torsdag 25 december 2008

Julafton...

...igår. Himla rart. Himla fint. Himla vaddå? För vem då?

Västvärlden kraschar. Sverige kraschar. Kanske alla kraschar?

Och vad gör Sverige? Ingenting. Ingenting alls. Absolut inget inget inget alls.

Jo, vi lånar pengar till Carnegie, vi skjuter till pengar till Bilindustrin i Sverige - hoppas dom överlever!!! - och alla andra stora företag - av tradition stora socialdemokratiska kamrater - och så håller skattebetalarna andan.

Ett land, dvs en administrativ yta, kan inte leva utan de hushåll som räknas inom landet. Ett land kan inte leva utan de "konsumtionsenheter" ett lands hushåll utgör.

Och i Sverige? Tja...

Statliga - med skattepengar avlönade - tjänstemän jagar livet ur människor för SMS-lån, jagar livet ur medborgarna för att få tillbaka vilka avtal som helst, jagar livet ur människor för att få vinster till inkassobolagen - som i sin tur använder KFM som deras egna tvingande inkassobolag.

Betalningsförelägganden från KFM upprör. Varför? För att KFMs arbetsbörda ökar? Well... KFMs arbetsbörda kommer öka och öka och öka fram till dess vi bestämmer oss för att villkora VAD kfm ska driva in.

Staten driver idag in allt, när du vill, alltid alltid alltid. Kravet för att KFM ska göra barn faderlösa är "en SMS-skuld ska vara fastställd i domstol" Vill du att SMS-lån ska ha ditt stöd via skattesedeln? Idag kan SMS-lån existera tack vare att dina skattepengar stöttar deras affärsidé.

Så, skattebetalarna får pröjsa för situationer som skapats av företag som vill tjäna pengar. Skattebetalarna får betala för den kreditmarknad som idag är alldeles för vidlyftig. KFM och deras statligt avlönade tjänstemän driver in vad som åt företagen. Vem som betalar? SKATTEBETALARNA! Carnegie, sms-företagen, andra långivare, POSTEN (med vd som avlönas med 900 000 kr/mån) och alla andra... Det är skattebetalarna som betalar för den usla fördelning vi idag ser i Sverige. Skattebetalarna och inga andra.

Det är bara att gilla läget. Eller förändra. Idag får DU inget, han får inget, men DET får massor! Vill du ha det så?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

intressant.se

söndag 21 december 2008

Varför händer så lite?

..., undrar jag. Varför kommer inte frågan om överskuldsatta upp på dagordningen? På riktigt upp på dagordningen! Varför har inte Sverige en definition av överskuldsatt? Vad ÄR överskuldsatt? Vad ÄR en evighetsgäldenär? VEM, VILKA, VAD drabbas av obestånd?

Vi har lite eller mycket lite tillförlitlig statistik över hur många som är överskuldsatta eller evighetsgäldenärer i Sverige. Riksdagens utredare Jan Ertsborn kan inte bestämma hur många personer som "aldrig" kommer kunna betala sina skulder. Antalet uppges vara inte ringa. Men hur många är inte ringa? 10 000? 100 000? 1 000 000? Odefinierbart och svårt att få överblick över.

En anledning till det tillkortakommandet kan vara att Sverige inte hålls med definitioner inom detta område. Inga definitioner ger inga siffror. Inga siffror ger ingen statistik. Ingen statistik ger ingen analys.

Vår definition av överskuldsatta "en gäldenär anses vara insolvent, om han är oförmögen att betala sina skulder när de förfaller till betalning och denna oförmåga inte är endast tillfällig. En gäldenär anses vara överskuldsatt, om hans skulder överstiger hans tillgångar". Vi har tagit den formuleringen från Finland. Vi tycker den är tydlig och avgränsar bra.

Om Sverige bestämde sig för en definiton av överskuldsatt, evighetsgäldenär eller vad vi än väljer kalla problemet, kanske vi skulle vara närmare en lösning? Innan man kan hitta en lösning måste man veta vad man avser lösa. Vill vi lösa problemet med ökat antal betalningsförelägganden? Vill vi lösa problemet med ökad arbetsbörda hos KFM? Vill vi lösa problemet med att personer som godkänts för lån inte klarar återbetala? Vill vi lösa samhällsproblemet med personer som inte orkar med löneutmätning år efter år, med inget hopp om förändring? VILKET problem ska vi få ordning på?

Innan vi hittar en lösning på problemet måste vi bestämma vad problemet är, och för vem! Problem för fordringsägarna? Problem för den som ska betala sina skulder? Problem för samhället som idag får bekosta hela eländet? Problem för domstolsväsendet som ska behandla alla överklaganden? VILKET problem vill vi lösa? Och för vem?

Och VARFÖR vill vi lösa problemet? För den som är överskuldsatts skull? För samhällets skull? För barnens skull? Fordringsägarna? VARFÖR är ökat antal betalningsföreläggande ett problem? Varför skulle vi göra något åt det? ...och VARFÖR inte? Vem är man lojal, vem inte, och VARFÖR?

Hittar vi inte en problemdefiniering tvivlar jag på att vi hittar en lösning. Vem äger problemet, vem får betala och vem står för konsekvenserna? Och VARFÖR!?

