måndag 30 november 2009

Signalsystem

Jag har helt snöat in på att Utsökningsbalken är feltänkt. Helt enkelt, kort och gott, feltänkt. En irrationell lag som har tappat fotfäste och som tillåts ställa till med enorma konsekvenser.

Och nu vill man ställa till med ännu mer oreda. Ingen kan väl undgått att jag - för att uttrycka mig diplomatiskt - är minst sagt skeptisk till förenklad löneutmätning. Med betoning på "minst sagt". Och skeptisk.

Ju mer jag tänker på det desto mer förbluffad blir jag. Jag förstår uppriktigt inte vad man vill och tror sig lösa, annat än att fixa problemet med Kronofogdens ökande arbetsbörda.

Jag funderar och funderar. Men kommer inte framåt och förstår inte. Tror Kronofogden på fullt allvar att om man totalschabloniserar utmätning så kommer det förbättra en situation som idag är katastrofal? Klarar man så dåligt att räkna ut att generaliseringar, oavsett ämne, ALLTID ökar risken för felbehandling? Har man inte koll på de mest grundläggande i samhällskunskap? Herregud vi lär våra barn som går i lågstadiet att betrakta omgivningen som ett kollektiv av individer. Och här sitter vuxna människor och på allvar argumenterar för att schablonberäkningar ska underlätta. Och alla sväljer påståendet! Riksbanken säger överhuvudtaget ingenting.

Det är verkligen förbluffande hela förslaget. Förbluffande. Jag tycker att man har diskuterat just schabloner inom olika verksamheter sedan urminnes tider. Jag har uppfattningen att alla dessa diskussioner noggrant har dissat schabloner för att det är för nyanslöst.

Men nu ska man alltså trassla dessa schabloner genom lagstiftningsapparaten. Man kommer antagligen lyckas. Och jag sätter en skinande blank enkrona på att inom 6 månader efter schablonernas totala övertag kommer rubrikerna. Om hur illa människor far. Och det här tänker jag måste den mest ointresserade kunna räkna ut. Den enda schablon som kommer fungera är högsta gemensamma nämnare. Utsökningsbalken måste skrivas om. Ses över och skrivas om. Den måste helt enkelt kliva in i 2000-talet.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

fredag 27 november 2009

TV4 om skulder

Ekonominyheterna:
Länk till inslaget.

Regionalt i Skåne.


//Ulrika

torsdag 26 november 2009

Jämförelse

I föreningens verksamhet kommer vi ibland i kontakt med personer med särskilda behov, och ibland i kontakt med olika stödfunktioner i samhället. T.ex. personer med olika diagnoser (adhd, aspberger o.s.v), och stödfunktioner som Gode Män o.s.v.

Som vanligt när kronofogden ska utmäta ingår i deras uppdrag "ingen hänsyn till olika omständigheter" utan man ska "utifrån utsökningsbalken behandla alla lika". Man ska helt enkelt per definition utmäta hänsynslöst (utan hänsyn) utan att bry sig om omständigheterna bakom en persons obestånd. Även om personen har behov av samhällets stöd för att klara sig. Han/hon har bedömts vara utan de vanliga verktygen som behövs för att navigera och fungera i samhället. Men i Utsökningsbalkens ögon är vi alla lika... Olika förutsättningar - lika behandling.

Jag träffade för ett tag sedan en god man. En mycket trevlig herre som uttryckte sig mycket otrevligt om Kronofogden. Han kunde inte förstå hur hans klient, som klart hade behov av en god man, skulle tvingas till utmätning TROTS att det lån han låg för utmätning för var föremål för en polisutredning. Klienten hade blivit bedragen, polisen utredde -lätt ljummet kan man tillägga -, och någon form av försäkring eller fond skulle betalas ut till klienten, (klienten hade ett begåvningshandikapp). Då Kronofogden inte får ta någon hänsyn till såna omständigheter som begåvningshandikapp så skulle man nu ta den fond eller försäkring som var tänkt att stötta klienten, i mät. Hepp. Hepp.

Jag kan inte låta bli att tänka vem kom på iden att Kronofogden ska vara "opartisk" och "inte ta någon hänsyn"? Det verkar direkt otänkt att lämna ett så integritetskränkande tvångsinslag i människors liv som utmätning faktiskt ÄR utan någon som helst uppgift att "ta hänsyn".

Kronofogdens uppdrag, och det snåriga regelverk som ligger likt törnen runt obestånd och skulder, byggdes och formades under en helt annan "tid" och ett helt annat system än det vi har idag. Dagens storskaliga skuldindustri fanns inte. Banker och kreditgivning såg helt annorlunda ut än dagens. Jag tror att på den punkten är de flesta överens. Utsökningsbalken är utdaterad. "Bäst-före-datum" har passerats.

"Sedan dess" har både Kronofogdens uppdrag (Utsökningsbalken) förändrats, men inte åt rätt håll. Det största misstag man gjorde var att genomföra förändringen 1996, proposition 1994/95:49, där man strukturerade om hela systemet. Mer enhetligt och mindre olika utmätningsformer.

Och det här ligger till grund, tror jag, för de problem vi ser idag. Genom att gå från "mångfald till enfald", genom ett onyanserat system, bäddar man för konsekvenser man inte önskar sig. Ex att personer med särskilda behov ska behandlas likadant som en person som begått brott och har skyldighet att betala skadestånd. Ingen skillnad. Ingen hänsyn till omständigheter.

Det ingrepp i ekonomin som Kronofogden har i uppdrag att utföra är en långtgående kränkning av det vi annars vill kalla den okränkbara integriteten. När konsekvenserna av samhällets ingrepp är fattigdomstvång, att tvingas avstå från att träffa sina barn, att förhindras elabonnemang, att pressas till ohälsa och sjukdom m.m m.m. måste också samhället vara restriktiv och säkerställa nödvändigheten i sina ingrepp. Och ingreppen, om de ändå måste göras, ska utföras med stor respekt. Är det respektfullt att tvinga av en förståndshandikappad hans/hennes ekonomiska säkerhet för att tillfredsställa vinstiver hos en välmående borgenär? Är det respektfullt av samhället att förhindra barn att ha en närvarande och engagerad pappa? Är det respektfullt av samhället att inte göra skillnad på en person som har skulder för att han/hon begått grova övergrepp på sina barn och en person som har skulder för att han/hon, glad i hågen, utifrån ett förståndshandikapp tecknat ett avtal? Jag tycker inte det.

Ju färre nyansskillnader man gör, desto fler övergrepp kommer man att göra. Jag har tidigare jämfört med sjukdomar. En medicin till alla sjukdomar fungerar inte. Jag har också gjort jämförelser med olika påföljder vid brott. Bloggaren Dwight har också gjort jämförelser. Det bör stå klart för alla att ju fler hänsyn man tar till olika omständigheter, ju grundligare utredning, ju fler straffnivåer desto större chans till ett rättvist system.

Vi kan göra en jämförelse med brott. Har du begått ett brott har du också rätt till en rättegång och rätten att ha en advokat med speciell utbildning vid din sida. Jag är ingen jurist, tack och lov!, men jag antar att anledningen till det är att vi ska säkerställa rättsäkerheten? Varje individ som står anklagad och hotas av påföljd, eller som är offer, ska få en så grundlig genomgång av just sitt fall som möjligt är. Få en så rättvis bedömning som möjligt. Man tittar noggrant på uppsåt, omständigheter, förmildrande omständigheter, psykisk hälsa/ohälsa, förmåga o.s.v. Är du skyldig ska du stå till svars, är du oskyldig ska du inte.

Men det är brottsmål det. Att ha gjort sig skyldig till ofrivillig arbetslöshet är något annat. Liksom att man gjort sig skyldig till en hjärtattack, cancer, skilsmässa, konkurs... Då tas inga hänsyn. Inga förmildrande omständigheter. Ingen anledning till individuell bedömning av hur just den personen hamnade i just den situationen? Ingen anledning att titta på vad han/hon kunnat göra istället? Ingen anledning att undersöka uppsåt? Ingen anledning till att, i varje enskilt fall, bedöma hur borgenär/gäldenär förhållit sig till just den skulden och gjort allt som står i sin makt för att undvika ekonomiskt kaos?

Nu är man på väg att ta YTTERLIGARE ett STORT steg bort från den lilla rest av individuell bedömning som finns kvar. Nu vill man införa ÄNNU FLER schbloner... Jag undrar: Är det någon som tror att MER av SCHABLONTÄNKANDE kommer att införa större rättvisa till den som ofrivilligt hamnat på obestånd? Att göra ÄN MINDRE individuella bedömningar ska säkerställa att FLER får en rättvis behandling? Jag antar att det finns någon vriden uppfattning om att spara pengar i botten. Men jag tror att det är fel väg att gå. Helt enkelt totalt och komplett helt fel väg att gå. Ju mer utsatt en person är, desto mer försiktighet och desto mer grundlig måste samhället vara i sin bedömning för att säkerställa att personen får en rimlig påföljd som matchar situationen.

Tror jag.

Inlägget ligger också, något modifierat, på newsmill.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Försiktighetsprincipen

är en ofta nämnd inte lika ofta använd princip. "Om vi inte är säkra på att något är ofarligt och det finns indikationer på att det kan vara skadligt ska vi avstå. Tills vi vet". Hepp!

Och det låter väl klokt. Tom vist tycker jag.

Men men... när det gäller obestånd så är det inte riktigt lika vist ordnat. Eller inte alls vist ordnat.

Som jag sagt tidigare, ingen som helst nyansskillnad i hur man betraktar och behandlar obestån. En person kan vara på obestån för att han/hon har blivit sjuk, blivit arbetslös eller blivit dömd att betala skadestånd för ett grovt brottsmål. Alla tre behandlas lika.

Tittar man runt på nätet eller talar om skulder så ser man att många tar en hård och kategorisk stållning till personer på obestånd. Jag tror att anledningen till det är att man inte gör någon skillnad på varför en person inte klarat sina betalningar. Jag undrar hur man kommit fram till det?

Obestånd är ingen lag skriven i sten. Den går förändra. Men går förändringen bra? Eeeh, näe. Inte direkt enligt mig.

Inget ljus i tunneln. Tvärtemot vad som vore värdigt och hänsynsfullt så vill man gå från den lilla rest av individuell bedömning som finns kvar och till ÄNNU mer schabloner och "dra alla över en kam". Det är ofattbart ur individsynpunkt. Det är att jämföra med att alla som kommer till sjukstugan ska ha samma medicin oavsett om benet är brutet, det rör sig om en hjärtinfarkt eller vanlig snuva. Ingen undersökning. Inga medicinska prover. Alla som behöver uppsöka sjukstugan ska ha samma recept. Det förstår väl vem som helst att det inte är rimligt? Varje person måste få en ordentlig genomgång av sin situation och man måste naturligtvis ta hänsyn till både vad skulderna består av, hur obeståndet gjorde entre och hur livssituationen ser ut.

