Aftonbladet och SR idag. Kronofogden har inte koll på pengarna och drar över sin 1,6 miljarders budget med 60 miljoner, dvs 4 %.
Det kan förstås hända vem som helst men nu är det inte vem som helst det händer för.
Hej hopp
Ulrika
delbetänkande nr 1 lämnades så över till Beatrice Ask idag.
De flesta visste nog redan att skuldsaneringsperioden skulle sänkas från dagens 5 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 7 år) till 3 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 5 år). Det har även blivit andra lättnader. Delbetänkandet finns för nedladdning här.
Förslaget är bra. Förkortad, och möjlighet till tidigare, skuldsaneringstid kommer att hjälpa de i gäldenärskollektivet som får skuldsanering beviljad. Även om jag använder den lägre uppskattade siffran på beviljanden, 13 000, så är det 13 000 gäldenärer som ser ett slut och en ände på sitt evighetsgälderi. 13 000 personer som ser ett slut på det vansinne som löneutmätning innebär.
Men det räcker inte. Inte på långa vägar. KFM uppskattar antalet överskuldsatta till 400 000 - 600 000 personer. Tar jag igen den lägre siffran, 400 000 personer, så undrar jag hur ska samhället förhålla sig till de övriga 387 000 gäldenärerna? För dessa innebär utredningens förslag ingen skillnad. Dessa personer måste fortsätta uthärda kfm och indrivningens "Utmätning först". Problemet löser sig inte av sig självt.
Utredningens direktiv var (bl.a) att undersöka varför så få söker skuldsanering, varför så få beviljas och vad som behövs för att få en bättre statistik. Direktiven är naturligtvis inte formulerade så men det är i princip vad utredningen uppdrogs att undersöka vad gällde överskuldsättning av privatpersoner. Till detta uppdraget slängdes så frågor kring absolut preskription, att vid indrivning ska kapitalskulden betalas innan ränta, att kfm ska få en undersökningsplikt, räntetak o.s.v. o.s.v. o.s.v in. Dessa frågor sorterar i de flesta fall under Utsökningsbalken (UB) och en översyn av utsökningsbalken har legat i "att göra" högen på något tjänstemannaskrivbord på Justitiedepartementet i evigheters evighet.
Nu har insolvensutredningen lämnat tillbaka dessa ärenden till Justitiedepartementet igen med den där post-it lappen "Bör ses över". Och så åker det tillbaka till "att göra högen" och än finns inga tecken på en översyn av UB. Den är fortfarande endast "förestående". Detta TROTS att Sverige idag står inför en hotande lågkonjuktur där varslen duggar tätt. Precis som förra gången, dvs i början av 90-talet. Vi är inte bara lika illa rustade den här gången, vi är -genom kfms "Utmätning först" - tom sämre rustade. Men allt blir väl som det blir tillslut. Tar man inte problemen på allvar idag antar jag att går Sveriges befolkning från 6 - 9 % överskuldsatta till 12 - 18 % överskuldsatta så kommer den där översynen av UB att plockas fram och dammas av. Därtill är de "nödda och tvungna". I alla fall den dagen.
Slutligen vill jag gå till försvar för gäldenärskollektivet. Under sin webbsändna pressträff använder Jan Ertsborn många gånger ordet "passiv" kopplat till evighetsgäldenärer. Personer med obeståndsproblematik under lång tid omtalas som som en "passiv grupp" som inte ens öppnar sina kuvert. Jag är inte helt tillfreds med ordvalet "passiv". Jag vill hävda att det inte är en "passiv grupp" utan att det är vanmakt och maktlöshet som ligger bakom beteendet med att inte öppna sina kuvert. En vanmakt och en maktlöshet som till största delen orsakas av löneutmätningsförfarandet och därmed UB. De åtgärder som bl.a. kfm gärna ser genomförda och som kfm är besvikna över att de åtgärderna inte vunnit terräng hos insolvensutredningen är direkt nödvändiga för att stötta de 387 000 gäldenärer på obestånd som inte ryms inom den nya skuldsaneringsförslaget.
Jag har även en god uppfattning om VARFÖR inte fler söker skuldsanering. Men det tänker jag orda om en annan dag.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om KFM, insolvensutredningen, löneutmätning, obestånd,
intressant.se
skriver di.se den 20 september. Enligt di.se säger Rickard Josefsson, chef för kontorsrörelsen på SEB "Visst kan jag känna att det är jättesynd om de människor som köpte en jättedyr lägenhet, som är högt belånade och i dag går runt och vet att lånen överstiger marknadsvärdet på bostaden. Men det är ingen ko på isen så länge man betalar sina räntor och överenskomna amorteringar." Och även om Rickard Josefsson inte sagt precis så, det är trots allt journalisten som säger att han sagt det, så har han en poäng. Det är ingen ko på isen. Inte för bankerna.
Bankerna har ju staten bakom sig. Banken kan låna ut precis hur mycket som helst till en låntagare. Banken kan låna ut 200 % av fastighetens värde eller inköp. Eller 300 %. Kan den som köpt fastigheten sedan inte betala går banken bara till kronofogden och får fastigheten utmätt och den som lånat pengar blir då löneutmätt på det belopp av lånet som den exekutiva försäljningen inte täcker.
