Det verkar luta mer och mer...

..det här med ekonomin. Fler och fler varnar och säger att det kan bli tufft. DN ser en risk att 1990-talets kris på bolånemarknaden upprepas.

Och vad gör politikerna? Jo, Ertsborn kommer med ett nytt färskt förslag på "ny" skuldsaneringslag. Sist den lagen förändrades var årsskiftet 20062007, dvs för mindre än två år sedan...

Jag tycker självklart att skuldsanering är en bra ide. Det kan hända att den blir en ännu bättre ide med "Utredningen för ett samordnat insolvensförfarande" och förslaget som snart ska presenteras.

Men det räcker inte! DET RÄCKER INTE!!!

Innan man ska ordna ett problem måste man känna till vad problemet är. Problemet med den stora mängd gäldenärer på obestånd som Sverige hålls med är Utsökningsbalken (UB).

Justitiedepartementet har haft planer på en utredning/förändring av UB sedan ungefär då dinsaurierna gick på jorden. Dvs länge. Där har den legat. Och legat... och legat.

Så kom då initiativet med insolvensutredningen. Man uppdrog åt Ertsborn att försöka råda bot på det stadigt växande "gäldenärsberget", eller försöka hitta en lösning.

Och lösningar finns det.

Tyvärr så har man valt att koncentrera sig endast på skuldsaneringsinstitutet. Skuldsanering behövs, men det behövs som sagt fler saker. Hela utsökningsbalken är skriven efter en marknad som då såg helt annorlunda ut jämfört med idag.

Och jag kan iof förstå varför makthavarna klamrar sig fast vid skuldsaneringsinstitutet. Där är det nämligen minst strid mot fordringsägarna.

Vi ska inte glömma bort att 2008 beräknas kfm dra in 3,2 miljarder enkronor åt privata fordringsägare. Det är inte enkelt att gå upp i stid mot det kapitalet.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om KFM, skuldsanering, insolvensutredningen, utsökningsbalken,
intressant.se

Livet är orättvist. Och så ska det visst vara.

Situation Stockholm skriver om överskuldsättning och utredningen för ett samordnat insolvensförfarande, dvs den utredning där Ertsborn är utredare. Jag kan bara bekräfta bilden. Hopplöst!

Skuldtyngda personer som inte kvalificerar sig till skuldsanering nu, eller i framtiden, har inga möjligheter att få ordning på ekonomin. "Skuldförlåtelse" är liksom inte Sveriges grej, till skillnad från många andra länder där man säger att "ett avtal kräver två parter, minst, och om avtalet inte fungerar så ska dessa parter komma överens om ett NYTT avtal, som fungerar". Eller som marknadsekonomin USA har som talesätt "... först vid din 3:dje konkurs är du utbildad som företagare".

Det är skillnad mot Sverige...

Med reservation att jag kan ha fel, blir mycket gärna rättad här söker nämligen information, så har jag fått förklarat för mig att i övriga nordiska länder finns utmätning (där staten -kfm- övertar tillgångar) för både A-mål -skulder till staten- , och E-mål - privata fordringsägare -men där löneutmätning (betyder att kfm transfererar all inkomst över existensminimum till fordringsägaren/fordringsägarna) inte kan ske i E-mål utan endast kan ske i A-mål.

Förenklat betyder det, att övriga nordiska länder praktiserar systemet att, om du köper en tvättmaskin, och inte klarar betala räkningen, så kan företaget via staten utmäta (ta tillbaka) tvättmaskinen. Men kan inte begära att du ska löneutmätas. Ska staten gå in och utsätta medborgare för ekonomiska sanktioner ska det vara för statliga skulder. Men det är i andra länder det...