Och då skakar säkert de flesta kronofogdar och tjänstemän på justitiedepartementet irriterat på huvudet, och finansdepartementets tjänstemän får symptom på hjärtinfarkt. "Det GÅR ju inte! Vi kan inte sitta med 488 000 personer och göra MER och FLER individuella bedömningar. Vi har ju inte tid med ens den lilla individuella bedömning som vi gör IDAG! För att tala om att vi har inte RÅD! " *pust*

Antagligen sant. Så avgränsa då vad man ska driva in! Förtjänar SMS-lån statens uppbackning i sin verksamhet? Förtjänar en bank statens uppbackning när man från dag till annan säger upp en kredit utan ordentligt underlag? Förtjänar ett kommunikationsbolag statens uppbackning när man inte bara uppmuntrar utan också lockar unga människor som går gymnasiet att teckna 3-åriga teleavtal med endast 10 500 kr/år i inkomst? Listan kan naturligtvis göras längre. Men frågan måste upp på bordet. Vilka skulder ska vi hjälpa till att driva in? Vilka personliga händelser ska vara något man tar hänsyn till innan man ger sig efter en individ med det som i brottssammanhang anses komma just under frihetsberövande - ekonomiska sanktioner?

Jag är övertygad om att detta schabloniserande och processen som inte gör skillnad på någonting whatsoever bidrar till stigmat som följer i skuldernas spår. Utanförskapet. Skammen. Att höra att man inte tar hänsyn till dina barns behov för att ex SMS-låneföretagens behov har bättre rätt till dina pengar. Då menar jag SMS-låneföretagens behov av räntor...

Och människor går sönder. Riktiga människor i riktiga liv går sönder. Förtvivlar, har inte råd att täcka barnens mest nödvändiga behov, har inte råd att betala elräkningen och sitter i mörkret med ÄNNU större förtvivlan.

Jag vet inte, men jag tycker inte det är rätt.

Edit: kom just på att man visst använder sig av försiktighetsprincipen. När det gäller stödet till gäldenären. Man vet inte hur ett gäldenärsstöd kommer att påverka kreditmarknaden. Så man avstår från att hjälpa hushållen. Till förmån för den moralstarka och rättrogna kreditmarknaden...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

tisdag 24 november 2009

Betalningsanmärkningar - för att?

Idag är det en ny onsdag. Samma bloggar. Nytt ämne. Längst ner hittar du de andra bloggarna eller gå till hemsidan.

Så vad har jag då för uppfattning om betalningsanmärkningar?

Jag förstår inte samhällsnyttan av dessa betalningsanmärkningar. Tanken bakom är att det ska spegla vilja och/eller förmåga till betalning.

Men det är långt ifrån alla betalningsanmärkningar som speglar det. Betalningsanmärkningar med ursprung skattemyndigheten anses vara "tjoller"-anmärkningar. Leverantörer till näringsidkare bryr sig långt ifrån alltid om "skattemyndighetens" anmärkningar. Varför? Jo för skattemyndigheten är så misstrodda att man anser det vara mer eller mindre ett betyg på skattemyndighetens inkompetens mer än en spegling av personen/företagets vilja/och eller förmåga.

Det är för företag det. För privatpersoner har det en helt annan innebörd och påverkan. UTESLUTNING.
Betalningsanmärkning? Ingen hyrbil.
Betalningsanmärkning? Inget elabonnemang.
Betalningsanmärkning? Inget bankkonto. Inget betalkort. Ingen internetbank.
Betalningsanmärkning? Inget hyreskontrakt.
Betalningsanmärkning? INGET ARBETE!

Betalningsanmärkningar har egentligen inget med Kronofogden att göra. Kronofogden registerar olika händelser i sina register. Ex dom/utslag. Tillgångsundersökning. o.s.v. dessa händelser används sedan av kreditupplysningsbolagen och omvandlas där till betalningsanmärkningar. Alltså, Kronofogden registrerar inga betalningsanmärkningar.

Om syftet är att betalningsanmärkningar ska påvisa en persons (eller företags) betalningsvilja och/eller betalningsförmåga, den metod man valt inte speglar vilja och/eller förmåga, varför finns systemet kvar?

Svaret lyser med sin frånvaro. Kvar blir endast ett repressalietänkande som enbart ställer till problem. Ett skuldbeläggande som inte uppfyller vad det är tänkt att uppfylla och som hindrar människor från att komma tillbaka och fortsätta sina liv.

Danmark (tror jag att det är) har något liknande system. Med den lilla skillnad att man raderar informationen i det ögonblick skulden är reglerad. I Sverige ligger den minsta lilla fallerade betalning kvar i tre år. Om du har en kortare tids betalningsförmåga kommer du ändå att straffas i tre år. I Tre År! Det är en lång tid. Även om du haft en längre tids oförmåga att betala dina skulder, har kommit ikapp så är tre år en för lång tid. När en skuld är reglerad ska den självklart också försvinna. Snabbt. Allt annat blir ett straff.

Här är en länk till en artikel. En kvinna glömde reglera en skuld på 89 öre. Är det någon som tror att den skulden med den historien speglar den kvinnans betalningsförmåga? Eller vilja? Det var ett misstag som har lett till konsekvenser utan rim och reson!

Alldeles för många vardagsviktiga samhällsfunktioner baserar rutinmässigt sina bedömningar av dig som person på upplysningsföretagens betalningsanmärkningar. Även det systemet baseras på en schablonmässig bedömning. Har du fått en betalningsanmärkning, även om det bara är en kortare tids oförmåga att betala, så är du inte betrodd att hyra en bil. Detta oavsett din förmåga att köra bil.

Ett hushålls välmående är helt enkelt beroende av ekonomin. Konsekvenserna av en fallerad ekonomi slår igenom på så många plan. När det nu är så så måste också samhället vara mycket noga med hur och vad som registreras. Eller åtminstone, för att skydda hushållen, reglera hårdare vilka ekonomiska tillkortakommanden som ska få vilka konsekvenser. Och vara restriktiv i vad man tillåter. Idag har vi ett hänsynslöst (i bokstavlig bemärkelse) system som inte på något sätt gör några som helst avvägningar. Inga enskilda bedömningar. Inte överser några misstag. Det minsta lilla felsteg innebär en självförstärkande nedåtgående spiral som leder till djupare och större problem. Vi kan inte ha det så.

Sverige byggs först och främst av individer som bor och/eller verkar här. Sverige måste också först och främst ta hand om alla dessa individer som bor och/eller verkar här. Det som är bra för alla dessa individer som bor och/eller verkar här kommer också vara bra för Sverige.

Att man som idag så totalt övergivit så många av sina medborgare är inget bra betyg på Sveriges ledning. Och då menar jag ledning oavsett färg på ledningen. Alla system som stigmatiserar och utestänger är fel system. Tillåtande och stödjande är bättre. Företag kan inte bygga sin verksamhet på systemfel. Betalningsanmärkningar som det ser ut idag är ett systemfel. Att A-kassans oförmåga att snabbt behandla och betala ut ersättning till den arbetslösa personen ska få konsekvenser som att inte kunna öppna ett bankkonto står inte i proportion till varandra.

Det hänsynslösa systemet måste bort. När ekonomin är en så viktig grund för hur ett hushåll ska må så måste man tvärtemot vad man idag har tänkt sig lämna den rutinmässiga schablonbaserade beräkningsmodellen och närma sig mer individuella bedömningar av varje enskilt fall. Det hänsynslösa måste ge vika för ett mer hänsynsfullt system. Ett sjukt eller döende barn kan och ska inte, med statens hjälp, få ge konsekvenser som utanförskap och kanske livslång ekonomisk utarmning. Ett sjukt eller döende barn ska vara något man tar hänsyn till och som man skyddar familjen från konsekvenser utav. Ett sjukt eller döende barn ska vara något som man tar hänsyn till. Det gör vi inte idag. För vårt samhälles välmående måste vi börja göra det.

Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Avtal skall hållas

Jag tycker att avtal ska hållas. Avtal ska hållas och om man inte kan betala ska man heller inte ingå avtal. Man ska fullfölja sina förpliktelser. Det håller de flesta med mig om. Man behöver ta ansvar för vad man gör och förbinder sig till. Den principen gäller dock endast för gäldenären.

För borgenären gäller "få en namnteckning!". Thats it. När väl bläcket har torkat på papperet har borgenären statens automatiska stöd, no questions asked, i att få betalt. Och det är inte bara SKULDEN det handlar om, utan ränta och avgifter och hela midevitten. Får bara borgenären en underskrift spelar det ingen roll vad som händer, staten sluter upp bakom. Staten kommer hjälpa till, med alla sina krafter, för att säkerställa att borgenären får så mycket betalt som möjligt. Och inte bara tillbaka skulden, utan säkerställa att avtalet följs. Vinst, skyhög ränta, avgifter, mer vinst och fler avgifter.

Och nu verkar staten ha hamnat i knät på kreditmarknaden. Under hela hösten 2008 och början av 2009 satt kreditbeviljarna i samtal efter samtal med Finansministern och hans departement, allt för att man skulle försöka få igång kreditmarknaden. Företag gick i putten för man nekades förlängda krediter. Nyinvesteringar som skulle leda till fortsatt produktion kunde inte bli av för bankerna la locket på kreditbeviljandet. Krediter sas upp "betalning omgående". Ja, ni kommer säkert själva ihåg allt rabalder. Det var helt enkelt nödvändigt att förhindra en djupare ekonomisk kris. Och det skulle bl.a. ske genom att bankerna fick igång sitt kreditbeviljande igen.

Så kommer man då till Ertsborns förslag till förändringar i skuldsaneringsinstitutet. Nu "plötsligt" går det inte att genomföra. Och trots den kompakta tystnaden kring beredningen så har då viss information ändå hittat ut. Bl.a. är man rädd för att bankerna, om man tullar på det statliga stödet till borgenärer, kommer att bli alltför snäva i sitt beviljande av krediter...

Och jag tänker att om banker, eller kreditflödet, är så viktigt för Sveriges ekonomi att vi gång efter annan ser kris efter kris knäcka hushåll efter hushåll (inte på grund av hushållens ovilja till betalning, utan på grund av kreditbeviljarnas ovilja att komma överens när något oförutsett händer), om kreditgivningen är så viktig för Sveriges infrastruktur borde den institutionen inte kontrolleras av staten själv? Eller åtminstone finnas en statlig bank med ett samhällsuppdrag? Att gå via samtal, vädjanden, hot, lån, mer lån, lånegarantier och gudvetvad och ändå inte lyckas med att få bankerna att göra rätt verkar vara en synnerligen ineffektiv väg att vandra. Det verkar helt enkelt obegåvat att istället för att göra rätt själv, försöka förmå andra att göra rätt.

