onsdag 28 oktober 2009

Handeln med förfallna fordringar

...betyder att gamla fordringar byter ägare. Någon har tröttnat på att harva runt med en obetald fordran och säljer den billigt till någon annan som är intresserad av att fortsätta driva skulden. Jag skulle tro att ju äldre en skuld är desto lägre pris får den. Naturligtvis sitter man inte och förhandlar om varje enskild skuld, "Per Olsson på Bonnagården har en skuld på 10 000 till Lantmännen, får jag 1 000 bjudet?" utan man klumpar ihop en mängd fordringar, bjuder ut till försäljning bland sina kompisar, någon nappar och man trycker på "sänd" i datorn och iväg åker fordringar till nästa ägare. En summa på säg 10 % av totala beloppet sätts in på kontot och den nya ägaren har rätt att driva in hela skuldsumman and counting...

Men hur KOMMER det sig att någon vill köpa 5 år gamla förfallna fordringar? Skulle du göra det? Skulle du köpa din kompis fordran på sin före detta granne? En ensamstående 3-barnsmor är skyldig din kompis 35 000 sedan 5 år tillbaka, skulle du köpa den skulden? Du tror jag är tokig? Hmm...

Om jag säger att rätten till 35 000 kr kostar 3 500 kr? Skulle det förändra din syn? Mjuka upp dig så att det blev lite mer möjligt. Du tjänar pengar... Skulle du köpa skulden då?

Om jag säger att du har jättemånga fler pengar är 3 500 st? JÄTTEMÅNGA fler pengar. Du behöver inte avstå från något, om du inte får tillbaka några pengar så får du dra av det som en förlust så du riskerar egentligen ingenting. Skulle du DÅ köpa skulden?

Om jag säger att du får TVINGA till dig pengarna? Helt lagligt. Den som ska driva in pengarna åt dig vill naturligtvis ha en ersättning och det är inga problem. Det kan dom gott få. Det är inte mer än rätt! Sätt kostnaden för indrivning på kvinnan som är skyldig! Då blev det kanske lite roligare att tänka sig att riskera 3 500 kr för en potentiell vinst på 31 500 kr? Skulle du DÅ köpa skulden?

Nu kanske du har skrupler. Det känns kanske lite kymigt att tvinga ur en ensamstående 4-barnsmor pengar du aldrig lånat ut och pengar som endast är riskpengar och som ska bygga din vinst? Well... kom ihåg att det är "businnes only, nothing personal", skulle det kännas bättre då? Skulle den tanken göra det möjligt? Kvinnan är ju skyldig pengarna, skulden är en ren affärsuppgörelse, och kom ihåg att hade kvinnan aldrig lånat pengarna hade hon aldrig suttit där hon sitter idag! Hon har sig själv att skylla minsann.

Att kvinnan var sjukskriven, fick vänta på ersättning från F-kassan, inte kunde betala hyran och stod med hotande hemslöshet när hon frågade din granne om lånet, är inget du kan ta hänsyn till. Juridiken säger inget om det. Moral är inget som helst juridiskt krav. Lånet finns. Kvinnan ansökte själv om det, juridiskt sett tvingades hon inte till det, och då får hon själv bära konsekvenserna. Det kanske till och med är så att om du INTE köper skulden för 10 % så gör du hela samhället en björntjänst?! Om du inte köpte och drev in skulden, ska då helt plötsligt ALLA som har en skuld få skuldbefrielse? Hur skulle DET se ut? Samhället kollapsar ju!

Så genom att resonera att kvinnan själv är ansvarig, att det är en ren affärsuppgörelse och genom att pålägga dig någon form av samhällsuppdrag så har du kanske klarat alla moraliska hinder och köper skulden, lämnar den till indrivning och ser pengar ticka in på kontot med jämna mellanrum. Att du ser kvinnan bli mer och mer trasig, barnen mer och med modstulna av SITT utanförskap, urtvättade och dåliga kläder och du ser LÄNGTAN efter en annan tillvaro i barnens ögon, det är trots allt inget du kan ta HÄNSYN till. Du har rätt juridiskt. Och ett samhällsuppdrag.

Och jag kan förstå dig. Någonstans kan jag förstå dig och ditt resonemang. Och jag kan förstå resonemanget hos du som ska driva in skulden. Jag kan också förstå resonemanget bakom varför man säljer en skuld. Jag kan förstå alla delar av varje persons resonemang. Jag kan tycka att det är fel, men jag kan framförallt förstå resonemangen. Det är så samhällssystem gör inför obehagliga uppgifter. Man delar upp det på processer. "Jag gjorde ju bara det jag var skyldig att göra" eller "Vad SKULLE jag göra?" eller "Det var inte jag som fattade beslutet" eller igen "Det var inte jag som fattade beslutet som möjliggjorde beslutet" och slutligen "Jag hade ingen aning om att mitt beslut skulle leda till sådana konsekvenser!"

"Jag lånade bara ut pengarna" sa SMS-företaget.
"Jag skötte endast en förfallen fordran" sa inkassobolaget.
"Jag sålde bara skulden, jag sålde med förlust men ville få ett avslut på affären" sa SMS-låneföretaget.
"Jag köpte bara en redan befintlig skuld" sa den nya fordringsägaren.
"Jag utförde bara det jag är anställd till" sa Kronofogden. o.s.v.
"Jag ville bara se till att alla gör rätt för sig" sa lagstiftaren.

Det blir olika processer där varje person endast utgör en liten del i en större bild. Om den nya fordringsägaren, som köpt skulden i ren spekulation, själv skulle träffa mamman/pappan och barnen skulle det bli för personligt och för svårt. Så man reducerar det till olika delprocesser. Och alla delprocesser har sina resonemang och ursäkter för varför deras del bidrog till helheten och varför man gjorde som man gjorde.

Konsekvenserna får den enskilde bära. En skuld på småbelopp stiger snabbt i graderna. Skuldfrihet försvinner och blir en dröm. Lagstiftarna, som själva inte har en aning om systemet, orkar inte sätta sig in i och har heller inget behov av att förstå. Inget parti tar tag i frågan. Ingen ser ingen hör ingen säger...

Runt omkring står, idag år 2009, hundratusentals människor som aldrig kommer att bli skuldfria. ALDRIG NÅGONSIN. Under återstoden av sitt liv ska de utgöra blodpåse till vem det nu är som äger skulden. Fattiga människor utmäts intill skinnet men skulden den stiger. Syftet? Någon vill tjäna pengar. Företag bygger vinster på enskilda små människors tillkortakommanden. Människor som i sin förtvivlan inte förstår, inte har förmåga och inte kan hitta vägen ut. Finns det då någon lösning på problemet?

Det är klart att det gör! Lagar och regler är skapade av människan, det handlar nämligen inte om fysikens lagar här. KRONOFOGDEN SKA STIGA ÅT SIDAN! Bara kliva av tåget. Hela diskussionen ovan kring processindelningen försvinner i det ögonblicket man tar bort det automatiska TVÅNGSINSLAGET. Staten har inget i detta att göra. Kronofogden ska på sin höjd vara statens egna lilla inkassobyrå och arbeta endast mot staten. Statliga fordringar ska drivas in men inte vinster till företag. Vi ska inte som samhälle förstöra människors tillvaro genom att staten går in och styr över pengar från individen till företagen. I det ögonblick staten kliver åt sidan och säger "Hey hey hey! Kom inte hit och gnäll. Marknaden ska skötas av marknaden. Vi kan inget göra här. Är det fel på marknaden ska marknaden själv hitta lösningar!"

