onsdag 16 december 2009

A Christmas Carol


Nu är det bråda juletider för de flesta. Det handlar om julklappar och julemat. Det är rulla köttbullar av köttfärs och leta reda på den finaste skinkan att griljera. Även Kronofogden har bråttom. Men av helt andra orsaker.

I Stockholm julen 2008 inträffade ett par märkliga saker kring jul. Det ena var att verkställigheten, ni vet de som tycker att alla ska "göra rätt för sig", skickade en önskelista med en enda önskan till HSB Stockholm. Man ansökte om tillstånd att få parkera gratis vid förättningar inom HSB Sthlm. HSB vidarebefordrade brevet till alla bostadsrättsföreningarna att själva fatta det beslutet. Brevet nådde en ordförande som genast tog kontakt och skickade över brevet. Så vi har hard evicence att juleönskningen fysiskt existerar.

Det andra som hände var att ovanligt många oroliga hörde av sig och berättade att Kronofogden, några dagar innan julafton, aviserat hembesök. Vi stod helt frågande vad som hände. Varför började man tokarbeta med utmätning i hemmet dagarna innan jul? Inget hopp att låta människor lida ostörda inför och under jul?

Så kröp det fram en isande tanke. Tänk om Kronofogden var ute efter att undersöka vad som fanns i julklapparna? Tänk om Kronofogden, dagarna innan jul, ville se om det fanns några oöppnade hårda julklappar, TV-spel, dator, TV, nya leksaker... man kunde ta med sig? Ett oöppnat Wii, avsedd för barnen i familjen, får man säkert 275 kr mer för än ett öppnat...

Jag brukar uppmana alla med frågor om myndigheten att först och främst maila myndigheten för då får man oftast korrekta svar. Det är bättre än att sitta och spekulera. Så vi i Sthlm skrev således ett brev till Kronofogden där vi ifrågasatte bl.a. lämpligheten i att begära att få stå gratis vid förrättningar. Jag tror vi skrev något i stil med "det kanske är korrekt att fråga men är det lämpligt?" och la till något om att förrättningen kan röra sig om utmätning av fastighet (bostadsrätt). Vi tyckte alltså att det inte var att "göra rätt för sig".

Svaret vi fick bestod av många ord, men inte så mycket mening. Vi har heller ingen faktauppgift om att man utmätte oöppnade julklappar, men blotta misstanken ger ilningar av olust.

December är inte bara en bråd månad, det är också en svår månad för många på obestånd och löneutmätning. På många gäldenärers önskelista står skrivet i blod att man önskar December som en utmätningsfri månad. Ungefär som man har i Finland. Jag tror att Finland har två utmätningsfria månader för den som har löneutmätning under en längre tid.

Det skulle ju vara trevligt om Kronofogden skulle göra likadant, December och semestermånaden utmätningsfria för den som har löneutmätning under längre tid. Men några sådana planer har inte Kronofogden, så här skriver man i sitt förslag till "förenklad löneutmätning"

"Vi har redan tidigare konstaterat att den schablonisering som förslaget bygger på i
vissa fall kan leda till att gäldenären inte får behålla så mycket av sin lön som
krävs för en skälig levnadsnivå. Det väcker frågan om det finns skäl att – även i
den här delen efter mönster av finsk lagstiftning – införa ett system med
förutbestämda månader som är utmätningsfria."

och lite längre ner svarar man på sin egen fråga

"Verkets slutsats blev att fria månader inte var önskvärda. Det främsta skälet var den påverkan som fria månader skulle få påindrivningsresultatet. Ett annat skäl var att det inte gick att bortse från möjligheten att gäldenär och arbetsgivare kom överens om att t.ex. övertidsersättning skulle betalas ut vid just de tillfällen som frimånaderna inföll."

Så idag, likväl som när förenklad löneutmätning går igenom, utmäts Julmånaden precis som vilken månad som helst. Kronofogden vill även fortsättningsvis transferera miljoner och åter miljoner från dig och din familj till förmån för en skuldindustri som frodas. Kronofogden kommer även fortsättningsvis utmäta räntor före kapitalskuld och utmäta skulder köpta för en spottstyver i spekulativt syfte. Kronofogden kommer fortsätta genom utmätning att finansiera julbonusar till skuldindustrin. Julbonusar som byggs av din utmätning. Julbonusar som finansierar fina julklappar åt skuldindustrins nära och kära. Julbonusar som serveras av statliga tjänstemän som fortfarande verkar tycka att "göra rätt för sig" är något att sträva efter, samtidigt som regelverket motverkar just "göra rätt för sig".

Vad att "göra rätt för sig" betyder vet fortfarande ingen.

Andra bloggar, samma ämne, fler infallsvinklar, mer berättelser.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 13 december 2009

Civilutskottet

och Moderater i civiluskottet.

Kanske de andra partierna har något liknande som Moderater i Civiluskottets blogg, tar gärna emot tips.

En del saker MiC skriver och berättar om har upprört en del personer. Men dom kommunicerar i alla fall flitigt sitt arbete!

Några inlägg
Kronofogden vill lätta på anmärkningsreglerna.
Lärorikt besök på Riksbanken.
Tv4 söndagsmorgon tar upp kreditproblemen.
Varning för nya "hyrlånen".
SMS-låneföretag fällt i marknadsdomstolen.

Som sagt, finns det liknande bloggar från andra partier så tipsa gärna.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

onsdag 9 december 2009

umgänge vid skilsmässa - och skulder



*suck* Utsökningsbalken IGEN. Den här gången vad den ställer till för barnen som har otur att deras mamma och pappa skilde sig. Först förlorar dom möjligheten att växa upp i ett hem med två föräldrar. Sedan riskerar dom förlora pappa helt och hållet.

För något år sedan drev vi frågan om umgängesbarn ett varv hos Kronofogden och justitiedepartementet. Det gick väl som vanligt, inget vidare, för idag, 2010, finns det fortfarande en lag, med stor påverkan på många människors liv, en lag som inte erkänner adopterade och biologiska barn till ordet familj.

I UB står det
7 kap 4 §
"Lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Vid utmätning för fordran med företrädesrätt enligt 14 § första stycket 1 skall även betalningsskyldighet mot annan som har lika rätt som sökanden beaktas."

Men Sveriges UB räknar inte umgängesbarn till begreppet familj. Inga tillägg tillåts för umgängeskostnader. (vill du ha mer siffror kan du läsa här. Umgängesbarn.) Jag upprepar, 2010, ingår inte, enligt UB, adopterade och biologiska barn i begreppet familj för en person som är umgängesförälder och på obestånd.

Vi vet att skilsmässor kostar pengar. Vi vet att ordningen med underhåll är en skuldfälla av dignitet. Många män sitter med mängder och högar av underhållsskulder hos Kronofogden. Vi vet att umgängesföräldrar får behålla kostnaden för underhållsbidrag förutsatt att han/hon betalar direkt till boföräldern. Vi vet också att det är boföräldern som säger bu eller bä till att umgängesföräldern betalar direkt till boföräldern. Föredrar boföräldern att F-kassan betalar ut underhållsstöd så får umgängesföräldern allt vackert finna sig i det. Och så växer underhållsskulderna... Betalar man underhållsbidrag via F-kassan så får man inte förbehålla sig den summan. Ett av det jag kallar självgenererande skuldsystem med andra ord.

Finns det något en umgängesförälder kan göra? Jo då, eftersom lagstiftningen i Sverige är så ostrukturerad och olika lagstiftning inom samma område är så dåligt synkroniserad så kan man lösa det genom att gå till socialförvaltningen och begära ekonomiskt bistånd. SocialtjänstLagen tillåter nämligen bidrag för umgängesbarn och resor för att träffa barnet. Men det kräver att du lever ensam. Är du sambo är du med all sannolikhet rökt även där...

Så en umgängesförälder, med egen inkomst, måste gå till Socialförvaltningen och be om skattepengar för att överhuvudtaget ska kunna träffa sina barn. Hans (umgängesföräldrar är oftast en han) barn har nämligen inte lika eller bättre rätt till pappas pengar än skuldindustrin.

Alltså, har du skulder och egen ekonomi, utmäter Kronofogden dig till en nivå under socialtjänstlagens riksnorm så kan du få skattepengar så du klarar träffa dina barn. Detta gäller dock inte om du är sambo/make/maka, har du en sambo/make/make med inkomst kommer du och sambon antagligen över riksnorm och avslaget på ekonomiskt bistånd står sig i domstol.

