fredag 29 januari 2010

Hur skulle det vara...

...om man lät alla inblandade i ett obeståndsärende stå sitt kast? Om man skulle säga att som "du bäddar får du ligga" och säga det på riktigt? Säga det även till borgenären? "slänger du pengar och krediter efter människor du borde kunnat räkna ut att du inte skulle få tillbaka pengarna så får du bädda och ligga i sängen själv. Vi tänker inte krypa ner bredvid dig och hålla dig varm!"

eller:
"Beviljar du krediter och avtal hej vilt och helt oansvarigt åt höger och åt vänster så får du helt enkelt börja handskas bättre med dina pengar. Vad ska vi (staten) städa upp efter dig för!? Det såg du väl själv att risken att inte få tillbaka pengarna var stor?! Ändå beviljade du lånet/krediten/avtalet!? Skyll dig själv. Dumskalle!"

Ja, fundera på det en stund. Fundera på vem som räknar med att staten ska backa upp med tvångsåtgärder mot vem! Vem som räknar med stöd av samhället för hans/hennes beslut!

Så vill jag slå ett slag för en artikel på newsmill. Riksförbundet Insolvens, inte att sammanblanda med oss trots att vi än så länge har samma namn, har skrivit en artikel om överskuldsatta. Läs den.

Förutom att den är bra, läsvärd och lyfter obestånd vill vi klargöra att vi inte delar uppfattningen att klippta kreditkort skulle förhindra den växande obeståndsproblematiken. Vår erfarenhet är att obestånd växer främst ur minskade inkomster eller växer ur feltänk inom olika lagar och myndighetsbeslut. Vår erfarenhet är att glapp mellan inkomster skapar ett behov som människor ibland försöker täcka genom att utnyttja krediter så långt det är möjligt. Vi har exempel på människor som handlat på kredit trots att dom inga pengar har. Men då har det varit för att betala hyran, elen, bensinen för att ta sig till jobbet o.s.v. Grunden till obeståndet kommer, som vi ser det, ur förändrade inkomster eller hemförhållanden. De som köper en tv på kreditkortet för 6 990 och blir evighetsgäldenär är nog försvinnande få. De andra, som täcker inkomstbortfall genom att använda kreditkortet eller SMS-lån för nödvändiga utgifter är nog ganska många.

Bra artikel. Läs den.


//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 28 januari 2010

Ansvarsfördelning


Låneansökande och lånebeviljande handlar till stor del om ansvarsfördelning. Vilket ansvar har den som ansöker ett lån? Och vilket ansvar har den som beviljar ett lån? Och så den tredje parten, staten, vilket ansvar har den?

Vanföreställningen: Låneansökaren är dum i huvudet om han/hon ansöker om lån som blir sura. Får skylla sig själv. Lånebeviljaren har rätt att få tillbaka sina pengar. Låneansökaren ska inte förvänta sig att staten ska ta hand om sig. Har någon bäddat en säng av eneris får han/hon minsann ligga där och plågas. Låneansökaren ska göra rätt för sig. Har man inte råd ska man inte TA något lån.

Definitionen för detta "göra rätt för sig" är fortfarande höljt i dunkel. Jag skrev ett inlägg i okt om just det. Du kan läsa här. Länk.

Verkligheten: Låneansökare frågar någon, av vilken anledning det vara må, om han/hon får låna/handla på kredit. Lånebeslutaren tittar på alla möjliga uppgifter för att se om man ska bevilja lån. Lånebeslutaren har tillgång till inkomstuppgifter under de senaste åren, ser befintliga krediter, betalningshistorik på tidigare lån o.s.v. o.s.v. Olika lånebeviljare har olika krav. In blanco-lån hos olika finansinstitut har lägre krav än banker och lägst krav verkar de så kallade SMS-låneföretagen ha. Det här, som jag förstår det, syns också hos Kronofogden. Banker lämnar in färre misslyckade krediter för indrivning, SMS-låneföretag lämnar in fler.

När en kredit/lån misslyckas i betalning skickas det ut påminnelser. Typ" Du skulle ha betalat 2,500 kr i måndags som gick, nu gjorde du inte det så vi har ökat på din uppgift att betala genom att slå till med hela summan i ett enda paket. Nu ska du betala 128 000 kronor innan fredag". Om det misslyckas, vilket det ofta gör, går man till staten (kronofogden) lämnar in en blankett man fyller i på under 5 minuter, skickar iväg (de stora skickar blanketten elektroniskt) och sedan ligger det på Verkställighetens bord att utmäta tills borgenären fått var krona som begärs.

