söndag 14 juni 2009

Om preskription

Tiden läker alla sår. Säger man. Och med tiden preskriberas alla brott. Trodde man. Men NÄE, inte riktigt alla brott preskriberas. Bara småbrott som mord, dråp, grov misshandel, våldtäkter och sån’t. Men inte ett riktigt allvarligt brott, som att hamna i skuld. För där förlängs preskriptionstiden in i all oändlighet genom ett enkelt kravbrev från en dator.

Hur kan det komma sig? Vad är det för djupsinniga och logiska resonemang som ligger bakom att just skulder i realiteten aldrig preskriberas? Det funderade jag på, och började leta efter de gedigna förarbeten till lagen som kunde få mig att förstå att skuldsättning är ett allvarligare brott än mord.

Och jag fick arbeta mig ganska långt tillbaka i tiden. I alla lagar och lagförändringar inom området de senaste 329 åren har man bara hänvisat till tidigare lagar, och aldrig ens funderat över eller resonerat kring det rimliga i att det är så lätt att avbryta preskription av skulder, att de i realiteten aldrig preskriberas. Så var kommer då lagen ursprungligen ifrån?

Jo, från 1680! Då biföll Kungen (Karl den XI) ridderskapets och adelns önskan om att alla skulder som inte blivit krävda eller varit förtigna under tjugo år skulle preskriberas *). Eller med andra ord: om skulderna blivit krävda skulle dom inte preskriberas. Aldrig. Aldrig någonsin. Och det gäller än idag!

Djupsinnigheten, logiken och tankemödan bakom kungens bifall förblir i dunkel. Men det är lik förb....t ett kungsord från 1680 som i stort sett oförändrat gör att du som hamnat i skuld aldrig blir fri. Är det klokt?

//Per A

*) "Kongl. May:t hafwer jämwäl i nåder agreerat Ridderskapetz och adelns ansökiande at alla skulder och private prætensioner, som hafwa warit i tiugo åhr förtegne, och ey rätteligen ther på yrkiade, måge blifwa ansedde för sådane, som aldeles äro aban-donerade och genom præskription uphäfne."

pingat på intressant.se

7 kommentarer:

  1. andra typer av brott preskriberas väl efter att man sonat sitt brott, eller att gärningsmannen förblivit okänd preskriptionstiden ut.
    en skuld som inte blivit reglerad, där "gärningsmannen" är känd, bör väl då inte preskriberas utan att "gärningsmannen" presterat något?

    /peter

    SvaraRadera
  2. "Gärningsmannen" eller gäldenären har vanligen sonat sitt "brott" genom att ha levt i fattigdom längre än preskriptionstiden för mord, ha fått sitt hem utmätt, ha gått i konkurs, ha levt på/under existensminimum etc. Intill döden.

    Jag rekommenderar dig att läsa rapporten "Alla vill göra rätt för sig" från Kroonofogdemyndigheten (!). Finns under publikationer på deras hemsida.

    / Per A

    SvaraRadera
  3. Per A: En fullständigt korrekt beskrivning av verkligheten. Jag hoppas verkligen att du delger alla riksdagspartier denna "obekväma" sannig.

    Peter: En typisk kommentar från någon som inte har en aning om hur verkligheten ser ut för oss som befinner oss där. En verklighet med daglig tortyr och förnedring, som aldrig upphör och är statligt subventionerad att pågå för evigt. När DU (Peter och andra likasinnade) varit där lovar jag dig att din skeva världsbild förändras.

    /Rune

    SvaraRadera
  4. Peter!
    "andra typer av brott preskriberas väl efter att man sonat sitt brott, eller att gärningsmannen förblivit okänd preskriptionstiden ut."

    Mig veterligen preskriberas ett brott efter en viss tid vare sig gärningsmannen är känd eller inte. Det gäller givetvis inte det grövsta brottet av alla; att inte ha några pengar.

    Dwight

    SvaraRadera
  5. Hej,

    Det är val i år, och inte någon parti har tagit ställning i denna skuldfråga. Är det inte dags att börja göra sig hörd i frågan, för att på så sätt visa att även våra röster räknas. Vi kan ju för f-n inte leva enligt lagar ifrån 1680.

    Vill betala, men kan inte

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Vänsterpartiet har under lång tid drivit kravet på absolut preskription och gör så fortfarande!
    Länkar vår senaste motion i riksdagen:

    http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GX02C276

    SvaraRadera