Denna ordning är fullständigt vansinnig. I många andra länder lämnar den som lånat pengar av banken nycklarna till banken och så är det skammen och eländet och banken sitter med ett hus, dvs panten för lånet lämnas till fordringsägaren om låntagaren inte kan betala.
Men inte i Sverige. I Sverige fungerar det så att banken går till kfm, får tillbaka panten och skuld överskjutande pantens värde ligger på låntagaren att betala. Oavsett. Jag säger inte att bankerna gör så, jag säger att banker kan göra så. Staten ställer inga krav på fordringsägaren kring någonting. Är avtalet undertecknat av gäldenär och borgenär så är det avtalet som gäller. Även om banken skulle bevilja lån till 200 % över fastighetens värde. Ev. nedgångar eller felbedömningar skjuts över på gäldenärens ansvar.
Om fordringsägaren beviljar belopp över pantens värde kan man säga att gäldenären är överskuldsatt, men det får konsekvenser för gäldenären först i det ögonblick han/hon/de inte kan betala sina amorteringar och räntor. Att amortering och räntebetalning ställs in av gäldenären är ofta kopplat till att gäldenären blir långvarigt sjuk, arbetslös, går i konkurs eller skiljer sig och måste sälja huset för att singelekonomin inte klarar av samma utgifter som en familj med två försörjare klarar.
För att få skuldsanering krävs att vissa krav uppfylls. Ett krav som är borta idag, men som var en förutsättning tidigare var att gäldenären kunde påvisa att han/hon försökt komma överens med borgenären. Att kontakt tagits och att försök gjorts för att komma överens. Endast om borgenären avvisat gäldenärens försök kunde skuldsanering beviljas.
Varför ställs inga sådana krav på borgenären? Varför säger inte lagstiftarna till borgenären att "Jaha du vill att vi driver in ditt krav på obetalt fastighetslån som överstiger försäljningssumman med 600 000. För det första, hur kom det sig att du lånade ut en summa högre än panten? För det andra, har du försökt komma överens med gäldenären? När du kommit med ett rimligt bud till gäldenären och gäldenären avvisat detta först då kommer vi att utmäta gäldenären?"
Om lånet överstiger pantens värde kan man tänka sig att lagstiftarna via kfm skulle säga:
"Jasså panten har sjunkit i värde pga bostadsmarknaden förändrats. Men kan ni inte komma överens om att dela på den förlusten? Fordringsägaren betalar en del av förlusten, gäldenären betalar en del av förlusten?"
Idag står gäldenären ensam med risk och med ansvar.
Kfms rapport "Alla vill göra rätt för sig" igen (sid 51):
"Överskuldsättningen får konsekvenser för de drabbade individerna men det innebär också kostnader för samhället. Nedan görs ett försök att beräkna antalet överskuldsatta personer i Sverige för att med detta som utgångspunkt bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna."
Sedan redovisas olika beräkningar.
Samma rapport (sid 56):
"De sammanlagda kostnaderna för överskuldsättning utifrån ovanstående bedömningar kan därför beräknas hamna i ett intervall mellan 30 och 50 miljarder kronor. Denna bedömning bygger på att det finns 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Om antalet är 600 000 istället blir beloppen väsentligt högre.
I dessa siffror ingår inte kostnader i form av administration för myndigheter och borgenärer eller några andra samhällskostnader. Inte heller har vi beaktat att det ofta inte endast är den överskuldsatte själv som drabbas utan hela dennes familj."
Det finns alltid två sidor av samma mynt. En del förlorar. Andra tjänar. Speciellt om man i dessa tider satsar på företag som driver in fordringar.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om bolånekrisen, kfm, löneutmätning, indrivning
intressant.se
Utdrag ur rapporten
"Alla vill göra rätt för sig"
sid 66
"Såvida inte samhället lyckas med att avskaffa arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor, dödsfall, bristande socialt stöd och möjligen vissa personliga egenheter som godtrogenhet eller ointresse för ekonomi, är överskuldsättning här för att stanna. Kreditsamhället är här för att stanna men leder ibland till överskuldsättning . Detta betyder inte att överskuldsättningen inte kan begränsas, visst kan den det. Men det innebär att samhället måste kunna hantera den överskuldsättning som faktiskt förekommer. Att avfärda överskuldsättningen som ett problem för ett fåtal förlorade själar fungerar inte. Samhället har mycket att vinna på att erkänna de omfattande negativa konsekvenserna av överskuldsättning och att försöka mildra dess konsekvenser. Förutom att det minimerar det mänskliga lidandet för den överskuldsatte leder det till vinster för samhället och borgenärerna."