Jag fattar NATURLIGTVIS att det finns inga enkla lösningar. Men jag undrar om det alltid måste vara så svårt? Tänker man en stund så kan man föreställa sig samtalen under vintern som gick.
" - Ni måste få igång kreditbeviljandet igen. Det här GÅR inte!!" sa staten.
" -...hur tänker ni göra med skuldsaneringsinstitutet..?" sa "kreditbeviljandeföreträdarna" med släpande röst och hotfull stämma samtidigt som dom skramlade hotfullt med nycklarna till den, för tillfället, låsta bankkistan.

Nu verkar Finansdepartementet sitta med en tallrik surkål på sitt bord. Antingen gör man som kreditbeviljarna vill och stoppar Insolvensutredningens förslag till förändringar av skuldsaneringsinstitutet - med konsekvens att 5-10 % av svenska hushåll (and counting...) fortsatt står utanför samhällsekonomin i stort dvs en stor samhällskostnad, eller så genomför man Insolvensutredningens förslag - med konsekvens att bankerna tjurar ihop och genomför sitt hot att strypa kreditgivningen dvs en stor samhällskostnad. Man har så att säga en situation som kan beskrivas som "Stjärten på tallriken och skägget i brevlådan".

Så vad gör finansdepartementet? Just nu verkar det som man vill stoppa förslagen, UTREDA *stöön* hur stor påverkan förändringarna kommer ha på kreditbeviljarna och kanske - när den nya utredningen är klar - kanske, eventuellt, beroende på vad utredningen kommer fram till, genomföra till fler delar.

Jag säger: Om kreditbeviljandet är så viktigt för Sveriges ekonomi så måste man se till att ha kontroll. Är det bara jag som upplever att man har allt utom kontroll?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

lördag 21 november 2009

Tjänstemannaväldet

Vilket skulle bevisas IGEN! Lyssna på dagens lördagsintervju. Länk. Kopplingen till det jag vill ha sagt börjar 06.10 minuter in i intervjun. Och handlar om egyptierna Alzery och Agiza, länk till information. Oavsett vad man tycker om behandlingen så måste man kunna se mönstret.

Historien om egyptierna Alzery och Agiza har vandrat runt och upprört både allmänhet, media och politiker. När de forslades ut ur Sverige satt socialdemokraterna. Då skrek oppositionen på "Räfst och rättarting", nu är den tidens opposition i regeringsställning och vad händer?

Männen har fått 3 miljoner kronor var. That´s it. Dom får fortfarande inte komma in i Sverige. Man har betalat sig ur problemet. Eller nåt...

Om vi då återgår till kopplingen så är den gemensamma nämnaren här Justitiedepartementet. Vi kan rösta på vem vi vill. Hur länge vi vill. Vilka sitter kvar oavsett valutgång? Tjänstemännen. Partier må tycka, vinna eller förlora, det har ingen betydelse. Vilket då lördagsintervjun bevisar. För när det handlar om makten så ligger den inte hos de folkvalda. Eller om dom släppt makten eller vad som hänt, inte vet jag..

Så det kanske inte är så underligt att historien med utsökningsbalken inte verkar finna sin lösning? Utredaren Jan Ertsborn kommer med en utredning. Olika förslag om förändringar i skuldsaneringslagen. Det når justitiedepartementet och vad händer..? Om det är Finans eller Justitie eller både och eller något annat departement som stoppat förslaget vet vi inte. Ingen vill ta bladet från munnen och berätta. Men stoppat är det. Förslagen som utredningen lagt fram kommer inte gå igenom. Här kan du läsa vad vi tycker om det. Så länge justitiedepartementet inte vill ha några förändringar så kommer det inte bli några förändringar. Oavsett vem som sitter var.

Dessa tjänstemän sitter säkert på sitt arbete. Fullt uppbackade av anställningsavtal. Tillsatta tjänster som inte på något sätt har med valutgång att göra. Regeringar kommer, regeringar går. Ministrar likaså. Tjänstemännen (på justitiedepartementet) sitter kvar. Vi har "egyptierna", Utsökningsbalken, FRA... Gamla och nya regeringar, samma tjänstemän, samma inriktning på politiken...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Förenklad löneutmätning

Så har man då påbörjat processen med att mangla igenom nästa förändring i Utsökningsbalken. Bra eller dåligt? Ja, det beror på...

Som vanligt när det gäller problemlösning så gäller "syfte-metod-avgränsning". En process som naturligtvis måste föregås av en problembeskrivning. "VAD är problemet man vill lösa?"

I det här fallet skulle jag tro, utan att riktigt fått någon klarhet av varken myndigheten eller justidiedepartementet, att problemet börjar vara MÄNGDEN. 488 000 (or so) personer har ärenden hos Kronofogdemyndigheten och står således utanför samhällsekonomin genom det svenska systemet med betalningsanmärkningar. En person med betalningsanmärkningar har inte tillgång till många viktiga vardagsinstitutioner. Ex. hyreskontrakt, elabonnemang, kommunikationsabonnemang, SINA BARN o.s.v. o.s.v.

Av dessa 488 000 personer har 150 000 löneutmätning. Enl KFM kommer en så stor del av transfereringarna från skattefinansierade inkomster. 1 av 6 har haft löneutmätning under en längre tid. Det är alltså ett problem. Mängden är ett problem. 488 000 och 150 000 är en alldeles för stor del av en population på 9 miljoner.

På Kronofogdens hemsida kan man läsa (länk):
"150 000 gäldenärer betalar sina skulder via löneutmätning. Ett beslut om löneutmätning innebär att den betalningsskyldiges arbetsgivare måste betala in en del av lönen till Kronofogdemyndigheten." Jag ifrågasätter starkt den formuleringen. "Betalar" ger en bild av ett betydligt mindre tvingande system än det är frågan om. Ordet tvingas bör hoppa in någonstans. För det är TVÅNG det handlar om.

Nåväl, så hela systemet med löneutmätning är för kostsam. Det är helt enkelt för många personer. Och fler är på väg in. SMS-lånen har inte ens börja minska! Exekutiva auktioner ökar. Ärendemängden ökar. Skuldbördan på varje enskild gäldenär ökar. Det är ökning, ökning och åter ökning. Även i samhällskostnader.

Man vill inte göra någon ordentlig genomgång av problemet så man gör ett "halvjobb" igen. Antagligen har olika departement fört diskussioner mellan varandra och med Kronofogden och andra organisationer och man insett att något MÅSTE göras. Men man vill inte göra det som krävs (att staten via Kronofogden ska begränsa borgenärens möjligheter i uppbackning) och då försöker man med en ljummen "medelväg".

Ambitionen, som man går ut med, är att man vill minska arbetsinsatsen från Kronofogdens sida, man vill underlätta för gäldenären och man vill undvika förluster för borgenären... Lycka till! Something´s gotta give...

Kronofogden har på eget eller på Judeps initiativ tagit fram ett förslag på stora förändringar i Utsökningsbalken "förenklad löneutmätning". Man vill helt enkelt förändra hela löneutmätningsförfarandet. Utan någon som helst öppen utredning har man efterforskat hur lätt eller hur svårt det kommer att bli att förändra Utsökningsbalken. Man försöker helt enkelt lösa ett problem utan att egentligen lösa det.

Och då kommer man fram till att fler schabloner, dvs ÄNNU MINDRE HÄNSYN till gäldenärens faktiska situation, är lösningen! Hepp! Och vad löser man då? Jo arbetsbelastningsproblemet för Kronofogden... Inte problemet med utmätning. Inte problemet med att statliga tjänstemän jagar liv och lust ur samhällets byggstenar (medborgaren). Inte problemet med den ökande skara människor som står utanför. Nix. Pix. Man löser arbetsbelastningen för myndigheter... Det var problemet med arbetsbelastningen det. "Check".

Så hur är det tänkt? Vi kan ta det exempel som Kronofogden själv beskriver i sitt förslag. En ensamstående kommer, oavsett sjukdom - hyra -resor till och från arbetet, dvs inga tillägg, ha 8 700 kronor skyddade i inkomst varje månad. "Vi har stannat för att löneutmätning hos en ensamstående gäldenär bör komma ifråga först om gäldenärens beräkningsunderlag överstiger ca 8 700 kronor." För varje hundralapp därutöver tänker man tvinga 75 kronor till borgenären. En ensamstående med 10 000 kr i inkomst kommer, oavsett boende och livssituation i övrigt, att ha en utmätning på 975 kr! Hepp! Hepp! Gäldenären fick alltså ge vika. "Check" (har jag räknat fel får gärna någon från Kronofogden ta kontakt med mig och berätta vad som är fel.)

Har du då ett barn ökar ditt "skyddade" belopp med 650 kr/mån. "Vi föreslår att utmätningsbeloppet ska bestämmas till 75 procent av beräkningsunderlaget. Den summan ska sedan minskas med grundavdraget. Av det som sagts tidigare om det belopp som en gäldenär minst ska få behålla för sitt och familjens underhåll följer att grundavdraget ska vara 6 500 kronor för en ensamstående och att avdraget ska öka med 650 kronor för varje hemmavarande barn." Två barn 1 300 kr/månad. Inga tillägg för barnomsorg. Hepp! Hepp!

Så har man då lagt in en brasklapp. "När det gäller kravet att löneutmätning inte får leda till att gäldenären blir berättigad till försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen är situationen annorlunda.
Uppgifterna från den bearbetning som nämndes i föregående avsnitt tyder på att schabloniseringen av förbehållsbeloppet i ungefär vart femte fall leder till att gäldenären får behålla en alltför liten del av sin inkomst. Det rör sig här om gäldenärer med särskilt höga kostnader för bostad, resor till och från arbetet, barntillsyn eller annat som i dagens system beaktas genom individuella tillägg till normalbeloppet. Bearbetningen omfattar 102 219 gäldenärer och visar att ca 20 000 av dem får behålla ett belopp som är minst 500 kronor lägre än deras nuvarande förbehållsbelopp. För att den gruppen ska få en skälig levnadsnivå krävs regler om ett särskilt avdrag vid beräkningen av utmätningsbeloppet. Sådana regler föreslogs i avsnitt 5.5. Bearbetningen visar också att ungefär 11 000 gäldenärer får behålla ett belopp som är högst 500 kronor lägre än nuvarande förbehållsbelopp. Även i den gruppen finns gäldenärer med förhållanden som motiverar ett särskilt avdrag."