Så fint är det ordnat i Sverige idag. Preskriberade skulder, skulder som köps och säljs i spekulationssyfte och andra skulder, mer eller mindre suspekta, får pengar som du skulle behövt till mat åt dina barn. Skuldindustrin har företräde, med statlig hjälp, till dina pengar framför dina barns behov av dig. Lagstiftare och tjänstemän blundar vidare. I det förslag "förenklad löneutmätning" som Kronofogden lämnat in till justitiedepartementet finns det inte en rad med som har som ambition att ändra den ordningen. Det står visserligen något luddigt och diffust om att ingen ska behöva hamna under riksnormen för socialbidrag, men om man inte skrider till verket och börjar UPPLYSA gäldenärerna om gällande ordning så blir det väl som vanligt, kan du inte själva alla dina rättigheter medelst UB så har du ingen som hjälper dig. Du ska själv, antagligen outbildad inom juridik, bevaka dina intressen i en djungel av lagtexter som inte ens juristerna på Kronofogden och Justitiedepartementet, som jobbar med eländet, tydligen rår på att begripa.

Vad som blir lustigt (eller inte) i definitionen om barn och försörjning och begreppet familj, är att en person med utmätning som är umgängesförälder (pappa) som är sambo eller gift med någon annan än barnets andra förälder får göra tillägg för sambo/mke/makans barn! UB igen "...sitt och familjens underhåll...". Alltså vid utmätning tittar man på vilka barn som ingår i hushållet (skrivna på adressen) och de barnen gör man tillägg för. Jag fattar uppriktigt inte hur man har tänkt. Måste upprepa jag fattar inte logiken bakom resonemanget! Det framstår som något ur en roman skriven på 1870-talet. Ni vet då barnet alltid var kvinnans och mannen endast bidrog till hushållet med försörjningen. Den inställningen har inget med modern tid att göra.

Jag vet inte hur man lyckas blunda för dessa galenskaper. Jag skriver flitigt på bloggen, jag får mail av personer som inte har skulder själva men som reagerar på det jag skriver, men lagstiftarna och tjänstemännen viftar bort problemet. Hur bär man sig åt för att vifta bort att barn, adopterade och biologiska, inte räknas in i begreppet familj!? Tänker man överhuvudtaget bry sig om problemet? Upplever man det ens vara ett problem?

För det är väl ändå inte tänkt så att ett system som själv genererar skulder ska få separera barn från 50 % av föräldraskapet?

Andra bloggar, samma ämne, fler infallsvinklar, mer berättelser.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Skulder

Om ett system som Sveriges variant av utmätning självgenererar skulder borde man inte göra något åt det då? Typ lösa problemet och försöka få till ett system som löser problemet och inte skapar problem? Verkar inte det vara en bra ide? Lite sådär smart så att säga?

Hur många personer klarar vi som nation att ha på obestånd? 10 %? 20 ? Halva befolkningen? 5 %? Vid vilken siffra drar Sverige gränsen för "inte tolererbar siffra"? För av det vi kan se idag så finns ingen ljusning i sikte. Skuldsanering kommer antagligen förändras i kvalifikationskrav, men även om det blir en tiofaldig ökning av ansökningar, och tiofaldig ökning av beviljanden så är det ändå bara mellan 30 - 40 000 personer som kommer beviljas. Jag personligen tror inte på någon tiofaldig ökning, men jag hoppas jag har fel där. Jag hoppas innerligt att jag har fel.

Men om det nu skulle bli en tiofaldig ökning av ansökningar och beviljanden så ställer jag mig ändå frågan, vad tänker vi göra åt det självgenererande problemet obestånd? Ska vi fortsätta blunda för att många barn inte tillåts räknas in i begreppet familj? Ska vi fortsätta se hur personer med tillfälliga ekonomiska svårigheter av systemet självt ser sin ekonomi gå från besvärlig till hopplöst? Ska vi fortsätta se hur statliga tjänstemän i princip öser pengar in i en profithungrig skuldindustri? o.s.v. o.s.v.

En person med någorlunda begåvning som sätter sig och studerar problemet kommer snart att se att något är fel. Om Kronofogdens uppdrag i sig självt genererar ett ekonomiskt "havoc" borde man inte göra något åt det? Och kronofogden genererar minsann ekonomiskt kaos. Från att ha varit en tillfällig svacka går det snabbt över till permanent problem. Främst för att uppdraget är så illa snickrat.

Barn far illa. Vuxna far illa. Samhället far illa. De enda som blomstrar via obeståndsoket är skuldindustrin själva. Och det med verkställighetens goda minne.

Förstå att i Sverige 2010 finns det en lag som inte räknar in biologiska och adopterade barn i begreppet familj! Bara en sån sak borde få alla som tänker att stanna upp i tillvaron.

Begreppet familj är synnerligen kulturberoende. Frågar du någon i ett sydeuropeiskt land (t.ex. Spanien, Italien eller Grekland) vem som räknas in i begreppet "familj" så kommer du få en definition som innefattar kusiner, tremeningar, ingifta, "långtborta" kusiner, kusiners kusiner, ja du fattar. Om du fråga någon i Sverige så har begreppet generellt en "snävare" definition. Det är barn, föräldrar, syskon... Men jag tror att vart i världen du än vänder dig så räknas biologiska och adopterade barn in i begreppet "familj". Man har t.ex här i Sverige "försörjningsplikt" för adopterade och biologiska barn. Vare sig du vill ha barnet eller inte så har du, som förälder, en plikt att försörja ditt barn. Upprepar, en plikt.

Men det gäller försörjningen av ditt barn. Sverige skryter om och uppmuntrar, i diskussion och övrig lagstiftning, att har du barn ska du, för barnets bästa, vara närvarande och både praktiskt och känslomässigt ta ditt föräldraansvar. Sverige uppmuntrar främst pappor att ta större del i familjen och ett större ansvar i barnets uppväxt. Det är pappamånader och mammamånader i föräldraförsäkringen. Det är att vi ska vara restriktiva med enskild vårdnad då man anser att det utesluter, med negativt resultat för barnet, en förälder, oftast pappan, ur föräldraskapet. Det är att samhället ska "hjälpa" familjer med familjerätten, med stöd till föräldrarna o.s.v. o.s.v. En himla massa stöttande blir det.

Förutom... Förutom den förälder som, kanske till och med som en konsekvens av hur man utformat Kronofogdens uppdrag, är på obestånd och är umgängesförälder. Där finns inga som helst stöd utan tvärtom. Att få behålla pengar för umgänge med dina barn går inte för sig. Umgänget med barnen har inte bättre rätt till pengarna än vad en spekulativ skuldindustri med ambition att maximera vinster har. Den tycker jag är så fin... Att vara närvarande och engagerad förälder har inte lika eller bättre rätt till pengarna än en profithungrig skuldindustri. Och vi talar inte om någon totalitär "Patron år 1800", utan lagstiftning á lá Sverige anno 2009. Och med tanke på att inte ett ord om problemet nämns i förslaget till "förenklad löneutmätning" så lär det fortsätta 2010, 2011, 2012....

Adopterade och biologiska barn räknas inte in i begreppet familj. Det finns det domstolsbeslut på.

Imorgon är det onsdag. Då blir det ny bloggrunda. Ämnet vi valt är det jag börjat skriva om idag, nämligen Umgängesföräldrar. Och det finns mycket att säga om det... Problemet är enormt. Och enormt motsägelsefullt och kontraproduktivt (likt så mycket annat inom Utsökningsbalken kontra övrig lagstiftning och ambition). Bloggarna som deltar hittar du på hemsidan. www.insolvensstockholm.se

Alltså, mer om problemet imorgon.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 7 december 2009

Skilsmässa, kostnad: 140 000 kr/år

...eller 1,4 miljoner över 10 år. Det säger Annica Creutzer, nationalekonom och journalist, att en skilsmässa kostar en privatperson. Siffrorna är framtagna av Gunilla Nyström, SEB.

Som vi vet är skilsmässa en av The Big Four. Skilsmässa, konkurs, sjukdom och arbetslöshet är de fyra vanligaste ingångarna i en obeståndsproblematik. Jag, och många med mig, upprepar ständigt att de stora fyra är de vanligaste anledningarna till en havererad ekonomi. Jag tror att arbetslöshet, sjukdom och konkurs är lättare att förstå än hur skilsmässa kan kosta barn deras barndom, barn deras fäder och vuxna kanske återstoden av deras ekonomiska liv.

Enligt Gunilla Nyström är siffran 140 000 kr/år inte hela sanningen. "
- Och då har vi inte räknat in själva flytten, inköp av nya möbler och husgeråd. Vi har inte heller räknat in reskostnader som tillkommer för barnen om föräldrarna väljer att bo långt från varandra, säger Gunilla Nyström."

Ekonomin är också en stor anledning till själva skilsmässan. "Pengar sägs också vara den näst vanligaste skilsmässoorsaken så det finns all anledning att ägna ekonomin en tanke", skriver hon (Gunilla Nyström)"

Enligt en uträkning i Canada kostar skilsmässorna där 51 miljarder (intressant artikel, läs den) Och skilsmässor kopplas till fattigdom och samhällsstöd. Jag skulle tro att det inte är så stor skillnad mellan Canada och Sverige varför vi i alla fall kan räkna med att det kostar en hel del skatte- och insatspengar även här. Kanske tom mer här, då problemet fördjupas genom Sveriges hantering av obestånd.

