3-år skuldsanering

Får idagsläget anses som "inte gå igenom". Dvs att de andra två förändringarna "klarar" sig men inte 3-årplanen. Vi tycker inte att det är rätt. Följande skrivelse kommer vi att skicka in till Insolvensutredningen och uppmanar fler att göra likadant! PROTESTERA! Det kommer att ligga nedladdningsbart så att fler kan skriva under och skicka in. Vill du ha det nu skickar du mail till info@insolvensstockholm.se så får du det som bifogad fil.

Ang. SoU 2008:82, vägen tillbaka för överskuldsatta.

Vi vill inte att man slopar någon av Insolvensutredningens föreslagna förändringar i skuldsaneringslagen!

Den 24 september 2008 presenterade Jan Ertsborn, insolvensutredningens uppfattning om nödvändiga åtgärder inom skuldsaneringsinstitutet. Enligt den särskilda utredaren ansågs 3 förändringar nödvändiga. Man föreslog att kravet på kvalificerat insolvent skulle förändras, att synen på skuldernas ålder skulle förändras och att skuldsaneringsperioden kortas från 5 till 3 år. Målsättningen var att en ny skuldsaneringslag skulle träda i kraft den 1 jan 2010.

Som ”Vägen tillbaka för överskuldsatta” beskriver så är överskuldsättning/evighetsgälderi en process snarare än ett aktivt val. När obestånd kliver in i en människas liv startar en karusell som snurrar fortare och fortare och gräver sig djupare och djupare. Ett självförstärkande förlopp som sakta bryter ner en person till dess att han eller hon helt enkelt ger upp. Resignerar inför insikten att det är omöjligt att någonsin bli skuldfri, det finns inget att ta sig till för att bryta med sitt obestånd. Alla vägar upplevs stängda. Systemet vinner kampen på ”knock out” och evighetsgäldenären blir vad regeringens utredning ”Vägen tillbaka för överskuldsatta (SoU 2008:82)” kallar ”passiva”.

En stor del av de ”passiva” var en gång i tiden driftiga och friska personer. Vanliga människor som blev maktlösa av ett system som vägrar se obalansen i makt mellan den som ska betala (gäldenären) och den som samhället kravlöst backar upp i rätt att få betalt (borgenären). Ett system som avvisar tanken på att storbanken eller det internationella företaget ”Inkassobyrån” är en betydligt starkare och mäktigare part i målet än gäldenären. Ett system som konsekvent bortser från att den lilla individen är så mycket mer sårbar och så mycket mer i behov av beskydd än ”det stora företaget”.

Evighetsgäldenärer är hög- och lågutbildade. Evighetsgäldenärer har varit hög-och låginkomsttagare. Människor som matats med silversked eller som fötts av arbetare att bli arbetare. Några evighetsgäldenärer levde innan problemen ”lyckliga i alla sina dar” och andra har gått på knäna i uppförsbacke hela sitt liv. Personer som varit kunniga i systemet eller inte haft/har en aning om hur det fungerar. Med större eller mindre begåvning. Överskuldsättning/evighetsgälderi handlar om nätverk, motsättningar, tillfälligheter, omständigheter... Det är inga speciella problem någon speciell ”sorts” människor dras med. En evighetsgäldenärs största problem är ett samhällssystem som så kärt håller av sina gäldenärer att det inte klarar, inte kan och inte vill släppa taget. Det handlar om människor som slåss för sitt liv i ett irrationellt och ogenomtänkt system.

Gäldenärskollektivet ser med besvikelse på att de övriga nödvändiga åtgärderna (att kapitalskulden ska regleras före ränta, sociala lån, absolut preskription o.s.v.) inte finns med som föreslagna åtgärder utan hänvisas, med eller utan rekommendationer, till en eventuell framtida översyn av Utsökningsbalken. De hade varit viktiga komplement och erbjudit fler möjliga lösningar på samhällets problem med evighetsgäldenärer och individens obeståndsproblematik (hänvisar till Insolvens Stockholms remissvar samt till Eugén Palmér samt Charlotte Carrborgs särskilda uttalande.).

Om vi då igen återvänder till skuldsaneringsinstitutet ser vi att möjlighet till skuldsanering hittills inte levererat avsedd effekt. Färre än förväntat och önskvärt har ansökt och beviljats skuldsanering. Av den anledningen har man tidigare försökt anpassa lagstiftning efter verkligheten men trots det inte lyckats uppfylla ambitionen: att färre ska slås ut och fler återvända till samhället som en produktiv och delaktig medborgare.

Om vi tittar på 2008 års statistik för skuldsanering ser vi följande (KFM skusan):

- 2008 kom det in 6 528 ansökningar om skuldsanering.
- 6 521 beslut fattades och av dessa beviljades 3 678 skuldsanering (ca 56%).
- Ca 28% av beviljade skuldsaneringar var sk. nollbud.
- Ungefär hälften av alla som beviljades skuldsanering ska betala max 10% av sin totala skuldbörda och andra hälften betalar mer än 10%.