Borgenären då? Jo där säger man, inte så lite ursäktande, att visserligen kommer det bli en mindre inströmning av pengar från utmätning i lön, men samtidigt säger man att man kommer kompensera detta genom att -via frigörande av arbetskapacitet -kunna göra utmätning i andra inkomster! Borgenären har fått sitt. "Check".

Jag vet inte vad jag ska säga... Men vill man, oavsett vad problemet är, hitta en lösning så måste man helt enkelt försöka lösa problemet! Och vad lösningarna är kan du lätt hitta i samma myndighets rapport "Alla vill göra rätt för sig" och i KoVs PM.

Fast det är klart är det mängden arbetstimmar man vill komma åt kanske detta är lösningen. Vill man komma åt problemet med utanförskap, kostnad för samhället och att fler och fler personer i Sverige hamnar hos Kronofogden så är man inte ens på rätt planet.

...och så lägger jag till att inte här HELLER har man tänkt börja tolka in biologiska och adopterade barn i begreppet "familj". Vad jag menar kan ni läsa om här.

Googla på förenklad löneutmätning. Remissrundan från judep har redan tagit sin runda. Läs också bankföreningens remissvar som faktiskt är emot schabloner. Så nu är tydligen både gäldenärer och borgenärer överens om att vägen att gå är inte MER schabloner. Men Kronofogden...

Förenklad löneutmätning är nog ett gott försök men till vad? Vad är problemet man vill lösa? Eller så här kanske man ska uttrycka sig är löneutmätning ett prolem? Om ja, för vem? Och varför?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

torsdag 19 november 2009

Off topic, men ändå...

Vilket skulle bevisas. Läs tidigare inlägg... Det tar aldrig slut på dumheter...

1. Hummersituationen i Göteborg. Länk till realtid.se och SR.

2. Kassaregisterlagen. Länk wikipedia. Länk till småföretagarnas uppror.

Ja vad ska man säga... Jag tänker inte ge mig in i debatten om huruvida hummrarna lider eller inte. Jag har alldeles för lite "hummerkunskap" för det. Men jag undrar om det verkligen är genomtänkt att en hel svensk hummerfiskeflotta, ombord på sina svenska hummerfiskeflottefartyg, ska tvingas ha ett akvarium för varje hummer?

...och så kassaregisterlagen... Hörde idag av en vän om en person som idag, i egen regi, åker omkring till företag och masserar personalen. Han bär sina egna kostnader, han är inte samhället till last. Men han är inte betrodd... Så nu måste den personen, när han åker ut på uppdrag för att försörja sig, ha med sig en kassaapparat! Nåt så dumt!

Och det får mig igen att ställa frågan: för vem är reglerna till? För medborgarna? För de som försöker försörja sig? Eller för att tjänstemännen ska ha tillräckligt med arbete?

Jag tänker att vem tjänar på kravet om hummrarna? Fiskarna som försörjer sig? Eller tjänstemännen som nu måste utöva tillsyn för mängder av skattepengar?

Jag tänker att vem tjänar på kravet om kassasystem? De som har tjänsteföretag, likt han som försörjer sig genom att åka till företag och massera personalen, eller de tjänstemän som nu måste ägna timmar och dagar och veckor och kanske år till att kontrollera att "allt går rätt till"?

Jag vet inte... Men om tjänstemännen själva måste hitta på problem (för att hålla sig med arbetsuppgifter?) för medborgarna så kanske vi har för många tjänstemän..? Det måste vara någon rim och reson i allt. Vill man inte ha en hummerfiskeindustri så avveckla den då. Då kan hummerfiskarna åtminstone få något bidrag för att ändra inriktning på verksamheten.

Det här är ju bara för dumt. Vi kan inte ha det såhär. Hummerfiskare, pizzabagare, egenföretagare... Vad mer för fel är trasigt tro?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Individuella bedömningar

Jag tjatar vidare. Vi måste få ett stopp på det elände staten ställer till med när man i sin iver att tillfredsställa och backa upp borgenärer ställer sig MOT sina medborgare. 488 000 and counting...

Staten måste blanda sig ur obeståndssoppan. Blanda sig ur och börja göra som andra länders fogdar gör, agera inkassobolag blott och bart åt staten. Privaträttsliga fordringar får hitta andra vägar för att nå förlikning. Andra länder klarar det, är Sverige och Svenskarna handikappade? Är svenska företag så otroligt svaga i sinnet att man måste åtnjuta så mycket mer stöd än företag i andra länder? Vi ska också komma ihåg att en del av de företag som finns på den svenska marknaden också finns på utländska marknader, och då utan att ha motsvarande stöd i de länderna. Dom finns där i alla fall. Hur kommer det sig? Vattenfall, Telia, Tele2, bensinbolag, banker, kreditkortsföretag m.fl. m.fl. finns på marknader utanför Sverige. I länder där man inte har samma uppbackning, varför måste dom här i Sverige ha statlig uppbackning?

Indrivning i Sverige fungerar inte. Människor slås ut. Poof! Så är en person till satt på undantag och måste försörjas av skattebetalare. Statistiken talar sitt tydliga språk. Kronofogden får mer och mer och mer att göra. Sverige har inte sin bästa stund i den här frågan. Heller...

Indrivning måste ske efter en individuell bedömning och det kommer inte hända så länge Kronofogden använder sig av schabloner. Jag tror att det är få personer i Sverige, skuldsatt eller inte, som ser med samma anklagande ögon på en person som lånat pengar, levt loppan och aldrig haft ambitionen att betala, och en person som råkat ut för något, en olycka, sjukt barn eller arbetslöshet, och som inte KAN betala. Jag tror också att verkställighetens schablonberäknande kan vara en anledning till att domen över skuldsatta är så hård. Man nyanserar inte, man behandlar alla exakt likadant och man tar inga som helst hänsyn till några som helst omständigheter. Bilden av en gäldenär blir, genom denna hänsynslösa bedömning, en statisk bild där minsta gemensamma nämnare blir "skurk".

Det fanns säkert en gång i tiden en tanke med hela förfarandet och utsökningsbalken, men det har nogsamt trasats sönder av en girig skuldindustri. En industri som använder Kronofogden och Utsökningsbalken i syfte att förstärka och vinstmaximera sin verksamhet. Jag tror inte lagstiftarna hade den ambitionen initialt. Men oavsett hur man tänkte så har resultatet blivit att svenska medborgare missbrukas av företag, och staten är i högsta grad medskyldig.

Utsökningsbalken är omodern. "Bäst före datum" har helt enkelt gått ut och nu är soppan möglig och sur. Jag kan för mitt LIV inte förstå hur man tänker. Och jag lovar dig, jag har funderat på Utsökningsbalken och Kronofogden i MÅNGA timmar... Men jag blir inte klok på detta. Man menar på fullt allvar att exempelvis företag som hur klart och tydligt som helst profiterar på statligt avlönade tjänstemäns uppdrag har "bättre rätt till gäldenärens pengar" än vad exempelvis gäldenärens barn har? Man har ingen ambition att ändra på detta? Och man skäms inte för det? Ja jag vet inte och hur mycket jag än funderar så blir jag inte klok på hela grejjen!

Jag ska avsluta med en liten jämförelse. Det handlar om just den individuella bedömningen. Och skuldbeläggandet. Och misstänksamheten. Och moralpaniken. Och stigmat.

När du ansöker om skuldsanering så gäller enskild bedömning. Individuell utredning om varför och hurför och allt däremellan. Inget statiskt överhuvudtaget. Individuell genomgång av historik. Hur mycket har du försökt att reglera skulden/skulderna? Kämpat? Har du lidit illa? Hur mycket skulder? Hur gamla? o.s.v. o.s.v. Men det är när gäldenären ska ha hjälp det. FÖRTJÄNAR du skuldsanering?

När det däremot är borgenären som kommer med en förfrågan om utmätning till Kronofogden finns inget som helst liknande. Man utreder inte OM borgenären ska åtnjuta statens stöd och hjälp. Man utreder ingenting i historik. Ingenting. Nichts.

När man på borgenärens förfrågan ska föra in en person i gäldenärsbåset finns inget som helst liknande. Det är bara när man ska släppa ut en gäldenär ur skuldträsket som man gör en utredning kring vad som hänt och vad som är. Vid infösning är det schabloner, schabloner och åter schabloner. Få tillägg. Ingen hänsyn. Antagligen för att man anser att det blir för tidskrävande att göra enskilda bedömningar. Eller jag skulle tro det i alla fall. Så man använder sig av kalla, hänsynslösa och tekniska inmatningar av siffror. När borgenären ska ha "hjälp" till att driva in rena spekulationer så finns inte ordet krav. Allt stöd sluter ögonblickligen och utan frågor upp runt borgenären (företaget) mot gäldenären (den sjukskrivna, arbetslösa, konkursade...).

Jag kan skicka in en skuld till Kronofogden imorgon på just dig. Jag behöver inte bevisa att skulden finns. No questions asked. Jag behöver bara leta reda på blanketten på internet, fylla i och om du är på en längre tids semester så sitter du i klistret. Eller snarare kvicksanden. Varför gör man inget åt detta?

Meja "It´s all about the money"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 18 november 2009

Finns det något politiskt att hoppas på?

Svaret blir kort och gott Nej!

Nej det finns inget politiskt att hoppas på. Inget alls. Nada. Problemkunskapen är låg och knappt någon insikt. Har man varken det ena eller det andra blir det också svårt att åstadkomma någon förändring. Problemlösning innebär oftast god kunskap och stor insikt.

Nu ska inte jag dra alla 349 ledamöter över en kam. Inom de flesta partier finns enskilda ledamöter med kunskap och engagemang. Jan Ertsborn (fp) är en, Egon Frid (v) är en annan. Det finns fler. Faktiskt till och med ganska många fler. Vi ser att under den allmänna motionstiden i riksdagen ökar antalet inlämnade motioner som rör skulder och obestånd från år till år. Men i själva frågan händer inte så mycket. Och det som händer är långt ifrån positivt. Senaste förändringen var 2008 då man slopade den "begränsade tillgångsundersökningen". Ingen skillnad i färg hur man röstade. Alla röstade glatt "JA".

Det som finns i kunskap är att skulder är ett växande problem. Men det är mer en "mekanisk" kunskap som springer ur Kronofogdens statistik. Man vet att SMS-lån ökar -problem, man vet att exekutiva auktioner ökar -problem, man vet att "ärendetypen kommunikationsskulder" ökar -problem, om att så stor är "skuldökningen" bland medelålders kvinnor -problem o.s.v.