Jag fick ett desperat telefonsamtal för ett tag sedan. En ung kvinna, jag uppskattade hennes ålder till slutet av tjugo, början av trettion, ringde och var förtvivlad. Hennes relation hade kraschat och hennes tidigare pojkvän hade flyttat ut från deras gemensamma lägenhet. Hon stod nu ensam för hyran, vilken var för hög för hennes nya singelekonomi, och telefon, tv-abonnemanget, något konto hos IKEA o.s.v. Hon hade en god inkomst men situationen var besvärlig fram tills hon lyckats byta ner sig i lägenhetsstorlek.

Hon hade ringt till alla leverantörer, kreditgivare och berättat om vad som hänt och begärde få uppskov med betalningen. Hon räknade med att ett par, tre månader senare skulle lägenhetsbytet skulle vara avklarat och hon ha en bättre ekonomi. Hon var villig att betala upplupen ränta och hela midevitten. Men tror någon det erbjudandet föll borgenärerna på läppen? Nix Pix. "Det är så tråkigt att du hamnat i den här situationen, men om du inte betalar enligt plan så kommer vi skicka in kravet till Kronofogden, med utmätning för dig." Punkt. Slut.

Så hon var förtvivlad och desperat. Och jag tänker att tycker någon det är ett rimligt system? Att en kvinna som uppenbarligen har ekonomi, måvara just nu en ansträngd sådan, är villig att betala men som ber om respit, att hon ska ha den statliga myndigheten i hasorna? Ska Kronofogden användas på det sättet? Som ett ens möjligt hot mot en person som vill betala? Hennes ekonomi var tillfälligt ansträngd, men om det skulle gå till Kronofogden skulle den inte bara fortsätta vara ansträngd utan bli till en direkt katastrof. CSN skulle förfalla. Skulderna och ärendena hos Kronofogden skulle växa då INGA borgenärer skulle kunna få betalt annat än att dom gick via Kronfogden med sitt krav, hon skulle få betalningsanmärkningar vilket skulle omöjliggöra ett lägenhetsbyte. Konsekvenserna, samhällets kostnader och hennes ekonomiska problem skulle, tvärtemot ursprungliga avsikten med Kronofogdens uppdrag "underlätta för företag och privatpersoner att göra rätt för sig", skena!

Borde inte Kronofogden göra skillnad på krav och krav, gäldenär och gäldenäre, situation och situation? Om vi plockar bort borgenärens rätt att i alla lägen använda Kronofogdens verkställighet tror du att kvinnans erbjudande hade avvisats? Om hon och borgenären stått ensamma utan Kronofogden som en giljotin redo att användas på borgenärens signal tror du att borgenären hade varit mer eller mindre intresserade av en dialog?

Kronofogdens uppdrag har tjänat ut sin roll. Numer används Kronofogden som en förlängd arm åt borgenärer och Kronofogden ställer sig utan några som helst krav bredvid borgenären mot gäldenären. Inga krav. Kronofogden har som uppgift att underlätta för företag och privatpersoner att göra rätt för sig. Verkar det här vara den optimala metoden för att uppnå det målet?

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

söndag 6 december 2009

"Vilda västern"

I Sverige har då makthavarna beslutat att, bl.a. i syfte att hålla inkassoindustrin på mattan, så erbjuder staten skattefinansierad indrivning. Det vill säga Kronofogden. En anledning till detta är alltså att man genom att staten driver dessa ärenden anser sig skydda gäldenären. Om inte staten skötte indrivningen skulle vi få ett samhälle som liknade vilda western och endast gud vet vilket kaos det skulle kunna utvecklas till. Inkassobolagen skulle kanske övergå till mer mafialiknande metoder och gäldenären bli utsatt och riskera fara illa. Då till skillnad mot idag när gäldenären, via statliga Kronofogdens försorg och omsorg, är så omhuldad och skyddad... (läs KFMs rapport "alla vill göra rätt för sig" och SoU "vägen tillbaka för överskuldsatta").

Ett av argumenten staten framför som en anledning att ha statlig inkassoverksamhet är att man vill säkerställa gäldenärens rättsäkerhet. Man gör då liknelser med "clownmetoder" som man har i en del andra länder, där mer eller mindre utklädda figurer förföljer den som inte betalat sin räkning och avsikten är att genera tills räkningen är betald.

Vi kan återigen jämföra med USA. Där man då inte har samma system som i Sverige. Förföljelse, med eller utan konstig utstyrsel, är förbjuden. Och den som har skulder kan gå till domstol och begära skydd, alltså någon form av "besöksförbud". Företaget åläggs av domstolen att inte trakassera gäldenären. DET är stöd, enligt mig. DET är att använda domstolarna rätt och i samhällets tjänst. DET är att skydda gäldenären eller medborgaren.

Jag undrar hur staten definierar ordet "trakasserar" när det kommer till inkasso. Jag upplever det som om inkassobranschen redan idag trakasserar gäldenären. Det är brev med olika hot eller idiotuppgörelser (betala 150 kr/mån i 350 år så fryser vi räntan), det är bolag som trots att man vet att gäldenären redan lever på minsta möjliga pengar ändå vill ha en hundring här och en femhundring där. Ibland fast dom redan åtnjuter statens stöd i form av indrivning i just det ärendet. Det är 7 brev i veckan, det är telefonsamtal som är mer eller mindre hotfulla och det är att för principens skull dra småsummor genom domstolarna. Är inte det trakasserier? Och då blir statens inställning "vi måste göra det här annars blir det High Chaparall av hela slanten" något underlig, tycker jag. "Vi ställer upp på Low Chaparall för att förhindra High Chaparall".

Staten ska inte lägga sig i privaträttsliga fordringar. Ska den göra det ska den stå på den svagares sida. Och jag tror vi kan vara överens om att de flesta individer kan anses vara svagare än den minsta lilla bank. Avtal som ingåtts av två parter ska fortsätta behandlas av två parter. Kronofogdens verkställighet är inget annat än en inkassobyrå. Och varför ska staten driva inkassoärenden där inte staten är borgenär? Varför ska staten agera inkassobyrå åt privata företag? Jag är nästan säker på att en person även med måttlig begåvning inser det. Försätta medborgarna i vanmakt för att stora kapital- och resursstarka företag ska få ännu större kapital och mer resurser? Det tycker man alltså är ok. Borgenären ska ha allt stöd, gäldenären inget.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 5 december 2009

EFTERLYSNING!

Om vi har någon läsare av bloggen som känner till systemet i Baltikum eller bor där kan du/ni kontakta mig? ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Du kan göra det anonymt eller inte. Du väljer själv. Jag behöver få kontakt med någon som känner till obeståndssystemet i de olika länderna i Baltikum.

Även Finland skulle vara bra.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

fredag 4 december 2009

Så lysande det går för Sverige!

...Länk till tidningen Riksdag och Departement.
"Utanförskapet uppgick till drygt 890 000 personer i oktober i år. Det är en ökning med 80 000 på ett år. Utanförskapet är också något högre än i oktober 2007. Men är fortfarande betydligt lägre än direkt efter valet 2006."

Utanförskapet ökar... Nähä!? Mäh! Hur kan DET komma sig?

Och inte bara Sverige går på knäna.
Från bloggen hornstull.nu
"Idag, är en av fem amerikaner arbetslösa, undersysselsatta eller står helt utanför hela arbetsstatistiken av någon anledning.
En av nio familjer har inte möjlighet att betala minimiavgift eller avbetalning på sina kreditkort.
En av åtta inteckningar betalas inte tillbaks.
En av åtta amerikaner är beroende av statliga matkuponger.
Mer än 120.000 familjer lämnar in ansökan om personlig konkurs… VARJE MÅNAD.
Den ekonomiska krisen har orsakat förluster på över 5 billioner dollar från pensioner och sparande, ödelagt familjers privata ekonomier och hotar att sparka ut 10 miljoner husägare på gatan."

Det låter värre i USA än det gör i Sverige. Men det är nog ungefär samma. Tar vi hela Sveriges befolkning (alltså minderåriga, pensionärer och sjukpensionärer) och siffran från Riksdag och Departement (890 000 personer i utanförskap) så blir siffran nästan 9 procent. Tar vi bort minderåriga, pensionärer och sjukpensionärer) så blir nog siffran det dubbla, dvs i häradet en av 5 personer som lever i utanförskap...

Är det här ett måste månntro? Eller en konsekvens av styrningen i landet? Här vill jag IGEN upplysa om att jag personligen tror inte att det spelar så stor roll vem vi röstar på. Politiken drivs och utformas av tjänstemännen och dessa rår inga val på. Endast starka, starkare och starkast Ministrar kan kuva tjänstemännen. Och dom starka verkar liksom inte riktigt ta sig fram...

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Interpellationsdebatten

Jag fick just ett meddelande från Egon Frid. Han har fått förhinder och drar tillbaka sin interpellation. :(

Men lägger in den igen i Januari så vi får hålla ögonen öppna då istället.

Vilket kanske är bra, för då hinner eventuellt andra partier vara med och diskutera och visa var dom står i frågan.

