Till Ask och Borg

ang Insolvensutredningens förslag till förändringar i skuldsaneringslagen
Vi kräver att Regeringen genomför alla Insolvensutredningens förslag.

I april 2007 tillsatte regeringen en Insolvensutredning. I september 2008 presenterade utredningen SoU 2008:82 ”Vägen tillbaka för överskuldsatta”. Enligt utredningen ansågs 3 förändringar nödvändiga. Man föreslog att kravet på kvalificerad insolvens skulle förändras, att synen på skuldernas ålder skulle förändras och att skuldsaneringsperioden kortas från 5 till 3 år. Målsättningen var att en ny skuldsaneringslag skulle träda i kraft den 1 jan 2010.

Utmätning är ett virrvarr av juridiskt avancerade processer som allmänheten utan specialkompetens har svårt att förstå och förhålla sig till, men likväl ett regelverk som har långtgående konsekvenser för den enskilde och ett regelverk som lätt blir förödande för individen om han/hon inte har adekvat juridisk kunskap. Detta, kombinerat med att Utsökningsbalken (UB) inte är en lag anpassad till moderna förhållanden, är en av många anledningar till att många har svårt att ta sig ur sitt obestånd.

Samhället har i viss mån uppmärksammat överskuldsättning/evighetsgäldenärer som ett problem. För att erbjuda en väg tillbaka finns en möjlighet att bryta obeståndsspiralen genom skuldsanering. Skuldsanering har, trots intention och ambition, hittills inte haft önskvärd effekt. I förhållande till problemets storlek har alltför få ansökt och beviljats skuldsanering. Man har tidigare försökt förändra lagstiftningen men hittills inte lyckats uppfylla målet. Med tanke på resultatet får man nog anse skuldsanering hittills vara ett misslyckande. Inte för de enskilda individer som beviljats skuldsanering, ca 90 % avslutar sin skuldsanering som skuldfri, men för samhället har det inte haft någon större effekt.

Resultatet av Insolvensutredningen lämnades efter nästan 1,5 års utredningstid över till justitieminister Beatrice Ask. Målsättningen var att slutsatserna skulle träda i kraft 1 jan 2010. Efter överlämnandet startade justitiedepartementet sin beredning. Under beredningstiden har datum för ändringarna flyttats från målsättning till ”någon gång, något senare”. Och motståndet mot insolvensutredningens förslag förefaller ha vunnit terräng. Gäldenärskollektivet, i stort behov av samhällets stöd, hålls fortsatt utanför processen och informeras knapphändigt, om ens alls, om de interna diskussionerna. Hela processen upplevs föras ”över huvudet” på gäldenärskollektivet. Detta till skillnad från borgenärskollektivet som erbjudits delta med flera representanter i utredningen.

2002 fick KoV uppdraget av dåvarande regering att utreda överskuldsättning och föreslå åtgärdsförslag. Resultatet redovisades den 1 juli 2003 i ett PM (KoV PM 2003:04). KoV beskriver näringsidkare som en grupp som riskerar hamna i ett ekonomiskt tillkortakommande och man kommer fram till att arbetslöshet, sjukdom och separationer, dvs anledningar till kraftigt minskade hushållsinkomster, är vanliga ingångar till obeståndsproblematik. Man använde föregångslandet Finland som exempel och beskrev Finlands mer genomtänkta, mer effektiva och mer lösningsfokuserade system för ekonomisk rehabilitering. KoV lämnade sitt förslag till åtgärder. Inget har genomförts, eller ens diskuterats seriöst.

2008 presenterade Kronofogden en rapport, ”Alla vill göra rätt för sig”, om överskuldsättning, skuldfällor och obestånd. Kronofogden, verkställande för både utmätning och skuldsanering, får anses vara samhällets officiella experter inom området obeståndsproblematik m.m. Kronofogden arbetar direkt mot just de personer och den verklighet som utredning på utredning utrett och utrett i syfte att skapa en skuldsaneringslag som klarar möta samhällets krav och individens behov.