I Sverige har vi den förtjusande lutherska iden att om du fått kredit för en tvättmaskin beviljad, och inte kan betala (du kanske blivit sjuk, skilt dig, blivit arbetslös eller gått i konkurs) så går företaget som sålde tvättmaskinen till KFM, begär att skulden ska krävas in och om avtalet står fast i domstol så kräver kfm dig, via lön, varje månad tills tvättmaskinen är betald, med ränta, med kostnader typ "bokföringskostnad och avikostnad" eller "uppläggningskostnad" och allt. Precis som om du valt att inte betala räkningen.

Du lever på existensminimum tills avtalet är fullföljt. Staten går,enligt mig, kreditmarknadens ärenden.

Så har vi den insolvensutredning som väntas läggas fram i slutet av september. Den kommer koncentrera sig på enbart "skuldsanering". Varför?

Jag har suttit i riksförbundet Insolvens styrelse under några år. Insolvens blev, sent omsider, inbjudna till Ertsborn för att beskriva vad våra iakttagelser kring skuldsanering/obestånd/evighetsgäldenär var. Mötet blev ganska "stormigt" för att uttrycka sig milt. Jag, och någon annan, framförde vår "irritation" över att ingen gäldenärsföreträdare ingick i "expertgruppen". Att visserligen hade en BuS blivit invald i gruppen under nov 2007, men förutom han/hon ¨(hon) så var det arbetsgivarorganisationer, löntagarorganisationer, bankföreningen, inkassobranschen o.s.v. som var inbjudna till "expertgruppen".

Den uppfattningen har vi även informerat justitiedepartementet om. Faktum kvarstår, ingen gäldenärsföreträdare ingår i expertgruppen.

Jag tror att anledningen till att Ertsborn lagt fram en förändring i skuldsaneringslagen är för att inom den åtgärden kan alla fordringsägare sluta upp. Vi Går Med På Vad Som Helst Bara Det Ryms Inom Skuldsaneringslagen. Absolut Preskription Är Inte PÅ! Whatever, bara inte absolut preskription!

Så vi får nog se alla kreativa förslag, absolut preskription, höja normalbeloppet, kapital före ränta, att svenska staten ska driva in statliga fordringar inte privata, att umgängesföräldrar ska ha ett normalbelopp kopplat till sina barn, att att att... gå omintet även den här gången. Jag sätter en skinande blank 1-krona på att skuldsanering är allt Ertsborn lyckats förhandla sig till, att de övriga (viktiga) frågorna, vänder tillbaka till Justitiedepartementet med en lapp "Viktigt"
och där stannar möjligheterna för gäldenärskollektivet att få igenom vad som krävs.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om Insolvens Stockholm, Ertsborn, insolvensutredningen, gäldenär
intessant.se

Barns skulder

Lagförslaget igen. Så fint det låter.

Det är tänkt att avtal mellan minderårig och "avtalsägare" ska avvisas från KFM och från domstol. Dvs det ska inte drivas in med mindre än att överförmyndaren godkänt avtalet. Så långt så gott. Läser man pressmeddelandet ser det onekligen omtänksamt ut och bra tänkt.

Men så kommer man till det lilla "men", ett litet gnagande men som stjälper hela det goda lasset. Skulder till kommun, till stat och till landsting verkar inte ingå. Så då är vi där IGEN. Om syftet med detta lagförslag är att skydda barn så är man direkt fel ute. Barn har visserligen privata fordringsägare, ex skolfoton och prenumerationer. Men det är inte allt. Många dras även med skulder till bibliotek och vårdskulder m.m. Och där är det status quo som gäller. Ingen förändring.

Det är som någon sa "Den här regeringen gör allt halvjobbat!" Och det stämmer. Problemet är att vilken regering får saker gjorda? Inte den här, inte den förra och antagligen inte nästa heller. Problem med skulder växer och växer och sväller över alla bredder och längder. Och jag ser inte en enda ljusning på himlen.

Visserligen kommer nu Ertsborn med delar av sin insolvensutredning snart. Dock kan vi redan nu konstatera att det vi trodde från början stämmer.

