Bankerna gör som dom vill. Det är ursäkter hit och det är ursäkter dit. Div suspekta penningtransaktioner från banken till privatpersoner ursäktas med "det är andra konton", "vi måste för att behålla personalen" det är olika transaktioner och planeringar och förklaringar och undanflykter.
Det är omstruktureringar av Riksbankens fördelaktiga "nödlån" till gamla krediter för att bankerna ska öka sina vinster(DN pappersupplagan lör 29 sept, ekonomidelen "Bankernas klipp"). Det är bonus för flera miljarder som betalas ut, miljarder som vida överstiger behovet av "nödlån" när man spekulerat i tokbelopp på marknader som vem som helst som varit i ex. Baltikum kunnat se, även utan ekonomisk skolning, skulle gå åt pipan. Det har aldrig funnits något att investera i! Husen i Baltikum fungerar som bostäder, men som investeringsobjekt? Vem i hela friden kläckte det obefruktade ägget? Har dom inte ÖGON att se med??
Det är spekulationslån på amerikanska bostadsmarknaden.
Det är helt enkelt dumheter! Och för att friska upp minnet kan vi igen dra upp att Carnegie fick låna 5 miljarder kronor för man spekulerat sig panka! Konkursmässiga! Det ryktas ihärdigt om - från restaurangbranschen - att när Carnegie fick sitt första miljardlån firade man för en ansenlig summa pengar på en bättre, exklusiv (läs dyr) och namnkunnig restaurant i Stockholm. FIRADES!!!
Så kommer vi till hushållen och deras tillkortakommanden i "krisen". Hushållen har problem. Kan inte hushållen betala, pga arbetslöshet, sjukdom eller konkurs, så finns det ingen bank, varken Riksbank eller "vanlig bank" att vända sig till för att få fördelaktiga lån så man kan täcka sina nödvändiga utgifter. Ni vet, såna där saker som hyra, el, csn, underhåll... När hushållen inte klarar sin ekonomi så finns det endast nya hajjar som väntar längre ut i vattnet: SMS-låneföretagen. De lån som många vet att de inte borde ansöka om men som många därtill är nödd och tvugna... Inget stöd. Ingenting. Bara nya hungrigare och mindre nogräknade hajjar som vill ha en del av obeståndskakan när väl KFM vandrar in med sina långtgående ekonomiska sanktioner.
Hushållen behöver hjälp. Vi ska titta på vad riksbanken uttryckte när Insolvensutredningen hade sin SoU klar.
"Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker."
Fint va! Riksbanken lånar ut pengar för att stötta de banker som spekulerar sig bankrupta. Visserligen med en bekymrad rynka i pannan men ändå... Rynka eller inte, just nu går skattepengar till fel ändamål. Hushållen sitter kvar med sina problem. Bankerna delar ut bonusar...
Hushållen får inte stöd för man anser att då kan kreditansökningarna skjuta hej vilt åt alla håll och svensken i gemen kommer att kollapsa i sin betalningsmoral. Kreditbeviljarna - som redan skjuter hej vilt åt alla håll - får stöd som dom använder till att finansiera bonusar med... Jag vet inte men känns det inte FEL?
Bra läsvärt blogginlägg.
artikel på newsmill om överskuldsättning, Riksbanken och Insolvensutredningen.
Artikel på second-opinion.
//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, bonusar, bankspekulationer, hushållsekonomi, Riksbanken, insolvensutredningen, överskuldsättning
Borde skriva här igen...
9 år sedan
Inlägg
Återigen så ser vi hur "gräddfilarna" i samhället "kliar varandras ryggar".
SvaraRaderaMedans den som råkat bli överskuldsatt vackert får finna sig i att sakna jobb, vara jagad av myndigheter, får se sina barn lida för det den överskuldsatte inte kan råda över, etc.
500.000 människor i Sverige, nu måste vi slå tillbaka mot övergreppen innan vi alla går under helt och hållet.
/ Rune
Just banker är speciellt i ekonomin. Hade inte staten agerat som de gjorde i höstas hade det slutat illa, troligen hade BNP fallit ngnstans mellan 20-40%, Det innebär en öppen arbetslöshet på +30%.
SvaraRaderaJa, visst, vissa banker nyttjar detta på olika sätt, andra banker trvingas i i det utan att behöva det, tex handelsbanken.
Svenska staten har givet rätt mkt annat agerat på ett rätt bra sätt. BNP fallet kommer troligen bara bli 6% i år, vilket är rätt ok, givet omständigheterna.
Just i detta fallet tycker jag inte din kritik är befogat, speciellt inte när du hänvisar till ryckten om eventuella firanden. Aktieägarna i Carnegie fick bära den fulla bördan av tjänstemännens slarv
Till saken hör att Riksbankens vinst på att hjälpa bankerna är enorm. Man har säkert tjänat 30-40 miljarder sek när man finansierade bankernas bostadsobligationer. En vinst man kommer casha in de kommande 3-4 åren då riksbankens vinst kommer vara mycket högre än normalt.