I rapporten ”Alla vill göra rätt för sig” var Kronofogdens ansats att analysera och förklara fenomenet överskuldsättning/evighetsgäldenärer. Problemet studerades noggrant och man sökte svar på varför ett stort antal gäldenärer ”för alltid” blir kvar inom utmätningssystemet. Vilka var ingångarna, konsekvenserna för samhället och individen och vad behöver lagstiftarna åtgärda för att problemet ska finna sin lösning? KFM använde inte bara Finland som jämförelseland utan även USA, Storbritannien m.fl. Resultatet var inte klädsamt för Sverige eller den ”svenska utmätningsmodellen”. (se KFM rapport 2008:1)

Gäldenärskollektivet ser KoVs PM, Kronofogdens rapport och insolvensutredningens förslag som mycket pålästa och verklighetsförankrade. Vi vill ändå klargöra att vi tycker det är tråkigt att insolvensutredningen inte vågat gå lika långt i sin utredning som KoV och Kronofogden klarat göra. Insolvensutredningen har backat på viktiga initiativ nödvändiga för att seriöst angripa och råda bot på problemet. Några sådana insatser är absolut preskription, att kapital ska betalas före ränta m.m. m.m. (hänvisar till Insolvens Stockholms remissvar samt Eugén Palmér och Charlotte Carrborgs särskilda yttrande.) Det är beklagligt. Men inom skuldsaneringsinstitutet delar vi, liksom många andra, utredningens slutsatser.

Att gäldenärskollektivet välkomnar förslagen är lika naturligt som att borgenärerna motsätter sig det (se det särskilda yttrandet från Marie Holmberg Luning och Charlotte Strandberg). Det som dock skiljer gäldenärskollektivets incitament till ställningstagande från borgenärkollektivets dito är att gäldenärskollektivet är i desperat behov av hjälp i ett hopplöst system, borgenärskollektivet vill behålla sina vinster.

Skuldsaneringsstatistik från 2008. (KFM Skusan):

- 6 528 ansökningar.
- 6 521 beslut fattades och 3 678 beviljades skuldsanering (ca 56%).
- Ca 28% av beviljade skuldsaneringar var sk. nollbud.
- Hälften ska betala max 10% av total skuldbörda. Hälften betalar mer än 10 %.

Skuldbörda för beviljade skuldsaneringar 2008

- 13% hade max 200 000 i skuld
- 33% hade mellan 200 000 och 500 000 i skuld
- 26% mellan 500 000 och 1 mkr
- 28% hade över 1 mkr i total skuld

Dessa siffror ska ställas i proportion till antalet gäldenärer i Kronofogdens register. Den 11 sept 2009 fanns 486 568 personer registrerade med skulder hos Kronofogden.

År 2007 hade 42 % av de som beviljades skuldsanering någon form av sjukersättning. Motsvarande siffra för 2008 finns inte. Men det är troligt att det ligger på ungefär samma nivå.

Ur statistiken kan vi utläsa att gäldenärer med utmätning får små ekonomisk marginaler, blir utarmade i resurser och har ett högt sjuktal.

För att belysa problemet ur borgenärsperspektiv använder vi Kronofogdens egna siffror. Under 2008 transfererade Kronofogden 4 155 miljoner kr från gäldenärer till borgenärer. Den siffran lämnar en bra förklaring till varför borgenärer så starkt motsätter sig förändringar som innebär lättnader för överskuldsatta. Drygt 4 miljarder kr är ett motiv så gott som något till att bjuda starkt motstånd.

Mer statistik. Av 4 155 miljoner kr gick 1 845 miljoner till staten (A-mål) och 2 310 miljoner transfererades till privata intressen, (E-mål).

Utsökningsbalken och obestånd har utvecklats till en bas för en skuldindustri som via Kronofogden exploaterar och trasar sönder gäldenärer. För att visa på verkligheten lämnar vi några exempel.

1987 köpte en kvinna brädor för att bygga en enkel vedbod. Kostnaden för brädorna var 852 kr. Pga plötsliga och olyckliga personliga omständigheter kunde inte kvinnan betala räkningen. Fram till juni 2009 hade 5 olika inkassobolag, via löneutmätning, tjänat sammanlagt 9 804 kr på brädorna. Under våren 2009 hade kvinnan fortfarande en skuld på 6 111 kr för samma brädor. Totalt har hon debiterats 15 915 kr för brädor värda 852 kr. Av dessa 15 915 kr har brädförsäljaren (producent, förädlare och mervärdesskapare) tjänat totalt 0 kr. Avkastningen, nära 100 % / år, får anses vara en strålande siffra och står i princip oöverträffad i utdelning.

1987 inköptes en videokamera för 6 699 kr på avbetalning av en familj med två stadiga inkomster. Kameran avbetalades enligt avtal med 2400 kr. Paret skilde sig. Idag har kameran förutom 2 400 kr inbringat 12 127 kr till 4 inkassobolag. Kvarvarande skuld hos Kronofogden 32 567 kr.

1988 ansökte en person om ett Finaxlån på 25 000 kr. Allvarlig sjukdom inträffade och lånet blev endast återbetalat med 2 000 kr. Via utmätning på sjuklön har skulden idag genom Kronofogden och Utsökningsbalken inbringar fordringsägaren drygt 27 000 kronor. Kvarvarande skuld Kronofogden ska driva in är drygt 127 000 kr.