Lagförslaget handlar endast om skuldsaneringslagen. Det är bra, men det räcker inte. För att på allvar ta itu med problemet måste UB ses över. Utredningen lämnar sitt förslag, förändringar i skuldsaneringsinstitutet, men alla viktiga förändringar, absolut preskription, utmätningsordningen, normalbeloppet o.s.v. skjuts tillbaka till justitiedepartementet med en påklistrad "Post-it" lapp: "Obs! Viktigt" och så hamnar det igen där det legat hela tiden. Hos justitiedepartementet i högen "att göra". Och inget blir gjort.

Inte förra gången. Inte den här gången heller. DN idag om bostadslån.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om barns skulder, justitiedepartementet, Ertsborn, Insolvensutredningen
intressant.se

Privatekonomin hos många är ansträngd.

DN skriver att svenska hushåll är allt mer skuldtyngda. Mats Odell ger pengar till FI för att svenskarna ska lära sig och inte se hyresavin som en överraskning.

Jag vill igen göra er uppmärksamma på att när människor inte betalar hyran är det inte för att dom inte vill. Dom KAN helt enkelt inte. Dessa personer har helt enkelt inte pengar att betala hyran med. Inte råd. Kein Geld. No money.
Hade dom haft pengar att betala hyran så hade hyran blivit betald. Den som tror att hemlöshet är något som människor tar med en klackspark vet inte vad han/hon talar om.

Problem med ekonomiska tillkortakommanden är inget problem som "ägs" av någon politisk inriktning. Här är alla lika okunniga. Oavsett vad partipolitiken försöker framföra som argument till varför socialbidrag ökar, så ökar den för att människor inte har pengar. Inte har råd. Och anlednngen till att dom inte har råd är inte för att dom köpt lyxvaror.
Det är inget nytt för de senaste 2 åren. Även innan maktskiftet blev människor vräkta pga obetalda hyror. Men det är klart man kan alltid dra politiska poäng hos de som "bor säkert", de som fortfarande röstar och säga att man bryr sig. Det är "den andres fel". Skillnaden är marginell mellan de som har och de som vill ha makten.

Oavsett hur människor röstar, eller vem som styr landet så har svaga ekonomiska grupper problem. Och innan kunskap ligger till grund för åtgärder, kommer man heller inte åt problemet.

Det är en cirkus utan slut. När vi förstår att de som är i behov av pengar till hyra ÄR i behov av pengar till hyra, kanske kanske kanske vi är en bit på väg. För som det är nu, att tro att neka till hjälp (ekonomiskt bistånd) är att spara pengar, är så dumt så det liknar ingenting.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om socialbidrag, ekonomiskt bistånd, avhysning, vräkning
intressant.se

Och där satt den!

I krysset!
jag hann just skriva det där *pekar på inlägget nedan* innan jag såg att SvD lagt ut en artikel om att Finansinspektionen ska få 25 miljoner extra.

5 miljoner av dessa "...ska Finansinspektionen få ansvar för att utbilda allmänheten i privatekonomi. 5 miljoner ska gå till detta.
–Ibland kommer hyresavin som en överraskning, säger Mats Odell. Han tror att många skulle kunna få sin hushållsbudget att fungera bättre med stöd och utbildning från staten."

Ni ser mina vänner, det uppdrag Kronofogden har idag kostar för mycket. Att staten ska driva in bl.a. SMS-lån till fordringsägarna kostar 30 - 50 skattemiljarder per år.

Så köp de aktier tidningen Affärsvärlden rekommenderar. Och så stoppar ni in utdelningen i lån till staten. För om politikerna tror att lösningen på problemet är att "utbilda" och "lära" människor betala sina räkningar så är dom helt fel ute.

Folk "struntar" inte i att betala sina räkningar. Människor betalar inte sina räkningar för det finns inga pengar.
Finns det pengar betalar man. '
Finns det inga KAN man inte betala.
Och de som inte kan betala hamnar hos Kronofogden. Och då är det STOOORA skattepengar vi talar om...