Anledningen till att en kredit misslyckas bör oftast vara en av två saker. Antingen har lånebeviljaren beviljat ett lån som en ekorre hade räknat ut att återbetalning riskerar fallera, eller så har lånebeviljaren gjort en bra kreditutredning, lämnat godkännande, och så har något hänt kreditbeviljaren. Arbetslöshet (minskad inkomst), sjukdom (minskad inkomst) eller kanske råkat ut för en olycka, t.ex. blivit överkörd av en buss (minskad inkomst, ökade nödvändiga utgifter). Det kan också handla om andra saker, en egenföretagare som pga bankkrisen - som i sin tur uppstod för att bankerna var ute efter snabba cash och spekulerade sig nästan till döds, för att inte tala om bonusåderlåtningen -inte fick en kredit beviljad, inte kunde investera och gick i konkurs. (Plenty of those outthere.) Eller en make/maka som byggt kanske 10 års gemensamt liv på gemensamma inkomster men maken/makan drog med en annan och plötsligt står en person med "singelekonomi" men betalningsansvar byggd på "gemensamekonomitiden".

Så antingen har lånebeviljaren varit slarvig, eller så har något hänt som varken ansökare eller beviljare kunnat förutse, t.ex bussöverkörning eller allvarligt sjukt barn. Eller något annat.

Då kommer vi till statens ansvar. Kronofogden får anses vara en form av avgiftsfri försäkring. Kan/vill inte låneansökaren betala så kan lånebeviljaren gå till kronofogdens verkställighet för att få ovillkorligt stöd. Ovillkorligt stöd.

Vi kan jämföra med andra typer av försäkringar. Ex husförsäkring. Du kommer hem efter jobbet och huset är länsat. Du ringer polisen. Efter 2 veckor kommer polisen och gör en utredning. Polisen kan inte se några tecken på att dörrlåset blivit forcerat. Skriver det i sin rapport. Du tar rapporten och går till försäkringsbolaget. Dom ser att låset inte visar några tecken på att blivit uppbrutet och frågar dig varför. Du svarar för att du inte låst dörren. Dörren var öppen. På vid gavel till och med. Hur mycket stöd (betalning) får du av det försäkringsbolaget tror du?

Men den lånebeviljare som kommer till Kronofogdens verkställighet och begär uppbackning kan ha lämnat alla dörrar och fönster öppna. Ja till och med tagit bort husväggarna. Får ändå stöd medelst utmätning.

Så kommer jag tillbaka till Lyxfällan. De snuttar jag sett är inte många. Men vid en av dessa få tillfällen var det en familj där någon var företagare. Inkomsterna var inte så små, typ 300 - 400 000 kr/år totalt (tror jag) och Charlie och Mathias satt med familjens ekonomiska sammanställning, allvarlig min och kvinnan och mannen grät av förtvivlan. Det var krediter här och avbetalning där och gravstämningen spred sig även till mig i mitt vardagsrum. Totalt rörde det sig om runt miljonen i mestadels konsumtionsskulder.

Så tog man in välklädda, lika allvarliga herrar (ingen dam som jag kommer ihåg), och Charlie och Mathias samt de välklädda herrarna sa med gemensam djup, domarstämma att det här var allvarligt och förstod familjen riktigt hur allvarligt? Och så nickade Charlie och Mathias och de andra allvarliga, välklädda representanterna för stora finansbolag som för att bekräfta exakt hur allvarligt det var.

Jag stod ut i typ 2 minuter till. Om en familj med 3-400 000 kr i årsinkomst beviljats runt miljonen i konsumtionsskulder varför vände sig aldrig Charlie och Mathias till kreditbeviljarna och frågade: "Men hur faan tänkte ni som beviljade den eller den krediten? De här siffrorna är åt helvete uppåt väggarna, de har 650 000 kr i rena konsumtionskrediter men ändå så godkänner du ett lån/kredit ytterligare på 35 000 kr? Har ni inte professionella ekonomer i företaget? Är ni inte rädda om era pengar? Hur tänkte ni???"

När jag insåg hur vridet programmet var, hur skuldbeläggande det var för den som ansökt om krediten och hur ansvarsbefriande det var för den som beviljat krediten stängde jag av. Både program och hjärna. Hjärnans överhettningsskydd tjöt så alla i familjen hörde och blev oroliga.

För svaret till varför finansinstituten inte"tänkte" eller varför dom godkände krediterna är givet. Dom kan alltid gå till Kronofogden och få utmätning. Löneutmätning måste vara en av Sveriges bästa investeringsformer. Bevilja en kredit. Gå till Kronofogden. Under ÅR, kanske en livstid, kan företaget, via statligt avlönade tjänstemäns försorg, månad för månad, år för år, gång efter annan, få betalt. Många gånger flerfaldigt vad dom skulle tjänat på en kund som klarade av sina betalningar. Och det är många som vill vara med på "obeståndskakan". Exempel på hur många och hur mycket hittar du här.