För VEM och VILKA är överskuldsättning ett problem? Och VARFÖR ska man försöka finna en lösning?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

onsdag 10 december 2008

"Våg av snabblån till fogden"

Nähä...

Men det är väl uppenbart att SMS-låneföretagen räknar med att ett antal inte ska klara betala tillbaka sina lån.
Men det är väl uppenbart att den som ansöker om dessa lån många gånger är fattiga människor som lånar pengar till vardagskostnader.

SMS-lån är till stor del desperata beslut tagna av desperata människor. Jag har upprepat detta tills jag blivit andfådd.

Vad som tydligen inte riktigt sjunkit in är hur man kommer åt problemet. "Konsumentkreditlagen" säger Beatrice Ask.

Kronofogdens uppdrag säger jag. Om man slutar backa upp dessa företag med statlig indrivning kommer eländet till stor del försvinna. Fogdens ökande antal ärenden är ett problem för staten - som ser sina kostnader öka - och för skattebetalarna - som får betala eländet.

För SMS-låneföretagen - liksom för många andra som tjänar pengar på människors ofrivilliga misslyckanden - är fogden en tillgång. Fogden är liksom borgensman eller garant för dessa lån. Vad du som långivare/fordringsägare än hittat på så har du lagstiftad rätt att få stöd av kronofogden.

Staten måste ställa krav på borgenären. Om vissa givna villkor inte uppfyllts får företagen själva stå för sina egna kostnader. Skattebetalarna får idag stå för fiolerna. Kronofogdens uppdrag måste omdefinieras.

Sourze.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

måndag 1 december 2008

lån i allmänhet och SMS-lån i synnerhet

Om lån och att "ta" ett lån.
Jan Ertsborn skriver i Hallands nyheter på ledarsidan:
"Många lån tas utan eftertanke på konsekvenserna." Och det verkar som en stor del av Sveriges befolkning tror att lån det är något som "tas" av gäldenären! Den stackars handlaren sitter med öppen mun, liksom dreglande och imbecill, och kan inget göra medan han/hon nser gäldenären beräknande och illvilligt "ta" den gode borgenärens lån. Lite stöld sådär. Och som för att skydda borgenären måste staten gå in med en myndighet, kronofogden, och läxa upp gäldenären som lurat den oskyddade borgenären.

Men vad är det för dumheter! Hallå! Is there anybody out there? Eller snarare "in there"! VAKNA!

Naturligtvis är det borgenären som beviljar dessa lån. Gäldenären kan endast lämna in en ansökan om lån. Borgenären har uppgifter om skulder, krediter, inkomst, skatt ja hela midevitten och utifrån dessa uppgifter BEVILJAR eller AVSLÅR borgenären gäldenärens ansökan om lån. Borgenären är den som styr hela förloppet. Och tjänar pengar på det.

Hur har då borgenären sett till att skydda sina pengar? Ja det kan man ibland undra... Ungdomar med en årsinkomst på 4 000 kr beviljas lån. Unga vuxna med endast studiebidrag beviljas fleråriga telefonabbonemang på 4 - 500 kr/mn och då är inte trafikkostnaden med. Personer med sjukpenning som enda inkomstkälla godkänns, hej vilt och utan prut, till lån på flera hundra tusen kronor att användas till konsumtion. Vi har varit i kontakt med en person vars 18-åring skulle handla på HM-online, endast studiebidrag, valde betala med faktura och fick, utan att ansöka om det, 3 000 kronor kredit kopplat till sitt HM-kort. O.s.v. O.s.v. in i evigheten.

Handlarna VILL att köparna använder sig av deras krediter. Handlarna har medvetet styrt en del av konsumtionen till "konsumtion på kredit". Kontanthantering är kostsamt och riskfyllt. Kredithantering är safe och det går tjäna pengar på hela karusellen.

Och när kreditgivarna slarvat och beviljat kredit till någon som uppenbart inte var kreditvärdig så går kreditgivarna med raska steg till kronofogden och får hjälp att driva in de mest usla krediter du kan hitta. Kronofogden driver in stort och smått, välbedömda och uselt bedömda krediter, från fattiga och från rika. Utan pardon. För så vill lagstiftarna ha det. Hålls vi inte med den ordningen är risken stor att kreditgivarna blir mer restriktiva. Färre krediter skulle beviljas! Tvi vale och då faller Sverige!

Jag menar att med tanke på dagens ekonomiska kris worldwide så kanske det inte vore en så dum ide att hålla igen lite på kreditsidan. Men det ansvaret kan inte ligga på gäldenären. Det ansvaret måste ligga på långivaren. Långivaren måste sluta bevilja och in absurdum marknadsföra krediter till höger och vänster. Kronofogden måste börja ställa krav för att driva in fordringar. Skattebetalarna måste säga att nu får det vara nog. Kreditsamhället, uppbyggt och beviljat av kreditgivaren, kan inte räkna med skattebetalarnas pengar längre. Våra skattemedel borde gå till infrastruktur, skolor, sjukvård o.s.v. och inte till att fylla kreditgivarnas fickor med skinande, glänsande pengar! Kreditgivarna får bevilja vilka lån dom vill, nemas problemas, men skattebetalarna borde vägra pröjsa för kreditgivarnas usla bedömningar av kreditvärdigheten. Dessa förluster borde långivarna få stå för själva.

...och nu ska SEB bli snällare...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se