Men insikten i själva utmätningsförfarandet och konsekvenserna som följer i dess spår verkar låta vänta på sig. Här menar jag den kollektiva samlade insikten om VARFÖR skuldberget ökar och hur KONSEKVENSERNA av den ökningen drabbar samhället. Man har nog inte ens riktigt klart för sig VARFÖR det drabbar samhället. Eller kanske inte ens ATT det drabbar samhället.

Hur ska man uppnå insikt? Ja int´ vet då ja´... I början av mitt engagemang i föreningen fanns en stor tilltro och förhoppning att det handlade om kunskap. Att våra folkvalda egentligen var intresserade men att dom inte hade tillgång till verkligheten. Nu tycker jag att den tillgången ökat ganska dramatiskt, men efterfrågan.. Nja, den har väl inte riktigt ökat i takt med att gäldenärskollektivet närmat sig de folkvalda.

Hur ser då historiken ut för våra folkvalda i det här ämnet? 1996, under socialdemokratiskt styre, ändrade man så att utmätning kunde genomföras alla årets 12 månader. Det är naturligtvis lite mer tekniskt än så men i princip var det 1996 under socialdemokratisk regering man satte ribban till dagens elände. Det är den förändringen som ska hållas ansvarig för dagens kaos.

2008 inträdde en annan förändring, under blått styre, man slopade den så kallade "begränsade tillgångsundersökningen". Ett tilltag som istället för att lösa problem såg till att öka på problembördan genom att generera fler hemlösa.

Jag skulle tro att initiativen till de flesta ändringar tagits av Kronofogden själva, av justitiedepartementet eller en kombination av båda. Dvs det finns ingen direkt styrning från lagstiftare. Det är min bestämda uppfattning. Och jag tänker, hur ska det kunna finnas det när man inte har problemet klart för sig?

Idag bär man på uppfattningen, och här talar jag om partier mer än enstaka ledamöter, att om man ändrar på stödet för borgenären så kommer dels svensken i gemen att "go hey wire" i sin betalningsmoral och moraset kommer bli stort, dels att borgenärerna kommer att bli alltför snäva i sin kreditgivning, något som kommer rasera svensk ekonomi. Borgenären har rätt i att få betalt. Ni kan själva läsa kommentarerna från bloggen "moderater i Civilutskottet" där Katarina Brännström säger just att vi ska komma ihåg att det är viktigt att borgenären verkligen får betalt.

Och här blir glappet tydligt mellan verklighet (obestånd) och uppfattning (lagstiftare) anser jag. Det är en försvinnande liten del av gäldenärerna som inte håller med i vikten av betalning. Man har uppfattningen att man ska betala för sig. Varenda undersökning pekar på att "Svensken" har en god betalningsmoral, det är inte för att man struntar i att betala man hamnar hos Kronofogden. Det är för att man inte kan! Jag upprepar, det stora flertalet hamnar hos Kronofogden TROTS att man gjort allt man kan för att betala. Och då behöver man hitta andra lösningar än piskan. Det går inte, hur länge man än kämpar, att lugga en flintskallig! Det måste till andra lösningar än straff!

Sen vill jag bara påpeka för våra kära lagstiftare som, i brist på kunskap, ger näring åt myten om "den elaka, slarviga gäldenären" och "den stackars grundlurade borgenären" att ni verkar ha ett otroligt lågt förtroende för 488 000 (och ökande) väljare. Eller tom för varenda väljare. Varför skulle svenskens moral vara sämre än andra länders medborgare och därmed också behöva en hårdare styrning? Norge har ingen statlig indrivning av privata skulder. Danmark har ingen statlig indrivning av privata skulder. Och det verkar ju gå bra för dessa länders medborgare och kreditgivare? Varför skulle Svensken vara så mycket mer tvivelaktig än Dansken eller Norrmannen? Dessa länder klarar sig bra utan det statliga understödet åt sina borgenärer!

Svenska folket, även de flesta av våra 488 000 gäldenärer, VILL betala sina räkningar. Men KAN och FÅR inte! Och hur i hela fridens namn kan man ta parti för banken och inkassobolaget, med betydligt sämre moral än svensken i allmänhet, MOT sina medborgare? Bankerna är det synd om, vad än dom håller på med, men era väljare? Svenska folket? De ska uppfattas som moraliskt lågt stående individer som "hellre flyr än illa fäktar"? Min uppfattning, även den officiella från Kronofogdens och Konsumentverkets, är att svensken kämpar längre än nödvändigt för att klara betala sina räkningar. Men att det TROTS den kampen ändå bär åt fel håll. Och i mångt och mycket är det Utsökningsbalken och den statliga indrivningen som står för ansvaret.

Så vem ska en överskuldsatt rösta på? Ja, det beror på. Man kan rösta för den som står närmast i principfrågor, ni vet demokrati, att vi ska använda vår röst o.s.v. men ska man rösta för att man ser någon erbjuda en lösning på problemet obestånd finns det ingen jag kan rekommendera. Ertsborn har en bra uppfattning och god kunskap om systemet, men Folkpartiet som sådant? Well, man lyckas nog inte ens få igenom Ertsborns föreslagna lättnader i skuldsaneringsinstitutet. Vänsterpartiet har inte heller lyckats föra upp frågan. Socialdemokraterna? Ja historien där är inte heller bra. Eller tycker ni att frågan hanterades bättre under socialdemokratiskt styre? Moderaterna? Tja läs vad deras företrädare för civilutskottet (har hand om utsökningsbalken) tycker på bloggen (läs kommentarerna).

Utsökningsbalken är som ett kaptenslöst skepp som gungar på ett stormigt hav. Det finns människor som ror och ror men inget land i sikte! Det finns bara tjänstemän och åter tjänstemän. Oavsett vilken färg på flaggan båten har. Allt pekar på att staten (tjänstemännen) och kapitalet sitter i samma båt...

Ebba Grön "staten och kapitalet"


Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.

tisdag 17 november 2009

Synen på skuldsatta

Jag har skrivit om hur man drar alla skuldsatta över en kam i inlägget "missbrukade och slagna människor". Jag tänker att det kanske är det som är skillnaden mellan exempelvis USA och Sverige, i USA tittar man på varje enskilt fall och försöker utröna vad som gjorts, vad som kunnat göras annorlunda, hur gäldenären ställer sig och hur borgenären ställer sig.

Jag tänker att det kanske är just det som är skillnaden på varför USA lyckats fånga "entreprenörsandan" och varför Sverige misslyckats. Varför USA har en syn på skulder och varför Sverige dras med en mer "betongfast" syn på misslyckanden. I Sverige får du inte misslyckas, i USA klappar man dig på axeln och säger "bättre lycka nästa gång". "Work hard, you´ll make it". I Sverige STOPPAR kronofogden arbetstillfällen. USA menar att man ska inte fokusera på misslyckanden utan erbjuda en möjlighet till att lyckas. Vi vet ju talesättet ""först vid din 3:dje konkurs är du en färdigutbildad företagare". I Sverige finns inget liknande.

I Sverige är det skulder. Punkt slut. Inga som helst förmildrande omständigheter och som kronofogden själva säger "vi kan inte ta någon hänsyn..." och då menar man hänsyn till hur skulderna uppstått, ingen hänsyn till kostnad för umgängesbarn, att du inte kan behålla ditt boende, att du inte kan få någon anställning o.s.v. Stigmatiseringen är total. Man tar ingen hänsyn. Skillnaden är nog avgörande för hur illa ett samhälle ska göra sina medborgare. I Sverige gör vi människor illa. Mer än vad som behövs.

Jag tror att "klumpa ihop och behandla lika" kan antagligen bär en stor del av ansvaret för utanförskapet och den stränga moraldom som faller på den som inte kan betala. I Sverige har vi en kronofogden som "utan hänsyn" går efter en teknisk uträkning och utför en utmätning som bygger på schabloner. Hyra "check". Normalbelopp "check". Resor till och från arbetet "check". Sedan tar det liksom slut på "check". Allt utöver det mest nödvändiga går fetbort. Oavsett vem som ska ha pengarna. Oavsett varför en person inte kan betala.

Hur gör man då i USA. Jag känner naturligtvis inte till alla delstater och vilka regler dessa hålls med men jag har förstått så mycket som att när du inte kan betala dina skulder och någon kräver dig på betalning måste man gå via domstol och där blir det förhandlingar. Eftersom man inte har någon rutinmässig utmätning och inte heller "dubbel pantsättning" som i Sverige så är utmätning, eller återvinning eller vad man kallar det något som inte automatiskt slås på.

Har du köpt en tvättmaskin på avbetalning så är den inte din med mindre än att den är betalad. I USA åker företagen hem till den som fallerat i betalning och hämtar, säkert rätt sura, tvättmaskinen. I Sverige struntar företaget i tvättmaskinen (vad ska dom med en begagnad tvättmaskin till!!?), skickar in ärendet till Kronofogden som, likt målsökande robotar, ställer människor på gatan, försvårar anställning, hindrar fortsatt arbete o.s.v. och ser till att företaget får inte bara pengarna för tvättmaskinen utan också ränta, avgifter och vinst.

Så om någon i USA tar sig in i rättsalen med ett krav på en gäldenär tittar domstolen på helhetsbilden. Vilket ger en bättre bild av vad som hänt. Vilket var gäldenären och borgenärens ansvar i vad som hänt? Man tittar på "uppsåt" vad gäldenär/borgenär kunnat göra för att förhindra obeståndsproblemet och vad gäldenär/borgenär gjort för att lösa situationen. Man försöker balansera mellan borgenärens rätt till minimal förlust och jämkar med gäldenärens lidande. Det låter något mer civiliserat än Sveriges rutinmässiga, per definition hänsynslösa och människoslösande system.

Jag tror att vill man råda bot på obeståndsproblematiken och främja istället för stoppa människor så måste man närma sig det förfarandet. Mindre schablon och mer bedömning. Och, vill jag lägga till, KVALIFICERADE bedömning.

- Jasså du har ett barn du vill stödja genom att vara pappa? Bra! Det får du behålla pengar för "check".
- Jasså du vill fortbilda dig? Men kan inte få lån från csn för att du har förfallna obetalda skulder till CSN? Men då får du förbehålla dig summan till återbetalningen i ett år så följer vi sedan upp hur det går med din vidareutbildning! "check".
- Du har behov av en bil? För att ta dig till och från arbetet vilket är helt i linje med arbetslinjen? Då får du förbehålla dig pengar till det. Vi vill uppmuntra människor till att arbeta ser ni! "check".
- Du har problem med att få en anställning för du har löneutmätning? Men det verkar ju dumt. Då gör vi så att du själv får betala den summan och vi struntar i att gå via en ev. arbetsgivare! "check"
osv osv osv

Tillbaka. Inte utestäng. Måste bli ambitionen. Jag är nästan säker på att oron för att bankerna skulle sluta låna ut pengar om man inte får megastatlig uppbackning är obefogad. Det verkar som om bl.a. USA lånat ut JÄTTEMYCKET pengar TROTS att man inte har någon statlig kronofogde. Det verkar också som om Svenska banker JÄTTEGÄRNA investerat i lån i USA TROTS att USA inte har någon statlig Kronofogde... Så jag tror ni kan vara lugna på den punkten.