Varför Charlie och Mathias inte konfronterade finansinstituten vet jag inte men kan spekulera. Det blir inte lika "bra TV". Eller så är dom helt okunniga i obeståndsproblematiken. Eller något annat.

Jo, förresten, jag ska lägga till det också, den här vansinniga ordningen kostar skattebetalarna 30 -50 miljarder per år. Siffrorna kommer från samhällets officiella experter inom obeståndsproblematik, självaste Kronofogdemyndigheten. Den kostnaden uppstår inte för att staten ska ta hand om sina medborgare, låneansökaren. Den kostnaden uppstår för att staten ska ta hand om "the dirty work" åt den som beviljat krediten, lånebeviljaren. Det kallas för utmätning.


//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 26 januari 2010

Lyxfällan - Dumfällan?


Usch och *suck* som jag ogillar det programmet. Jag har nog sammantaget sett 25 minuter av lyxfällan, men det räckte. Som jag ogillar det programmet.

Men hur mycket jag än ogillar det så finns det där. Ungefär som Utsökningsbalken och verkställighetens uppdrag. Djupt orättvist, men någon tjänar pengar på det...

Lyxfällan är ett spektakulärt jippo som, för TV-bolaget, har ett enda syfte, att locka många tittare. Många tittare - många annonsörer. Många annonsörer blir klirr i kassan och... Lo and behold, Lyxfällan!

Jämfört med att sätta upp en välregisserad produktion av Shakespeare, med erkända karaktärsskådespelare är program av typen "Lyxfällan" en billig sak. Enkel, billig och drar många tittare. Det måste väl anses vara en TV-programproducents våta dröm? Mediebruset idag är intensivt. Och för att sticka ut i mängden måste man vara iögonfallande, Lyxfällan är inte är kvalitets-tv, men det är iögonfallande...

När Lyxfällan ger sig ut på jakt efter lämpliga deltagare i deras program så sållar dom hårt för att få fram det mest uppseendeväckande dom kan hitta. It´s what they do! Man väljer det man tror fortsätter hålla tittarna vid TV:n. It´s what they do!

...och folk blir korkade. För fördomar fördummar. Och många, många som ser Lyxfällan tror att det speglar verkligheten. De som förstår att det är ett iogonfallande program med en strategi att sälja annonser verkar välja bort att titta på "skräpet". Kvar blir en bullrig skara människor som, utan förmåga att separera Lyxfällan från verkligheten, förfasas och drar alla över samma kam. Kronofogden? Ja som folk TAR LÅN så får man bädda och ligga själv.

Vilket då också skulle bevisas. Till inlägget "Lite om Kronofogdens kunder" ramlade följande kommentar in natten till idag:
"Alltså det här var bland det sjukaste jag läst i mitt liv. Det är väl inte kronofogdens fel att samhällets botten är så jävla dumma i huvudet att dem tar ett lån på 3000kr till ockerränta. Går väll inte att vara arg på kronofogden för att dem löneutmäter, du som fått skulden har ju gjort FEL. Om inte fogden tar dina pengar så skulle ju folk kunna konsumera hejvilt utan konsekvenser. Sen varför ska julen vara så helig för alla om du har skulder har du inte gjort rätt för dig och ska då inte få "frossa". Samt att jag inte tycker att man ska kunna köpa wii/dator osv. Skulle du vilja att nån som är skyldig dig pengar får köpa på sig nya saker under julen bara för att det är jul? Många svenskar verkar tro att man kan göra vad som helst här för man kommer ändå att få det bra (staten tar hand om dig)..."

"...samhällets botten"? Hm, är det så kommer nog många som sitter fast i löneutmätning snart få sällskap av kommentatören. Okunnigheten lyser tydligt igenom kommentaren. Well, till viss del har den anonyma skrivaren rätt, men rätt i fel ände. För ja, staten tar hand om dig, förutsatt att du är borgenär. Låna ut vad du vill, staten tar hand om dig. Låna ut vad du vill till vem som helst, för staten tar hand om dig. Tom om ditt syfte med utlåningen är att sälja antiperspiranter. Oroa dig inte, staten tar hand om dig. Oavsett. Oavsett! Bara ös ut! Vi (staten) ser till att städa upp efter dig. Banker - ut med pengarna. Spekulera. Vi (staten) sätter in vad artilleri som behövs för att du ska känna dig säker så du kan fortsätta låna ut! Yihaa!