Att människor får problem med hushållsekonomin (dvs att dom inte KAN betala sina räkningar) beror mycket ofta på arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller konkurs. Det ska bli spännande att se finansinspektionen "lära" människor inte göra de dumheterna...

F.Ö. tycker jag det är förskräckligt att Mats Odell tror att människor vräks pga att dom glömt bort hyran. Min erfarenhet är att människor som inte har pengar till hyran är paralyserade av skräck, ångest och oro varje vaken stund av varje dygn. De skulle antagligen ge en arm för att få glömma bort hyresavin.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kfm, kronofogden, hushållsbudget, finansinspektionen, arbetslöshet, skilsmässa, konkurs, sjukdom
intressant.se

Javisst ska man köpa!

...men köpa rätt. Affärsvärlden skriver köp (aktier i Intrum Justitia). Du uppmanas att köpa delar i sånt som gör pengar på mindre lyckade köp. Och det är säkert en god affär. Jag är helt övertygad om att det går tjäna pengar på ex. barn vars skulder ska drivas in från barnen (nu 18 år och unga vuxna), skulder som uppstod då barnet hade halsfluss way back when. Det tjänas redan pengar på sånt.

Eller på sådana som blir arbetslösa under en ev. lågkonjunktur, eller på sådana som råkar ut för en olycka och inte klarar återvända till jobbet söndervärkta av skadorna. Med den hotande ekonomiska nedgången blir det sannolikt fler sådana att tjäna pengar på. För att inte tala om alla hus som kommer att säljas med förlust för säljaren och dessa "misslyckade" köp går det tjäna megastora pengar på. Så passa på och köp aktier i banken också. Det blir visserligen antagligen en nedgång just när kreditförlusterna slår till, men under flera årtionden därefter så tar dom hem peng efter peng efter peng... Så i det långa loppet tjänar du på det.

MEN köp INTE delar i staten, för det blir den som ska betala alltihopa. Precis som idag. Fast värre. Utmätning under högkonjunktur räknas kosta staten 30 - 50 miljarder per år. Så under en lågkonjunktur kan det skjuta hur högt som helst.

Nä, här ska du nog låna ut pengar till staten. På det sättet tjänar du pengar två gånger på samma problem. Dels på aktierna i de som tjänar på dåliga köp, dels räntepengar från staten som måste låna dina pengar för att betala notan.

*nynnar*
"...säg är det konstigt att man längtar bort nån gång..."

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslös, barns skulder, köp, sjukdom, utmätning
intressant.se

Fast det är klart...

...alla mår väl inte riktigt lika dåligt som den gäldenär kfm anser sig behöva undervisa...

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kfm, indrivning
intressant.se

Att "ta" ett lån

Tar man sig ett lån? Får man inte ett lån beviljat av någon?

Sitter "hemelektroniksbutikens" personal förvirrade och tittar på när den oansvarige konsumenten bär ut den ansvarige butikens saker med ett "jag tar den på kredit" över axeln? Jag fattar ingenting.

En av SVDs artiklar. Där finns en läsarfråga till höger. Frågan läsarna ska svara på lyder:
"När tog du ett banklån senast?" På en skala hur passiv framstår banken?

Vi kan inte bo i samma land, Sverige, jag och de som skriver och uttrycker sig om lån, krediter och andra avtal. För där jag bor, och på det internet jag använder, och den media jag tittar, hör och läser på, där är det inte konsumenten som jagar lån. Där är det långivarna som jagar konsumenten. Och det är långivarna som godkänner det lån som alla skriker om att svensken "tar" och på så sätt skuldsätter sig. Och det är den stackars långivaren som får statens stöd att driva in de 35 000 SMS-lån som i år räknas bli statens angelägenhet. Stöd av staten mot gäldenären, som kanske är en sjukpensionär som inte kan arbeta för han blev överkörd av en buss!

Jag tar mig för pannan.