Men då tror man att om man inte har den här borgenärsvänliga ordningen kommer företagen att bli mer restriktiva i sitt beviljande av lån, krediter och fakturatjänster. Är ni på riktigt? säger jag. Banker har som verksamhet att låna ut och in pengar. It is what they do! Leverantörer av telefonabonnemang har som verksamhet att ha kunder som ringer. It is what they do! Bilindustrin har som verksamhet att producera och sälja bilar. IT IS WHAT THEY DO!

Eller tror alla att om vi slutade ställa upp på borgenärerna mot den enskilda människan så kommer alla Sveriges tjänste och varuproducerande företag köpa Per Olssons bonnagård och producera mjölk för export till Kina?

Hittade en låt. Jag tycker du ska lyssna på den och på texten. Jag tycker den så väl speglar den "desperation, death and despair" jag möts av varje gång det ringer i telefonen eller plingar i min mailbox. Men du är inte ensam. Du som är skuldsatt är inte ensam. Du har också rätt varje gång du gråter och undrar hur du ska klara elen så barnen inte kommer hem till ett mörkt hem imorgon efter skolan. Det är inte rättvist. Du är en bricka i ett spel. Ett spel om pengar. Om dina pengar. De pengar du behöver för att ha ett liv. Inte som idag. Ett "o-liv".



Andra bloggar om samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

tisdag 27 oktober 2009

Ny bloggonsdag imorgon

Nu är det ny onsdag imorgon och samma bloggar ska skriva om samma ämne. Imorgon skriver vi om handel med förfallna fordringar. Vilka bloggar som ingår kommer visas i de olika inläggen och du kan också se på
www.insolvensstockholm.se
för information.

Så handel med förfallna fordringar imorgon.

Med det så har vi avhandlat 2 saker vi vill se förändrade. Det är absolut preskription och så imorgon handel med förfallna fordringar. 2 vansinniga saker i ett vansinnigt system, där det blir tydligt att man är borgenärslakejer istället för att ta en mer neutral position.

Först tar man alla pengar av gäldenären utöver existensminimum (med betoning på minimum, då man defacto kan få pengar beviljat av socialförvalningen efter att KFM har tagit "sitt"), sedan säger man åt denne att det är hans eller hennes ansvar att se till att han eller hon blir behandlad korrekt och får sina rättigheter tillgodosedda.

Juridik i allmänhet och obeståndsjuridiken i synnerhet är otroligt komplicerade system som kräver år av utbildning för att förstå och korrekt kunna navigera inom. Det sitter STABER av jurister och skriver och tänker och tolkar och som motvikt har dom en helt vanlig människa, kanske utan någon högre skolning överhuvudtaget. Mitt emellan dessa två, Jätten och Goliat, sitter en myndighet med kunskap motsvarande borgenärens FÅR inte bevaka gäldenärens juridiska rättigheter! Det är inget mindre än absurdt och framstår som något man läste om tidigare orättvisor i historieboken under grundskolan.

Det är ett så komplicerat system att lagstiftarna, efter den senaste förändringen i Utsökningsbalken, svarade journalisterna - sedan det visat sig hur illa människor for - att "det kunde vi inte förutse, det hade vi ingen aning om". TROTS att det är så komplicerat väljer man ÄNDÅ att lämna allt ansvar till gäldenären och säger till de enda som skulle kunna utgöra en kunskapsbas (kronofogdemyndigheten) åt gäldenären att dom FÅR inte göra någonting. Inte lyfta ett finger hur tydligt dom än ser missförhållanden.

Sen undrar man varför gäldenärer är så "besvärliga" och "gråter" och "för ett herrans liv" när myndigheten ska utmäta... Typ när man tar hemmet ifrån gäldenären för skulder som kanske är 25 år gamla och sedan läääänge preskriberade. Att vara neutral är långt ifrån jämställt med att inte ta ställning.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

fredag 23 oktober 2009

Facebook

Finns numer en grupp på Facebook som heter Insolvens Stockholm
länk facebook.

den är precis nyskapad men ska fyllas på med information. Tanken är att hitta olika vägar att exponera organiseringen av skuldsatta så att fler skuldsatta hittar stöd och värme i kylan.

Så nu finns det bloggar, hemsidor, forum och en facebookgrupp som fungerar som megafon förl skuldsatta. Vi ska länka till allt vi hittar och samla ihop det på bl.a. facebook men vi måste först reda ut hur man gör... :-/

In på facebook, och anslut dig till gruppen Insolvens Stockholm.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

torsdag 22 oktober 2009

If you can´t beat them... uppföljning

Fick det här i mailboxen häromdagen.

"Hej Ulrika och tack så mycket.

Vill bara tacka för upplysningen i bloggen If you Can't beat them, en nära och kär skickade in ett
förläggande och det flöt igenom hur lätt som helst. lagen är ju helt skruvad.

Du är en stor tillgång för oss alla skuldsatta i detta land."

Det är alltså feedback från en av de personer som följt rådet i inlägget "If you can´t beat them join them".

Det pågår nu visst någon diskussion om huruvida detta fungerar. Det kan ni sluta diskutera nu. Vi kan bekräfta att det fungerar förutsatt att du följer råden nedan. Att kräva att den som gjort det ska gå ut själv och säga det verkar lite övermaga anser jag. Av naturliga skäl kanske man inte vill gå ut och slå på stora trumman. Får du genom det förfarandet en anings återbäring från Kronofogden och Utmätning så, well jag kan förstå om man inte skriker sig hes om det... Utan är lite tyst och istället njuter av de tusenlappar som varje månad ramlar in och som man kan disponera.

Så, diskussionen. Det viktiga är
1. Det inte är make som ställer krav på maka, eller tvärtom. I dessa fall får man fråga om någon annan kan ställa kravet.
2. Att gäldenär och borgenär är överens om skulden. Protesterar gäldenären så måste myndigheten utreda skulden. Å då går det ju åt pipan. Protesterar gäldenären inte så FÅR Kronofogden inte utreda skulden.

Så, inga make/maka krav och gäldenären måste vara med på noterna, dvs borgenärer ska kanske inte börja skicka krav på sin före detta make/maka... Det kan då hända att gäldenären är lite sur (skilsmässor har ofta den effekten på relationer...) och skickar då in en liten lapp att han/hon bestrider. Och då ska som sagt myndigheten utreda. Så det är en annan femma.

Men håller du dig till det jag sagt, gäldenär (du) - borgenär (mamma, pappa, sambo, kompis...) överens och inga skulder mellan maka/make/partnerskap så är det grönt ljus. Hur du rent praktiskt går tillväga hittar du här.

Skulle nu KFM kräva ett skuldebrev kan du skriva ett kvitto på ett lån" Olle lånar idag den 12 september 1 miljon pengar av Erik för att betala tillbaka den 15 september."

Det räcker.

Om detta är rimligt? Inte en chans. Det är så urbota dumt så det liknar ingenting. Som mailskrivaren skriver "...lagen är ju helt skruvad." Och det är det vi organiserar oss för nu. För att den är så skruvad. Vi begär inte mycket, vi begär bara att lagstiftningen blir rimlig.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

tisdag 20 oktober 2009

Absolut preskription

Detta så laddade ämne. Absolut preskription. Att vara eller inte vara...

Redan 2004 skrev Jan Ertsborn, särskild utredare i Insolvensutredeningen, den här artikeln i tidningen Advokaten. Argumenten talar för sig själva tycker jag. Jag behöver inte upprepa dom.

Bra argument, och kloka. Det gör att det är lätt att bli konspiratorisk och ana en hund begraven då man inte ens seriöst diskuterat frågan. När man så kommer till att samma person som skrev artikeln i princip dödade frågan om absolut preskription i Insolvensutredningen börjar man misstänka att det handlar om en begraven elefant.