Och så fortsätter verkligheten (skuldsatta) leva parallellt med fördomarna (Lyxfällan) i vattentäta skott. Och verkligheten förlorar. Big time. Människor går sönder och någon skor sig på den trasiga.

För den som tror människor tar lån vill jag påminna om att man ansöker om lån och företag beviljar lån. Företag som har full tillgång till inkomster, skostorlek, bh-storlek o.s.v. är den som till syvende och sist godkänner lånet. Och det är företaget som åtnjuter privilegiet att bevilja vilka krediter och vilka lån som helst, det är företaget som lugnt kan räkna med statens stöd. I alla lägen. Utan urskiljning.

Men ändå lever många i villfarelsen att det finns någon rättvisa med Verkställighetens uppdrag. Och det är naturligtvis inte Lyxfällan som lagt grunden eller byggt den fördomen. Men den spär på synen på skuldsatta.

Jag lägger ut en länk till Mats Rådberg och Rankarna "Peta in en pinne i brasan". För den speglar väl inställningen hos de gäldenärer som befinner sig hos Kronofogden?



//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna!
Superskuldsatt
Resurspank
Obestånd
Villerider
Noll Koll
Ljuramannen
Affesblogg
Systemsnyltarna
Dwight
Inspirera
Autodidact
Johnny Rocker
Fonzie


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lite om kronofogdens kunder


Kronofogden har både möjliga och omöjliga kunder dom ska arbeta åt. Visserligen tillämpar man begreppet "kund" även på de gäldenärer man försätter i fattigdom, t.ex sjukskrivna, arbetslösa och utförsäkrade, men det får nog stå för verkställigheten att kalla den man löneutmäter för "kund". Jag menar att ordet kund innebär någon frivillighet från kundens sida och frivillighet ingår inte alltid i Kronofogdens verksamhet mot gäldenär. Söker vi på ordet kund i synonymer.se ser vi att
"kund = köpare, konsument, avnämare, klient, spekulant, reflektant, shoppare, besökare, stamgäst, gäst"
Visserligen är många gäldenärer "stamgäster" hos Verkställigheten men ändå...

Så jag tycker "kund" är något missvisande. Med kund menar jag istället och enbart den borgenär som vill ha statlig uppbackning med att tjäna pengar. Oftast, skulle jag tro, rör det sig om inkassoföretag som på uppdrag använder allt dom kan för att få pengar ur den som inga pengar har. I den strävan ställer sig staten - no questions asked - bredvid borgenären och erbjuder ekonomiska sanktioner mot gäldenären, dvs den sjukskrivna, nyskilda, arbetslösa, utförsäkrade personen för att säkerställa att borgenären får så mycket betalt som överhuvudtaget möjligt är.

Kronofogden har många ljusstarka kunder, ex banker, men också mer dunkla. Jag vet inte om det här företaget TopCountry är kund hos Kronofogden men det är inte otroligt i alla fall. Jag har ingen uppfattning om de som driver TopCountry eller haft någon kontakt med företaget men jag tycker det illustrerar en del av problemet. Och visar på hur skvatt galen den kreditmarknad som så många värnar och omhuldar är. TopCountry ägnar sig åt någon form av kosmetiska produkter. Samt utlåning av pengar. Som, av företaget, godkänd låntagare förbinder man sig att istället för ränta köpa en deodorant för varje 1 000 kr man får beviljat i lån. Om man beviljas ett lån på 3 000 kr ska man alltså också köpa 3 st deodoranter, förlåt antiperspiranter var det visst. My bad.

Jag har som sagt ingen uppfattning om företaget men jag undrar hur seriöst Kronofogdens uppdrag är designat när man på fullt allvar ska driva in en sådan skuld? Är det bara jag som ser det lyteskomiska i hela proceduren? Det framstår som en intrig i en buskisfilm.

"Du ska betala 3 000 kr plus avgift för 3 antiperspiranter." Känns det inte löjeväckande? Idag skriker alla om de offentliga utgifterna och deras storlek. Det här, "antiperspiranterna", är ett juridiskt seriöst attackerat problem som jurister, vid begäran från företaget självt, på Kronofogden ska sitta och göra uträkningar om existensminimum för. Som Kronofogdens jurister förhindrar umgängesföräldrar att träffa sina umgängesbarn för. Företaget TopCountry är kanske seriösa i sin målsättning att hålla fattiga svenska människor med torra armhålor men hur blev det statens problem? Och hur tillåter man det att belasta statskassan när inte ens sjukskrivna är prioriterade?

Jag tar mig igen för pannan. Är det ingen mer än jag som anser att vi måste strama upp vad krav som ska ställas på borgenären, dvs Kronofogdens riktiga kunder? "De andra", gäldenärerna, är inget mindre än offer. Om än med torra, väldoftande armhålor.