Vi behöver få klarhet vem som har insikt och vem som inte har det. Så att alla har möjlighet att "rösta rätt" när det är dags i september nästa år.

Så ligger det till i alla fall.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

torsdag 3 december 2009

Interpellation 2009/10:148

Den 11 december ska det tydligen bli interpellationsdebatt i riksdagen och handla om insolvensutredningens förslag till förändringar inom skuldsaneringslagen.

Vi har den senaste tiden börjat fokusera på att kontakta olika riksdagsledamöter för att utreda om det finns något vi kan rekommendera personer på obestånd att rösta på. Som vi alla vet så är det valår 2010 och här talar vi om 488 000 personer som har en obeståndsproblematik. Över 150 000 som har/har haft löneutmätning under en längre tid.

Vi kommer försöka utröna vilket parti eller vilken ledamot som kan tänka sig föra överskuldsattas talan i riksdagen. Idag har vi enligt uppgift i Sverige 11 personer som arbetar inom domstolsväsendet och o personer i riksdagen som har löneutmätning. länk. Så det kanske inte är underligt att frågan hela tiden behandlas styvmoderligt? Man måste nog sett eländet nära för att uppnå den insikt vi efterfrågar. Och utan insikt, ingen förändring. Vi har haft en bloggonsdag i ämnet. Länk.

Som vi vet är personer på obestånd "persona non grata" i många sammanhang. Senast för några veckor sedan tvingades, alt kände sig tvingad, en kommunpolitiker lämna sina uppdrag pga skulder. Och det är klart, har man inte kunskap om obeståndsproblematik och insikt i hur hopplös och skuldgenererande själva obeståndet i sig är så är det lätt att bli kategorisk. Vi återkommer i frågan senare.

Lite statistik om hur stort vår kontaktyta börjar vara:
Den här bloggen ökar med nästan 38 % varje vecka. Om vi går 30 dagar bakåt så har den besökts av 2 877 personer. Av dessa är det 1 461 personer som återkommer. För att ytterligare peka på ökningen så jämför jag med 30 dagars perioden innan. Då var det 2 134 besök, och av dessa återvände 1 121 personer.

För forumet gällde under november
125 163 besökare.
(se mer på hemsidan)

Så tillbaka till interpellationsdebatten.

Det har idag gått ett mejl till ett antal riksdagsledamöter. Vi har önskat dom lycka till inför debatten och kommer uppmana så många som möjligt av de vi når att följa den för att själva göra en bedömning av kunskap och inställning.

Kopia av mejlet.
"Interpellation 2009/10:148

Hej,
ser att V och Egon Frid har lagt in
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=63&dok_id=GX10148
ang Insolvensutredningens förslag till ändrad skuldsaneringslag.

Vi kommer följa debatten, då vi antar att den kommer sändas antingen på TV eller via nätet, och uppmuntra de gäldenärer vi har kontakt med att göra detsamma. För information och statistik om mängden människor som deltar se information på
http://www.insolvensstockholm.se
Där står även information om det bloggsamarbete vi har kring obestånd, ett bloggsamarbete som växer.

Vi önskar er alla en konstruktiv debatt och att man kan enas över block- och partigränser om en väg tillbaka för överskuldsatta. Både bildligt och bokstavligt. Länk till vår uppfattning i frågan.
http://insolvensstockholm.se/index.php?option=com_content&view=article&id=73:protest-insolvensutredningen&catid=1:latest-news&Itemid=105

För den som vill ha information om "hur landet ligger" och vad som håller på att dra till sig uppmärksamhet kan jag tipsa om en blogg som skriver, och som följs av många, om ett specifikt ärende med SKM/KFM.
http://kronofogden.blogspot.com
Allt verifieras med dokument så man kan se att händelsen verkligen tar plats.

Vill någon istället läsa blogginläggen i turordning kan man gå via den här länken.
http://insolvenssthlm.blogspot.com/2009/12/ja-som-sagt.html

Lycka till allihopa från alla partier den 11 december. Vi hoppas många ska delta och ta chansen att tydliggöra var man står som parti. Vi följer debatten och bloggsamarbetets olika bloggar kommer att kommentera efteråt.

mvh
Ulrika Ring"

Vi återkommer som sagt i ärendet. Bl.a. hur det ska sändas, vilket tid o.s.v.

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

Jag sliter mitt hår!

För dig som är intresserad av myndigheternas cirkelresonemang och ineffektivitet är det väl värt att läsa Kristofers blog. (Gå direkt dit eller gå via den här länken och läs inläggen i turordning). För dig som inte är intresserad av myndigheternas cirkelresonemang och ineffektivitet är det väl värt att läsa, för du kommer bli intresserad..

Kristofer, som han som skriver heter, låter oss alla ta del av sitt ärende hos Skattemyndigheten. (Tack gode gud för internet!) Hans "ärende" hos SKM/KFM är ren idioti som jag tycker spetsar frågan om vem som är till för vem. Är myndigheterna till för oss eller tvärtom?

Nu har någon som kallar sig "skattejuristen" lämnat en kommentar. Och dra på trissor om inte han/hon tar det i försvar! Det är inget nådigt försvar heller, det är försvar med VERSALER, där han/hon, med andra ord, säger att om man inte är som han/hon, dvs "skattejurist" så har man heller inte kompetens att bedöma (även förstå och tycka?) rimligheten och vad som är rätt eller fel. Och så faller han in med en auktoritär stämma och skriver SKALL med versaler och hade det gått att lägga till fetstil så hade han/hon nog gjort det. Och jag baxnar och tycker det är huvudet på spiken och signifikant för problemet.

...och så växte problematiken IGEN från att vara lapsus i logik avgränsat till Kronofogdemyndighetens uppdrag till att innefatta fler logiklapsus och omfatta fler myndigheter.

Hemlösa är i mångt och mycket en produkt av samhällets ineffektivitet. Vet ni om att en natt på ett härbärge kostar lika mycket eller mer (för samhället) som en natt på ett 5 stjärnigt hotell i Stockholm? Vart går pengarna?

För den som följer den debatten ska nu cancersjuka ut och söka jobb i sista stadiet av sin sjukdom. När det enda som återstår för sjukvården att göra är att "lindra och trösta", dvs den palliativa vården, ska den per definition döende söka jobb för att få sina basbehov, tak över huvudet och mat för dagen, tillgodosedda.

Personer på obestånd är rena mjölkkon åt privata företag som utnyttjar och använder Kronofogdens (kontraproduktiva)uppdrag i egna intressen. Läs "Eva on the run"s kommentar på mitt inlägg "signalsystem", det var rätt tänkt och följer en logik som vi eftersöker.

Arbetslösa hamnar på obestånd för att A-kassorna inte klarar hanteringen av arbetslöshetsersättningen. Så riskerar den personens fortsatta liv vara förstört...

Och som kronan på verket har man tydligen insett att något är fel med A-kassorna. Och kommer till slutsatsen att det som är fel med A-kassan är att man har för dåliga kontroller och riskerar betala ut fel. Men alltså... De flesta andra ser A-kassan som ett problem för att man inte i tid klarar betala ut arbetslöshetsersättning! Med långtgående konsekvenser för individen. Vad GÖR detta IAF??? Av allt som A-kassan ställer till med i sin verksamhet, så är det just nu, just här, just idag man hittar anledning att kritisera A-kassan för bristande kontroller!? Jag tror uppriktigt sagt jag blir tokig snart!

Svenska kronan är monopolpengar utanför Sverige. (Nähä!?) Sverige faller på lista efter lista när det gäller skolan, produktivitet, effektivitet, sjukvård... (Nähä!?). Vi är som nation sjuka, arbetslösa, modlösa, och betalar som medborgare mer skatt än man kan tänka sig för sämre service än man kanske som nation förstår. (Nähä!?)

LISTAN KAN GÖRAS BETYDLIGT LÄNGRE *pust*

Det är inte konstigt. För något är fel här i Sverige. Och som jag skrev i inlägget på Kristofers blogg, om man inte börjar se över själva grunden till samhället (medborgarna och regelverket) och snabbt ser till att få ordning så är vi rökta. Om det vi ser inte är undantag utan regel, vilket jag numer tror det är, så är det endast vägen utför som gäller. Kanske inte för individen som lyckas, men för samhället i stort. En person som följer min blogg, Christian skrev en kommentar på ett inlägg. läs kommentaren här.

Jag tror Christian har rätt. Vi är på väg mot fel spår. Och en förklaring som framstår som logisk för mig är den jag lämnade här länk till inlägg "tjänstemannaväldet".

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 1 december 2009

Skuld - skuldbeläggande - skuldkänslor

Idag är det så dags för en ny bloggomgång, ämnet är "skuld - skuldbeläggande - skuldkänslor". Och det är som att öppna en dubbeldörr till begreppet "göra rätt för sig" för mig. Jag står inte ut när alla ska tjata om "göra rätt för sig". För hur i hela friden definierar du det filosofiska begreppet? "Göra rätt för dig" riktigt dryper av ångest och svett. Vem vill inte ha gjort RÄTT för sig. Men ordet "rätt" betyder en miljon saker. Det är väl endast grundläggande matematik som kan stoltsera med en definitiv betydelse av "rätt". 2 + 2 = 4.