Rapporten är bra. Den speglar det jag eller vi ser. Har du inte läst den? Läs den.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om överskuldsättning
intressant.se
I Aftonbladet debatt skriver Göran Åfeld om en situation han delar med många. Jag känner så väl igen beskrivningen, har hört den så många gånger. Både vad gäller att man blir sjuk och hamnar hos kfm, samt att om man hamnar hos kfm är det lite som i Eagles låt "Hotel California": "you can check out anytime you like, but you can never leave...". Väl inne i kfmsrullar är det hart när omöjligt att lösa sina ekonomiska prolem.
Göran tar också upp problemet med soc. Att komma under den nivån dom kräver för ekonomiskt bistånd är inte lätt. Eller att helt enkelt komma fram till den punkt då de ens kan gå med på att godkänna ekonomiskt bistånd är en tuff resa.
Vi har en kvinna i Stockholm som vi har hjälpt med stöd och överklaganden. Jag har skrivit om henne här. Samt ett debattinlägg i Situation Stockholm. Samma familj, samma kvinna, samma fall.
Nu har problemet uppgraderats från galenskap till ja ännu mer galenskap
I Tinget blev det aldrig någon riktig ordning på nåt. Papper hade inte lämnats in. Ärendenummer var borttappade. Beslut som överklagats hade soc inte några skriftliga beslut på. Yada Yada. Cirkus. Och mitt i all turbulens sitter en kvinna som inte har något hem. Och är ett "ärende".
Så vi hjälpte kvinnan överklaga tingsrättens frånvaro av dom till nästa instans. Där ligger det nu.
Men nya fakta i sagan har tillkommit. Kvinnan fick häromdagen ett glädjande besked, 1,5 år efter hon sökte sjukpenning ska hon nu få sjukpenning, enligt handläggaren på soc. Ni kanske kan förstå hennes glädje? Att retroaktivt få ut ersättning för 1,5 år... hon har levt på nästan ingenting hur länge som helst.
Då kommer det. Soc ställer ett krav till kvinnan på drygt 80 000... Att det ekonomiska biståndet ska betalas tillbaka är nog ganska självklart, kvinnan kan inte få både socialbidrag och sjukpenning för samma period. Så långt så väl, så mycket pengar rör det sig inte heller om då kvinnan mest fick avslag på sina ansökningar.
Men dom kräver henne på hyra för hotellhemmet också. Åtminstonde tror vi det. Vi får liksom ingen riktig spec från socialförvaltningen.
En kvinna får inte hjälp av soc så kvinnan och dottern vräks. En anledning till att hon vräks är att hon inte har någon inkomst, bl.a. för att försäkringskassan inte godkänner hennes sjukskrivning. Kvinnan hamnar under "tak-över-huvudet" garantin och får ett rum för 15 000 på ett hotellhem. Som soc betalar. När hon sedan får sjukpenning, 1,5 år efter ansökan - det är handläggningstider det! - så går soc in och kräver återbetalning, bl.a. för hyran som sköt i höjden när hon blev vräkt.
Jag bara skakar på huvudet.
Jag förstår JAG FÖRSTÅR bara inte hur detta kan få fortsätta. Socialförvaltningarna, handläggarna och regelverket är bara för mycket.
Ovanpå eländet så har socialstyrelsen kommit med en publikation hemlöshet.
Första meningen i sammanfattningen
"Det finns ett starkt samband mellan vräkning och hemlöshet."
Men alltså. På riktigt. Vad ÄR det här?
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kfm, soc, ekonomiskt bistånd, återkrav, försäkringskassan
intressant.se
..det här med ekonomin. Fler och fler varnar och säger att det kan bli tufft. DN ser en risk att 1990-talets kris på bolånemarknaden upprepas.
Och vad gör politikerna? Jo, Ertsborn kommer med ett nytt färskt förslag på "ny" skuldsaneringslag. Sist den lagen förändrades var årsskiftet 20062007, dvs för mindre än två år sedan...
Jag tycker självklart att skuldsanering är en bra ide. Det kan hända att den blir en ännu bättre ide med "Utredningen för ett samordnat insolvensförfarande" och förslaget som snart ska presenteras.
Men det räcker inte! DET RÄCKER INTE!!!
Innan man ska ordna ett problem måste man känna till vad problemet är. Problemet med den stora mängd gäldenärer på obestånd som Sverige hålls med är Utsökningsbalken (UB).
Justitiedepartementet har haft planer på en utredning/förändring av UB sedan ungefär då dinsaurierna gick på jorden. Dvs länge. Där har den legat. Och legat... och legat.
Så kom då initiativet med insolvensutredningen. Man uppdrog åt Ertsborn att försöka råda bot på det stadigt växande "gäldenärsberget", eller försöka hitta en lösning.
Och lösningar finns det.
Tyvärr så har man valt att koncentrera sig endast på skuldsaneringsinstitutet. Skuldsanering behövs, men det behövs som sagt fler saker. Hela utsökningsbalken är skriven efter en marknad som då såg helt annorlunda ut jämfört med idag.
Och jag kan iof förstå varför makthavarna klamrar sig fast vid skuldsaneringsinstitutet. Där är det nämligen minst strid mot fordringsägarna.