Under vårt samtal i februari/mars 2008 sa Ertsborn att han var FÖR absolut preskription men med reservation att 15 år var för lång tid, enligt honom var 10 år mer rimligt. Ett halvår senare begraver han, under rituella former, absolut preskription med sitt betänkande (SoU 2008:82).

till absolut preskription.
Absolut preskription betyder att en skuld inte kan drivas av Kronofogden längre än en viss tid. I Finland har man valt 15 år (20 år för kriminella - tror jag).

Jag håller med Ertsborn, eller håller med vad Ertsborn tyckte tidigare eller vad jag ska säga nu när han verkar bytt fot.. 15 år är för lång tid. 10 års absolut preskriptionstid är mer rimligt. Fast det är klart, Finlands 15 år är en kortare tid än Sveriges "för evigt".

Absolut preskription, enligt Finländsk modell, innebär inte att du automatiskt blir skuldfri efter 15 år. Varje skuld har en egen preskriptionstid. Om skuldsättningen fortsätter så följer nya skulder med ny preskriptionstid på gamla. Det innebär fortfarande att en PERSON kan ha utmätning hur länge som helst, det är inte UTMÄTNING för INDIVIDEN som är tidsbegränsad.

Sverige har redan absolut preskription (ungefär som Ertsborn skriver i artikeln). Statliga skulder drivs (i princip) aldrig längre än fem år. Sedan avskrivs dom. Och försvinner. Staten har bestämt sig för att skulder som ska betalas det allmänna "förlåts" individen efter 5 år hos KFM.

Det är A-mål det. E-mål är en annan femma. E-mål är mål där privata intressen får pengarna Kronofogden tvingar av dig. Alltså exempelvis Telia, Trafikförsäkringsföreningen, ICA, Den Stora eller den lilla Banken, skulder till privatpersoner, företag av olika sort o.s.v. De skulderna lever hur länge som helst. Och kan ligga för utmätning hur länge som helst. I fjol transfererade Kronofogden 2 310 miljoner (2,3 miljarder) pengar till privata intressen. Totalt har svenska folket skulder hos Kronofogden motsvarande 62,2 miljarder. Så man kan förstå att borgenärskollektivet bjuder hårt motstånd till bl.a. absolut preskription. 62,2 miljarder är en nätt summa väl värd att fightas för tänker jag.

Tack vare att skulder (i princip) aldrig dör så har det vuxit upp en stor, fin och blomstrande industri runt skulder. En skuldindustri. Man köper och säljer fordringar mellan olika företag och turas om att, likt ole dole doff, in i evigheten dränera pengar ur gäldenären. Det finns ett ord för den som år ut och år in agerar blodpåse åt skuldindustrin. Evighetsgäldenär. En som blir kvar i utmätningssystemet för evigt. Ett gälderi för evigt. Evighetsgälderi. Låter inte så himla vackert för ett modernt samhälle?

Men varför inför man då inte absolut preskription i Sverige? Ja säg det... Vi kan bara gissa. Ur "makten" får man bara ord, som vanligt, inga svar. Vi kan gissa att man har bestämt sig för att svenska folket inte själva klarar upprätthålla "en god betalningsmoral" (se målbeskrivningen, sid 8) utan statlig piska. Medborgarna, dvs du, måste fösas åt rätt håll betalningsmoraliskt sett. Undrar hur man klarar sig i typ alla övriga västerländska länder? En annan anledning kan vara att "kredit- och avtalsmarknaden" lyckats skrämma hela justitie- och finansdepartementet till att tro att om inte staten fortsätter ställa sig, i givakt, bredvid borgenärerna så kommer kreditmarknaden att upphöra med sina krediter. Det är konstigt (?) hur alla de som arbetar nära kreditbeviljarna tycker illa om förändringar som underlättar för gäldenären, exempelvis Riksbanken.

(här ska jag *viska* något till dig, jag personligen tror vi har den här ordningen för att Judep och Finans tycker det är roligare vara polare med "kredit och avtalsmarknaden" än med dig du fattiga gäldenär, pöbeln smäller inte lika högt...)

Vi skriver i vårt remissvar till Insolvensutredningens "Vägen tillbaka för överskuldsatta" ang. absolut preskription
"Vi tror i motsats till utredaren att en absolut preskription är inte bara önskvärt utan också nödvändigt. Vi anser att en absolut preskription på ex 10 år bör införas. Har man inte, under 10 år, lyckats driva in en fordran, är det inte orimligt att anta att chansen till fullständig betalning under återstoden av gäldenärens livstid är liten eller obefintlig.

En absolut preskription skulle kanske inte göra gäldenären skuldfri då skuldsättning ofta fortsätter även efter en person blivit föremål för utmätning. Den skuldsättningen handlar ofta om rena överlevnadsskulder, såsom elräkningar, uppvärmningskostnader, telefonavgifter, dagisavgifter m.m. Det är alltså sällan fråga om ren konsumtion utan det handlar till större delen om att tillgodose grundläggande behov.


Den största förändringen en absolut preskription skulle medföra är att stärka gäldenärens roll gentemot borgenären. Det skulle antagligen öppna upp borgenärens förhandlingsvilja gentemot gäldenären och möjliggöra fler frivilliga överenskommelser och ackord. Fördelarna med absolut preskription anser vi vida överstiger nackdelarna. Fördelarna är en mer restriktiv kreditmarknad (det behövs en rejäl sanering), samt att man undviker nyrekrytering av individer som lever hela sitt liv som skuldsatt/överskuldsatt.

Idag saknas medel för gäldenärerna att få till uppgörelser, det bygger helt och hållet på fordringsägarens goda vilja, eftersom de har en försäkring i ryggen som inget kan mäta sig med, KFMs verkställighet och utsökningsbalken. Försäkringen täcks med skattemedel och självrisken läggs på den totala skulden för gäldenären. En ordning som saknar motsvarighet."

Vi tror alltså att den största vinsten av att införa absolut preskription skulle vara att borgenärerna skulle bli mer villiga att hitta lösningar tillsammans med gäldenären. Om man vet att man inte kan använda personer som mjölkkor hur länge som helst så skulle man troligtvis bli mer villig att förhandla.

En gäldenär som inte ser något slut på skuldeländet blir sjuk och nedgången. Att behöva fråga "sin personliga kronofogde" om lov för att få nya glasögon (för att nu nämna något) har inte en stärkande effekt på människor. Utmätning är en bakbunden och hopplös situation för vem som helst att hamna i. Med en bättre dialog mellan gäldenär och borgenär skulle den situationen förändras. Absolut preskription skulle öka incitamentet för borgenären att föra en dialog. Tror vi. Det trodde tydligen Ertsborn också tills han kompromissade bort hela frågan.

Som vi har informerat om tidigare så är vi 8 bloggar som idag skriver om absolut preskription. De andra bloggarna är skuldsatt, obeståndsbloggen, Noll Koll, Villerider, Affesblogg, Ljuramannen, systembloggen. Ny blogg som kom in på flangern: Dwight Welcome!

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Skuldfällan igen.

SVTs nya (?) program Dina frågor - dina pengar har visst idag handlat om skuldfällan.
Länk till programmet.

Jag har inte sett programmet själv. Jag vet alltså inte om jag ska rekommendera det eller inte, eller om det var bra eller inte. Men det lyfter i alla fall frågan! Och DET är bra.

Man undrar bara när någon ska börja ta upp det riktiga problemet bakom många ekonomiska problem, Utsökningsbalken.. Utmätning är byggt på en lag som var modern när den skrevs men som blivit omodern sedan dess, hej vilt omodern. Lagen om preskription likaså. Den var modern när den skrevs 1680 men mycket har hänt sedan dess... Läs om hur Per skriver om uppkomsten till preskription här.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

Många små krafter...