Om ni visste hur många av alla som kontaktar mig som börjar samtalen/mejlen med "jag vet att jag borde gjort annorlunda, jag vill göra rätt för mig och jag har mig själv att skylla för min situation". Suck. Sååå många. Man kryper omkring i samtalet och vet inte hur undergiven man ska vara. Så när jag drar mitt "sluta med det där självutplånande rabblandet" så kommer ofta sorgen. Tårarna. Förtvivlan. Ångesten. Man är så uppgiven och ledsen.

Det andra alternativet till initial kontakt är Ilska och Aggression. Man är ARG! Svär och skäller. Och när jag drar mitt "vet du jag förstår att du är arg. Och du har all rätt att vara det" så kommer sorgen. Tårarna. Förtvivlan. Ångesten. Man är så uppgiven och ledsen...

Så det som finns bakom alla försvarsmurar av bortförklarande, självutplånande, arga, agressiva... är en uppgivenhet och ett enormt skuldbeläggande av sig själv. Man förbannar sig själv. Man reviderar historien om och om igen i huvudet och försöker fundera ut vid vilken tidpunkt och vid vilket vägskäl man gjorde fel val. Kunde man gjort annorlunda? För nog har man själv "bäddat den säng man nu ligger i"? Men det är LÅNGT IFRÅN alla som själva bäddat den halmbädd han/hon ligger i.

Jag orkar inte gå igenom alla ingångar till skulder som finns och berätta. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att den kategoriska svart/vita uppfattningen så många dras med inte stämmer. Och vill ni inte tro mig så får det vara så. Jag orkar ändå inte rabbla det igen.

Men om gäldenären utmålas som den som gjort fel och "inte gjort rätt för sig" så finns det aktör som verkar vara gjord av teflon. Borgenären. Borgenären Är Alltid Förfördelad och Förtjänar Alltid Statens Stöd! Och hur växte den uppfattningen fram undrar jag? Borgenärer säger upp krediter till de som behöver. Borgenärer lånar ut och lånar ut fel. Fyller påhittade svarta hål med miljarder, fiktiva hål som bara försvinner med pengarna. Gör bedömningar som är åt pipsvängen. Betalar ut bonusar, löneökningar, mer bonusar och så tilläggsbonusar. Man trasslar och schabblar bort MILJARDER. Och det gör man gång efter annan. Gång efter annan. Men konsekvenser? Neeejdå... Hur skulle det bli med kreditmarknaden då? KAOS!

När det kommer till obestånd blir än mer suddigt i skärpa. All skuld och allt ansvar rinner av den store starke borgenären och lägger sig som tjära och fjädrar på den i makt och resurser svagare gäldenären. Och det här blir så "sticky och itchy" att gäldenären börjar tro att allt ansvar ligger på honom/henne.

Att staten hålls med odefinierade värderingar är en anings obegripligt för mig. Staten behöver sätta sig ner och fundera skarpt på vad och hur man ska förhålla sig till obestånd. Ska man så kategoriskt som idag dra alla över en kam och utsätta offer för straff? Att straffa offer är inget man förknippar med Sverige. Men säg ordet skulder och många blir stenstoder och tycker att har man skuldsatt sig så har man lagt ribban själv. Skuldbeläggandet slår till för betraktaren. Skamkänslan för den utsatte. Vinstivern och girigheten för borgenären... Kronofogdens verkställighet gör inte så mycket annat än "fullgör sitt uppdrag". "Opartiskt" gudbevars.

Och i processen sitter människor som förtvivlar och förtvinar. Jag hittade ett blogginlägg på nätet. En ung kvinna har skrivit det. Jag tycker det är så otroligt ofattbart att svenska statliga tjänstemän ska utsätta medborgarna för den behandlingen. Till vilken nytta undrar jag? Finns det inget annat att göra än så här?

"Kronofogden
Pappa berättade att den 3 December kommer kronofogden hit och ska göra en utmätning och ja har vi otur tar dom vårt hus.. lagom innan jul roligt va? Fan om dom ens nämner utmätning av hus då kommer min islka att ploppa upp och explodera och ja då kommer jag skälla ut dom,slå dom på käften sen be dom fara åt helvete och visa dom till dörren!

Räcker det inte med att dom redan utmäter mamma o pappas löner, Räcker det inte med att vi lever lååångt under existens minimum, Varför, Mamma o Pappa har nu gett upp hoppet helt och tappat all lust till allt kul
Räcker det inte med att mamma är allvarligt sjuk eller? Nej ni vill bara komma och inkräkta på en familj som knappt äger nått och ta det sista man har.

JÄVLA FITTOR ÄR NI ALLT
!"

Det är människor det handlar om. Inte juridik. Inte något "pacta sunt servanda". Inget uppdrag. Inte trams som "göra rätt för sig". Det är människor. Liv. Värdighet. Vi måste ta hand om varandra bättre än såhär. Det handlar om att växa, inte kuvas. Det handlar om att utvecklas, inte förtvina. Det handlar om att tillåta, uppmuntra och hjälpa varandra. Det den flickan ger uttryck är ett misslyckande för samhället. Ett misslyckande bland många andra misslyckanden.

Andra bloggar, samma ämne, fler infallsvinklar.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ytterligare en blogg

som nyss hittats.
Processjuridikbloggen.
Här är ett inslag som säkert passar dig som läser här att läsa.

Vi har mailkontakt och kommer säkert får anledning att korsa våra uppfattningars vägar i cyberrymden framöver.

Internet är väl fantastiskt!

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Ja som sagt...

...man tar sig för pannan.

Nyupptäckt blogg.
Inläggen i turordning.

del 1 Introduktion
http://kronofogden.blogspot.com/2009/11/introduktion.html

del 2 Adressuppdateringar
http://kronofogden.blogspot.com/2009/11/i-mitt-forsta-inlagg-i-den-har-bloggen.html

del 3 Brevet
http://kronofogden.blogspot.com/2009/11/del-2-brevet.html

del 4 Förfrågan från skattemyndigheten
http://kronofogden.blogspot.com/2009/12/del-3-forfragan-till-skatteverket-och.html

del 5 Skattemyndighetens beslut
http://kronofogden.blogspot.com/2009/12/del-4-skattemyndighetens-beslut.html


...och det är inte slut ännu. Väntar spänt på fortsättningen. Det är så man tror att det inte är sant...

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Nyrekrytering?

På bloggen "sjukskrivningsreglernas konsekvenser" hittar jag många som beskriver det jag hört tidigare. Sjukskrivning (eller avslag på sjukskrivning) riskerar leda till obestånd.

Vi har många kontakter med personer som är sjuka, har sjukersättning och skulder... Att vara jagad av Kronofogden med deras hänsynslösa utmätning är inget som arbetar för en rehabilitering.

Jag ska berätta om en man i föreningen. Han är allvarligt sjuk. Han började sin karriär som överskuldsatt för 15 - 20 år sedan. Ingången var en utbildning han själv betalade för och som var lovad leda till en högre befattning men som istället för befordran blev till arbetslöshet. Genom växande skulder sönderföll hans nätverk och mannen blev sjuk. Så småningom allvarligt sjuk. Och obestånd. Istället för högre lön, som utlovat, blev det lägre lön men högre utgifter (han hade som sagt själv betalat för utbildningen).

För snart ett år sedan låg han på sjukhus. En stor magoperation som krävde enorma och dyra läkemedel. Hans högkostnadskort för mediciner hade just gått ut och mannen hade inte råd att hämta ut den nya "batchen" mediciner. Han ansökte om ekonomiskt bistånd. Avslag, han låg 27 kr över riksnorm... Grejjen är att ligger du UNDER norm så får du pengar för medicinernas faktiska kostnad. Hade mannen legat 28 kr lägre hade han fått 1 762 kr. Nu låg han 27 kr över och fick inte 1 762 kr beviljade. Och hade alltså inte pengar att hämta ut medicinerna.

Han har både betalningsanmärkningar och skulder hos Kronofogden vilket diskvalificerar honom till att få mediciner på avbetalning via det statliga Apoteket. Inga mediciner men stort medicinskt behov av medicinerna. Läkarna var oroliga och förstod inte hur han skulle kunna skrivas ut och åka hem. Efter att stött och blött frågan enades läkarkåren om att man var tvungen att behålla honom på sjukhuset. Där skulle han åtminstone få mat och mediciner. Mannen låg på en tekniskt mycket avancerad avdelning som säkerligen kostade flertalet 10 000 kr/dygn. Där blev han liggande i drygt en vecka. Tills han löst problemet med kostnad för medicinerna. Tänk vad skattebetalarna sparade pengar på att socialförvaltningen inte beviljade honom ekonomiskt bistånd...