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 25 januari 2010

jahap...


..en av sex nystartsjobbare får anställning. Jag tror att ingen är förvånad. Finns det inga arbeten så finns det inga arbeten. En ganska enkel uträkning tänker jag. Inga arbeten betyder liksom just det: Inga Arbeten.

Under tiden det inte finns några arbeten så ökar arbetsbördan för Kronofogden. Fler hamnar på obestånd. F-kassan får inte ut ersättningarna. A-kassan får inte ut ersättningarna. Skuldindustrin får in ersättningarna...

Partiledarna talar om sjukförsäkringarna. Och pensionärerna. Och arbetslösheten. Men ingen talar om att arbetslösa, sjuka och pensionerade människor hamnar på obestånd. Hamnar på obestånd och får statliga tjänstemän efter sig. Statliga tjänstemän som arbetar nästintill 24/7 tillsammans med skuldindustrin med att jaga livet ur sjuka och arbetslösa, oroliga och fattiga människor. Jagar livet ur dessa för att säkerställa att stora kommunikationsleverantörer ska få sina pengar, jagar livet ur dessa för att säkerställa att stora banker får både panten (huset) och månatliga livstidslånga inbetalningar på hus som redan sålts.

Att leva på obestånd är att leva en "icketillvaro". Som bloggen "Resurspank" skriver i "Alla heliga senapsmackors afton". Eller som bloggen Villerider skriver i inlägget "ensamma mamman" där han beskriver det otänkbara, att en mamma och hennes barn bor på härbärge istället för ett hem. Sånt berörde mig illa när jag var på Irland för några år sedan. Sånt berör mig illa när det händer här i "trygga" Sverige.

Människor går sönder och politikerna talar och talar. I TV. I radion. I tidningar. Men det är skillnad på att talk the talk, och att walk the walk.

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

torsdag 21 januari 2010

Nära skjuter ingen hare!


Jag skickade brevet om umgängesföräldrar på nytt till regeringen för ett tag sedan. Jag ställde det till Beatrice Ask (m) och Göran Hägglund (kd) för att se om någon av dessa två tyckte att det var något att orda om. Jag fick svar för ca en vecka sedan och svaret blev ingen klokare av. I alla fall inte jag. Kokar vi ner det redan från början korta svaret så blir det ungefär att man känner till problemet och att Kronofogden skickat in en rapport, "förenklad löneutmätning". Ni vet den önskelista Kronofogden skickat in till regeringen där man ber om nya regler.

Eftersom svaret var både bildligt och bokstavligt hopplöst så försökte jag igen. Och fick nytt svar. I Sverige, 2009, är vår Justitieminister Beatrice Ask (m) och vår Socialminister Göran Hägglund (kd) medvetna om att biologiska och adopterade barn inte innefattas i Sveriges tolkning av begreppet "familj"och att man inte på något sätt just nu tänker ändra på den ordningen. Hepp!

Det måste väl ändå sätta Sverige på någon form av världskarta? "Landet med den snävaste tolkningen av begreppet familj." Jag tror inte det går få en snävare tolkning? Inte med mindre än att man helt enkelt tar bort hela ordet familj ur svenska språket? Jag fattar det inte. Men det är å andra sidan mycket jag inte fattar...

"Burr, sa Kasper när han såg en naken häst. Vet du vad han sa när han såg två? Burr-burr." Det är ungefär det bästa jag kan komma på att säga. "Burr-burr."

Här är i alla fall svar nr 2 från Judep. Det tar säkert inte slut här men hit har vi kommit hittills.
"Breven till Beatrice Ask och Göran Hägglund överlämnades till mig för besvarande och det svar du fick är det officiella svaret.

Vi vet att det är finns problem med kostnaderna för umgänge och att det t.ex. är så olyckligt att sådana kostnader ibland kan beaktas i socialbidragssammanhang men inte av Kronofogdemyndigheten när man har utmätning i lön. Som lagstiftningen ser ut i dag bestäms de närmare föreskrifterna om vilka kostnader som ska ingå i förbehållsbeloppet inte av lagtexten utan av Kronofogdemyndigheten. Bl.a. detta gör att det inte är så enkelt att komma till rätta med problemet. Såvitt jag vet finns det ingenting som hindrar att Kronofogdemyndigheten skulle kunna ändra sina föreskrifter i frågan. Ska en förändring ske från vår sida krävs det nog däremot att man tar ett lite mer samlat grepp över utmätningsfrågorna.