Vi ska inte glömma bort att 2008 beräknas kfm dra in 3,2 miljarder enkronor åt privata fordringsägare. Det är inte enkelt att gå upp i stid mot det kapitalet.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om KFM, skuldsanering, insolvensutredningen, utsökningsbalken,
intressant.se
Situation Stockholm skriver om överskuldsättning och utredningen för ett samordnat insolvensförfarande, dvs den utredning där Ertsborn är utredare. Jag kan bara bekräfta bilden. Hopplöst!
Skuldtyngda personer som inte kvalificerar sig till skuldsanering nu, eller i framtiden, har inga möjligheter att få ordning på ekonomin. "Skuldförlåtelse" är liksom inte Sveriges grej, till skillnad från många andra länder där man säger att "ett avtal kräver två parter, minst, och om avtalet inte fungerar så ska dessa parter komma överens om ett NYTT avtal, som fungerar". Eller som marknadsekonomin USA har som talesätt "... först vid din 3:dje konkurs är du utbildad som företagare".
Det är skillnad mot Sverige...
Med reservation att jag kan ha fel, blir mycket gärna rättad här söker nämligen information, så har jag fått förklarat för mig att i övriga nordiska länder finns utmätning (där staten -kfm- övertar tillgångar) för både A-mål -skulder till staten- , och E-mål - privata fordringsägare -men där löneutmätning (betyder att kfm transfererar all inkomst över existensminimum till fordringsägaren/fordringsägarna) inte kan ske i E-mål utan endast kan ske i A-mål.
Förenklat betyder det, att övriga nordiska länder praktiserar systemet att, om du köper en tvättmaskin, och inte klarar betala räkningen, så kan företaget via staten utmäta (ta tillbaka) tvättmaskinen. Men kan inte begära att du ska löneutmätas. Ska staten gå in och utsätta medborgare för ekonomiska sanktioner ska det vara för statliga skulder. Men det är i andra länder det...
I Sverige har vi den förtjusande lutherska iden att om du fått kredit för en tvättmaskin beviljad, och inte kan betala (du kanske blivit sjuk, skilt dig, blivit arbetslös eller gått i konkurs) så går företaget som sålde tvättmaskinen till KFM, begär att skulden ska krävas in och om avtalet står fast i domstol så kräver kfm dig, via lön, varje månad tills tvättmaskinen är betald, med ränta, med kostnader typ "bokföringskostnad och avikostnad" eller "uppläggningskostnad" och allt. Precis som om du valt att inte betala räkningen.
Du lever på existensminimum tills avtalet är fullföljt. Staten går,enligt mig, kreditmarknadens ärenden.
Så har vi den insolvensutredning som väntas läggas fram i slutet av september. Den kommer koncentrera sig på enbart "skuldsanering". Varför?
Jag har suttit i riksförbundet Insolvens styrelse under några år. Insolvens blev, sent omsider, inbjudna till Ertsborn för att beskriva vad våra iakttagelser kring skuldsanering/obestånd/evighetsgäldenär var. Mötet blev ganska "stormigt" för att uttrycka sig milt. Jag, och någon annan, framförde vår "irritation" över att ingen gäldenärsföreträdare ingick i "expertgruppen". Att visserligen hade en BuS blivit invald i gruppen under nov 2007, men förutom han/hon ¨(hon) så var det arbetsgivarorganisationer, löntagarorganisationer, bankföreningen, inkassobranschen o.s.v. som var inbjudna till "expertgruppen".
Den uppfattningen har vi även informerat justitiedepartementet om. Faktum kvarstår, ingen gäldenärsföreträdare ingår i expertgruppen.
Jag tror att anledningen till att Ertsborn lagt fram en förändring i skuldsaneringslagen är för att inom den åtgärden kan alla fordringsägare sluta upp. Vi Går Med På Vad Som Helst Bara Det Ryms Inom Skuldsaneringslagen. Absolut Preskription Är Inte PÅ! Whatever, bara inte absolut preskription!
Så vi får nog se alla kreativa förslag, absolut preskription, höja normalbeloppet, kapital före ränta, att svenska staten ska driva in statliga fordringar inte privata, att umgängesföräldrar ska ha ett normalbelopp kopplat till sina barn, att att att... gå omintet även den här gången. Jag sätter en skinande blank 1-krona på att skuldsanering är allt Ertsborn lyckats förhandla sig till, att de övriga (viktiga) frågorna, vänder tillbaka till Justitiedepartementet med en lapp "Viktigt"
och där stannar möjligheterna för gäldenärskollektivet att få igenom vad som krävs.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om Insolvens Stockholm, Ertsborn, insolvensutredningen, gäldenär
intessant.se
Lagförslaget igen. Så fint det låter.
Det är tänkt att avtal mellan minderårig och "avtalsägare" ska avvisas från KFM och från domstol. Dvs det ska inte drivas in med mindre än att överförmyndaren godkänt avtalet. Så långt så gott. Läser man pressmeddelandet ser det onekligen omtänksamt ut och bra tänkt.