Vi hör berättelser likt denna hela tiden. HELA TIDEN. Det är långt ifrån alla som har sjukersättning som har någon löneutmätning. Men när dom repat sig, kommer ut i arbete igen och har skulder från sjukdomstiden så tar det inte lång stund innan Kronofogden nöter sönder den rehabiliteringen och personen blir sjuk igen. Löneutmätning och existensminimum lyckas, av någon outgrundlig anledning, som sagt sällan bidra till rehabilitering...

Och jag tänker att det måste finnas ett stort antal personer som nu ska utförsäkras som står inför en ekonomisk katastrof. Främst ensamstående tänker jag. Där man inte kan lita på att någon annan hjälper till med mat och husrum. Och vad följer? Skulder, skulder och åter skulder. Och hemlöshet. Och jag vet inte hur man riktigt har tänkt sig det här. Mat och husrum är liksom nödvändigt.

Jag skakar igen på huvudet och förstår inte hur man tänkt sig det heller. Det känns som om det kommer att komma sura uppstötningar av en del av de beslut som fattats. För att inte tala om den som drabbas...

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 30 november 2009

Signalsystem

Jag har helt snöat in på att Utsökningsbalken är feltänkt. Helt enkelt, kort och gott, feltänkt. En irrationell lag som har tappat fotfäste och som tillåts ställa till med enorma konsekvenser.

Och nu vill man ställa till med ännu mer oreda. Ingen kan väl undgått att jag - för att uttrycka mig diplomatiskt - är minst sagt skeptisk till förenklad löneutmätning. Med betoning på "minst sagt". Och skeptisk.

Ju mer jag tänker på det desto mer förbluffad blir jag. Jag förstår uppriktigt inte vad man vill och tror sig lösa, annat än att fixa problemet med Kronofogdens ökande arbetsbörda.

Jag funderar och funderar. Men kommer inte framåt och förstår inte. Tror Kronofogden på fullt allvar att om man totalschabloniserar utmätning så kommer det förbättra en situation som idag är katastrofal? Klarar man så dåligt att räkna ut att generaliseringar, oavsett ämne, ALLTID ökar risken för felbehandling? Har man inte koll på de mest grundläggande i samhällskunskap? Herregud vi lär våra barn som går i lågstadiet att betrakta omgivningen som ett kollektiv av individer. Och här sitter vuxna människor och på allvar argumenterar för att schablonberäkningar ska underlätta. Och alla sväljer påståendet! Riksbanken säger överhuvudtaget ingenting.

Det är verkligen förbluffande hela förslaget. Förbluffande. Jag tycker att man har diskuterat just schabloner inom olika verksamheter sedan urminnes tider. Jag har uppfattningen att alla dessa diskussioner noggrant har dissat schabloner för att det är för nyanslöst.

Men nu ska man alltså trassla dessa schabloner genom lagstiftningsapparaten. Man kommer antagligen lyckas. Och jag sätter en skinande blank enkrona på att inom 6 månader efter schablonernas totala övertag kommer rubrikerna. Om hur illa människor far. Och det här tänker jag måste den mest ointresserade kunna räkna ut. Den enda schablon som kommer fungera är högsta gemensamma nämnare. Utsökningsbalken måste skrivas om. Ses över och skrivas om. Den måste helt enkelt kliva in i 2000-talet.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

fredag 27 november 2009

TV4 om skulder

Ekonominyheterna:
Länk till inslaget.

Regionalt i Skåne.


//Ulrika

torsdag 26 november 2009

Jämförelse

I föreningens verksamhet kommer vi ibland i kontakt med personer med särskilda behov, och ibland i kontakt med olika stödfunktioner i samhället. T.ex. personer med olika diagnoser (adhd, aspberger o.s.v), och stödfunktioner som Gode Män o.s.v.

Som vanligt när kronofogden ska utmäta ingår i deras uppdrag "ingen hänsyn till olika omständigheter" utan man ska "utifrån utsökningsbalken behandla alla lika". Man ska helt enkelt per definition utmäta hänsynslöst (utan hänsyn) utan att bry sig om omständigheterna bakom en persons obestånd. Även om personen har behov av samhällets stöd för att klara sig. Han/hon har bedömts vara utan de vanliga verktygen som behövs för att navigera och fungera i samhället. Men i Utsökningsbalkens ögon är vi alla lika... Olika förutsättningar - lika behandling.

Jag träffade för ett tag sedan en god man. En mycket trevlig herre som uttryckte sig mycket otrevligt om Kronofogden. Han kunde inte förstå hur hans klient, som klart hade behov av en god man, skulle tvingas till utmätning TROTS att det lån han låg för utmätning för var föremål för en polisutredning. Klienten hade blivit bedragen, polisen utredde -lätt ljummet kan man tillägga -, och någon form av försäkring eller fond skulle betalas ut till klienten, (klienten hade ett begåvningshandikapp). Då Kronofogden inte får ta någon hänsyn till såna omständigheter som begåvningshandikapp så skulle man nu ta den fond eller försäkring som var tänkt att stötta klienten, i mät. Hepp. Hepp.

Jag kan inte låta bli att tänka vem kom på iden att Kronofogden ska vara "opartisk" och "inte ta någon hänsyn"? Det verkar direkt otänkt att lämna ett så integritetskränkande tvångsinslag i människors liv som utmätning faktiskt ÄR utan någon som helst uppgift att "ta hänsyn".

Kronofogdens uppdrag, och det snåriga regelverk som ligger likt törnen runt obestånd och skulder, byggdes och formades under en helt annan "tid" och ett helt annat system än det vi har idag. Dagens storskaliga skuldindustri fanns inte. Banker och kreditgivning såg helt annorlunda ut än dagens. Jag tror att på den punkten är de flesta överens. Utsökningsbalken är utdaterad. "Bäst-före-datum" har passerats.

"Sedan dess" har både Kronofogdens uppdrag (Utsökningsbalken) förändrats, men inte åt rätt håll. Det största misstag man gjorde var att genomföra förändringen 1996, proposition 1994/95:49, där man strukturerade om hela systemet. Mer enhetligt och mindre olika utmätningsformer.

Och det här ligger till grund, tror jag, för de problem vi ser idag. Genom att gå från "mångfald till enfald", genom ett onyanserat system, bäddar man för konsekvenser man inte önskar sig. Ex att personer med särskilda behov ska behandlas likadant som en person som begått brott och har skyldighet att betala skadestånd. Ingen skillnad. Ingen hänsyn till omständigheter.

Det ingrepp i ekonomin som Kronofogden har i uppdrag att utföra är en långtgående kränkning av det vi annars vill kalla den okränkbara integriteten. När konsekvenserna av samhällets ingrepp är fattigdomstvång, att tvingas avstå från att träffa sina barn, att förhindras elabonnemang, att pressas till ohälsa och sjukdom m.m m.m. måste också samhället vara restriktiv och säkerställa nödvändigheten i sina ingrepp. Och ingreppen, om de ändå måste göras, ska utföras med stor respekt. Är det respektfullt att tvinga av en förståndshandikappad hans/hennes ekonomiska säkerhet för att tillfredsställa vinstiver hos en välmående borgenär? Är det respektfullt av samhället att förhindra barn att ha en närvarande och engagerad pappa? Är det respektfullt av samhället att inte göra skillnad på en person som har skulder för att han/hon begått grova övergrepp på sina barn och en person som har skulder för att han/hon, glad i hågen, utifrån ett förståndshandikapp tecknat ett avtal? Jag tycker inte det.

Ju färre nyansskillnader man gör, desto fler övergrepp kommer man att göra. Jag har tidigare jämfört med sjukdomar. En medicin till alla sjukdomar fungerar inte. Jag har också gjort jämförelser med olika påföljder vid brott. Bloggaren Dwight har också gjort jämförelser. Det bör stå klart för alla att ju fler hänsyn man tar till olika omständigheter, ju grundligare utredning, ju fler straffnivåer desto större chans till ett rättvist system.

Vi kan göra en jämförelse med brott. Har du begått ett brott har du också rätt till en rättegång och rätten att ha en advokat med speciell utbildning vid din sida. Jag är ingen jurist, tack och lov!, men jag antar att anledningen till det är att vi ska säkerställa rättsäkerheten? Varje individ som står anklagad och hotas av påföljd, eller som är offer, ska få en så grundlig genomgång av just sitt fall som möjligt är. Få en så rättvis bedömning som möjligt. Man tittar noggrant på uppsåt, omständigheter, förmildrande omständigheter, psykisk hälsa/ohälsa, förmåga o.s.v. Är du skyldig ska du stå till svars, är du oskyldig ska du inte.

Men det är brottsmål det. Att ha gjort sig skyldig till ofrivillig arbetslöshet är något annat. Liksom att man gjort sig skyldig till en hjärtattack, cancer, skilsmässa, konkurs... Då tas inga hänsyn. Inga förmildrande omständigheter. Ingen anledning till individuell bedömning av hur just den personen hamnade i just den situationen? Ingen anledning att titta på vad han/hon kunnat göra istället? Ingen anledning att undersöka uppsåt? Ingen anledning till att, i varje enskilt fall, bedöma hur borgenär/gäldenär förhållit sig till just den skulden och gjort allt som står i sin makt för att undvika ekonomiskt kaos?

