fredag 16 januari 2009

Insolvens Stockholm

Men titta, inte alla länder (om något) har samma lutherska inställning till låntagare som Sverige. Andra länder, som här Lettland, förstår att om betalningsförmågan hos gäldenär sviktar, så sviktar den. Jag tror att SVDs titel "Minister vill straffa svenskbanker" är något missvisande. Jag tror också att ministerns avsikt inte är att straffa banker utan att skydda medborgaren. Att "svenskbanker" straffas är mer en konsekvens av skyddet av medborgaren. Ansvaret för misslyckade krediter kan inte ligga bara på den som är skyldig pengar. Speciellt om krediten misslyckats av orsaker den skuldsatte inte kunnat påverka, typ kris i den globala ekonomin...

Om bankerna lånat ut pengar så har även bankerna ett ansvar. Och vad händer?

Jo, SEB säger
"Generellt kan vi säga att vi i det längsta tittar på att lösa kundens situation på bästa sätt, det gynnar både kund och bank."
Ett uttalande som är "unheard of" i Sverige. En inställning som inte finns här i Sverige.

Även Swedbank säger i en kommentar att man är beredd att gå långt för att hitta lösningar på kundernas problem.
WOW!
Häftigt!
Men...
Varför gäller inte den inställningen i Sverige?

Det är uttalanden från samma banker som ogenerat avvisar försök efter försök från gäldenären att nå uppgörelser i Sverige.
Kan det ha något att göra med att Sverige, genom Kronofogdens uppdrag, inte "hålls" med ansvar för den som lånat ut pengar, utan endast skjuter över ansvaret för lånade pengar till den som fått lånet beviljat?

Andra länder ser åtagandet långivare/låntagare som ett gemensamt ansvar. Varför inte Sverige?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

torsdag 15 januari 2009

Insolvens Stockholm

Men alltså!
Jag är ingen företagsekonom, inte heller är jag någon nationalekonom, men jag kan läsa och räkna. Ibland även dra slutsatser och göra analyser.

Varsel haglar sedan en tid tillbaka. Alla Sveriges skattebetalande individer, familjer och hushåll berörs eftersom de hushåll som blir arbetslösa står inför ekonomiska svårigheter. Några riskerar kanske obestånd. Obestånd innebär ett obegripligt, helvetiskt, irrationellt vansinne som det är svårt att förstå sig på, och har man inte själv upplevt "gälderiets" hopplöshet, är det inte lätt att ta in.

Vid ordet "obestånd" och "kronofogden" brukar kategoriska moralister skrika "göra rätt för sig", "skyll dig själv" och "som man bäddar får man ligga". Men avfärdar jag som trams och okunskap.

Tillbaka till varslen. Varslen som nu börjat resultera i uppsägningar. Jag koncentrerar mig på Volvo. Volvo har problem. Det är olyckligt. Nu är egentligen inte Volvo det problem som berör oss alla, utan konsekvenserna av Volvos problem. Volvos problem lämnar spår i samhället genom anställda som varslats/sagts upp. Arbetslösas ev. ekonomiska problem skapar kostsamma ekonomiska problem för samhället och skattebetalarna.

Obestånd kostar samhället, redan innan dagens kris, 30 - 50 miljarder/år. Att den summan hotar bli större behöver man inte vara rymdforskare för att räkna ut.

Nästan 200 000 personer är idag öppet arbetslösa. Detta skapar problem då...
...var tredje arbetslös står utanför a-kassan. Vilket ger att...
...socialbidragen skenar i kostnad för kommunerna. Och...
...allt läggs på skattebetalarna att finansiera. Statens underskott växer.
Allt hänger liksom ihop.

Om vi då går tillbaka till Volvo. Volvo har tydligen gått med megavinster under några år. Senast första halvan av 2008. Men aktieägarnas iver att tjäna pengar NU! NU! NU! har gjort att pengarna inte har stannat i företaget utan gått i utdelning till aktieägarna.

Volvo gjorde första halvåret 2008 en rejäl vinstdrygt 7 miljarder kronor. Idag står Volvo och ber om skattepengar, för pengarna är slut! Är det bara jag som reagerar? Bara jag som tycker något känns olustigt?