Vi måste börja göra skillnad på VARFÖR människor inte betalar. Är det för att dom INTE VILL? Eller för att dom INTE KAN.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela
pingat på intressant.se och Twingly

söndag 15 november 2009

Bloggaren Dwight

Har en annons på sin blogg, en annons han tagit ur Svensk Inkassos branschtidning "Säkra betalningar". Och jag tycker ni ska titta på den bilden.

Länk till Dwights inlägg.

När du tittat på bilden och funderat en stund skulle jag vilja att du ägnade en filosofisk minut åt att tänka efter hur man ställt sig till Insolvensutredningens förslag till förändrad skuldsaneringslag. Och hur bl.a. riksbanken, finansdepartementet samt otaliga andra tycker att förslagen inte kan genomföras. Funder på vem man backar upp mot vem?

Utdrag från vår skrivelse till justitie- och finansministern:
"Om vi bortser från särintressena (borgenärer och gäldenärer) så kvarstår Kronofogdens och KoVs utvärderingar. Mot Kronofogdens och KoVs kunskap står då Riksbanken "uppfattningar" med ord som "tveksam", "riskerar" och "belyser inte tydligt". Det är svårt att tro att Riksbanken använt kunskap som bas för sitt yttrande, det är svårt att se att Riksbanken läst exempelvis den verkställande myndighetens rapport och det är svårt att inte se Riksbankens yttrande som ett uttryck för okunskap och fördomar. Hade man satt sig ner och studerat fakta för att nå insikt hade man med all sannolikhet kommit med ett annat yttrande. Det kan inte vara rimligt att Riksbanken har någon specialkunskap eller insikt om obestånd som inte överträffas av den verkställande myndigheten Kronofogden?

Kunskapsorganisationer ansluter sig till Insolvensutredningens förslag till åtgärder. Gäldenärskollektivet ställer sig positiva, borgenärskollektivet negativa. Ändå drar beredningen ut på tiden och vi får indikationer på att man "tycker" och "anser" att det är svårt att underlätta för överskuldsatta i en lågkonjunktur. Vår reflektion är att det inte verkade gå något vidare värst bra att underlätta i högkonjunktur heller. Borgenärsmotståndet har nu fått så stor genomslagskraft att man vill diskvalificera delar av Insolvensutredningens arbete och på departementsnivå förändra den särskilda utredarens analys och slutsatser, en utredning uppbackad av expertgruppen – med undantag av 2 borgenärsföreträdare med starka vinstintressen.

Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på "snabba pengar" samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha."

Och så tänker du ett steg till. Man vill alltså inte underlätta för hushållen för man vill inte släppa på sin uppbackning till borgenärerna. Borgenärerna och skuldindustrin runt omkring är precis exakt företag likt det som annonsen vill föra fram. Blir bilden lika rättvis då? Ska man stötta det företaget men inte en ensamstående mamma i Hägersten? Är det rätt och rättvist att man ska ställa sig brevid företaget bakom annonsen istället för den umgängespappa som inte tillåts träffa sina barn för han får inte behålla pengar så han kan ge barnen mat? Att det företaget bakom annonsen har "bättre rätt till pengarna" än hans barn? För att han/hon/ förlorade arbetet? Blev sjuk? Råkade ut för en olycka? Förlorade sin partner? Är det verkligen det företaget som ska ha uppbackning mot medborgaren? Skulle det inte framstå som något mer rimligt att samhället ställde sig brevid medborgaren och MOT det och liknande företag som profiterar på människors olycka?

//Ulrika Ring

Insolvens Stockholm

Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela på facebook

pingat på intressant.se och Twingly

fredag 13 november 2009

WOW!

Där ser man!

Under en tid har vi konstant på alla möjliga och omöjliga sätt försökt mangla och prångla ut uppfattningen att SMS-lån inte behöver regleras, vilket alla andra skriker om, utan att genom en översyn av Utsökningsbalken kan man helt enkelt reglera effekten av dessa lån, och annat, genom att ställa krav på borgenären.

och läs!
Moderater i civilutskottet

så ser ni att även andra börjat fundera i dessa banor!

...sen är det annat där, förenklad löneutmätning bl.a., som får håret att resa sig, men det återkommer vi till när det är dags.

Axplock av vårt ihärdiga, envisa, borderline-tjatiga argumenterande i frågan
Second-Opinion och SMS-lån
sourze i samma fråga - där vi, liksom så många gånger tidigare och senare, också tar upp hur akterseglad Utsökningsbalken är, och hur sönderutnyttjad den är tack vare att den är så omodern.
Om preskription - något som är uråldrigt så det förslår!

Vi fick tom Sverker Olofsson med oss i tankegångarna! Länk till Sverkers nyhetsbrev. (länken slutade NATURLIGTVIS fungera, men vi hoppas den kommer igång igen, hursomhelst Sverker höll med oss. Han tyckte inte heller att man skulle utmäta SMS-lån)

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela på facebook

pingat på intressant.se och Twingly
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Hur ska man då göra?

När det gäller skulder finns alltså ingen "gradering", man gör ingen skillnad på varför någon inte kunnat betala, utan alla skulder, från att du råkat ut för en olycka till att du medvetet lurat till dig ett eller flera lån, levt loppan på pengarna och aldrig haft en ambition att betala behandlas lika.

Alla ärenden, alla människor, hamnar under samma "straffskala" hos Kronofogden, oavsett varför han/hon har en obetald räkning som blivit ett ärende hos Kronofogden. Det har ingen betydelse om ditt liv radikalt förändrats eller om du själv haft som ambition att hamna hos Kronofogden. Man gör ingen skillnad på om du gjort precis allt du kunnat eller om du gjort exakt ingenting för att förhindra att du hamnat hos Kronofogden. Ingen skillnad.

Och jag undrar om det här inte bidrar till den stigmatisering som följer i Kronofogdens uppdrag. Om man drar alla över en kam så kommer alla både behandlas och uppfattas likadant. Läs historien nedan och fundera om den här, idag arbetslösa och för samhället ekonomiskt belastande personen, med andra regler hade kunnat försörja sig själv och bidra till skattekistan istället för att tvingas leva på skattepengar. Och när du nu redan funderar kan du ägna lite tid åt att reda ut om regler är till för medborgarna, eller medborgarna för reglerna.

"Jag tänkte få dela med mig av mitt öde som livstidsgäldenär. En helt otrolig historia, som tyvärr är helt sann. Detta har jag fått leva med sedan jag valde att separera 1993.

Mitt liv!
1988 köpte jag ett nytt hus med min dåvarande sambo och 1993 blev det tyvärr dags att gå skilda vägar. Jag kontaktade en lokal fastighetsmäklare och efter 2 veckor hade en köpare bestämt sig. Allt kändes bra och vi skulle bara gå back ungefär 500 000 kr tillsammans i affären. Men ett dilemma uppstod, då min sambo vägrade att skriva under köpeavtalet. Den aktuella köparen drog sig helt naturligt ur affären. Detta medförde att huset gick på exekutiv auktion 6 månader senare, och den aktuella totala skulden blev nu istället 740 000 kr. Slutskulden blev alltså 240 000 kr större på grund av detta….

Jag tog kontakt med Kronofogden direkt i samband med auktionen av huset, och beskrev min situation. Hur skulle jag gå tillväga för att få ta dela skulden? Han gav mig rådet att försöka komma tillstånd med en förlikning med aktuella borgenärer. Jag kontaktade alla borgenärer, och förklarade min önskan om att få göra upp en avbetalningsplan. Men eftersom alla skulder vara solidariska, och att min före detta sambo inte godkände detta eller skrev på några dokument blev det ett nej. Jag fick alltså inte betala av min skuld på 50 %, då möjligheten fanns. 6 veckor senare erhöll jag min första betalningsanmärkning, och min kreditvärdighet försvann helt 1993. Nu började resan som livstidsgäldenär…

Sedan gick bara åren vidare, med betalningsanmärkningar, ingen kreditvärdighet och diverse försök till löneutmätning från Kronofogden. En betalningsprocess som bara låter den totala skulden växa sig större och större. Mitt liv kändes hopplöst och framtiden såg inte speciellt ljus ut…

2002 tog jag trots allt nya tag och startade en egen konsultfirma. Förhoppningen var att försöka få ihop pengar, så att jag kunde komma fram till en ekonomisk lösning i någon form. Nu hade det gått 9 år sedan huset gick på exekutiv auktion, och nästan inga pengar alls hade Kronofogden kunnat driva in. Jag trodde att det var läge att kunna föra en dialog med mina borgenärer. Det jag inte visste då, var att de ursprungliga borgenärerna tröttnat och redan sålt skulderna vidare på marknaden. För en spottstyver till giriga aktörer som Lindorff AB med flera. Nu börjar den riktiga jakten ordentligt. Det började hagla alla möjliga betalningsuppmaningar i alla de tänkbara former, med hot om indrivning via Kronofogden. Tyvärr innehöll inget något om avskrivning av den höga kapitalräntan eller avbetalningsplan. Det hela bara fortsatte…

2004 kom den riktiga kallduschen! Min före detta sambo ansökte om skuldsanering, och hade ställt in alla sina betalningar. Hon var statligt anställd, bodde i hus med sambo och barn. Men eftersom alla våra skulder var solidariska och jag inte hade lyckats att dela på detta tidigare, var det inte riktigt rätt förutsättningar för ett godkännande trodde jag. Jag valde att inte överklaga med facit i handen. Men vilken kalldusch det blev, hon fick en skuldsanering godkänd. Med en återbetalning på 0 kronor. En ren skuldavskrivning! Plötsligt var jag ägare till 100 % av den totala skulden? Hur var detta möjligt?

Det fanns inget att göra, utan att bara försöka arbeta vidare. Någon gång skulle väl rättvisa skipas för min del. Min affärsverksamhet byggde på projekt av olika karaktär och längd. Jag fakturerade då aktuellt projekt var slutfört, detta gjorde att jag hade en oregelbunden inkomst månad för månad. Där av kunde jag inte betala in fastställda skattetariffer från Skatteverket per månad. Utan betalade in skatten då aktuellt projekt var slutfört, jag träffade Skatteverket vid starten av mitt företag och förklarade detta. Bara pengarna var på skattekontot den dag det skulle belastas, var deras krav. Med andra ord fanns det alltid en större summa pengar på skattekontot, för kommande belastning. Det var även spärrat för utbetalning, och även all skatteåterbäring gick in direkt på kontot. Från 2002 fram till 2008 fungerade det bara bra, inga problem allt flöt på.