Nu är man på väg att ta YTTERLIGARE ett STORT steg bort från den lilla rest av individuell bedömning som finns kvar. Nu vill man införa ÄNNU FLER schbloner... Jag undrar: Är det någon som tror att MER av SCHABLONTÄNKANDE kommer att införa större rättvisa till den som ofrivilligt hamnat på obestånd? Att göra ÄN MINDRE individuella bedömningar ska säkerställa att FLER får en rättvis behandling? Jag antar att det finns någon vriden uppfattning om att spara pengar i botten. Men jag tror att det är fel väg att gå. Helt enkelt totalt och komplett helt fel väg att gå. Ju mer utsatt en person är, desto mer försiktighet och desto mer grundlig måste samhället vara i sin bedömning för att säkerställa att personen får en rimlig påföljd som matchar situationen.

Tror jag.

Inlägget ligger också, något modifierat, på newsmill.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Försiktighetsprincipen

är en ofta nämnd inte lika ofta använd princip. "Om vi inte är säkra på att något är ofarligt och det finns indikationer på att det kan vara skadligt ska vi avstå. Tills vi vet". Hepp!

Och det låter väl klokt. Tom vist tycker jag.

Men men... när det gäller obestånd så är det inte riktigt lika vist ordnat. Eller inte alls vist ordnat.

Som jag sagt tidigare, ingen som helst nyansskillnad i hur man betraktar och behandlar obestån. En person kan vara på obestån för att han/hon har blivit sjuk, blivit arbetslös eller blivit dömd att betala skadestånd för ett grovt brottsmål. Alla tre behandlas lika.

Tittar man runt på nätet eller talar om skulder så ser man att många tar en hård och kategorisk stållning till personer på obestånd. Jag tror att anledningen till det är att man inte gör någon skillnad på varför en person inte klarat sina betalningar. Jag undrar hur man kommit fram till det?

Obestånd är ingen lag skriven i sten. Den går förändra. Men går förändringen bra? Eeeh, näe. Inte direkt enligt mig.

Inget ljus i tunneln. Tvärtemot vad som vore värdigt och hänsynsfullt så vill man gå från den lilla rest av individuell bedömning som finns kvar och till ÄNNU mer schabloner och "dra alla över en kam". Det är ofattbart ur individsynpunkt. Det är att jämföra med att alla som kommer till sjukstugan ska ha samma medicin oavsett om benet är brutet, det rör sig om en hjärtinfarkt eller vanlig snuva. Ingen undersökning. Inga medicinska prover. Alla som behöver uppsöka sjukstugan ska ha samma recept. Det förstår väl vem som helst att det inte är rimligt? Varje person måste få en ordentlig genomgång av sin situation och man måste naturligtvis ta hänsyn till både vad skulderna består av, hur obeståndet gjorde entre och hur livssituationen ser ut.

Och då skakar säkert de flesta kronofogdar och tjänstemän på justitiedepartementet irriterat på huvudet, och finansdepartementets tjänstemän får symptom på hjärtinfarkt. "Det GÅR ju inte! Vi kan inte sitta med 488 000 personer och göra MER och FLER individuella bedömningar. Vi har ju inte tid med ens den lilla individuella bedömning som vi gör IDAG! För att tala om att vi har inte RÅD! " *pust*

Antagligen sant. Så avgränsa då vad man ska driva in! Förtjänar SMS-lån statens uppbackning i sin verksamhet? Förtjänar en bank statens uppbackning när man från dag till annan säger upp en kredit utan ordentligt underlag? Förtjänar ett kommunikationsbolag statens uppbackning när man inte bara uppmuntrar utan också lockar unga människor som går gymnasiet att teckna 3-åriga teleavtal med endast 10 500 kr/år i inkomst? Listan kan naturligtvis göras längre. Men frågan måste upp på bordet. Vilka skulder ska vi hjälpa till att driva in? Vilka personliga händelser ska vara något man tar hänsyn till innan man ger sig efter en individ med det som i brottssammanhang anses komma just under frihetsberövande - ekonomiska sanktioner?

Jag är övertygad om att detta schabloniserande och processen som inte gör skillnad på någonting whatsoever bidrar till stigmat som följer i skuldernas spår. Utanförskapet. Skammen. Att höra att man inte tar hänsyn till dina barns behov för att ex SMS-låneföretagens behov har bättre rätt till dina pengar. Då menar jag SMS-låneföretagens behov av räntor...

Och människor går sönder. Riktiga människor i riktiga liv går sönder. Förtvivlar, har inte råd att täcka barnens mest nödvändiga behov, har inte råd att betala elräkningen och sitter i mörkret med ÄNNU större förtvivlan.

Jag vet inte, men jag tycker inte det är rätt.

Edit: kom just på att man visst använder sig av försiktighetsprincipen. När det gäller stödet till gäldenären. Man vet inte hur ett gäldenärsstöd kommer att påverka kreditmarknaden. Så man avstår från att hjälpa hushållen. Till förmån för den moralstarka och rättrogna kreditmarknaden...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

tisdag 24 november 2009

Betalningsanmärkningar - för att?

Idag är det en ny onsdag. Samma bloggar. Nytt ämne. Längst ner hittar du de andra bloggarna eller gå till hemsidan.

Så vad har jag då för uppfattning om betalningsanmärkningar?

Jag förstår inte samhällsnyttan av dessa betalningsanmärkningar. Tanken bakom är att det ska spegla vilja och/eller förmåga till betalning.

Men det är långt ifrån alla betalningsanmärkningar som speglar det. Betalningsanmärkningar med ursprung skattemyndigheten anses vara "tjoller"-anmärkningar. Leverantörer till näringsidkare bryr sig långt ifrån alltid om "skattemyndighetens" anmärkningar. Varför? Jo för skattemyndigheten är så misstrodda att man anser det vara mer eller mindre ett betyg på skattemyndighetens inkompetens mer än en spegling av personen/företagets vilja/och eller förmåga.

Det är för företag det. För privatpersoner har det en helt annan innebörd och påverkan. UTESLUTNING.
Betalningsanmärkning? Ingen hyrbil.
Betalningsanmärkning? Inget elabonnemang.
Betalningsanmärkning? Inget bankkonto. Inget betalkort. Ingen internetbank.
Betalningsanmärkning? Inget hyreskontrakt.
Betalningsanmärkning? INGET ARBETE!

Betalningsanmärkningar har egentligen inget med Kronofogden att göra. Kronofogden registerar olika händelser i sina register. Ex dom/utslag. Tillgångsundersökning. o.s.v. dessa händelser används sedan av kreditupplysningsbolagen och omvandlas där till betalningsanmärkningar. Alltså, Kronofogden registrerar inga betalningsanmärkningar.

Om syftet är att betalningsanmärkningar ska påvisa en persons (eller företags) betalningsvilja och/eller betalningsförmåga, den metod man valt inte speglar vilja och/eller förmåga, varför finns systemet kvar?

Svaret lyser med sin frånvaro. Kvar blir endast ett repressalietänkande som enbart ställer till problem. Ett skuldbeläggande som inte uppfyller vad det är tänkt att uppfylla och som hindrar människor från att komma tillbaka och fortsätta sina liv.

Danmark (tror jag att det är) har något liknande system. Med den lilla skillnad att man raderar informationen i det ögonblick skulden är reglerad. I Sverige ligger den minsta lilla fallerade betalning kvar i tre år. Om du har en kortare tids betalningsförmåga kommer du ändå att straffas i tre år. I Tre År! Det är en lång tid. Även om du haft en längre tids oförmåga att betala dina skulder, har kommit ikapp så är tre år en för lång tid. När en skuld är reglerad ska den självklart också försvinna. Snabbt. Allt annat blir ett straff.

Här är en länk till en artikel. En kvinna glömde reglera en skuld på 89 öre. Är det någon som tror att den skulden med den historien speglar den kvinnans betalningsförmåga? Eller vilja? Det var ett misstag som har lett till konsekvenser utan rim och reson!

Alldeles för många vardagsviktiga samhällsfunktioner baserar rutinmässigt sina bedömningar av dig som person på upplysningsföretagens betalningsanmärkningar. Även det systemet baseras på en schablonmässig bedömning. Har du fått en betalningsanmärkning, även om det bara är en kortare tids oförmåga att betala, så är du inte betrodd att hyra en bil. Detta oavsett din förmåga att köra bil.