Men så kommer man till det lilla "men", ett litet gnagande men som stjälper hela det goda lasset. Skulder till kommun, till stat och till landsting verkar inte ingå. Så då är vi där IGEN. Om syftet med detta lagförslag är att skydda barn så är man direkt fel ute. Barn har visserligen privata fordringsägare, ex skolfoton och prenumerationer. Men det är inte allt. Många dras även med skulder till bibliotek och vårdskulder m.m. Och där är det status quo som gäller. Ingen förändring.
Det är som någon sa "Den här regeringen gör allt halvjobbat!" Och det stämmer. Problemet är att vilken regering får saker gjorda? Inte den här, inte den förra och antagligen inte nästa heller. Problem med skulder växer och växer och sväller över alla bredder och längder. Och jag ser inte en enda ljusning på himlen.
Visserligen kommer nu Ertsborn med delar av sin insolvensutredning snart. Dock kan vi redan nu konstatera att det vi trodde från början stämmer.
Lagförslaget handlar endast om skuldsaneringslagen. Det är bra, men det räcker inte. För att på allvar ta itu med problemet måste UB ses över. Utredningen lämnar sitt förslag, förändringar i skuldsaneringsinstitutet, men alla viktiga förändringar, absolut preskription, utmätningsordningen, normalbeloppet o.s.v. skjuts tillbaka till justitiedepartementet med en påklistrad "Post-it" lapp: "Obs! Viktigt" och så hamnar det igen där det legat hela tiden. Hos justitiedepartementet i högen "att göra". Och inget blir gjort.
Inte förra gången. Inte den här gången heller. DN idag om bostadslån.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om barns skulder, justitiedepartementet, Ertsborn, Insolvensutredningen
intressant.se
DN skriver att svenska hushåll är allt mer skuldtyngda. Mats Odell ger pengar till FI för att svenskarna ska lära sig och inte se hyresavin som en överraskning.
Jag vill igen göra er uppmärksamma på att när människor inte betalar hyran är det inte för att dom inte vill. Dom KAN helt enkelt inte. Dessa personer har helt enkelt inte pengar att betala hyran med. Inte råd. Kein Geld. No money.
Hade dom haft pengar att betala hyran så hade hyran blivit betald. Den som tror att hemlöshet är något som människor tar med en klackspark vet inte vad han/hon talar om.
Problem med ekonomiska tillkortakommanden är inget problem som "ägs" av någon politisk inriktning. Här är alla lika okunniga. Oavsett vad partipolitiken försöker framföra som argument till varför socialbidrag ökar, så ökar den för att människor inte har pengar. Inte har råd. Och anlednngen till att dom inte har råd är inte för att dom köpt lyxvaror.
Det är inget nytt för de senaste 2 åren. Även innan maktskiftet blev människor vräkta pga obetalda hyror. Men det är klart man kan alltid dra politiska poäng hos de som "bor säkert", de som fortfarande röstar och säga att man bryr sig. Det är "den andres fel". Skillnaden är marginell mellan de som har och de som vill ha makten.
Oavsett hur människor röstar, eller vem som styr landet så har svaga ekonomiska grupper problem. Och innan kunskap ligger till grund för åtgärder, kommer man heller inte åt problemet.
Det är en cirkus utan slut. När vi förstår att de som är i behov av pengar till hyra ÄR i behov av pengar till hyra, kanske kanske kanske vi är en bit på väg. För som det är nu, att tro att neka till hjälp (ekonomiskt bistånd) är att spara pengar, är så dumt så det liknar ingenting.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om socialbidrag, ekonomiskt bistånd, avhysning, vräkning
intressant.se
I krysset!
jag hann just skriva det där *pekar på inlägget nedan* innan jag såg att SvD lagt ut en artikel om att Finansinspektionen ska få 25 miljoner extra.
5 miljoner av dessa "...ska Finansinspektionen få ansvar för att utbilda allmänheten i privatekonomi. 5 miljoner ska gå till detta.
–Ibland kommer hyresavin som en överraskning, säger Mats Odell. Han tror att många skulle kunna få sin hushållsbudget att fungera bättre med stöd och utbildning från staten."
Ni ser mina vänner, det uppdrag Kronofogden har idag kostar för mycket. Att staten ska driva in bl.a. SMS-lån till fordringsägarna kostar 30 - 50 skattemiljarder per år.
Så köp de aktier tidningen Affärsvärlden rekommenderar. Och så stoppar ni in utdelningen i lån till staten. För om politikerna tror att lösningen på problemet är att "utbilda" och "lära" människor betala sina räkningar så är dom helt fel ute.
Folk "struntar" inte i att betala sina räkningar. Människor betalar inte sina räkningar för det finns inga pengar.
Finns det pengar betalar man. '
Finns det inga KAN man inte betala.
Och de som inte kan betala hamnar hos Kronofogden. Och då är det STOOORA skattepengar vi talar om...
Att människor får problem med hushållsekonomin (dvs att dom inte KAN betala sina räkningar) beror mycket ofta på arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller konkurs. Det ska bli spännande att se finansinspektionen "lära" människor inte göra de dumheterna...