Regeringar har gång efter annan efterfrågat kunskap och åtgärdsförslag från experter på området, vid tillfälle efter tillfälle fått samstämmiga svar, men ingen regering har hittills vågat eller velat följa råden eller uppmaningarna. Varför? Vad väntar man på?

Ett i diskussionen ständigt återkommande argument är att gäldenärer är okunniga om ekonomi, att allmänheten för vidlyftigt ”tar krediter” och för lättvindigt tecknar avtal. Det är som att man trots tillgång till faktabaserad kunskap ändå väljer TV-programmet ”lyxfällan” som referens.

Ska vi då titta närmare på ”kreditmarknadsargumentet”, dvs att med mindre tung statlig uppbackning av borgenärer kommer kreditbeviljare att bli mer restriktiva i sitt beviljande av krediter vilket kommer att påverka samhället negativt. Men stämmer det verkligen? Är det verkligen på gäldenärernas initiativ som kreditmarknaden utvecklats till vad den är idag? Vi tror inte det, vi tror däremot att försäljare och leverantörer själva vill ha en stor andel köpare som betalar via kredit. Vi tror att kreditsamhället som det ser ut idag till stor del är en produkt av kreditbeviljarnas målmedvetna arbete.

Om vi tittar på konsumentkrediter av typen ”ta hem nu betala senare” så behöver man ingen specialkompetens för att konstatera att den utvecklingen är ett resultat av köpmännens önskan. Man har lockat och pockat och erbjudit det ena bättre kreditalternativet efter det andra, allt för att styra över kontanthantering till bl.a. kreditköp. Kontanthantering är kostsam och utsätter både verksamhet och personal för ökad risk. Krediter marknadsförs aggressivt till höger och vänster och köpmännen tjänar inte sällan sina pengar på just krediterna. Idag är produktmarginalerna så pressade att krediterna inte sällan utgör själva vinsten. Att några procent av kreditansökarna fallerar i betalning har man redan vid planeringsstadiet tagit hänsyn till och kompenserat för.

I skenet av detta blir ex. Riksbankens remissyttrande till Insolvensutredningens analys av situationen för överskuldsatta/evighetsgälderi fullständigt obegriplig.

”Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker.”

Om vi bortser från särintressena (borgenärer och gäldenärer) så kvarstår Kronofogdens och KoVs utvärderingar. Mot Kronofogdens och KoVs kunskap står då Riksbanken ”uppfattningar” med ord som ”tveksam”, ”riskerar” och ”belyser inte tydligt”. Det är svårt att tro att Riksbanken använt kunskap som bas för sitt yttrande, det är svårt att se att Riksbanken läst exempelvis den verkställande myndighetens rapport och det är svårt att inte se Riksbankens yttrande som ett uttryck för okunskap och fördomar. Hade man satt sig ner och studerat fakta för att nå insikt hade man med all sannolikhet kommit med ett annat yttrande. Det kan inte vara rimligt att Riksbanken har någon specialkunskap eller insikt om obestånd som inte överträffas av den verkställande myndigheten Kronofogden?

Kunskapsorganisationer ansluter sig till Insolvensutredningens förslag till åtgärder. Gäldenärskollektivet ställer sig positiva, borgenärskollektivet negativa. Ändå drar beredningen ut på tiden och vi får indikationer på att man ”tycker” och ”anser” att det är svårt att underlätta för överskuldsatta i en lågkonjunktur. Vår reflektion är att det inte verkade gå något vidare värst bra att underlätta i högkonjunktur heller. Borgenärsmotståndet har nu fått så stor genomslagskraft att man vill diskvalificera delar av Insolvensutredningens arbete och på departementsnivå förändra den särskilda utredarens analys och slutsatser, en utredning uppbackad av expertgruppen – med undantag av 2 borgenärsföreträdare med starka vinstintressen.

Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på ”snabba pengar” samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha.

Vi har ställt följande frågor till Insolvensutredningen och ställer dom nu vidare till regeringen:

Vilka instanser/organisationer har erbjudits delta i Insolvensutredningens expertgrupp?

Hur motiverar regeringen att ingen gäldenärsrepresentant ingick i expertgruppen?

Hur ser Regeringen på 3-årsplanen?

Vilken instans bjuder så starkt motstånd mot Insolvensutredningens förslag att det idag framstår som svårt att genomföra i sin helhet och vilka är argumenten?

Varför och på vilket initiativ har man skjutit på genomförandet av förändringarna?

Var i ärendekedjan ligger Insolvensutredningen idag?

//Ulrika Ring

Pingat på intressant.se och Twingly

Länk till Kent Persson.