I DN debatt den 22:a maj lyfter Göran Ennerfelt frågan om förtroendet mellan statsmakten och företagen. En insiktsfull debattartikel som pekar på ett systemproblem som finns i både det lilla och det stora. Vem är statsmakten till för? Länk till debattartikeln. Hur effektivt samhälle kan vi få när statsmakten, med misstänksamhet, arbetar mot den absolut viktigaste brickan i Sveriges system och välstånd, medborgaren? Göran Ennerfelt talar om skattemyndigheten, företagen och företagaren, men systemfelet går applicera lite här och där.
"Det handlar framförallt om förtroende. Om kontrollsystemen och reglerna utformas och utvecklas så att attityden till företagen förefaller vara att de i första hand ägnar sig åt skattefusk och måste kontrolleras i varje steg sker också en drastisk försämring av det allmänna företagsklimatet."
Vi hittar precis samma strukturer inom a-kassan, obestånd (Utsökningsbalken och Kronofogden), socialförvaltningen, försäkringskassan o.s.v. En misstänkliggörande och kontrollerande inställning som går ut på att om statsmakten skulle få för sig att tro på sina medborgare och släppa en del på kontrollbehovet så kommer medborgarna visa sig som de råttor dom är. Det blir fusk och utnyttjande av godtrogna statssystem och kollaps av hela samhället.
Enligt Svenskt näringsliv förmedlar varje arbetsförmedlare 9,4 jobb/år. Det blir knappt ett jobb/arbetsförmedlare och per månad. Kostnad per förmedlat arbete: 60 000 kr. Arbetsförmedlingen håller inte med om den bilden utan vill skriva upp effektiviteten och nyttan till TVÅ förmedlade jobb per månad... Tjoho...
Enligt DN säger arbetsförmedlingens Clas Ohlsson, som är chef för arbetsförmedlingens analysavdelning:
"...det ändå måste ses som en ”bra investering” och han förklarar att myndigheten främst satsar ”personalresurser på dem som vi tror inte kommer klara sig utan oss.”
– Och om det handlar om en person som annars skulle slås ut från arbetsmarknaden eller vara arbetslös under en mycket lång tid, då tycker jag att de här 30.000 eller 60.000 kronorna är ganska lite." Det måste väl betyda att Arbetsförmedlingen främst bedriver någon sorts terapiverksamhet? Fast utan terapeutiskt utbildad personal?
Ljuramannen, en kompetent, arbetslös, högutbildad akademiker, skriver om fas 3 här. Dwight om sina erfarenheter här. Om man läser några inlägg av Dwight så inser man snart att här finns kapacitet och begåvning. Hans sätt att "föra pennan" och hans av myndigheter instängda liv ger en bild av en person som skulle kunna vara en stor tillgång för samhället men som av myndigheterna har vingklippts och inte tillåts delta. Det är en förlust för Sverige. Dwight och Ljuramannen är båda begåvade och kreativa och har skapat sig ett liv ändå TROTS myndigheterna. Dom har lärt sig systemet, duckar, trixar och fixar. Vad ska dom göra annars? Rulla över och dö?
Det var om Arbetsförmedlingen och arbetslösa och relationen företagare och skattemyndigheten. Jag kan fortsätta med fler exempel men väljer att gå över till obeståndslagstiftningen och det vansinnet. Det är ändå det jag oftast kommer i kontakt med. ÄVEN om alla andra bitar, företagskonkurs, arbetslöshet, sjukskrivning alla är nära besläktade med obestånd så är det när den arbetslöse, sjuka och konkursade personen hamnar hos Kronofogden som jag bäst känner till systemet.
INGET ANNAT LAND har lika hård inställning till sjuka, arbetslösa och konkursade personer på obestånd som Sverige. Ljuramannens ursprungsproblematik med obestånd handlar om ett systemfel inom Försäkringskassan och underhållskostnader. Ljuramannen VILL men FÅR inte betala underhållskostnaderna för sina barn till Försäkringskassan. Kronofogden drar nämligen så mycket pengar från hans inkomst att han inte KAN betala. Vad Kronofogden, med sina långtgående integritetskränkande befogenheter, tvingar av Ljuramannen pengar till? Underhållskostnader som ska gå till Försäkringskassan...