Ett hushålls välmående är helt enkelt beroende av ekonomin. Konsekvenserna av en fallerad ekonomi slår igenom på så många plan. När det nu är så så måste också samhället vara mycket noga med hur och vad som registreras. Eller åtminstone, för att skydda hushållen, reglera hårdare vilka ekonomiska tillkortakommanden som ska få vilka konsekvenser. Och vara restriktiv i vad man tillåter. Idag har vi ett hänsynslöst (i bokstavlig bemärkelse) system som inte på något sätt gör några som helst avvägningar. Inga enskilda bedömningar. Inte överser några misstag. Det minsta lilla felsteg innebär en självförstärkande nedåtgående spiral som leder till djupare och större problem. Vi kan inte ha det så.

Sverige byggs först och främst av individer som bor och/eller verkar här. Sverige måste också först och främst ta hand om alla dessa individer som bor och/eller verkar här. Det som är bra för alla dessa individer som bor och/eller verkar här kommer också vara bra för Sverige.

Att man som idag så totalt övergivit så många av sina medborgare är inget bra betyg på Sveriges ledning. Och då menar jag ledning oavsett färg på ledningen. Alla system som stigmatiserar och utestänger är fel system. Tillåtande och stödjande är bättre. Företag kan inte bygga sin verksamhet på systemfel. Betalningsanmärkningar som det ser ut idag är ett systemfel. Att A-kassans oförmåga att snabbt behandla och betala ut ersättning till den arbetslösa personen ska få konsekvenser som att inte kunna öppna ett bankkonto står inte i proportion till varandra.

Det hänsynslösa systemet måste bort. När ekonomin är en så viktig grund för hur ett hushåll ska må så måste man tvärtemot vad man idag har tänkt sig lämna den rutinmässiga schablonbaserade beräkningsmodellen och närma sig mer individuella bedömningar av varje enskilt fall. Det hänsynslösa måste ge vika för ett mer hänsynsfullt system. Ett sjukt eller döende barn kan och ska inte, med statens hjälp, få ge konsekvenser som utanförskap och kanske livslång ekonomisk utarmning. Ett sjukt eller döende barn ska vara något man tar hänsyn till och som man skyddar familjen från konsekvenser utav. Ett sjukt eller döende barn ska vara något som man tar hänsyn till. Det gör vi inte idag. För vårt samhälles välmående måste vi börja göra det.

Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Avtal skall hållas

Jag tycker att avtal ska hållas. Avtal ska hållas och om man inte kan betala ska man heller inte ingå avtal. Man ska fullfölja sina förpliktelser. Det håller de flesta med mig om. Man behöver ta ansvar för vad man gör och förbinder sig till. Den principen gäller dock endast för gäldenären.

För borgenären gäller "få en namnteckning!". Thats it. När väl bläcket har torkat på papperet har borgenären statens automatiska stöd, no questions asked, i att få betalt. Och det är inte bara SKULDEN det handlar om, utan ränta och avgifter och hela midevitten. Får bara borgenären en underskrift spelar det ingen roll vad som händer, staten sluter upp bakom. Staten kommer hjälpa till, med alla sina krafter, för att säkerställa att borgenären får så mycket betalt som möjligt. Och inte bara tillbaka skulden, utan säkerställa att avtalet följs. Vinst, skyhög ränta, avgifter, mer vinst och fler avgifter.

Och nu verkar staten ha hamnat i knät på kreditmarknaden. Under hela hösten 2008 och början av 2009 satt kreditbeviljarna i samtal efter samtal med Finansministern och hans departement, allt för att man skulle försöka få igång kreditmarknaden. Företag gick i putten för man nekades förlängda krediter. Nyinvesteringar som skulle leda till fortsatt produktion kunde inte bli av för bankerna la locket på kreditbeviljandet. Krediter sas upp "betalning omgående". Ja, ni kommer säkert själva ihåg allt rabalder. Det var helt enkelt nödvändigt att förhindra en djupare ekonomisk kris. Och det skulle bl.a. ske genom att bankerna fick igång sitt kreditbeviljande igen.

Så kommer man då till Ertsborns förslag till förändringar i skuldsaneringsinstitutet. Nu "plötsligt" går det inte att genomföra. Och trots den kompakta tystnaden kring beredningen så har då viss information ändå hittat ut. Bl.a. är man rädd för att bankerna, om man tullar på det statliga stödet till borgenärer, kommer att bli alltför snäva i sitt beviljande av krediter...

Och jag tänker att om banker, eller kreditflödet, är så viktigt för Sveriges ekonomi att vi gång efter annan ser kris efter kris knäcka hushåll efter hushåll (inte på grund av hushållens ovilja till betalning, utan på grund av kreditbeviljarnas ovilja att komma överens när något oförutsett händer), om kreditgivningen är så viktig för Sveriges infrastruktur borde den institutionen inte kontrolleras av staten själv? Eller åtminstone finnas en statlig bank med ett samhällsuppdrag? Att gå via samtal, vädjanden, hot, lån, mer lån, lånegarantier och gudvetvad och ändå inte lyckas med att få bankerna att göra rätt verkar vara en synnerligen ineffektiv väg att vandra. Det verkar helt enkelt obegåvat att istället för att göra rätt själv, försöka förmå andra att göra rätt.

Jag fattar NATURLIGTVIS att det finns inga enkla lösningar. Men jag undrar om det alltid måste vara så svårt? Tänker man en stund så kan man föreställa sig samtalen under vintern som gick.
" - Ni måste få igång kreditbeviljandet igen. Det här GÅR inte!!" sa staten.
" -...hur tänker ni göra med skuldsaneringsinstitutet..?" sa "kreditbeviljandeföreträdarna" med släpande röst och hotfull stämma samtidigt som dom skramlade hotfullt med nycklarna till den, för tillfället, låsta bankkistan.

Nu verkar Finansdepartementet sitta med en tallrik surkål på sitt bord. Antingen gör man som kreditbeviljarna vill och stoppar Insolvensutredningens förslag till förändringar av skuldsaneringsinstitutet - med konsekvens att 5-10 % av svenska hushåll (and counting...) fortsatt står utanför samhällsekonomin i stort dvs en stor samhällskostnad, eller så genomför man Insolvensutredningens förslag - med konsekvens att bankerna tjurar ihop och genomför sitt hot att strypa kreditgivningen dvs en stor samhällskostnad. Man har så att säga en situation som kan beskrivas som "Stjärten på tallriken och skägget i brevlådan".

Så vad gör finansdepartementet? Just nu verkar det som man vill stoppa förslagen, UTREDA *stöön* hur stor påverkan förändringarna kommer ha på kreditbeviljarna och kanske - när den nya utredningen är klar - kanske, eventuellt, beroende på vad utredningen kommer fram till, genomföra till fler delar.

Jag säger: Om kreditbeviljandet är så viktigt för Sveriges ekonomi så måste man se till att ha kontroll. Är det bara jag som upplever att man har allt utom kontroll?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

lördag 21 november 2009

Tjänstemannaväldet

Vilket skulle bevisas IGEN! Lyssna på dagens lördagsintervju. Länk. Kopplingen till det jag vill ha sagt börjar 06.10 minuter in i intervjun. Och handlar om egyptierna Alzery och Agiza, länk till information. Oavsett vad man tycker om behandlingen så måste man kunna se mönstret.

Historien om egyptierna Alzery och Agiza har vandrat runt och upprört både allmänhet, media och politiker. När de forslades ut ur Sverige satt socialdemokraterna. Då skrek oppositionen på "Räfst och rättarting", nu är den tidens opposition i regeringsställning och vad händer?

Männen har fått 3 miljoner kronor var. That´s it. Dom får fortfarande inte komma in i Sverige. Man har betalat sig ur problemet. Eller nåt...

Om vi då återgår till kopplingen så är den gemensamma nämnaren här Justitiedepartementet. Vi kan rösta på vem vi vill. Hur länge vi vill. Vilka sitter kvar oavsett valutgång? Tjänstemännen. Partier må tycka, vinna eller förlora, det har ingen betydelse. Vilket då lördagsintervjun bevisar. För när det handlar om makten så ligger den inte hos de folkvalda. Eller om dom släppt makten eller vad som hänt, inte vet jag..

Så det kanske inte är så underligt att historien med utsökningsbalken inte verkar finna sin lösning? Utredaren Jan Ertsborn kommer med en utredning. Olika förslag om förändringar i skuldsaneringslagen. Det når justitiedepartementet och vad händer..? Om det är Finans eller Justitie eller både och eller något annat departement som stoppat förslaget vet vi inte. Ingen vill ta bladet från munnen och berätta. Men stoppat är det. Förslagen som utredningen lagt fram kommer inte gå igenom. Här kan du läsa vad vi tycker om det. Så länge justitiedepartementet inte vill ha några förändringar så kommer det inte bli några förändringar. Oavsett vem som sitter var.

Dessa tjänstemän sitter säkert på sitt arbete. Fullt uppbackade av anställningsavtal. Tillsatta tjänster som inte på något sätt har med valutgång att göra. Regeringar kommer, regeringar går. Ministrar likaså. Tjänstemännen (på justitiedepartementet) sitter kvar. Vi har "egyptierna", Utsökningsbalken, FRA... Gamla och nya regeringar, samma tjänstemän, samma inriktning på politiken...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.