F.Ö. tycker jag det är förskräckligt att Mats Odell tror att människor vräks pga att dom glömt bort hyran. Min erfarenhet är att människor som inte har pengar till hyran är paralyserade av skräck, ångest och oro varje vaken stund av varje dygn. De skulle antagligen ge en arm för att få glömma bort hyresavin.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kfm, kronofogden, hushållsbudget, finansinspektionen, arbetslöshet, skilsmässa, konkurs, sjukdom
intressant.se
...men köpa rätt. Affärsvärlden skriver köp (aktier i Intrum Justitia). Du uppmanas att köpa delar i sånt som gör pengar på mindre lyckade köp. Och det är säkert en god affär. Jag är helt övertygad om att det går tjäna pengar på ex. barn vars skulder ska drivas in från barnen (nu 18 år och unga vuxna), skulder som uppstod då barnet hade halsfluss way back when. Det tjänas redan pengar på sånt.
Eller på sådana som blir arbetslösa under en ev. lågkonjunktur, eller på sådana som råkar ut för en olycka och inte klarar återvända till jobbet söndervärkta av skadorna. Med den hotande ekonomiska nedgången blir det sannolikt fler sådana att tjäna pengar på. För att inte tala om alla hus som kommer att säljas med förlust för säljaren och dessa "misslyckade" köp går det tjäna megastora pengar på. Så passa på och köp aktier i banken också. Det blir visserligen antagligen en nedgång just när kreditförlusterna slår till, men under flera årtionden därefter så tar dom hem peng efter peng efter peng... Så i det långa loppet tjänar du på det.
MEN köp INTE delar i staten, för det blir den som ska betala alltihopa. Precis som idag. Fast värre. Utmätning under högkonjunktur räknas kosta staten 30 - 50 miljarder per år. Så under en lågkonjunktur kan det skjuta hur högt som helst.
Nä, här ska du nog låna ut pengar till staten. På det sättet tjänar du pengar två gånger på samma problem. Dels på aktierna i de som tjänar på dåliga köp, dels räntepengar från staten som måste låna dina pengar för att betala notan.
*nynnar*
"...säg är det konstigt att man längtar bort nån gång..."
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslös, barns skulder, köp, sjukdom, utmätning
intressant.se
...alla mår väl inte riktigt lika dåligt som den gäldenär kfm anser sig behöva undervisa...
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kfm, indrivning
intressant.se
Tar man sig ett lån? Får man inte ett lån beviljat av någon?
Sitter "hemelektroniksbutikens" personal förvirrade och tittar på när den oansvarige konsumenten bär ut den ansvarige butikens saker med ett "jag tar den på kredit" över axeln? Jag fattar ingenting.
En av SVDs artiklar. Där finns en läsarfråga till höger. Frågan läsarna ska svara på lyder:
"När tog du ett banklån senast?" På en skala hur passiv framstår banken?
Vi kan inte bo i samma land, Sverige, jag och de som skriver och uttrycker sig om lån, krediter och andra avtal. För där jag bor, och på det internet jag använder, och den media jag tittar, hör och läser på, där är det inte konsumenten som jagar lån. Där är det långivarna som jagar konsumenten. Och det är långivarna som godkänner det lån som alla skriker om att svensken "tar" och på så sätt skuldsätter sig. Och det är den stackars långivaren som får statens stöd att driva in de 35 000 SMS-lån som i år räknas bli statens angelägenhet. Stöd av staten mot gäldenären, som kanske är en sjukpensionär som inte kan arbeta för han blev överkörd av en buss!
Jag tar mig för pannan.
Det är reklam vart jag än vänder mig, "left, right and center" och det är reklam för lån eller krediter eller långvariga avtal (ex. tele, internet, mobiltelefoni yada yada yada) HELA TIDEN. Med posten kommer reklam, ofta innehåller den reklamen någon form av erbjudande om kredit eller lån. T.o.m. papperet som är vikt runtom reklamen är reklam för lån.
Om någon vill "ta ett lån" så blir det inget lånande med mindre än att någon har godkänt eländet. Jag vill påstå att svensken står i skuld till någon som har skuldsatt honom/henne. Eller är de stackars förfördelade fordringsägarna utan något som helst ansvar?
Alla som lyckats med att "ta" ett lån utan att långivaren godkänt lånet kan räcka upp en hand.
Oj vad få händer jag ser i luften...
Sen när konsumenten inte kan betala så kommer kfm och ska lära konsumenten (sid. 10-11) någonting. Vavava?
Finns vi i samma land?
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kfm, lån, låna, konsument, långivare, fordringsägare
intressant.se
Verkar ha tagit på sig lärarrollen. I skatteverkets och kronofogdens tidigare gemensamma tidning "protokoll" säger en medarbetare på KFMs försäljningsenhet i Stockholm:
"...Matthias vågar inte gissa
om auktionerna är lönsamma eller ej för
borgenärerna.
– Det är nog mera ett sätt att lära de
här personerna att deras saker faktiskt
utmäts och säljs om man inte kan betala
sina skulder"
Så den kvinna som fick reumatism mitt i sitt fungerande yrkesliv, blev sjukpensionär och i kaoset med att uppfostra två barn, vara sjuk OCH få problem med ekonomin hon ska lära sig? Lära sig vad? Vad har Kronofogden att lära henne?