Skuldbördan för beviljade skuldsaneringar 2008:

- 13% hade max 200 000 i skuld
- 33% hade mellan 200 000 och 500 000 i skuld
- 26% mellan 500 000 och 1 mkr
- 28% hade över 1 mkr i total skuld

I de av Insolvensutredningen föreslagna åtgärderna kan man anse två av förändringarna reglera vilka ska beviljas skuldsanering, och en förändring handla om ett ”motpresterande”. Alltså vem ska tillåtas nyttja skuldsaneringsinstitutet och vad ska priset eller motprestation vara.

Det vi förstått stött på patrull är främst ”motprestationen”, dvs 3-årsplanen. Att man anser att konsekvenserna av en förkortad skuldsaneringsperiod skulle bl.a. innebära att kreditbeviljarna riskerar bli mer restriktiva i beviljanden.

Om vi tittar på 2008 års skuldsaneringsstatistik ser vi att 28 % av beviljade skuldsaneringar fick ett sk. nollbud. Hur kan ett nollbud (dvs att betala noll kr/mån under skuldsaneringsperioden) i tre år eller i fem år påverka kreditmarknaden? Hälften av beviljade skuldsaneringar skulle återbetala mindre än 10 % och hälften betala mer än 10 % av skuldbördan. Det är alltså i sammanhanget mycket små pengar det rör sig om.

Motståndet mot genomförandet av 3-årsplanen får alltså anses ta avstamp i ett ”repressalietänkande”. Är man på obestånd ska det också ”svida i skinnet”. Man motsätter sig inte att fler erbjuds skuldlättnad, utan man motsätter sig att de som beviljas skuldsanering får en mindre lång påföljdstid.

Gäldenärskollektivet motsätter sig starkt att man förändrar/slopar någon av Insolvensutredningens förslag till förändringar av skuldsaneringslagen. Kreditmarknaden, dvs den ”punkt” där kreditansökare och kreditbeviljare möts, kan rimligtvis inte vara mer känslig för hur länge en skuldsanering ska pågå än för hur många som beviljas skuldsanering? Tittar vi på skuldsanering i perspektiv av antalet gäldenärer ser vi att 2008 beviljades 3 678 st skuldsaneringar. Den 11 september 2009 fanns det 486 568 gäldenärer i Kronofogdens register (KFM 2008-08-13). Även om antalet skuldsaneringar skulle tiofaldigas blir det oerhört lite i sammanhanget.

Gäldenärskollektivet har under lång tid kämpat mot fördomen att överskuldsättningsproblematik är självförvållad. Kronofogdemyndigheten utkom jan 2008 med en rapport ”Alla vill göra rätt för sig” där man utförligt beskriver mekanismerna bakom evighetsgäldenärer/överskuldsättning och processen med obestånd. Att borgenärssidan, dvs de som tjänar pengar på förfarandet, inte vill se förändringar är förståeligt. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att tunga statliga instanser inte tagit till sig den verkställande myndighetens slutsatser utan i remissyttrande motsätter sig 3-årsplanen och håller fast vid repressalietänkandet och ett moraliskt skuldbeläggande.

Vi förstår att det ligger en stor okunskap bakom de ställningstaganden vi läst om i olika instansers remissvar. Vi tycker att det är beklagligt att brist på insikt inneburit att fördomar står kvar som grund, och frånvaro av kunskap får myten om överskuldsatta att igen överleva. Vi tror att frånvaron av representant för gäldenärskollektivet i Insolvensutredningen med stor sannolikhet har påverkat insikts- och kunskapsfrågan. Utredningen har valt att bjuda in bl.a. ett antal företrädare för borgenärssidan att delta i expertgruppen men ingen enda gäldenärsrepresentant. Något vi tidigare påpekat till både justitiedepartementet och till den särskilda utredaren.

Gäldenärskollektivet har visserligen under utredningens gång erbjudits framföra sin uppfattning men inte tillåtits delta i expertgruppen som står bakom Insolvensutredningen. Den makt- och /eller penningstarka borgenärssidan, med stora vinster att göra, har däremot deltagit med flera representanter. Av två ”särintressen” har man valt att lyssna och regelbundet samtala med flera företrädare för endast en part.

Vi avslutar med att ställa några frågor:

Vilka instanser/organisationer har erbjudits delta i Insolvensutredningens expertgrupp? Vi har namnen men inte vad namnen företräder.

Hur motiverar man att ingen gäldenärsrepresentant ingick i expertgruppen?

Hur ser Insolvensutredningen på 3-årsplanen? Kommer man vidhålla att den ska ingå i den totala paketlösningen?

Vilka bjuder så starkt motstånd mot förslaget om 3-årsplanen att det idag framstår som svårt att genomföra och vilka är argumenten?

Varför och på vilket initiativ har man skjutit på genomförandet av förändringarna?

Var i ärendekedjan ligger Insolvensutredningen idag?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om skuldsanering, 3 års skuldsanering