Här vill jag igen klargöra att jag inte är någon nationalekonom eller företagsekonom, och det är väl tur det. För de som kan det jag inte kan, börjar bara rabbla olika ekonomiska teorier som bara är tomma ord och inte duger något till. Teorier som inte hjälper de människor av kött och blod som ska köpa smör, bröd, skinka, gummistövlar, vinteroveraller o.s.v. o.s.v.

Men, ett företag, som Volvo, som skapat så mycket i vinst så nära i tiden kan väl inte vara utan pengar? Vad har dom GJORT med all deg???

Jo, dom har betalat ut vinsten till aktieägarna. Kostnaden går på skattebetalarnas konto. Hört den förut?

Om vi skulle applicera hushållens, och deras förutsättningar på storfinanserna och få en uppfattning om precis HUR stor skillnad det är på "skit och pannkaka"?

Vi återgår till det hushåll med två arbetslösa (vi kan säga att dom arbetat på Volvo, blivit uppsagda och förlorat i storleksordningen totalt 20 000 kr netto per månad), och som nu inte klarar CSN lån, avbetalningar, försäkringar (ex. vis a-kassan) o.s.v. Detta hushåll går till socialen för att ansöka om ekonomiskt bistånd. Först av allt kommer denna familj mötas av:
- " Har ni gjort allt ni kan för att klara er ekonomi? Är alla andra möjligheter att försörja er uttömda? Ekonomiskt bistånd får man endast om man gjort allt man kan för att klara sin tillvaro på andra sätt. Har ni det? Vavava!?"

Men det är när "skit" ska ha hjälp.
När "pannkaka" söker hjälp, används andra regler och annat förhållningssätt. "Stackars landet, stackars Volvo, stackars alla! Vi måste GÖRA någonting!"

Den vinst Volvo presterade under 2008, och som låg till grund för aktieutdelningen, den vinsten hade räckt till några årslöner åt alla de som varslats och som riskerar arbetslöshet, ekonomiskt kaos och också obestånd, vilket kan ge livslångt påhälsande av kronofogden (som utför det uppdrag som riksdagen definierat)!

Nu visar det sig att Volvos vd, som tigger pengar av regeringen, fick 18,8 miljoner i lön 2008, det finns det pengar till, och till bonusar! Så oerhört arrogant! Dn idag.

Jag, som inte är företags- eller nationalekonom, kan se att det är ett fel som är trasigt här.
Eller jag kanske kan se felet JUST för att jag inte är företags- eller nationalekonom!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
intressant.se

onsdag 14 januari 2009

Insolvens Stockholm

Riksbanken har nu tyckt till om det nya skuldsaneringsförslaget. Remissyttrandet hittar du här.
Jag tycker Riksbankens remissyttrande är snudd på obegripligt. De ställer sig "tveksamma" till utredningens förslag om sänkta krav och förkortad betalningsplan. Riksbanken tycker att "riskerna" är för stora, "En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen". Riksbanken, som -när inga banker vågade ta risken att låna ut pengar till Carnegie - själva lånade ut 5 miljarder till Carnegie då Carnegie var konkusmässig efter att bl.a. lånat ut en miljard till spekulation åt en enda person, Riksbanken ställer sig tveksamma till hur svenska folket ska klara upprätthålla ett återhållsamt risktagande och en god kreditdisciplin, om kraven för skuldsanering sänks och skuldsaneringstiden förkortas!

Det är lätt att lyfta på ögonbrynen.

De personer som hamnar på obestånd gör det sällan, mycket sällan, för att dom överkonsumerat eller varit "vidlyftiga" och levt som kungar.

Volvo lastvagnar har idag varslat 1 020 anställda. Fler än 3 600 personer har varslats på 2 dagar. En heltidsanställd metallarbetare förlorar drygt 10 000 kronor/månad när han/hon blir arbetslös. Är det två ur samma familj som blir av med arbetet rör det sig om drygt 20 000 kr/månad. Det blir kännbart för nästan vilken familj som helst.

Så, om personer som blir arbetslösa, får en dålig ekonomi, oron över ekonomin skapar frustration och bråk, och kanske också så småningom skiljer sig, om skuldsaneringstiden förkortas och kravet för att kvalificera till skuldsanering sänks - för att snabbare än idag få tillbaka hushållet på banan - så kommer det att få en negativ inverkan på övriga individers betalningsmoral och försiktighet vad gäller lån? Jag tror att ex. Carnegies "slarv", och hur statsfinanserna slöt upp kring de fullständigt ofattbara beloppen, har en större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering har.