...är i rörelse! Och det är bra. Fler krafter! Fler rörelser! Fler berättelser!

Ställ krav på att din situation behöver adresseras. Berätta hur just DU tvingas till ett liv i skuggan kanske bara för att du förlorade arbetet, skilde dig, inte kan FÅ något arbete för du har skulder (senast igår fick jag ett mail av en förtvivlad hustru till en man som nekats anställning pga skulder) , för att du försökte dig på att driva ett företag men misslyckades, för att du blev sjuk, för att..., för att..., för att...

Jag tror det här är jättebra. Fler skickar mail till olika representanter och departement och ställer dessa till svars, man frågar, man påstår, man KRÄVER! Strålande! Fullkomligt strålande!

Departementen och myndigheterna vill inte ha dina mail. Det ska du ha klart för dig. Det tar tid, det kanske upplevs som "trams", bra frågor från skuldsatta får ord tillbaka men inga svar. Bry dig inte i det, svaren har ingen betydelse! Vad som är viktigare är att DU hörs! DU märks! DU SPELAR ROLL! Fram tills att alla skuldsatta hörs och syns kommer INGEN göra någonting för dig. Det är alldeles för mycket pengar i potten för de som tjänar pengar på just din olycka. Här har ni lite fina redovisningar om exakt vilka summor det rör sig om, läs bloggen skuldsatt som hämtar information från allabolag.se och skriver om skuldindustrins megabelopp till pengar. Joakim von Anka-nivåer. De här pengarna ramlade inte ner från himlen. Någonstans kom de ifrån. Så skriv! Berätta! De som sitter och styr har absolut ingen aning om ditt helvete. Du kan inte förvänta dig att just ditt mail kommer göra någon skillnad, men ditt mail som ett bland flera tusen andra mail spelar roll!

Skriv artiklar på Newsmill.se
Hittar du en artikel i någon tidning kan du skriva på second-opinion.se
Du kan skriva på sourze.se

Du kanske skriver bra, du kanske inte skriver bra, det är underordnat. Skriv. Om inte annat skriv kommentarer på bloggar som tar upp problemet. Men MAKE A NOISE! Gör som många andra gör skicka mail till departementen och ministrarna. (gå in på www.regeringen.se och skriv via deras registrator) Skickar du ett mail till något departement eller någon minister får du gärna skicka en kopia till mig. Det är så gott att se att så många nu ÄNTLIGEN bjuder motstånd. Sitter inte tysta och lider i ett hörn. Det är strålande! Och det kommer bära frukt!

Jag vill lyfta fram en kommentar jag fick på inlägget "Kronofogden". Jag tycker den var så strålande tydlig i hur man offrar individer för att hålla den stora massan i schack. Eller man TROR man håller den stora massan i schack. Enligt mig skapar såna "uppfostrande" och lutherska pekpinnar endast ett avstånd mellan medborgaren och systemet.

Så till kommentaren:
"Hi!
Jag är nog av den åsikten att betalningsmoralen sjunker ju hårdare kronofogdarna går fram. 1993 började dom med införsel av min lön pga obetalt underhåll. Att jag inte betalat underhåll på 19 månader var pga att jag varit arbetslös en tid och helt enkelt inte hade några pengar. När vår kära kronofogde tagit det dom tyckte var rimligt så saknades det 700:- för att jag skulle kunna betala hyran. När jag påpekade det så sa dom att det var ett misstag, bad om ursäkt och fortsatte att dra samma summa i tre månader till. Jag sa upp lägenheten för att slippa bli vräkt men hade nu en hyresskuld på femtontusen att lägga till den höga, men inte helt hopplösa, underhållskulden. Enligt försäkringskassan skulle jag då betala 1200:-/mån i underhåll och fogden kunde dra 500:-/mån från min inte alltför höga lön. Det säger sig självt att skulden bara växer.
2003 hade jag levt på existensminimum i tio år och tog mig för med att räkna efter hur länge jag skulle få fortsätta betala, och kom fram till 45 år. Och då försvann den betalningsmoral och vilja att ”göra rätt för mig” som jag trots allt hade haft. Numera betalar jag enbart hyra och el. Jag bryr mig inte om böter eller straffavgifter för det gör ingen som helst skillnad ändå. På så vis har den livslånga skuldsättningen även blivit en straffbefrielse för mindre brott. CSN får givetvis inte en krona. TV-avgift? - inte en chans. Hur mycket jag än försökte så skulle jag aldrig att kunna bli skuldfri och det gör att jag heller aldrig kommer att försöka. Dom får inte en krona mer än det dom tar med tvång.
Dwight"

Jag tycker den där kommentaren illustrerar så precist det jag försöker göra med denna blogg. Peka på galenskaper. För det "Dwight" beskriver är inget annat än galenskap.
"Kontraproduktivt är ordet," sa Bill.
"Ordet är kontraproduktivt," sa Bull.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

lägger till en liten efterlysning här. SR Ekot ska göra ett inslag om personer som fått skuldsanering men som av olika anledningar (arbetslös m.m.) varit tvugna att begära omprövning av sin skuldsanering. Klipper in Cecilia Khavars mail här.

"Hej!Jag är reporter på Ekot, Sveriges Radio och håller tillsammans med en

kollega på att granska skuldsaneringsprocessen i ett antal nyhetsinslag.
Ett av dem kommer att handla om att många ansöker om omprövning under
sin skuldsanering idag. De klarar helt enkelt inte av att betala av lika
mycket varje månad, till följd av tex arbetslöshet eller sänkt lön.
Vi tittar också på hur många som får nya skulder under saneringen, och
varför det inte finns tillräckligt med hjälp och stöd att få för att
undvika det.
Vi försöker helt enkelt skildra hur den ekonomiska krisen drabbar dem
som redan har det jobbigt.

Om du eller någon du känner, ansökt om ompröving under pågående
skuldsanering, och/eller fått nya skulder under saneringen får du
jättegärna kontakta mig! Självklart får du vara anonym i inslaget.

Med vänliga hälsningar
Cecilia Khavar"

Maila gärna på: cecilia.khavar@sr.se

måndag 19 oktober 2009

No Shit?

Expressen idag.

Man slår upp stort att bankerna och kreditkortsföretagen tjänar stora pengar på skulder. Här diskuterar man kreditkortsskulder specifikt men vi som är insatta vet att det kokar ner till att skulder är lukrativa. Det kan vara bank-, kredit-, telefon-, bensin- postorder- eller vilka skulder som helst. Skulder ger deg åt den som äger skulden. Varför tror ni annars skuldindustrin vuxit upp? I egenterapeutiskt syfte?

I tidningen använder man ett av mina två favoritord "Mjölkas" (det andra är blodpåse vilket ni säkert vet)
Så här skriver man:

"Mjölkas på stora summor

Genom att hålla kvar kreditkortsräntorna på hög nivå mjölkar banker och kortföretag kortanvändarna på stora belopp."


Och jag säger Nähä? No Shit?? Man tar sig för pannan. Bankerna lånar pengar till superlåg ränta och lånar ut pengar till superhög ränta. Nähä? No Kidding? Är du säker??

Jag är säkert mer än lovligt butter och ironisk i det här inlägget men jag blir så trött ibland...

Bisnode "Svenskarnas samlade skulder hos Kronofogden var i juni 62,2 miljarder kronor, vilket är nytt rekord. Samtidigt fortsätter antalet skuldsatta att öka, framför allt bland kvinnor. Det framgår av en ny rapport från kredit- och affärsinformationsföretaget Soliditet." Som sagt. Det är business med skulder. Big business.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 bloggar bjudet, kan jag få 9?