Förslaget om förenklad löneutmätning siktar inte på att lösa just problemet med umgängeskostnader. Däremot är det ett steg i riktningen mot att reglerna om löneutmätning kan komma att förändras. Även i övrigt har reglerna i utsökningsbalken börjat hamna i fokus och det planeras för en mer omfattande (men antagligen tidskrävande) översyn av hela balken.

Tyvärr kan jag inte säga att jag har någon klar lösning eller att det finns någon bestämd tidpunkt då en förändring ska ske men jag hoppas att man i det vidare arbetet ska kunna hitta lösningar på en del av de problem som vi ju vet finns. Till dess är det bra att du och andra påtalar de praktiska problem som den nuvarande regleringen ger upphov till. De siffror och exempel som du vid olika tillfällen skickat in till oss är värdefulla för att visa vilka effekter som uppkommer i praktiken.

Vänligen"

Så kan det gå. Hepp! Hepp! Umgängesbarn som längtar efter den av sina två föräldrar han/hon inte bor med får, med Socialministerns och Justitieministerns goda minne, fortsätta längta...

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 20 januari 2010

Lättköpta skulder?


Som sagt, var och varannan tidning och journalist vill nu kommentera Insolvensutredningens förslag och regeringens oförmåga att göra det rätta. Många tidningar hålls med en möjlighet för allmänheten att kommentera olika artiklar. Vilket också används flitigt. I kommentarerna råder lynchmobstämning och många av "guds rättesnören" gör sig hörda.

Vi hör en tydlig "allmänhetens röst" som kategoriskt vägrar ta till sig hur en skuld uppkommer, hur samhället skapar en handlingsförlamad överskuldsatt och vad pengar det kostar skattebetalarna.

Vi drar det igen. Anledningen till att människor inte betalar sina räkningar är att dom inga pengar har. Inte att dom är dumma. Inte att dom är korkade. Inte att dom inte kan räkna. Anledningen till att människor inte betalar sina räkningar är att dom inga pengar har!

Anledningen till att människor inga pengar har är i första hand arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa och konkurser. Det här är inget som enbart jag som ordförande för Insolvens Stockholm för fram, utan även samhällets experter på obestånd, Kronofogden, säger det. Anledningen till att människor inte betalar sina räkningar är för att dom inga pengar har!! Jag upprepar mig, jag vet, men det ska gudarna veta att det tål minsann upprepas... Vanföreställningarna späs på med verklighetsförvrängande program som "lyxfällan" och att många fotoillustrationer till tidningsartiklar föreställer kreditkort alt. kreditkort som klipps sönder. Har man inte kunskap så är det inte lätt att skilja på fiktion och verklighet.

Obestånd byggs sällan av att visakortet använts för flitigt eller att man för ivrigt bulkhandlat dyra skinnsoffor till vardagsrummet eller lyxklockor att ha på handleden. Det är kapade inkomster som står bakom ekonomiska problem. En tillvaro snurrar på, man bygger hem och familj, något man inte haft något som helst inflytande över händer (sjukdom, arbetslöshet, företaget kursar), och PANG! KRASCH! så sitter helt vanliga, ordentliga och företagsamma människor i obeståndsjungeln och fäktas med skuldlianer. För det ÄR en djungel. Skuldlianer påminner om hydran, lyckas du få bort en skuldlian dyker genast minst 5 nya upp. Och det är INTE för att människor handlat enligt lyxfällan, utan man får skulder på helt vanliga saker, el, hyra, brädor...

"1987 köpte en kvinna brädor för att bygga en enkel vedbod. Kostnaden för brädorna var 852 kr. Pga plötsliga och olyckliga personliga omständigheter kunde inte kvinnan betala räkningen. Fram till juni 2009 hade 5 olika inkassobolag, via löneutmätning, tjänat sammanlagt 9 804 kr på brädorna. Under våren 2009 hade kvinnan fortfarande en skuld på 6 111 kr för samma brädor. Totalt har hon debiterats 15 915 kr för brädor värda 852 kr. Av dessa 15 915 kr har brädförsäljaren (producent, förädlare och mervärdesskapare) tjänat totalt 0 kr. Avkastningen, nära 100 % / år, får anses vara en strålande siffra och står i princip oöverträffad i utdelning".

Så går det till. De där brädorna har alltså kronofogden ägnat timmar åt att driva in pengar för. Inte för att det ska gå till den som producerat brädorna utan för att skuldindustrin ska klara att år efter år spränga den ena vinstvallen efter den andra.. Skattebetalarnas pengar ska väl ändå inte gå till att avlöna tjänstemän som driver in rena spekulationsvinster åt företag? Driva in pengar för att göda stora företag som lever gott på sjuka, arbetslösa, konkursade fattiga människor?