När man tittar på hushållens ekonomi ska man kanske inte använda de slutsatser man dragit av "storfinansernas" beteendemönster... Hushållen har en god betalningsmoral i Sverige och tar ansvar över sin ekonomi. När det går åt skogen är det oftast för att något i livssituation och inkomst förändrats. Något oförutsett som varit omöjligt att undvika, ex sjukdom och arbetslöshet. Ekonomin går inte rädda, hur kraftig ansträngningen än är.

Jag kan inte tro att kunskapen om hushållens ekonomi och villkor är så låg hos Riksbanken? Det verkar helt enkelt orimligt och inte så lite skrämmande.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Hela utredningen hittas här.

Andra instansers remissvar
KFM
KoV
Nutek
Svenskt näringsliv
advokatsamfundet
Sveriges kommuner och landsting
bankföreningen
Svensk inkasso
Det finns fler ändå. Bara "googla". Utredningen heter SoU 2008:82.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

tisdag 6 januari 2009

SR idag

Tecknen är många. Sanden justitiedepartementets tjänstemän sticker huvudet i är dock djup...

Vill bara påminna om att för ca 1 år sedan uttalade sig en högre tjänsteman på Justitiedepartementet om att skulle det införas ett tillägg i Utsökningsbalken för umgängesbarn (så att barnen skulle kunna träffa och ha en god relation till båda sina separerade föräldrar) så skulle det vara som att borgenären (fordringsägaren) betalade för barnens mat. Och ve och fasa om ett SMS-låneföretag skulle vara tvungen att avstå från sin vinst för att barn skulle kunna träffa sina föräldrar...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

Insolvens Stockholm

Dn den 5 jan. Rikskronofogden, Konsumentverket, Finansinspektionen, Ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Rickard Ahlström, Docent Mittuniversitetet, har skrivit en debattartikel "Regeringen måste ta ansvar när vi hamnar i skuldfällan".

5 myndigheter och en docent skriver en gemensam debattartikel om överskuldsättning. Tänk om någon på justitiedepartementet skulle ta och läsa den? Och ta den till sig!

Sverige är tjänstemannastyrt och i den här frågan håller justitiedepartementet takten. Problemet är att dessa herrar håller schottistakt till en valsmelodi. Och det funkar inte riktigt..

Det är uppenbart att det finns någon typ av broms någonstans. Politiker ur alla riksdagens partier är intresserade och upprörda, men ändå händer ingenting. Visst det händer något, vi fick för några månader sedan ett förslag till en ny skuldsaneringslag, men det händer inget på riktigt. Inte i insikt, inte i analys, inte i problemformulering. Det är som om det inte riktigt går in, eller prioriteras upp, att detta är ett problem för samhället, inte bara för individen. Det kostar i storleksordningen 30 - 40 miljarder kr/år. Och då är endast produktionsbortfall och sjukvårdskostnader inräknade. Inget annat. Många pengar blir det...

Så den nya skuldsaneringslagen är bra och viktig. Men det går inte baka kaka på bara mjöl! Det behövs fler ingredienser för att lösa problemet. Absolut preskription, räntetak, beslut om vilka skulder samhället ska driva in, kapital före ränta bl.a. är nödvändiga, men dessa frågor är i princip avförda sedan insolvensutredningen dödade frågan. Motivering? Kreditmarknaden skulle eventuelle - kanske - möjligtvis bli mer restriktiv om vi inte behöll dagens ordning...

Skuldsanering är ett rehabiliterande verktyg. Men det räcker inte. Vi måste också ha förebyggande insatser. En mycket bra sådan insats är att jämna ut maktfördelningen en aning mellan fordringsägare och individen. Det görs lämpligast genom att införa det som insolvensutredningen la i en kista och spikade igen locket på. Dvs de åtgärder som skulle få kreditgivningen att bli mer restriktiv. Lånar han/hon ändå ut pengar får han/hon själv stå för sin förlust. Det är inte ett samhällsansvar att skydda fordringsägarna.

Justitiedepartementet och deras "pacta sunt servanda" (avtal skall hållas) är just nu herre på täppan och så länge den ordningen råder så verkar en lösning på problemet vara långt borta.

Problemet MÅSTE adresseras, och kommer att så göras, förr eller senare. Ett steg i rätt riktning är den utmärkta debattartikeln KFM, KoV, Finansinspektionen, ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Rickard Ahlström skrivit.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se