Det är reklam vart jag än vänder mig, "left, right and center" och det är reklam för lån eller krediter eller långvariga avtal (ex. tele, internet, mobiltelefoni yada yada yada) HELA TIDEN. Med posten kommer reklam, ofta innehåller den reklamen någon form av erbjudande om kredit eller lån. T.o.m. papperet som är vikt runtom reklamen är reklam för lån.


Om någon vill "ta ett lån" så blir det inget lånande med mindre än att någon har godkänt eländet. Jag vill påstå att svensken står i skuld till någon som har skuldsatt honom/henne. Eller är de stackars förfördelade fordringsägarna utan något som helst ansvar?

Alla som lyckats med att "ta" ett lån utan att långivaren godkänt lånet kan räcka upp en hand.
Oj vad få händer jag ser i luften...

Sen när konsumenten inte kan betala så kommer kfm och ska lära konsumenten (sid. 10-11) någonting. Vavava?

Finns vi i samma land?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kfm, lån, låna, konsument, långivare, fordringsägare
intressant.se

Den "opartiske" kronofogden

Verkar ha tagit på sig lärarrollen. I skatteverkets och kronofogdens tidigare gemensamma tidning "protokoll" säger en medarbetare på KFMs försäljningsenhet i Stockholm:

"...Matthias vågar inte gissa
om auktionerna är lönsamma eller ej för
borgenärerna.
– Det är nog mera ett sätt att lära de
här personerna att deras saker faktiskt
utmäts och säljs om man inte kan betala
sina skulder"

Så den kvinna som fick reumatism mitt i sitt fungerande yrkesliv, blev sjukpensionär och i kaoset med att uppfostra två barn, vara sjuk OCH få problem med ekonomin hon ska lära sig? Lära sig vad? Vad har Kronofogden att lära henne?

Föraktfullt är vad det är.

Länk till tidningen protokoll.
http://www.skatteverket.se/download/18.2a9d99b2110b7fcf5c08000838/protokoll200701.pdf

Och det blir bara tydligare och tydligare att statstjänstemännen på KFM inte är riktigt så opartiska som dom säger sig vara. GP

Läs även andra bloggares åsikter om kfm
intressant.se

DN för ett tag sedan.

...närmare bestämt DN den 7 juli.

Jag undrar hur många som under lång tid varit gäldenärer på obestånd som fortfarande har kvar sin bostadsrätt, har en dyr bil, har fonder o.s.v.

Det finns säkert någon/några. Men inte bör det vara så många. Vad jag däremot tror är att när KFM skärpte tonen mot gäldenären så dök fordringsägarna längre ner i sina kistor, främst för att få vara med och dela den kaka på 3, 2 miljarder som kfm enligt prognos räknar med att dra in till privata fordringsägare i år.

Det finns kanske en och annan indikation på att det är så. GP.
Den artikeln säger så mycket om vad för elände staten ställer till med.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kfm, indrivning, gäldenär, borgenär
intressant.se

Krönika i SVD fre 08-09-05

SVD. "Vem ansvarar för skuldberget?"

När Karin Arnell i fredagens krönika i SVD talar om skuldberget skriver hon: "...Förr sparade man och planerade sina inköp..." och jag tror Karin slår spiken rakt på huvudet där. Nyckelordet är "förr".

Förr var annorlunda mot nu. Förr möttes konsument och handlare i butik, på plats, skakade hand och betalning var kontant mot vara. Handlare ville ha det så, han fick betalt. Köparen ville ha det så, ett undertecknat kvitto visade att varan var hans. Så upprätthölls en förtroendefull maktbalans. Krediter lämnades inte hit och dit. Krediter var något som förbehölls människor man litade på eller man visste absolut behövde krediten. Vi ska inte glömma att många lokala handlare genom tiderna har sett till att mindre bemedlade haft tillgång till det mest nödvändiga.

Men även förr såldes dyrare kapitalvaror. Ibland t.o.m. mot avbetalning. Om en avbetalning mot all förmodan inte sköttes av köparen, hämtade handlare helt enkelt tillbaka varan. En misslyckad avbetalning innebar att handlaren våndades och svor, köparen skämdes, båda slickade sina sår och gick vidare.