Hittills har dessa bloggar anslutit sig
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://superskuldsatt.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://metrobloggen.se/villerider
http://ljuramannen.blogg.se
http://affesblogg.blogspot.com/
http://systemsnyltarna.blogspot.com/

ulrika.ring@insolvensstockholm.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Kronofogden

Skummande igenom Kronfogdens årsredovisning 2008. Hittade det här:

"Mål för verksamhetsområdet Exekution
Att upprätthålla en god betalningsmoral i samhället, motverka företeelser som kan leda
till överskuldsättning samt underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig.
Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdens verksamhet."
(länk, sid 8)

Jag fastnade på "Att upprätthålla en god betalningsmoral i samhället". Har vi hamnat i Sovjetunionen? Är det verkligen statens ansvar att upprätthålla en god betalningsmoral? Av tre uppräknade mål har två av målen en värdering i sig. Det är då detta att upprätthålla en betalningsmoral och så det andra "underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig".

Har man definierat "god betalningsmoral"?
Orden göra rätt för sig finns på 8 ställen i årsredovisningen.
Har man definierat "göra rätt för sig"?

Jag tycker det blir jättekonstigt och luddigt när så vida begrepp som "god betalningsmoral" och "göra rätt för sig" står omnämnt i en statlig myndighets årsredovisning, och det utan att man definierat begreppen. Eller det kanske står där? Det kanske är jag som missat det? Då tar jag tacksamt emot en "pekar med hela handen" så jag kan komplettera detta inlägg med en statlig uppfattning om vad som är "god betalningsmoral" och hur och när man har "gjort rätt för sig"?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

söndag 18 oktober 2009

En formering är i vardande

Idag är vi 4 bloggare som skriver regelbundet om obeståndsproblematik. Jag orkar inte rabbla dom igen, titta på inlägget direkt under detta så ser ni vilka och adresserna. Och så finns det en femte blogg, ljuramannens.

Hursomhelst.
Vi har kommit överens om att regelbundet samma dag skriva om samma ämne. Vi startar nu på onsdag och då är "temat" Absolut preskription. Tanken är att alla 5 ska lämna sina uppfattningar om varför och hur man tänker. Sedan korslänkar vi till varandras inlägg och bygger på så sätt ett nätverk på internet. Nästa gång tar vi ett nytt ämne o.s.v. Jag tror ni fattar.

Hursomhelst så tror vi att det är viktigt att så många som möjligt sluter upp och hänger på. Läs våra respektive inlägg och bygg fler argument. Skriv kommentarer på inläggen på bloggarna och hjälp oss få fart på diskussionen. Vi behöver bygga informationen underifrån. Dela på argumenten och hjälpa varandra med bättre argument o.s.v.

Så på onsdag är det temadag för Absolut preskripition. Finns det fler bloggare därute som vill vara med hör av er till mig så lägger jag er till listan. Ni kanske andra dagar skriver om blommor eller bin eller husbygge men ni kanske den här dagen vill vara med om inte annat så kan ni länka till våra inlägg och på så sätt hjälpa till att bygga ett tätare nät? Om ni är på olika andra forum kan ni kanske skriva en lista där på de 5 bloggarna?

Man behöver inte tycka som oss respektive individer (jag är inte ens säker på att alla 5 är positiva men jag skulle tro det... Grin) man kan tycka för eller emot, det har ingen betydelse. Poängen är att vi ska få igång en diskussion. Höja tempot lite...

Så nu är det igen ett utmärkt tillfälle för varje skuldsatt (och självklart alla andra!!) att hjälpa till. Det räcker så gott med att bara sluta upp bakom oss som skriver så får vi fart på frågan. Kommentarer eller glada hejarop hjälper och räcker så långt! Det finns få saker som slår en klapp på axeln och en tumme upp!

veckan därefter eller så blir det en ny temadag i ett nytt avgränsat obeståndsämne...

HÄNG PÅ NU!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

Bloggen

ökar och ökar i mängden besökare.

Nu senaste månaden (17 sept - 17 okt) har 1 694 personer besökt bloggen!
Mängden som regelbundet läser bloggen är 701 personer.

Det är strålande nyheter tycker vi.

Vill också pusha lite för andra bloggar som skriver om skuldsättning.
http://superskuldsatt.blogspot.com (finns länkat även från hemsidan)
http://metrobloggen.se/villerider
http://obestand.blogg.se

samt en ny blänkare
http://ljuramannen.blogg.se/ - den bloggen skriver inte specifikt om just skuldsättning och obeståndsproblem men det dyker upp något inlägg här och där och det kan vara värt att läsa.

Men den här bloggen strålar i obeståndsrymden. Fler hittar hit, några är ilskna, andra är positiva och tja lite så är det. Men 701 personer läser regelbundet här.

Mängden besökare gör också att bloggen indexeras högre och högre av google. Googlar du på många nyckelord, skuldsättning, obestånd, kronofogden o.s.v. så kommer bloggen upp ofta på förstasidan eller på andra sidan. Det här är bra.

Även hemsidan börjar ta sig. Senaste månaden var det 401 besökare på den. Perioden innan (17 aug - 17 sept) var det 109 besökare. Det är en fantastisk ökning. På hemsidan stannar varje person längre. Det betyder antagligen att man eftersöker viss information. Vilket naturligtvis sporrar oss att fortsätta skriva och samla information o.s.v.

Hör gärna av er för att tipsa om viktig information eller för att kanske tom hjälpa till!
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

lördag 17 oktober 2009

Umgängespappor med umgängesskulder

Det är inte lätt att vara pappa i Sverige idag. Det talas konstant om "frånvarande pappor" och det finns säkert föräldrar som väljer bort sina barn. Men det finns också föräldrar, i det här fallet oftast pappor, som inte TILLÅTS umgås, lära känna och träffa sina barn. Och då är det inte mamman som nödvändigtvis står i vägen. Hindret kan mycket väl bestå av systemet. Systemet som inte tillåter föräldrar, pappor, träffa sina barn.

Följande skrivelse skrevs förra sommaren. Det skickades till kleti och pleti (organisationer och myndigheter). Justitiedepartementet tror jag ringde efter dom mottagit skrivelsen men det var nog allt. Och observera att Kronofogden i sitt förslag till moderniserad Utsökningsbalk inte med en stavelse nämner problemet, varken problemet som sådant eller hur en lösning skulle kunna se ut.

Ang. barn med umgängesföräldrar på obestånd
Föreningen Insolvens Stockholm vill återigen påpeka för lagstiftare samt Kronofogdemyndigheten (KFM) det orimliga i att barn till separerade umgängesföräldrar med obeståndsproblematik inte räknas till begreppet familj. Begreppet familj är svårdefinierat men i princip alla samhällskulturer omfattar biologiska och adopterade barn av konceptet ”familj”. Denna uppfattning gäller dock inte för svensk lagstiftning eller tillämpning av utsökningsbalken (UB).

. I UB (7 kap. 4 §§) står det: ” Lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen.


En umgängesförälder, förutsatt att han/hon förstått betalordningen, kan visserligen få förbehålla sig beloppet för att betala underhållsstöd för sina barn till boföräldern, men att förbehålla sig pengar så barnet får träffa den förälder han/hon inte varaktigt bor med tillåts inte. Det är inte en prioriterad utgift. Barns rätt och behov av att träffa båda sina föräldrar får därmed anses inte gälla barn till föräldrar på obestånd.

Vi menar att det är en inställning som inte hör ihop med ett modernt samhälle. Idag strävar myndigheter och organisationer, samt samhället i övrigt, att båda vårdnadshavarna, vid en separation, för barnet/barnens bästa, ska stanna i barnens liv som en närvarande, aktiv och intresserad förälder. Inställningen att varje barn har rätt till och behöver båda sina föräldrar som stöd och som förebilder framförs ofta.