//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Glöm inte bort de andra bloggarna! Gå till Hemsidan för att se vilka de är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 19 januari 2010

Skuldsanering igen.


Sedan i torsdags då DN skrev sina artiklar om vilket tyst virrvarr Insolvensutredningens förslag skapat hos både lagstiftare och tjänstemän så har många andra medium följt efter och tyckt och tänkt kring skuldsaneringsinstitutet.

DN opinion. Aftonbladet E24. Expressen. SR. Enskilda politiker, bl.a. civilutskottets ordförande, Carina Moberg (s), har delgett oss sin (partiets?) uppfattning. Kronofogden har också tyckt till. LO lämnar i LO-tidningen en, minst sagt, ljummen resumé av vad andra skrivit. Så fortsätter det.

Vad är det som hänt då? Varför tog det fart nu? Det här är gammal skåpmat, inte ett ord är nytt, men säg den som förstår hur redaktioner verkar. Klart är i alla fall att de 500 000 svenskar som sitter gisslan på fartyget "Obestånd" även fortsättningsvis tvingas guppa omkring på världshaven utan någon kapten som styr skutan.

Några få skor sig ordentligt på den stora massan. Och staten stöttar oblygt dessa få. Inkassobolag, banker och finansinstitut täljer guld med fällkniv. Man kan hiva ut vad som helst till vem som helst i vilken situation som helst och ändå få statlig hjälp med indrivning. Det verklighetsfrämmande programmet Lyxfällan agerar fortfarande referens för uppfattningar, både inom "tjänstemannasläktet" och mänskligheten. Stigmat och utanförskapet hos den som är på obestånd skär djupa sår i familjer, i barn och bland de sjuka som drivs till jobbsök, djupa sår i de som sitter utan elektricitet i hemmet och de som -trots obetalade räkningar - har mage att vilja vara mätta.

Obestånd á lá Sverige är en skamfläck som inte bär någon färg. Skammen kan inte sägas vara röd eller blå. Valåret gör sig redan påmint när man ser hur "partiet i opposition" försöker plocka poäng på det man kallar "regeringens misslyckande". Lika oblyg som staten är vad gäller vem som får stöd vid indrivning av skulder, lika oblyg är man när det gäller att kritisera sittande regering för att Insolvensutredningens förslag gått i stå. Socialdemokraterna är först och främst ansvariga för dagens obeståndkaos. När man i mitten på 90-talet startade "schabloniseringstrenden" av skulder och införde "löpandebandsprincipen" vid obeståndsförfarandet - något som ligger till grund för skuldindustrins fantastiska siffror i boksluten - så startade det med Socialdemokraterna vid rodret. Men nu, när det finns möjlighet att plocka poäng och få en del av strålkastarljuset, så skyndar man sig att tycka olika saker. Självkritik och insikt lyser med sin frånvaro, ointresset är ännu tydligare men med kombinationen Lyxfällan och valsiffror kan man tydligen vända alla kappor man har efter hur vinden blåser. Alla röstade glatt för tjänstemannaförslaget som slopade begränsad tillgångsundersökning och möjliggjorde att ex. bostäder skulle kunna utmätas för att, tack vare statens hjälp, säkerställa SMS-låneföretagens vinster.

Den som har bäst och mest kunskap om obestånd i riksdagen, och störst insikt om skuldstigma och obeståndets orättvisa, är Jan Ertsborn (fp). Men Jans möjlighet till påverkan och inflytande, ställt mot ex Riksbanken, försvinner som vitt brus och så fortsätter skutan irra omkring utan styrning. Innan man tar ett helhetsgrepp om problemen, istället för symptomen, kommer man inte finna någon lösning. Och kronofogden fortsätter utmäta små individers mindre tillgångar för att täcka bankernas misstag. Utmätning och löneutmätning får fortsätta plundra hushåll för att bygga skuldindustrins vinster. Kunskap får stå tillbaka för "moralpanik" och man pekar finger åt den man uppfattar som skyldig, den man i sin villfarelse tror TAR ett lån. Allt istället för att rensa upp i kreditträsket, och låta den som kastar krediter efter den som inga inkomster har själv stå för kulorna.

Statliga tjänstemän tvingar människor gå hungriga för att andra ska få feta bankkonton att betala bonusar med. Och det måste väl ändå räknas vara det äldsta tricket i boken? Att flertalet fattiga med många små medel ska betala fåtalets överflöd?

Ni får själv byta ut orden kärlek, vår och honom med löneutmätning, valfläsk och valår...


//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 14 januari 2010

God fortsättning till alla!


2010 är här. Nytt år, samma problem. Inget står skrivet i stjärnorna som pekar på något att hoppas på. Inget står skrivet någon annanstans heller.