Föraktfullt är vad det är.
Länk till tidningen protokoll.
http://www.skatteverket.se/download/18.2a9d99b2110b7fcf5c08000838/protokoll200701.pdf
Och det blir bara tydligare och tydligare att statstjänstemännen på KFM inte är riktigt så opartiska som dom säger sig vara. GP
Läs även andra bloggares åsikter om kfm
intressant.se
...närmare bestämt DN den 7 juli.
Jag undrar hur många som under lång tid varit gäldenärer på obestånd som fortfarande har kvar sin bostadsrätt, har en dyr bil, har fonder o.s.v.
Det finns säkert någon/några. Men inte bör det vara så många. Vad jag däremot tror är att när KFM skärpte tonen mot gäldenären så dök fordringsägarna längre ner i sina kistor, främst för att få vara med och dela den kaka på 3, 2 miljarder som kfm enligt prognos räknar med att dra in till privata fordringsägare i år.
Det finns kanske en och annan indikation på att det är så. GP.
Den artikeln säger så mycket om vad för elände staten ställer till med.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kfm, indrivning, gäldenär, borgenär
intressant.se
SVD. "Vem ansvarar för skuldberget?"
När Karin Arnell i fredagens krönika i SVD talar om skuldberget skriver hon: "...Förr sparade man och planerade sina inköp..." och jag tror Karin slår spiken rakt på huvudet där. Nyckelordet är "förr".
Förr var annorlunda mot nu. Förr möttes konsument och handlare i butik, på plats, skakade hand och betalning var kontant mot vara. Handlare ville ha det så, han fick betalt. Köparen ville ha det så, ett undertecknat kvitto visade att varan var hans. Så upprätthölls en förtroendefull maktbalans. Krediter lämnades inte hit och dit. Krediter var något som förbehölls människor man litade på eller man visste absolut behövde krediten. Vi ska inte glömma att många lokala handlare genom tiderna har sett till att mindre bemedlade haft tillgång till det mest nödvändiga.
Men även förr såldes dyrare kapitalvaror. Ibland t.o.m. mot avbetalning. Om en avbetalning mot all förmodan inte sköttes av köparen, hämtade handlare helt enkelt tillbaka varan. En misslyckad avbetalning innebar att handlaren våndades och svor, köparen skämdes, båda slickade sina sår och gick vidare.
Men det var förr. Så är det inte idag. Idag möts konsument och handlare ofta "över en kredit".Krediter marknadsförs intensivt. Det sker genom brevlådan, ute i butik, via internet, media m.m. m.m. "Köp nu. Betala senare" är en medveten handlarstyrd marknadsföring som naturligtvis har påverkat och förändrat konsumenternas köpmönster. Detta till skillnad mot förr, då regeln var "Spara först. Köp Sedan. Och köp kontant." Men det var förr, på den tiden både köpare och säljare var restriktiva med krediter och avbetalningar.
Varför har då kontanthantering blivit "omodern"? Jag tror att en anledning är att handlarna vill ha det så. En stor mängd kontanter är ett vågspel. Hantera kontanter är kostsamt och riskfyllt. Att ha mängder av kontanter i butik utsätter personal för fara. Nästa steg är kredithantering. Krediter är en lukrativ marknad. Relativt säker och möjliggör fler köpare. Och handlaren vill sälja. Internethandeln har pressat priser och ibland tjänar handlaren mer på krediten än på varan. Köpmännen har en vinst i att marknadsföra krediter.
"- Vem ska ta ansvar för skuldberget?" frågar Karin Arnell i sin krönika.
"- Ja inte som det är idag, staten!" blir mitt svar.
Dagen efter Karin Arnells krönika, publicerar SVD en artikel "Skuldberget växer". Där kan vi läsa "Men svenskarna fortsätter att skuldsätta sig och allt fler får svårare att betala tillbaka. Kronofogdemyndigheten räknar med att antalet betalningsförelägganden når rekordnivån 1 miljon i år."
"...svenskarna fortsätter skuldsätta sig...??" Jag är inte säker på att jag förstår hur man menar. Tror man att det bara är "att skuldsätta sig"? Att "ta" en kredit? Det är förstås fullkomligt fel. Vem som helst kan ansöka om en kredit, men krediten är inte disponibel med mindre än att borgenären beviljat krediten.
Vilka får då sin kreditansökan beviljad? Ja naturligtvis är det inga problem för den som har goda inkomster. Kruxet där är att personer med goda inkomster sällan behöver nyttja krediter...
Kfms statistik från skuldsaneringsprocessen:
Nästan var 4:e person (24 %) som fick skuldsanering under 2007 har noll kronor i skuldsaneringsbeslut. Det betyder att gäldenären inte har något betalningsutrymme över huvudtaget utan redan lever på existensminimum.