Att förestå ett hushåll med barn kostar pengar, även om barnet inte permanent bor i hushållet. UB, dess tillämpning och praxis, skiljer dock inte på behov av pengar för ett hushåll utan barn och ett hushåll med umgängesbarn. Det görs inga tillägg för barn som inte varaktigt bor med sin förälder . Förutom hyran och resor till och från arbetet får en ensamstående utan barn och en umgängesförälder med barn behålla totalt 4 374 kr till räkningar samt till sin livsföring i övrigt.

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste statistik, (år 2006), bor 404 186 barn i hushåll med endast en vårdnadshavare. 333 565 (el knappt 83 %) barn lever med sin mamma och 70 619 (el drygt 17 %) med sin pappa. Vi kan alltså utläsa att de flesta barn bor hos sin mamma efter en separation varför vi kan anta att en separerad förälder med utmätning oftare är en pappa än en mamma. Det ger fler dimensioner åt problemet, det är alltså inte bara ett problem för umgängesföräldrar som sådana, utan också ett tydligt ”pappa-barn” problem. Vi vill påpeka och förtydliga att vi inte har uppfattningen att alla separerade föräldrar lever med obeståndsproblematik.

Barn kostar pengar. Enligt KFMs egna anvisningar kostar ett barn under 6 år 77 kr/dag och ett barn sex år och uppåt kostar 89 kr/dag. Vi har jämfört med Konsumentverkets beräknade kostnader och kan se att deras normalbelopp för ex. ett barn på 15 år ligger något högre. En flicka 15 år beräknas enligt KoV till 98 kr/dag och en pojke 15 år till 106 kr/dag. Jag exemplifierar med ett räkneexempel. Jag väljer att utgå från en fiktiv person, men skulle mycket väl kunna välja en faktisk person då det finns gott om exempel.

En 3-barnspappa med inkomst på 18 000 efter skatt. Månadshyran för 3-rum och kök, kostar 6 870 kronor/månad. SL-kort på 690 kronor/månad samt normalbelopp för en ensamstående 4 374 kr utgör tillsammans hans förbehållsbelopp, vilket hamnar på 11 934 kronor per månad. Den summan ska täcka hyra, SL-kort, telefon, mat, hårklippning, kläder, tvättmedel, sparande till sällanköpsvaror, läkarbesök, tandläkarbesök, elkostnad o.s.v. o.s.v. o.s.v. Alla månadens räkningar och levnadsomkostnader. Och alltså även täcka utgifter för umgänge med sina barn.

Enligt vanliga överenskommelser kring umgänge är det tänkt att barnen ska få träffa sin pappa varannan helg samt en längre sammanhängande period under sommaren. Han bor så att barnen kan ta sig från honom till skolan och alltså vistas hos honom från fredag efter skolan till måndag morgon. Det gör 3 dygn varannan vecka, minst 6 dygn per månad.

Enligt KFMs normalbelopp per dag för barn 6 år och uppåt ökar pappans kostnader med 1 602 kr/mån. Då hans barn inte har lika eller bättre rätt till pengarna jämfört med borgenären så tillåts han inte förbehålla sig några pengar för utgifter för barnen. Ska barnen vara hos honom får han använda 33 % av sitt eget personliga existensminimum för att fullgöra det engagemang och ansvar hans barn behöver, han själv vill ta och samhället uppmuntrar till. Kvar till månadens räkningar och levnadsomkostnader blir summan 2 772 kronor. Det är varken möjligt eller realistiskt.

Under den 4 veckors sommarperiod det är önskvärt för barnen att få tillbringa med sin pappa går situationen från omöjlig till ”ännu omöjligare”. Enligt KFMs normalbeloppsberäkningar skulle 4 veckor med barnen innebära en tilläggskostnad på 8 010 kronor. Han får visserligen kompensera den ökade kostnaden med att minska det underhållsstöd han betalar/barn till barnens mor, förutsatt att han tillåts betala till boföräldern, men han får endast reducera den kostnaden med knappt 31 kronor per barn/dag, dock max 987 kr/mån/barn. Den faktiska kostnaden hamnar på 5 049 vilket betyder att hans ökade utgifter för att träffa sina barn 4 veckor på sommaren överstiger hans totala normalbelopp med 675 kronor.

Med andra ord att vara förälder är dyrt. Att vara umgängesförälder med utmätning är inte ens genomförbart. Om normalbeloppsprincipen inte börjar tillämpas på umgängesbarn så utgår vi från att samhällets uppfattning, formulerad av lagstiftarna och exekverad av KFM, är att barn till skilda föräldrar på obestånd inte är i behov av båda sina föräldrar.

Med vänliga hälsningar
//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

fredag 16 oktober 2009

Absolut preskription

Detta så laddade ämne. Absolut preskription. Att vara eller inte vara...

Redan 2004 skrev Jan Ertsborn, särskild utredare i Insolvensutredeningen, den här artikeln i tidningen Advokaten. Argumenten talar för sig själva tycker jag. Det är lätt att bli konspiratorisk och ana en begravd hund här då argumenten är starka men man ändå inte infört absolut preskription. När vi kommer till att Jan Ertsborn i princip dödade frågan om absolut preskription i Insolvensutredningen börjar man misstänka att det handlar om en begraven elefant.

Under vårt samtal i februari/mars 2008 sa Ertsborn att han var TOTALT FÖR absolut preskription men med reservation att 15 år var för lång tid, enligt honom var 10 år mer rimligt. Ett halvår senare begraver han, under rituella former, absolut preskription med sitt betänkande (SoU 2008:82).

till absolut preskription.
Absolut preskription betyder att en skuld inte kan drivas av Kronofogden längre än en viss tid. I Finland har man valt 15 år (20 år för kriminella - tror jag).

Jag håller med Ertsborn, eller håller med vad Ertsborn tyckte tidigare eller vad jag ska säga nu när han verkar bytt fot.. 15 år är för lång tid. 10 års absolut preskriptionstid är mer rimligt. Fast det är klart, Finlands 15 år är en kortare tid än Sveriges "för evigt".

Absolut preskription, enligt Finländsk modell, innebär inte att du automatiskt blir skuldfri efter 15 år. Varje skuld har en egen preskriptionstid. Om skuldsättningen fortsätter så följer nya skulder med ny preskriptionstid på gamla. Det innebär fortfarande att en PERSON kan ha utmätning hur länge som helst, det är inte UTMÄTNING för INDIVIDEN som är tidsbegränsad.

Sverige har redan absolut preskription (ungefär som Ertsborn skriver i artikeln). Statliga skulder drivs (i princip) aldrig längre än fem år. Sedan avskrivs dom. Och försvinner. Staten har bestämt sig för att skulder som ska betalas det allmänna "förlåts" individen efter 5 år hos KFM.

Det är A-mål det. E-mål är en annan femma. E-mål är mål där privata intressen får pengarna Kronofogden tvingar av dig. Alltså exempelvis Telia, Trafikförsäkringsföreningen, ICA, Den Stora eller den lilla Banken, skulder till privatpersoner, företag av olika sort o.s.v. De skulderna lever hur länge som helst. Och kan ligga för utmätning hur länge som helst. I fjol transfererade Kronofogden 2 310 miljoner (2,3 miljarder) pengar till privata intressen. Totalt har svenska folket skulder hos Kronofogden motsvarande 62,2 miljarder. Så man kan förstå att borgenärskollektivet bjuder hårt motstånd till bl.a. absolut preskription. 62,2 miljarder är en nätt summa väl värd att fightas för tänker jag.