Dödsstöten för mig kom i mars 2008! I mars 2008 får jag ett saldobesked från Skatteverket, där ett eget uttag på 200 000 kr är noterat? Jag fattade ingenting, då det var spärrat och inget kontonummer för utbetalning var angivet. Vid kontakt med Skatteverket, kom det fram att Kronofogden hade utmätt mina skattepengar som överskjutande skatt? Hur var detta möjligt? Ingen hade varit i kontakt med mig i ärendet alls? Pengarna hade gått till att betala 16 årig kapitalränta åt Lindorff AB? Betala kapitalränta för att skapa en ny skatteskuld, helt ologiskt.

Jag bokad ett möte direkt med Kronofogden, för en förklaring av agerandet. Vid själva mötet kom det fram att Kronofogden inte tog ansvar för resultatet av sin handling. Att skapa en skatteskuld, som medför att jag skulle tappa min f-skattsedel och bli arbetslös var helt ok. De berättade om jag inte var nöjd med deras beslut, skulle jag överklaga. Vilket jag gjorde…

Jag överklagade till Tingsrätten och fick avslag i januari 2009, överklagade till Hovrätten med avslag i maj 2009. Mitt företag lades ner på grund av indragen f-skattsedel. Den skapade nya skatteskulden var nu nästan 300 000 kr, då Skatteverket tog upp det som eget uttag tillkom sociala avgifter och skatt på summan. Men jag har inte fått några pengar, eller begärt uttag i någon form. Kan detta vara ett myndighetsmissbruk? Troligen…

Nu börjar det helt otroliga att hända. Precis 1 år efter utmätningen av mitt skattekonto på 200 000 kr, i mars 2009 börjar Kronofogden driva in en ny skatteskuld för mig på 300 000 kr på uppdrag av Skatteverket. Pengar som tidigare varit inbetalda på skattekontot, men blivit utbetalat av Skatteverket själva? En skatteskuld som Kronofogden skapat 1 år tidigare i mars 2008. Att skapa en större skuldbörda än tidigare, för att sedan driva in den? Att betala kapitalränta med skattepengar, hur tänker Kronofogden då?

Helt plötsligt har mitt ekonomiska läge blivit ännu sämre än tidigare genom Kronofogdens agerande. Min totala 100 % skuld omfattar nu även en ny skatteskuld, alla andra skulder är 16 år gamla från min separation tidigare och huset som gick på exekutiv auktion. Jag har inte dragit på mig en enda skuld eller betalningsanmärkning på hela 16 år. Men mitt läge hade blivit radikalt försämrat. Hur var detta möjligt?

Jag var 45 år arbetslös sedan maj 2009, har använt 100 dagar av mina 300 dagar. Har en total skuld på ungefär 1 500 000 kr, saknar kreditvärdighet och betalningsförmåga helt. Har gått från en fullt fungerande egen företagare till en ytterligare arbetslös på marknaden. Vad gör man i denna otroliga situation? Allt jag har gjort var att separera 1993.

Ansökan om skuldsanering såg ut som min slutgiltiga lösning på denna livssituation. Jag fyllde i min ansökan enligt ovan givna förutsättningar, och väntade ivrigt. Svar kom nu i september om att en skuldsanering skulle inledas för mig. Jag fick ett personligt samtal från en handläggare på skuldsaneringsenheten i Östersund. Jag bekräftade min situation och förklarade läget, eftersom alla skulder var 16 år gamla och jag inte dragit på mig något nytt såg det hela bra ut. Den nya skapade skatteskulden hade ju Kronofogden skapat själva 1 år tidigare, vilket jag klargjort i min skriftliga ansökan och muntligen i aktuellt samtal. Plötsligt började det att komma ett ljus från andra sidan tunneln. Det fanns äntligen ett hopp…

Så kom avslaget! Kronofogden gav mig ett avslag på min skuldsaneringsansökan. Kronofogden lyfte fram att jag personligen behövde en ekonomisk rehabilitering, eftersom jag inte deklarerat i tid, varit nonchalant och dragit på mig ny skuld 2008. Man fastställde även att jag var kvalificerad insolvent, vilket stämde där av min ansökan om skuldsanering. Förutom allt detta presenterade man mig som en rent kriminell och oansvarig medborgare, som i mitt ekonomiska beteende inte skulle vara hjälpt med en skuldsanering. Ett rent förtal av mig som person, där uppgifter som presenteras inte är styrkta och saknar förankring i verkligheten.

Ingenstans i själva utredningen som presenterades uppgiften om att Kronofogden utmätt mitt skattekonto och ökat den totala skulden med 300 000 kr. Där syftet var att betala en liten del av en 16 årig kapitalränta och på så sätt skapa en ny skatteskuld för mig personligen. Försöker man dölja ett misstag som begåtts? Varför döljer man information som finns i deras eget register? Varför kan man inte få ett beslut som grundas på saklig fakta?

Detta är självklart överklagat till Tingsrätten, och jag inväntar beslutet av min överklagan i dagsläget. Det som är spännande är att jag har kunnat styrka deras agerande med dokument från Skatteverket, Lindorff AB och självklart Kronofogden själv. Jag ser verkligen fram emot Tingsrättens beslut… Men med facit i hand, det har ju gett avslag i ärendet tidigare.
Slutligen för det gå till på detta sätt? Jag önskar verkligen inte att någon fler medborgare får uppleva det jag gjort. Allt jag gjorde var att separera…

Tack för att just du läste detta inlägg, kom gärna med dina synpunkter och erfarenheter. Det vore skönt att få lite stöd i denna position som jag befinner mig i just nu.

NoCash"

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela

pingat på intressant.se och Twingly
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 12 november 2009

Alla berättelser om trasiga liv

...som ramlar in. Vilka människor. Vilka människoöden.

I kommentarsdelen i inlägget innan det här skriver två personer om sin väg bort från deltagande i samhället. Värt att läsa tycker jag. Stämmer med det så många går igenom. Utanförskapet. Viljan att stanna kvar. Bortstötning. Svårigheter. Du kan läsa fler kommentarer i andra inlägg, här och där finns berättelser från människor som vill berätta just sin bakgrund. Det är livsöden det handlar om. Människor som tvingats till ett utanförskap och för vad? Vad är/var det bakomliggande syftet till att just dom var tvingade att göra just den erfarenheten?

Jag sitter och tänker på Kronofogdens årsrapport och deras verksamhetsmål. Länk till årsredovisningen, se sid 8.
"Mål för verksamhetsområdet Exekution
Att upprätthålla en god betalningsmoral i samhället, motverka företeelser som kan leda
till överskuldsättning samt underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig.
Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdens verksamhet."

Enligt synonymer.se har ordet "Exekution" två betydelser:
1 verkställande, verkställighet, utförande; indrivning, utmätning, utsökning
men också
2 avrättning, avstraffning, arkebusering
Jag säger inget mer om det. Hepp.

Jag har tagit upp definitionsfrågan tidigare och jag är fortfarande kvar där. Vad betyder "god betalningsmoral" enligt Kronofogden? Vad menas med att "göra rätt för sig" enligt "verksamhetsområdet Exekution"? När kan man slå sig för bröstet och säga att man har en god betalningsmoral? När kan man skryta över att ha gjort rätt för sig? Är god betalningsmoral likställt med att betala sina räkningar? Om ja, undrar jag:

Har man en dålig betalningsmoral när skulderna för underhållsstöd ökar för att man inte får förbehålla sig pengar för att fullgöra betalning? Den utgiften har inte "bättre rätt än annan", inga tillägg beviljas och resultatet blir, att skulderna måste gå via Kronofogden och att skuldbördan ökar. När skulder ökar pga Kronofogdens arbete/uppdrag, de som säger sig arbeta för en "god betalningsmoral" och "underlätta...göra rätt för sig", kan man då säga att individen har en dålig betalningsmoral? Om det inte är individens betalningsmoral som fallerar, utan Kronofogdens uppdrag som genererar skulderna, kan man då säga att Kronofogden arbetar för "god betalningsmoral"?

Det finns ett sätt att lösa problemet med underhållsstöd och Kronofogden. Att jobba svart. Svart inkomst kan inte Kronofogden komma åt och du kan, tack vare detta, varje månad betala din underhållskuld till F-kassan. Du kanske tom kan se din totala skuldbörda för första gången minska. Har du en "god betalningsmoral" då? Om, ja kommer nästa fråga. har du gjort rätt för dig? Om man måste, för att bli av med sina skulder, arbeta svart för att komma runt problemet Kronofogden som "skuldgenerator", kan man då säga att Kronofogden "underlättar...göra rätt för sig"?

"Göra rätt för sig" innehåller ett stort mått av subjektiv tolkning. Det blir lätt en filosofisk och teoretisk diskussion som kan fortsätta länge kring såna vida, moralbaserade begrepp.

Jag ska ge ett annat exempel. "Våldtäkt" är ett starkt ord. Säg ordet våldtäkt och fråga efter straff. Det blir ofta hårda kategoriska ord där man med avsky kräver i princip kastrering. Men fortsätter man fråga vad en våldtäkt ÄR så börjar också definitionsproblemen. Är det en våldtäkt om en "överförfriskad" kvinna iklädd en kortkort kjol, lårhöga högklackade skor och ett litet tunt linne, går hem ensam med en okänd man som hon flirtat med en hel kväll på krogen? Ja ni har hört dessa resonemang tidigare, ni vet vad jag far efter så jag hoppar fortsättningen.

Ska man ha alla med sig i definitionen "våldtäkt" så slutar det med en beskrivning av en överfallsvåldtäkt på kvinna på väg hem från ett nattskift, iklädd overall. Och krigsvåldtäkter. Det blir den minsta gemensamma nämnaren.

Och jag tänker att det är samma sak med "god betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Det är svart/vita, ovillkorliga och absoluta dömande ord. Från början. Men med rätt "diskussionsledare" naggas begreppet lätt i kanten och kvar blir en begreppskärna som i princip innefattar bedragare. Skulle inte Kronofogden kunna utgöra "samhällets diskussionsledare" och bjuda på kunskap i frågan?

Och då tänker jag vidare att det blir märkligt och obegripligt för mig, när samma myndighet som visade prov på stor insikt och kunskap i rapporten "Alla vill göra rätt för sig" i sin årsredovisning använder så moralstarka, subjektiva och värdeladdade begrepp som "god betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Moral har större tänkare än både jag, du och Sveriges alla kronofogdar tillsammans, sedan urminnes tider ägnat livstider åt att försöka definiera.