Ytterligare nästan varannan (44 %) ska betala 0,01 - 20 % av sin skuld. Det blir totalt nästan 7 av 10 som lever på eller nära existensminimum. Det rör sig alltså om ekonomiskt mycket svaga grupper med små eller inga marginaler. Med dessa siffror kan vi anta att borgenären antingen har bedrivit en oseriös kreditgivning och lånat ut pengar till personer som inte borde fått låna, eller så har det gjorts en korrekt kreditbedömning utifrån då kända förutsättningar och sedan har något förändrats i gäldenärens inkomster. Jag tycker inte gäldenären ska lastas för några av dessa alternativ.
För gäldenären erbjuds ytterst få möjligheter till ekonomisk rehabilitering. Förutom skuldsanering, ingen alls. För borgenären ser det annorlunda ut. Baserad på kreditgivning från "förr" reglerar Utsökningsbalken "hur" men inte "vad" staten ska drivas in åt privata kreditgivare. Frånvaron av krav på borgenären skapar noll och inga förutsättningar för gäldenären att få ordning på ekonomin utan skuldsanering. Den som ansökt om kredit står ensam mot borgenären, borgenären har den statliga myndigheten KFM vid sin sida, och mot staten står sig individen slätt.
Jag anser inte att staten ska bära ansvaret för oseriös kreditgivning. Det gör dom redan idag. Jag vill att staten ska "blanda sig ur" eländet med oseriös kreditgivning. Staten ska ägna sig åt att driva in statliga skulder. Marknadsplatsen mellan köpare och handlare ska själva hitta möjlighet att ordna uppkommna problem. Med mindre statlig uppbackning av privata borgenärer tror jag kredit- och lånecirkusen klarar en självsanering. Andra länders företag klarar sig alldeles utmärkt utan statlig inblandning. Jag tror att svenska företag skulle klara sig lika utmärkt även om svenska staten drog sig tillbaka och lämnade åt parterna själva att komma överens.
Det kan hända att Sveriges lagstiftare måste lägga på ett kol. Tiderna blir som vi alla vet bistrare.
Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om skuldberget, KFM, borgenär, gäldenär, indrivning, skuldbörda
intressant.se
Västerbottens Kuriren.
Läs själva.
Amen!
Läs även andra bloggares åsikter om sms-lån, indrivning, kfm
intressant.se
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=434756
Kronofogden hävdar med en dåres envishet att man är opartisk och partsneutral i sitt handläggande. Detta ger att man inte skall beakta borgenärens rätt mer än gäldenärens rätt och vice versa.
Detta följer av Regeringsformen.
För den som har skulder hos Kronofogden är det svårt att se att det finns några inslag av opartiskhet, men Kronofogden hävdar i alla fall att så är fallet.
Från och med den 1 januari 2008 övertog Skatteverket borgenärsfunktionen för statliga fordringar. En av de mest centrala anledningarna till detta var att stärka allmänhetens förtroende för myndigheten och att det ska bli tydligt att Kronofogden är en exekutiv opartisk myndighet.
Tillämpningen av Utsökningsbalken har hårdnat avsevärt sedan den 1 januari och som vi ser det beror det inte enbart på en ändrad lagstiftning. Det mest centrala är Kronofogdens tillämpning av lagstiftningen.
Det stora avgörande problemet i detta avseende är att Kronofogden enligt Utsökningsförordningen får utfärda allmänna råd och föreskrifter om hur lagen skall tillämpas.
När nu Kronofogden även uttalar att man är borgenärsföreträdare för privata fordringsägare ser man ganska snart hur bilden formar sig. Myndigheten som skulle bli opartisk och enbart exekutiv har övergått från att representera staten till att representera de privata fordringsägarna.
"Vi är bara ombud för borgenärerna. Vi har betalt för att jobba för dem. Något annat ingår inte i vår roll, säger Annika Persson Arcangioli."
Vi ställer oss frågan hur detta följer Regleringsbrevet som säger att både gäldenärens rätt och borgenärens rätt skall tillvaratas. Det säger vidare att arbetet inom myndigheten skall stärka allmänhetens förtroende för myndigheten, som en opartisk myndighet.
Myndigheten skall dessutom vara tidsenlig och värna de statliga finanserna.
Dessutom är denna, för borgenären, premiebefriade försäkring, en stor kostnad för skattebetalarna. Vill vi ha det så?
Detta ger att vi osökt kommer in på det faktum att kronofogden generar kostnader för staten till förmån för de privata fordringsägarna. Man utmäter så hårt att enskilda blir bostadslösa för småskulder och man generar regelbunden utbetalning av socialbidrag för att man inte får förbehålla sig matkostnader till sina barn.
Kort sagt kan man säga att Kronofogden aldrig varit opartisk, absolut inte är opartisk och har inga intentioner om att vara opartisk. Man kan bara hoppas att myndigheten i framtiden kommer att bli opartisk. Helt enligt Regeringsformen.
Man kan även hoppas att man får förbehålla sig matkostnader till sina barn så att kommunerna inte behöver finansiera privata fordringsägares vinster, genom socialbidrag till barnfamiljer avseende främst matkostnader.
intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden staten socialbidrag ekonomi indrivning ekonomiska problem
Inlägg
Alla kommentarer