Tack vare att skulder (i princip) aldrig dör så har det vuxit upp en stor, fin och blomstrande industri runt skulder. En skuldindustri. Man köper och säljer fordringar mellan olika företag och turas om att, likt ole dole doff, in i evigheten dränera pengar ur gäldenären. Det finns ett ord för den som år ut och år in agerar blodpåse åt skuldindustrin. Evighetsgäldenär. En som blir kvar i utmätningssystemet för evigt.

Men varför inför man då inte absolut preskription i Sverige? Ja säg det... Vi kan bara gissa. Ur "makten" får man bara ord, som vanligt, inga svar. Vi kan gissa att man har bestämt sig för att svenska folket inte själva klarar upprätthålla "en god betalningsmoral" (se målbeskrivningen, sid 8) utan statlig piska. Medborgarna, dvs du, måste fösas åt rätt håll betalningsmoraliskt sett. Undrar hur man klarar sig i typ alla övriga västerländska länder? En annan anledning kan vara att "kredit- och avtalsmarknaden" lyckats skrämma hela justitie- och finansdepartementet till att tro att om inte staten fortsätter ställa sig, i givakt, bredvid borgenärerna så kommer kreditmarknaden att upphöra med sina krediter. Det är konstigt (?) hur alla de som arbetar nära kreditbeviljarna tycker illa om förändringar som underlättar för gäldenären, exempelvis Riksbanken.

(här ska jag *viska* något till dig, jag personligen tror vi har den här ordningen för att Judep och Finans tycker det är roligare vara polare med "kredit och avtalsmarknaden" än med dig du fattiga gäldenär, pöbeln smäller inte lika högt...)

Vi skriver i vårt remissvar till Insolvensutredningens "Vägen tillbaka för överskuldsatta" ang. absolut preskription
"Vi tror i motsats till utredaren att en absolut preskription är inte bara önskvärt utan också nödvändigt. Vi anser att en absolut preskription på ex 10 år bör införas. Har man inte, under 10 år, lyckats driva in en fordran, är det inte orimligt att anta att chansen till fullständig betalning under återstoden av gäldenärens livstid är liten eller obefintlig.

En absolut preskription skulle kanske inte göra gäldenären skuldfri då skuldsättning ofta fortsätter även efter en person blivit föremål för utmätning. Den skuldsättningen handlar ofta om rena överlevnadsskulder, såsom elräkningar, uppvärmningskostnader, telefonavgifter, dagisavgifter m.m. Det är alltså sällan fråga om ren konsumtion utan det handlar till större delen om att tillgodose grundläggande behov.


Den största förändringen en absolut preskription skulle medföra är att stärka gäldenärens roll gentemot borgenären. Det skulle antagligen öppna upp borgenärens förhandlingsvilja gentemot gäldenären och möjliggöra fler frivilliga överenskommelser och ackord. Fördelarna med absolut preskription anser vi vida överstiger nackdelarna. Fördelarna är en mer restriktiv kreditmarknad (det behövs en rejäl sanering), samt att man undviker nyrekrytering av individer som lever hela sitt liv som skuldsatt/överskuldsatt.

Idag saknas medel för gäldenärerna att få till uppgörelser, det bygger helt och hållet på fordringsägarens goda vilja, eftersom de har en försäkring i ryggen som inget kan mäta sig med, KFMs verkställighet och utsökningsbalken. Försäkringen täcks med skattemedel och självrisken läggs på den totala skulden för gäldenären. En ordning som saknar motsvarighet."

Vi tror att den största vinsten av att införa absolut preskription skulle vara att borgenärerna skulle bli mer villiga att hitta lösningar tillsammans med gäldenären. Om man vet att man inte kan använda personer som mjölkkor hur länge som helst så skulle man troligtvis bli mer villig att förhandla.

En gäldenär som inte ser något slut på skuldeländet blir sjuk och nedgången. Att behöva fråga "sin personliga kronofogde" om lov för att få nya glasögon (för att nu nämna något) har inte en stärkande effekt på människor. Utmätning är en bakbunden och hopplös situation för vem som helst att hamna i. Med en bättre dialog mellan gäldenär och borgenär skulle den situationen förändras. Absolut preskription skulle öka incitamentet för borgenären att föra en dialog. Tror vi. Det trodde tydligen Ertsborn också tills han kompromissade bort hela frågan.

Som vi har informerat om tidigare så är vi 8 bloggar som idag skriver om absolut preskription. De andra bloggarna är skuldsatt, obeståndsbloggen, Noll Koll, Villerider, Affesblogg, Ljuramannen, systembloggen.

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 15 oktober 2009

Myndighetsförakt

Jag fick igår en indikation på att det jag skriver på bloggen kan uppfattas som myndighetsförakt. Jag håller inte med. Eller man kanske kan uppfatta det så, men då har man nog inte gjort en korrekt analys anser jag.

Jag tycker, som jag skrivit tidigare, att statlig (el. kommunal) tjänsteman är ett fint ämbete. Man är anställd av medborgarna för att jämna vägen för alla som ska verka och bo i landet man är anställd av. Ambitionen är att försöka bringa en kollektiv ordning i något som annars kanske skulle kunna bli kaos. Det handlar om uppbyggande och förvaltande av funktioner, att hjälpa tillrätta och att se till att livet blir så enkelt som möjligt.

En myndighetskultur tar ÅR att bygga upp. ÅR. Det handlar om kollektiva beslut inom yrkeskåren, det handlar om tolkningar av lagstiftning, det handlar om att forma en uppfattning, kunskap och insikt, det handlar om en kollektiv erfarenhet.

Så när en myndighet, vilken som, tar beslut är det sällan endast en enskild tjänsteman som står bakom ett beslut. Det är fråga om en myndighetskultur (och praxis) som tjänstemannen ger uttryck för. Och i Sverige är det lätt att uppleva att olika myndigheters syn på de medborgare de är satta att förvalta den kollektiva ordningen för inte sällan kan uppfattas som föraktfull.

Försäkringskassan ex. Vart 10:e överklagat beslut myndigheten fattat ändras av domstolarna. Det är otroligt mycket. 10 % av överklagade beslut ändras. Överklagade beslut. Jag ställer mig genast frågan hur ser det ut i de fall som INTE överklagas?

Vad gäller Kronofogden så har myndigheten självt uttryckt att praxis kring utsökningsbalken har blivit hårdare än lagstiftarna avsåg. Hur kommer det sig? Man kan väl ändå inte påstå att det är någon slump inblandad? Det påstår man inte heller, man säger att tjänstemännen varit mer restriktiva mot gäldenären i sitt beslutsfattande än vad lagstiftaren avsåg (och dom var inte HELLER direkt mjuka) och att detta följts upp med domstolsbeslut.

Vi kan ta den senaste förändringen av Utsökningsbalken. Lagstiftarna kanske inte förstod, viket i sig är uselt, att med slopad begränsad tillgångsundersökning så kommer fler personer att hamna sämre till, men ingen kan övertyga mig om att Kronofogdens och Justitiedepartementets tjänstemän inte hade en susning. Skulle det nu vara så att även Kronofogden och Judep blev "tagna på sängen" så tycker jag att det är än mer oroväckande...

Den vansinniga klappjakt på gäldenärer som startade den första veckan i januari 2008 var inte att leka med. Vi som ser eländet varje dag, och från en annan infallsvinkel än tjänstemännen, tog oss panikslagna för pannan. Det var som att verkställigheten satt och väntade på grönt ljus att jaga gäldenärer. Det var HEMSKT! Problemet uttrycktes även av Budget och skuldrådgivarna. MÄNNISKOR for oerhört illa. "Kronofogden utförde endast sitt uppdrag" hette det då man undrade vad som pågick. Vilket är en sanning med modifikation. Låt mig påminna om att initiativet till den lagändringen kom några år tidigare från myndigheten själv... Judep drog den genom själva lagstiftningsprocessen och lagstiftarna... röstade ja. Från höger till vänster.