Många av Kronofogdens tjänstemän och departementsanställda är medvetna om den här cirkel-idiotin. Inklusive både Beatrice Ask och Göran Hägglund (och departementschefer med socialdemokratisk tillhörighet innan dessa två). Men man vill inte åtgärda. Varför? För om man rubbar på den ordningen så kommer medborgarna börja fuska! I STOR utsträckning! Fuska hej vilt och så infinner sig samhällets kollaps. Om medborgaren släpps fri så går det käpprätt åt skogen.
Det här gäller i stort och i smått. Statsmakten (tjänstemän och departement) har inget förtroende för medborgaren. Om statens förvaltare beslutar sig för att rucka på det sanslösa och irrationella stöd kreditmarknaden får av Kronofogden så kommer
1. Medborgaren sjunka ner i ett ekonomiskt sodom och gomorra där medborgaren tillskansrar sig krediter och lån åt höger och vänster utan någon som helst avsikt att betala tillbaka. Hepp!
2. Kreditmarknaden i Sverige bli så rädda för moraset att dom aldrig mer kommer låna ut en endaste krona! HEPP! HEPP!
Man vet att systemet är illa snickrat. Men man har ingen ambition att åtgärda trasiga system för då kommer svensken att visa sitt riktiga ansikte. Och det är ett elakt och fult ansikte som endast statsmakten, med kontrollerande regelverk, kan hålla i schack. Sjuka människor ska utmätas till benknotorna. Inte med syfte att vara elaka mot just dom. Utan i syfte att se till att de som fortfarande har muskler hålls "tama". Och för att smeka den renhåriga och genomgoda kreditmarknaden medhårs.
Som remissvar på Jan Ertsborns Insolvensutredning, byggd på långvarig obeståndserfarenhet genom Jans många uppdrag som advokat och konkursförvaltare, tydliggör Riksbanken sin, och många andras, inställning:
"En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen".
Så fortsätter statsapparaten sila mygg och svälja kameler.
Moderater i civilutskottets uppfattning om nödvändigheten i "balans" för sjuka, konkursade, fattiga personer och kreditmarknaden. Men tro för guds skull inte att det blir något bättre om vi byter ut Alliansen mot vänsterblocket. Systemet har snickrats av "många" färger under lång tid.
Tidningen Arbetaren med en föredömlig artikel om obestånd. Dvs inte det vanliga tjafset och krafset med hänvisning till fantasiprodukten "Lyxfällan" utan en journalist som bemödat sig att göra anständig research.
Inlägget är även publicerat på second opinion.
Vi kan väl hoppas?
//Ulrika
ulrika.ring@insolvensstockholm.setel 0702 98 59 41
Vi skickar regelbundet ut information. Vill du vara med på maillistan? Skriv till info@insolvensstockholm.se så lägger vi till dig.
Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela
pingat på intressant och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, Fattiga Riddare, skattemyndigheten, A-kassan, Svenskt näringsliv, Val 2010, utmätning, obestånd, umgängesföräldrar, undehållsbidrag, systemfel
Inlägg
Ja, vi svenskar är samvetslösa skojare som ÄLSKAR att lura staten, vi är som barn där, vi lever inte som de lär utan som de gör. Staten lurar oss alltså lurar vi staten, Status Quo. Que??
SvaraRaderaNä, om någon vettig tjänsteman kunde fatta att vi vill jobba och verka som alla andra så skulle skattekronorna välla in till staten. För bland de som jag träffat av evighetsgäldenärer, så finns de mest arbetsintensiva, kreativa och entreprenörsinriktade människor som finns i vårt land. Men de kan/får/orkar inte verka inom den "vita" arbetsmarknaden pga människor inom tjänstemannasektorn (och naturligtvis sådana som Tim och Stefan) inte tillåter dessa människor att komma tillbaka som fullvärdiga samhällsmedborgare, av REN OCH SKÄR EGOISM. "De ska inte tro att de kan låna hit och dit och låta staten rädda dem!!" Idiottänk, nej förresten inget tänk alls, bara idioti!