Idag i DNs pappersupplaga, ekonomidelen, finns ett av de bättre reportagen som skrivits om överskuldsättning och Ertsborns insolvensutredning. Man har börjat ta bladet från munnen och närmar sig sanningen. Utdrag ur en av artiklarna:
"Men enligt uppgift till DN är moderaterna inte beredda att släppa den nuvarande tidsgränsen. Därmed går de bankerna och inkassoföretagen till mötes, som alla har invändningar, mot de föreslagna lättnaderna. Även Riksbanken är tveksam."

DN ekonomidelen ägnar förstasidan åt problemet. På första uppslaget, alltså som nyhetstopp, har man 3 artiklar om skuldsaneringsförslaget. Men av någon outgrundlig anledning finns inte någon av artiklarna i DNs webbupplaga. DN kostar i lösnummer 20 kr enligt uppgift. För dig som inte har möjlighet att läsa den via någon annan eller råd att köpa den så kan du gå till biblioteket och läsa. Det är väl värt de extra stegen.

Som det ser ut nu så kommer alltså ingen lagförändring innan årsskiftet (dvs 2010/2011). Om nu någon hade trott det. Man vill dock bryta ut förslagen om näringsidkare och skynda på den biten. Mao att näringsidkare med försörjning från eget företagande ska kunna söka och beviljas skuldsanering.

Till alla som väntar på lagändringen innan ni söker skuldsanering, VÄNTA INTE LÄNGRE! Ni riskerar vänta förgäves på en förändring som inte kommer. Sök nu. Vill du ha en guide till hur du söker kan du läsa vår lathund om skuldsanering. Länk.

Vår uppfattning om spektaklet kring Insolvensutredningen kan du läsa här. Länk.

För ett tag sedan återanvände jag brevet om umgängesföräldrar och skickade till Beatrice Ask samt Göran Hägglund. Länk till brevet.

För någon dag sedan fick jag svar. Inte av Ask eller Hägglund själv, utan någon tjänsteman på justitiedepartementet hade fått i uppdrag att svara. Jippii vilket svar...

"Tack för ditt brev om umgängesföräldrars situation vid löneutmätning. Ditt brev var ställt till Beatrice Ask och Göran Hägglund. Jag har fått i uppdrag att besvara båda breven.

Det har från flera håll påpekats att det finns konflikter mellan den familjerättsliga och socialrättsliga regleringen å ena sidan och den utsökningsrättsliga å andra sidan. En sådan konflikt gäller just kostnader för umgänge med barn, vilket föreningen Insolvens Stockholm även tidigare skrivit till Justitiedepartementet om.

Många gäldenärer med löneutmätning lever under svåra förhållanden, inte bara när det gäller frågan om att få pengarna att räcka till kostnader för umgänge med barn. Regeringen har för avsikt att se över reglerna om löneutmätning i flera avseenden. Kronofogdemyndigheten har i sin rapport Förenklad löneutmätning, KFM rapport 2009:3, föreslagit ett mer schabloniserat utmätningssystem. Rapporten har remissbehandlats men regeringen har ännu inte tagit ställning till förslagen.

Vänligen "

Jag vet inte om jag ska ta svaret som ett tecken på (o-)begåvning hos den som skrev svaret, ett bevis på hur utan insikt man står eller som en förolämpning av min begåvning. Kanske en kombi av alla tre? Den som skrev det är korkad, man fattar helt enkelt ingenting och så tror man att jag är korkad?

För i förenklad löneutmätning har man inte ens tagit upp att adopterade och biologiska barn idag, i Sverige, inte ingår i begreppet "familj"...

Slutligen ska jag hälsa en mycket duktig bloggare välkommen till "gänget". Ni hittar bloggen här Resurspank. En mycket välformulerad och begåvad person (någon för judep att anställa kanske? Man lider visst brist på sådana karaktärsdrag..) som skriver om sin vardag och sina bekymmer och strävanden. En mycket god och VERKLIGHETSFÖRANKRAD bild som motvikt till Tv3´s publikfriande program "Lyxfällan" vilket just nu utgör den största referensbasen för många både bland allmänhet och media.

Så välkomna alla till ett nytt år. Endast siffrorna i årtalet är förändrat. Inget annat. Gäldenärer och personer på obestånd får alltså fortsätta finna sig i att agera blodpåse åt företag som lever gott på räntor, spekulationer och kronofogdens uppdrag som indrivare. På den fronten intet nytt mao...

Hoppla, många som vill hänga på. Aftonbladet skriver också pliktskyldigast om något alla haft kunskap om sedan forever...

//Ulrika Ring

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,