Men det var förr. Så är det inte idag. Idag möts konsument och handlare ofta "över en kredit".Krediter marknadsförs intensivt. Det sker genom brevlådan, ute i butik, via internet, media m.m. m.m. "Köp nu. Betala senare" är en medveten handlarstyrd marknadsföring som naturligtvis har påverkat och förändrat konsumenternas köpmönster. Detta till skillnad mot förr, då regeln var "Spara först. Köp Sedan. Och köp kontant." Men det var förr, på den tiden både köpare och säljare var restriktiva med krediter och avbetalningar.

Varför har då kontanthantering blivit "omodern"? Jag tror att en anledning är att handlarna vill ha det så. En stor mängd kontanter är ett vågspel. Hantera kontanter är kostsamt och riskfyllt. Att ha mängder av kontanter i butik utsätter personal för fara. Nästa steg är kredithantering. Krediter är en lukrativ marknad. Relativt säker och möjliggör fler köpare. Och handlaren vill sälja. Internethandeln har pressat priser och ibland tjänar handlaren mer på krediten än på varan. Köpmännen har en vinst i att marknadsföra krediter.

"- Vem ska ta ansvar för skuldberget?" frågar Karin Arnell i sin krönika.
"- Ja inte som det är idag, staten!" blir mitt svar.

Dagen efter Karin Arnells krönika, publicerar SVD en artikel "Skuldberget växer". Där kan vi läsa "Men svenskarna fortsätter att skuldsätta sig och allt fler får svårare att betala tillbaka. Kronofogdemyndigheten räknar med att antalet betalningsförelägganden når rekordnivån 1 miljon i år."

"...svenskarna fortsätter skuldsätta sig...??" Jag är inte säker på att jag förstår hur man menar. Tror man att det bara är "att skuldsätta sig"? Att "ta" en kredit? Det är förstås fullkomligt fel. Vem som helst kan ansöka om en kredit, men krediten är inte disponibel med mindre än att borgenären beviljat krediten.

Vilka får då sin kreditansökan beviljad? Ja naturligtvis är det inga problem för den som har goda inkomster. Kruxet där är att personer med goda inkomster sällan behöver nyttja krediter...

Kfms statistik från skuldsaneringsprocessen:
Nästan var 4:e person (24 %) som fick skuldsanering under 2007 har noll kronor i skuldsaneringsbeslut. Det betyder att gäldenären inte har något betalningsutrymme över huvudtaget utan redan lever på existensminimum.

Ytterligare nästan varannan (44 %) ska betala 0,01 - 20 % av sin skuld. Det blir totalt nästan 7 av 10 som lever på eller nära existensminimum. Det rör sig alltså om ekonomiskt mycket svaga grupper med små eller inga marginaler. Med dessa siffror kan vi anta att borgenären antingen har bedrivit en oseriös kreditgivning och lånat ut pengar till personer som inte borde fått låna, eller så har det gjorts en korrekt kreditbedömning utifrån då kända förutsättningar och sedan har något förändrats i gäldenärens inkomster. Jag tycker inte gäldenären ska lastas för några av dessa alternativ.

För gäldenären erbjuds ytterst få möjligheter till ekonomisk rehabilitering. Förutom skuldsanering, ingen alls. För borgenären ser det annorlunda ut. Baserad på kreditgivning från "förr" reglerar Utsökningsbalken "hur" men inte "vad" staten ska drivas in åt privata kreditgivare. Frånvaron av krav på borgenären skapar noll och inga förutsättningar för gäldenären att få ordning på ekonomin utan skuldsanering. Den som ansökt om kredit står ensam mot borgenären, borgenären har den statliga myndigheten KFM vid sin sida, och mot staten står sig individen slätt.