Så så länge dessa "strutsar" fortsätter att stoppa huvudet i sanden och lådsas att deras åsikter är de enda rätta, så kommer detta landet att fortsätta tortera, förfölja och stjäla från dessa människor för att de är "opålitliga skojare" och ej värdiga att få leva ett "normalt" liv. Status Quo! Que??
Tyvärr så är det så alltsedan tjänstemanna ansvaret avskaffades på 70-talet så har vi tjänstemän som avlönas av oss skattebetalare/medborgare, som är satta att tjäna och underlätta för oss men så har det av någon outgrundlig anledning blivit i princip tvärtom att dom av oss avlönade istället motarbetar oss inom olika instanser med ibland "hemsnickrande praxis" och tror att vi är till för dom och inte tvärtom som det var meningen, och detta oavsett vilken politisk färg som regerar för tillfället.
SvaraRadera@Anonym
SvaraRaderaJag börjar tro att en stor del av den svarta arbetskraften faktiskt är personer som har skulder. Om det är 20 %, 45 % eller 62 % har jag ingen aning om. Men klart står att just hantverkare som tidigare verkat som företagare övergår till svararbete när dom stöter på myndighetspatrull. Och jag kan uppriktigt inte förstå vad vinsten är bakom detta.
Nog vore det bättre och mer rationellt att man snabbt tog bort hindren så att personer som "misslyckats" eller som stoppats från företagande kunde återkomma till den vita ekonomin.
Men som sagt, sedan jag börjat göra kopplingen konkurs - skulder - svartarbete så har många hört av sig.
Jag börjar som sagt tro att det är en en ansenlig skara hantverkare som, efter konkurs och hinder att återkomma, övergår till svartarbete, endast för att klara livhanken och en någorlunda tillvaro. Och faktiskt i syfte att "göra rätt för sig".
Cirkelidiotin var ett bra uttryck. Pratade med kronofogden här om veckan och de räknar ju kallt med att restskatten kommer dit snart också, just för att inget utrymme finns vid utmätning till att reda ut andra saker. Du har inget utrymme att göra något när du lever med utmätning sa handläggaren... Så sant. Tänk om hänsyn kundes tas till faktiska levnadsomkostnader med CSN, underhåll, banklån och så vidare. Då hade jag aldrig varit så här länge i skiten. Och skulderna hade kanske varit ett obehagligt minne blott.... Men drömma kan man ju. Sverige känns som ett mycket omoget krusbär tycker jag. Det är inte till för sina små medborgare utan snarare för vinstsugna inkassobolag. /MA
SvaraRadera@Ulrika: Detta med svartarbete är kronofogden mycket medvetna om och till och med uppmuntrar. En snickare jag en gång kände skilde sig från sin fru, de gick ifrån huset och han jobbade som en tok i några år för att de skulle bli av med skulderna. Han hade jobb och svartarbete. Fogdens kommentar innan skilsmässan var att det nog var det smartaste de kunde göra. "Och du kan väl dra in pengar som är snickare...." Mycket riktigt. Till och med de räknar med att det är ett sätt att komma ur skuldfällan. /MA
SvaraRaderaJo, men hur roligt är det som företagare att veta att "om det går åt helvete nu är det bara svartjobb kvar, och då får jag svälta som pensionär för det blir ingen pension på det"...
SvaraRaderaEller det blir nog ingen pension ändå, min gamla granntant gick och städade svart hos barnfamiljerna på stans gräddhylla så länge hon orkade men det kom ju en dag när hon inte kunde gå alls utan rullator, och då var det kört att svartstäda fram en peng extra varje månad. Jag ser framför mig hur jag själv kommer få gå samma väg. Det är inte roligt.
Ulrika! Mycket, mycket bra skrivet. Återkommer senare med kommentarer och blogg. Är ute på resande fot för att få ihop till brödet ):.
SvaraRadera@Mannan, inget roligt alls skulle jag tro. Framtidsutsikterna för personer på obestånd är inga trevliga och roliga utsikter. Alls.
SvaraRadera