Jag är en högst vanlig medelålders kvinna som bor i ett hus på landet. Jag har två katter som vägrar fånga möss (mat ska komma ur burkar verkar dom tycka) och tre barn. Jag kan inte tänka mig att jag lyckas kläcka något här i min tillvaro som alla kloka huvuden på Kronofogden inte redan skulle ha funderat kring och diskuterat. Det är dessutom en organisation som är sprängfull av jurister och tolkningar är liksom basen i juridik. Det känns skakigt om hela organisationen, skulle dom läsa det jag skrivit, unisont med förvånat ansikte och gapande mun skulle säga "Fasiken, det har vi ju inte tänkt på!". Alternativet till att dom blir tagna på sängen är att dom sitter på svaret. Det sista verkar troligare. Och då, tänker jag, behöver nog Kronofogden bjuda på det svaret. För alla dessa som som har en begränsande mur runtom sig förtjänar åtminstone få veta varför.

Pink Floyd "The thin ice"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Dela
Insolvens Stockholm på facebook
pingat på intressant.se och Twingly.

tisdag 10 november 2009

Vardagshinder och strategier för att överleva.

Det finns ingen officiell definition på "överskuldsatt". En tänkbar definition är att du är överskuldsatt om du har större skulder än tillgångar och fler utgifter än inkomster.

Ett viktigt begrepp:
Normalbelopp är den summa, exkl hyra och resor till och från arbetet, som du får behålla efter Kronofogdens intervenerat din ekonomi. Normalbeloppet är för ensamstående 4 594 kr och ska täcka ALLT under en månad. Mat, kläder, hushållsel, hårklippning, tvlicens, "normal" tandvård (enklare hål, undersökningar o.s.v), hygienartiklar, sjukvård, mediciner, diskmedel, tvättmedel, hushålls och toapapper, mensskydd, rakdon, sällanköpsvaror, förbrukningsvaror, städartiklar, försäkringar, fackföreningsavgift, A-kassa.. Helt enkelt ALLT du har behov av efter att hyran är betald. 4 594 kronor.

Så vilka hinder stöter en överskuldsatt på? Det enklaste och mest vardagliga blir en kamp.

  • Lägenhet? Kört. Inte ens kommunala bostadsbolag välkomnar dig som hyresgäst.
  • Telefonabonnemang? Kräver inte sällan en deposition om 5 000 kr först (109 % av mån normalbelopp). Det här gäller även andra abonnemang, el, internet...
  • Apoteket? Dyra mediciner kan betalas via avbetalning. Statliga Apotekets krav: Inga betalningsanmärkningar. Är du dessutom på obestånd använda upp till 40 % av ditt normalbelopp på mediciner den månaden. Du skulle förstås kunna lägga undan 150 kr/mån för att ha den summan sparad men även om du sparar ur din månadspeng efter utmätning du får inte ha några sparade pengar på kontot. Då blir det raskt "utmätning i bankmedel". Så det går inte. Personer på obestånd kan alltså vara tvugna att avstå dyra mediciner. Jämför med SocialtjänstLagen som gör tillägg för faktisk kostnad.
  • Hyra bil? Glöm. Icke betrodd. Detta oavsett om du har 200 skadefria år eller inte.
  • Nyanställning? Inte helt sällan gör arbetsgivare en kreditkontroll av tilltänkta anställda. Har du skulder kan du bli bortsorterad. "Icke anställningsbar" heter det visst. Stick i stäv med nuvarande regerings flaggskepp "Arbetslinjen".
  • Bankkonto? Hägst osäkert. Betalkort? Högst osäkert. För bankkonto med internetbank och betalkort görs en kreditkontroll. Prova försöka öppna ett vanligt lönekonto i t.ex. ICA Banken där betalningsanmärkning rutinmässigt innebär avvisning. Inget konto innebär dyrare kostnad för att betala räkningar och hämta ut pengar (kontantbetalning över disk med mängder av avgifter).
  • Nyskuldsättning. Är nästan oundvikligt, normalbeloppet är för lågt.
  • Vidareutbildning/studier. Du kan få studielån hos CSN även om du har ärenden hos Kronofogden, men inte om du har förfallna CSN skulder. Om du har skulder hos CSN och blir dömd till löneutmätning, så får du alltså inte förbehålla dig pengar för att betala CSN utan är tvingad att låta allt gå till och via Kronofogden. Vilket innebär att du inte får nya studielån. Vilket innebär att du inte kan vidareutbilda dig. Vilket innebär försämrade möjligheter till en bättre utkomst. Vilket innebär hinder att snabbare betala ner skulderna.
Det här är självfallet inte någon fullständig uppräkning av hinder som en person på obestånd möts av. Den listan skulle bli alldeles för lång. Hur kommer då alla över, runt och förbi dessa hinder? Well genom att "nöden är uppfinningarnas moder" och "if there is a will there is a way".

"Nöd" och "vilja" ser till att skapa en kreativitet av dimension. Men den processen inträder sällan på en gång. Från början är det att sträva, hålla igen och försöka hantera utmätning. Det är först när du levt på existensminimum ett tag som nöden och viljan infinner sig. När du inser att TROTS kronofogdens utmätning på 5 732 kr/månad i 19 månader, TROTS att du lever på smulor och KÄMPAR, så har skulder på 230 000 kr ökat till 307 000 kr som "nöd och vilja" kommer. INOM systemet finns ingen räddning. Här gäller rädda det som räddas kan!

Så det blir en katt-och-råttalek med Kronofogden. Något som skapar frustration och gäldenärsförakt hos Kronofogden och ger en viss tillfredsställelse hos gäldenären. Man försöker ta sig runt genom att:
  • jobba svart
  • flytta till Norge och Danmark (där privaträttsliga fordringar INTE har något statligt stöd, deras "kronofogde" arbetar som inkassobolag åt staten och driver endast in statliga fordringar). En del flyttar till länder längre bort och bosätter sig där.
  • Man slutar och börjar olika arbeten. När Kronofogden nosat reda på en gäldenärs arbetsgivare och påbörjar löneutmätning, säger man upp sig och börjar på ett nytt ställe. Det mest kreativa jag hört i den svängen var en person som arbetade "på timme" iarbeta en affär. Anställningsavtalet skrevs så arbetsgivaren kunde avsluta "anställningen" genom att bakåtdatera avtalet så att om Kronofogden tog kontakt den 21 april så skrevs den 20 april som sista arbetsdag. Dagen efter, den 22:a skrevs ett nytt anställningsavtal, som i sin tur kunde bakåtdateras NÄSTA gång Kronofogden kontaktade arbetsgivaren.
  • Man betalar inte parkeringsavgift, vägtullar, böter - har du inget hopp om att bli skuldfri så sjunker motiveringen att betala.
  • skriver ev tillgångar på vänner, barn, föräldrar.
  • Man sjukskriver sig regelbundet - karensdagen spelar ingen roll. Du förlorar ändå ingenting. Mindre att utmäta.
  • Förhindra att Kronofogden kan ta något vid hembesök. Här finns de mest fantastiska historier där människor hakat av dörrar från dyra antika skåp, så dom blir värdelösa, lagt dörrarna hos grannen, fikat med kronofogden och efteråt hakat på dörrarna. Man skruvar av däck och alla lösa detaljer från kaross och motor och gör dessa obrukbara tills Kronofogden gått. Den uppfinningsrikedom jag hör är helt fantastisk och visar på en kreativitet som jag tror skulle vara bättre för samhället om man tog hand om och drog nytta av...
  • Man hittar numer också på privata skulder som en strategi. Läs mer här. En "Robin Hood" utmätning som gör livet MINDRE OUTHÄRDLIGT och lättare överleva.
  • Bilförsäkringen. Man har inte pengar, försäkringen går till Trafikförsäkringsföreningen, skulden ökar.
  • Man ser till att mammor och pappor står som avtalstecknare för abonnemang. Det ger en billigare telefoni, elkostnad.
  • Eftersom man inte kan spara pengar på något konto, om man nu har något konto, ser man till att någon närstående har ett konto man får disponera med tillgång till internetbank och betalkort.
  • Man flyttar från fast adress för att slippa bli nådd. Uppger ingen ny adress.
  • Gifta par skiljer sig, lever på papperet på olika folkbokföringsadresser, men i praktiken tillsammans.
  • Man hyr ut rum svart, för att få in någon tusenlapp mer per månad
o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v!

Det här kan inte vara ett rationellt och resursseffektivt sätt för Sverige att förhålla sig till människors ekonomiska tillkortakommanden? Dessa personer skulle kunna bidra istället för att gömma sig! Det är som jag sagt smarta, begåvade, arbetssamma, duktiga, strävsamma, kunniga personer som ägnar all sin begåvning till att dra fogden och andra myndigheter vid näsan. Inte för att dom vill, utan för att "därtill är dom nödd och tvugna". Av STATEN. Ska vi ha det så?

Låt mig påpeka att det man lyckas rädda undan från Kronofogden kanske är en tusenlapp eller så i månaden. Så man har 5 594 kr istället för 4 594 kr att leva på.

Eller ska vi titta över utsökningsbalken och göra den RIMLIG? Med rimlig menar jag minsta möjliga förlust för borgenären till minsta möjliga lidande för gäldenären. Inte största möjliga vinst för borgenären oavsett lidande för individen och kostnad för samhället. Låta människor komma tillbaka från misslyckanden. Tillvarata människors förmåga, uppmuntra till deltagande och sluta stänga ute? Hur blev staten anti medborgarna? Vem kom på att styra skeppet dithän?

Sen kommer jag till det sista jag vill säga för idag. Kronofogden har i sin årsredovisning 2008 med några uttalade mål. Två utav dessa är att man vill "underlätta för företag och privatpersoner att göra rätt för sig" och att man strävar efter att "upprätthålla en god betalningsmoral". Kan vi få önska oss en sak? Att ni i verksamhetsberättelsen för 2009 definierar dessa två begrepp. Kronofogdens definition av god betalningsmoral? Att "göra rätt för sig"? Jag tror att odefinierade begrepp som subtilt använder sig av en diffus anspelning på moralpanik spär på fördomar och underblåser allmänhetens missuppfattning att personer hos Kronofogden inte "gjort rätt för sig" och inte har en "god betalningsmoral". Lyft slöjan och definiera vad som avses med "God betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Berätta att det är skillnad på att inte VILJA betala och inte KUNNA betala.

Nu får Nils Ferlin ta ordet en stund. Och tänk, jag tror han beskrev mångas känsla klockrent!

"Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmer en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill
mig kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara."

Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Dela