Barn i fattiga familjer

För ett tag sedan kom det en fin rapport "bättre stämma i bäcken än i ån" där två nationalekonomer har tittat bl.a. på kostnaden för utanförskap av olika slag och överfört prislappen på barn för att påvisa att om samhället värnar och prioriterar barnen så kan samhället också spara pengar. Riktiga genomtänkta stödåtgärder för barn som har problem (ekonomiska eller sociala eller både och) sparar helt enkelt skattepengar.

Det är något vi "vanliga" människor redan visste, men politiker är inte som oss andra rationella, ekonomiskt tänkande "vanliga" människor. Politiker behöver en rapport, eller en utredning för att ens överväga fundera över en fråga.

Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson satt med när rapporten presenterades. Ska vi titta på Stockholm en stund och se hur "bra" dom verkar för att stötta barn som har problem? Hur väl genomtänkta försöken att förhindra just utanförskap är?

Barn vräks i Stockholm. Oftast ligger obetalda hyror bakom. När mamman eller pappan inte kan betala hyran - det finns inte pengar! -går de och söker kommunalt ekonomiskt bistånd. Det gör ont, det tar emot men "därtill är föräldern nödd och tvungen" och släpar sig således i slutet av repet iväg för att möta det stålbad kontakt med socialförvaltningen är. Ansökan lämnas in och beslutet - som låter vänta på sig, dagar, veckor.. tid föräldern konstant har en klump i halsen och oro i magen - med AVSLAG kommer såsmåningomnågonstanslångtbortiframtiden som ett brev på posten.

Vi har fall på fall där förtvivlade vårdnadshavare försöker få socialförvaltningstjänstemannen att hjälpa till. Socialförvaltningen nekade senast förra veckan en kvinna med en tonårsdotter ekonomiskt bistånd. De var väl införstådda med att om inte ekonomiskt bistånd betalas ut kan inte kvinnan betala sina tre obetalda hyror och familjen kommer att vräkas. "AVSLAG". Ödet för den familjen är därigenom signed sealed delivered!

Mer: Stockholms Stad har en rar liten policy, "beviljar inte ekonomiskt bistånd för SL-biljetter på sommaren". Vilket i praktiken innebär att barn i fattiga familjer får gå hem när hela kompisgänget åker in till kungsträdgården och äter en glass, eller tar bussen för att bada. Jo, dom kanske kan följa med, om dom börjar gå typ 2 timmar innan kompisarna åker så dom kan vara på samma plats samtidigt. Inte kan dom cykla till badet heller, sånt som cyklar betalar inte socialförvaltningarna för.

Så utanförskapet landar snabbt på den unges axlar, den unge som tidigt får lära sig upplevelsen av ordet "frustration". Varje gång han/hon går hem, ledsen för att han/hon inte kunde följa med polarna till vad nu polarna ska göra. Varje gång han/hon får gå och lägga sig i badkaret istället för att bada och busa med vänner vid stranden. Varje gång han/hon, en solig dag med 25 grader i skuggan, får använda sig av minnet av hur glass smakar under tiden kompisarna äter sin "Magnum Mayan Mystica". Varje gång växer känslan av utanförskap och någonstans efter vägen exploderar accepterandet av utanförskapet, och frustrationen riskerar driva den unge till att göra något som kostar Stockholms Stad betydligt mer än vad det där SL-kortet och glassen hade kostat.

Läs även andra bloggares åsikter om socialbidrag, fattigdom, ungdomar, utanförskap
intressant.se