Jag anser inte att staten ska bära ansvaret för oseriös kreditgivning. Det gör dom redan idag. Jag vill att staten ska "blanda sig ur" eländet med oseriös kreditgivning. Staten ska ägna sig åt att driva in statliga skulder. Marknadsplatsen mellan köpare och handlare ska själva hitta möjlighet att ordna uppkommna problem. Med mindre statlig uppbackning av privata borgenärer tror jag kredit- och lånecirkusen klarar en självsanering. Andra länders företag klarar sig alldeles utmärkt utan statlig inblandning. Jag tror att svenska företag skulle klara sig lika utmärkt även om svenska staten drog sig tillbaka och lämnade åt parterna själva att komma överens.

Det kan hända att Sveriges lagstiftare måste lägga på ett kol. Tiderna blir som vi alla vet bistrare.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om skuldberget, KFM, borgenär, gäldenär, indrivning, skuldbörda
intressant.se

Detta elände staten sanktionerar!

Västerbottens Kuriren.
Läs själva.

Amen!

Läs även andra bloggares åsikter om sms-lån, indrivning, kfm
intressant.se

Kronofogdens partiskhet

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=434756

Kronofogden hävdar med en dåres envishet att man är opartisk och partsneutral i sitt handläggande. Detta ger att man inte skall beakta borgenärens rätt mer än gäldenärens rätt och vice versa.
Detta följer av Regeringsformen.

För den som har skulder hos Kronofogden är det svårt att se att det finns några inslag av opartiskhet, men Kronofogden hävdar i alla fall att så är fallet.

Från och med den 1 januari 2008 övertog Skatteverket borgenärsfunktionen för statliga fordringar. En av de mest centrala anledningarna till detta var att stärka allmänhetens förtroende för myndigheten och att det ska bli tydligt att Kronofogden är en exekutiv opartisk myndighet.

Tillämpningen av Utsökningsbalken har hårdnat avsevärt sedan den 1 januari och som vi ser det beror det inte enbart på en ändrad lagstiftning. Det mest centrala är Kronofogdens tillämpning av lagstiftningen.
Det stora avgörande problemet i detta avseende är att Kronofogden enligt Utsökningsförordningen får utfärda allmänna råd och föreskrifter om hur lagen skall tillämpas.

När nu Kronofogden även uttalar att man är borgenärsföreträdare för privata fordringsägare ser man ganska snart hur bilden formar sig. Myndigheten som skulle bli opartisk och enbart exekutiv har övergått från att representera staten till att representera de privata fordringsägarna.

"Vi är bara ombud för borgenärerna. Vi har betalt för att jobba för dem. Något annat ingår inte i vår roll, säger Annika Persson Arcangioli."

Vi ställer oss frågan hur detta följer Regleringsbrevet som säger att både gäldenärens rätt och borgenärens rätt skall tillvaratas. Det säger vidare att arbetet inom myndigheten skall stärka allmänhetens förtroende för myndigheten, som en opartisk myndighet.
Myndigheten skall dessutom vara tidsenlig och värna de statliga finanserna.

Dessutom är denna, för borgenären, premiebefriade försäkring, en stor kostnad för skattebetalarna. Vill vi ha det så?

Detta ger att vi osökt kommer in på det faktum att kronofogden generar kostnader för staten till förmån för de privata fordringsägarna. Man utmäter så hårt att enskilda blir bostadslösa för småskulder och man generar regelbunden utbetalning av socialbidrag för att man inte får förbehålla sig matkostnader till sina barn.

Kort sagt kan man säga att Kronofogden aldrig varit opartisk, absolut inte är opartisk och har inga intentioner om att vara opartisk. Man kan bara hoppas att myndigheten i framtiden kommer att bli opartisk. Helt enligt Regeringsformen.

Man kan även hoppas att man får förbehålla sig matkostnader till sina barn så att kommunerna inte behöver finansiera privata fordringsägares vinster, genom socialbidrag till barnfamiljer avseende främst matkostnader.

intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden staten socialbidrag ekonomi indrivning ekonomiska problem