

Att det är personer med svag betalningsförmåga. Vi kan utgå från att den person som måste låna 3 000 kronor är 3 000 kronor kort. Det kanske finns en och annan som tar ett SMS-lån fastän han/hon hade 3 000 kronor över på bankkontot. Men de flesta har antagligen inte pengar på kontot.

Så kan vi fortsätta. Är Någon Förvånad Över Att Fenomenet SMS-lån Fortsätter Växa?

Varför skulle SMS-låneföretagen sluta? De tjänar ju pengar! Även på sina "misslyckade" krediter. På de låntagare som fullgör sin del av avtalet tjänar företaget några hundralappar. På de som "misslyckas" med sin kredit tjänar företaget några TUSENLAPPAR, om än lite längre bort i tiden.

När en kredit "misslyckas" får företaget rätt att skicka statligt avlönade fogdar att utmäta gäldenären. "Poof" låter det och personen - som antagligen inte borde fått något lån beviljat - försätts i fattigdom. Staten frågar inga frågor, staten utmäter och hjälper så företag att få in sin över tid ackumulerade vinst!

Det finns typ inga risker för SMS-låneföretagen. Antingen lite mindre i vinst idag, eller lite högre vinst om några år. Allt med statens hjälp. Att sedan lagstiftare och myndigheter kallar SMS-lån en styggelse är förbluffande. Styggelsen med sms-lån är att oavsett hur avtalet utformats så sätter svenska staten sina fogdar att utmäta gäldenären. Även om det stått klart redan från början att gäldenären inte skulle klara utgiften.

Jag tror att om man vill förändra mängden ärenden som går till kronofogden, för det är det som är problemet inte lånen i sig, så måste man titta över KFMs uppdrag. Det går inte å ena sidan oja sig över att problemet finns och å andra sidan delta i spektaklet genom att driva in vinster till företagen.

Om en försäkringstagare ska få en försäkring att lösa ut, så kommer han/hon vara tvungen att uppfylla vissa krav försäkringsbolaget ställer. Har man inte uppfyllt kraven får man heller ingen ersättning. Ex. sitter jag på trägolvet i köket och leker med bensin och tändstickor, huset brinner ner så kommer försäkringsbolaget att undra varför jag ringer.

Men när det kommer till indrivning så ställs inga krav. Inga som helst. Den som för tillfället äger avtalet som reglerar skulden kommer att få hjälp av staten via KFM att driva in skulden, hela skulden samt vinsten. Även om det är ett sk. SMS-lån. Trots att alla tycker att SMS-lån är en styggelse.

Så KFM driver in. Eller snarare driver människor till sjukdom, hemlöshet, barn från sina föräldrar o.s.v. En "försäkring" för borgenären som kostar samhället 30 - 50 miljarder. Skattemiljarder.

Läs även andra bloggares åsikter om SMS-lån, kronofogden, KFM, indrivning, löneutmätning, vinst
intressant.se