Så lottlösa har knappast staten eller vi gått ur det hela!
Well, det är ungefär det du skriver som jag menar. Det går bolla argument hit och det går bolla argument dit, det går använda det ena och det andra.
SvaraRaderaKvar står att bankerna satt på pottkanten, ordentligt på pottkanten, efter helt sanslösa spekulationer som pekade på inte så lite dåligt omdöme, det var vansinniga beslut på marknader där drömmen var att snabbt få in pengar. Och maximera vinster och utdelningar. Så att det var spekulation är ingen tvekan. När det så gick åt helvete så är det skattepengar, med eller utan ränta, som ska till och så börjar man nästan innan pengarna är inne på kontot gå igenom hur man IGEN kan använda pengarna till fel saker.
Bankerna kan göra fel 7 eller 17 ggr/år. Det spelar ingen roll. De kan alltid räkna med stöd. Men hushållen...
Well. Vem hjälper vilken arbetslös person med fördelaktiga lån så han/hon kan se till att rädda sin ekonomi?
Aktieägarna på Carnegie fick hjälp att reda ut tjänstemännens slarv. Fullt stöd. Hushållen? Nix. Nada. Ev firanden så är det bara kuriosa i sammanhanget.
Aktieägarna på Carnegie fick svartepetter. 99,9% av deras pengar är borta.
SvaraRaderaMen du har helt rätt, banker kan unna sig en annan riskpreferens och sedan när det kakar ur, få en räddning som ingen annan kan förvänta sig. Just för att går det åt skogen, då kakar hela samhället ur.
Sättet att lösa detta är tror jag är att straffa ägarna hårt. I Carnegies fall så försvann allt värde i aktierna
I swedbansk fall har man tvingats till nyemissioner som drabbat flera av ägarna hårt. SWedbanks ägarbild har dominerats av stiftelser med lokal förankring. Nästan alla dessa är borta. Staten äger dessutom 4% av Swedbank idag, det gjorde maninte för ett år sedan
SEB: Wallenbergna har tvingats pytsa in ännu mer pengar. Lyckligtvis hade de pengar annars hade de tapat kontrollen över banken
Nordea: Ägs av staten i princip och här har finnarna passat på att skaffa sig en starkare position på svenska statens bekostnad
Handelsbanken är den enda banken som står stabil. INgen ändrad ägarbild, inga nyemssioner, ett vinsttap och man kommer sätta av i historiskt perspektiv en minimal summa tll deras bonusstiftelse, oktagonen(man har inte vanliga bonusar utan allt sätts i en stiftelse och betalas ut när du pensionerar dig)
personligen kan jag tycka att man borde straffat ägarna ännu hårdare men samtidigt, då skulle staten vara ägare till banksystemet och det är troligen en ännu sämre lösning.
Hushållen har visst hjälp. Du får inge glömma att vi har enorma trygghetsystem i detta landet i form av a-kassa om du blir arbteslös, familjepolitiken kostar 80 miljarder sek per år, socialbidrag, studebidrag och mkt annat. Så ur det perspektivet får hushållen hjlp. I detta fallet fixade desutom staten till bostadsmarknaden direkt vilket fick till följd att priset på fastigheter inte fallit, kanske tom tvärtom på vissa ställen
Ville bara nyansera debatten lite, den är knappast svart eller vit
jag håller fortfarande inte med dig. Trygghetsystemen står inte i förhållande till hushållen som Riksbankens lån står i förhållande till bankerna.
SvaraRaderaDe trygghetssystem som faller ut när medborgarna får det knapert ger inget smör på smörgåsen, än mindre några bonusar. Utsökningsbalken och dess gäldenärsstränga praxis ställt mot hur man hanterat bankernas tokspekulationsiver står inte på något vis i förhållande till varandra.
Ändå fortsätter man hävda att en mindre gäldenärssträng UB skulle rasera hela svenska folkets betalningsmoral. Jag vidhåller i sten, svenska folkets ekonomiska moral tar större skada av bankernas okvalificerade inversteringsbeslut och bonusar. Och lättnader för skuldsatta hushåll borde vara ganska enkla att genomföra.
Tack för att du behåller lugnet och sansen i debatten Ulrika.
SvaraRaderaJag förstår iofs vad Christian Rudolf försöker säga, men till syvende och sist så har Ulrikas vidhållande ovan störst förankring hos svenska folket.
Den ekonomiska betalningsmoralen tar större skada av bankernas och politikernas "smörgårdsbord" av möjligheter att sko sig (som de också gör), än om "Olle Olsson" får en ny chans att komma tillbaka som produktiv medborgare genom en skuldsaneringslagändring.
/Rune