Pga av lagändringen och kalabaliken som följde satt jag och en till ur föreningen tillsammans med en förtvivlad ensamstående mamma hos en tjänsteman på Kronofogden verkställigheten. Han sa, rakt ut , utan att blinka, "vi behöver inte bry oss om förbehållsbeloppet när vi mäter från bankkonto. Då är det nämligen "utmätning i bankmedel" vi använder oss av." Det innebar i just det här fallet att när summan låg hos Försäkringskassan - utmätning i lön - kunde man inte utmäta för det låg under förbehållsbelopp. När samma pengar clearade kontot drog man pengar ur samma summa - utmätning i bankmedel - för man behövde inte ta hänsyn till förbehållsbeloppet.

Myndighetsförakt? Antagligen, men då i den meningen myndighetens förakt för den kvinnan och hennes barn. Jag har fler, många fler, liknande exempel som skedde efter lagändringen och fram till att processägaren under våren eller försommaren (vilket det nu var) skickade ut ett direktiv. Sedan sansade det sig något. Men bara något.

Jag ska avsluta med ett mail som damp ner i min mailbox häromdagen. Det är helt oredigerat.
"Det är ju tragiskt att se dom som har råkat illa ut i Skuldfällan, dom som har en hel drös med kreditkort som dom använder upp krediten på. Men det är ingen Tvkanal som belyser dom som hamnade i träsket i början på 90 talet. Det var vi som ofta hadde ett litet företag, och som bankerna helt plötsligt sade upp krediterna för, oavsett om det gick bra eller dåligt. I mitt fall hände följande, 1988 bad jag banken ( Nordea) om en kredit på 30 000:- då tyckte banken att det var lika bra att jag tog en kredit på 100 000:- det var bara att komma ner och skriva på när jag hadde tid, då hadde jag ett lån privat på 60 000:- Jag hadde inga betalningsanmärkningar, inga kontokort, inga avbetalningar. Jag handlade inte över mina tillgångar. Sen kom 90-talet, den nya bankchefen ringde mig och sade att senast fredag ska jag ha 62 000:- av dig annars sätter jag dig i personlig kk, jag blev skraj och lånade 62 000:- och åkte ner till banken och lade upp 62 000:- kontant på hans skrivbord. Då sade han,sitat,jag bara skojade med dig,men tack ska du ha. Senare det året jick företaget i kk på grund av likviditetsproblem.Då blev banken som den lea själv, dom började dra våra barns barnbidrag till lån i företaget. företagets leverantörer skickade mig på inkasso, och det som sen blir en flod av pengar som ska betalas till inkassobolag. Jag och min familj har nu levt på existensminimum sen 1993, vi har betalat varge månad sen dess, men skulderna är inte mindre för det, dom är större, min ränta är inte 2-4% den är 19% och det beror på att det finns ingen som tycker att 19% är oskäligt att ta ut för en som inte har betalt. Vad skulle dessa inkassoolag göra utan oss, och med myndigheternas goda minne. Det finns säkert nån på någon myndighet som har funderat åminstonde på vad detta leder till. Annars kan jag tala om detta. Det inebär att du inte kan köpa bil,inte få lån,inte skaffa telefon,inte rootavdrag, inte hemjälp,inte kan öppna konto i bank,inte hyra bil,inte hyra lägenhet,inte åka på semester,inte bjuda hem släkt vid högtider,inte låta dina barn åka ngonstans, med mera. Införsel på lön,och skuldsanering borde kallas HUSAREST för det är vad det i verkligen är.Hadde jag rånat en bank i stället för att starta ett företag, hadde jag ett mycket bättre liv i dag. Det är 100% garanterat."

Den som inte ser utsattheten och behovet av stöd som beskrivs i det mailet har varken hjärta eller hjärna. Att påstå att den personen "i avtal" är jämställd med hans fordringsägare är inget annat än direkt föraktfullt. I makt, kunskap och i kapital är gäldenären långt underställd de flesta borgenärer. Det bör alla kunna se. Mannen som skrev mailet har antagligen gjort allt han kan och förmår. På vilket sätt har det hjälp honom? Banken sitter med alla klädda kort på hand. Alla trumfkort och så då Kronofogden som joker. Detta för att man hävdar att i avtal ska båda parter anses vara lika starka. Jä rajt... Man ska kalla en spade för en spade.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 14 oktober 2009

Arbetslinjen

...är något som nuvarande regering driver hårt. Det är väl som med allting annat, det finns fördelar och det finns nackdelar. Några tycker det är bra, andra mindre bra och ytterligare några som tycker det är direkt dåligt.

Vad gäller överskuldsättning, obestånd och evighetsgäldenärer blir det konsekvenser som kanske inte alla tänker på.

Dels kan man tänka sig att den som lever med löneutmätning (dvs direkt fattigdom oavsett inkomst) år ut och år in och endast ser sina skulder VÄXA oftare är sjuk än andra och inte så "het" på arbetsmarknaden. Endast den som inte har pengar så han/hon klarar sig (med klarar sig menar jag betala hyra, el, mat, klä sina barn o.s.v.) kan förstå hur det sliter att konstant oroa sig för saker som andra tar för självklart. Att inte veta hur du ska hålla dina barn ohungriga tiden fram till lön/ersättning ger en otrolig ångest. För att inte tala om ångesten som följer när du inser att du inte klarar ditt boende. Och dels är det svårt för personer på obestånd att få ett arbete eller ett nytt arbete.

Detta mail damp ner i min brevlåda för några dagar sedan.
" Hej Ulrika
Är gift med en man som har skulder på KFM. Han har fått dessa pga en skilsmässa, arbetslöshet mm. Som hustru är detta ett rent Helv....e.
Man känner själv att man snart inte orkar leva ihop med honom, för detta tär oerhört. Är själv sjukpensionär o har en mindre lön. Har inga möjligheter att kunna hjälpa honom. KFM har varit hemma hos oss för utmätning, men som tur är skrev jag äktenskapsförord i samband med giftemålet, så dom kan inget ta från mig. Och själv äger han inget.
Nåja till det viktigaste, han är idag på intervju om ett arbete, men chanserna lär visst vara minimala pga av detta. Fast man hoppas........
Han går ner sig mer o mer och jag själv knäcks sakta. Om jag skiljer mig från han då hamnar han ju på gatan och det orkar jag inte heller, men idag känner jag mig mera som en mamma än hustru. Varför skall man straffas så många gånger, varför skall man alls söka jobb, för man är ju såld i alla fall.
Och denna regering som inte vill hjälpa alls, man undrar är det bättre att som desperat börja med ev brott för att överleva. För på kåken får man i alla fall en säng o mat. Detta är inte klokt.
Ärlig och skötsam har han alltid varit, men pga av olyckliga orsaker har han hamnat där.
Ni måste kämpa så människor får en ny chans, skuldsanering har han sökt men fått avslag. Inte klokt, med den lilla lön som han har idag, aktivitetsstöd, och när det tar slut var får han pengar då ???
Jag blir tokig snart
mvh..."

Hur går det ihop med arbetslinjen? Och vad ska en person med utmätning ta sig till? Ja, säg det den som vet... Vad i hela fridens namn ska en person med utmätning ta sig till? Hur har man tänkt sig det hela? Vi får väl tillsammans nynna Lisa Ekdals dänga "Vem vet, inte du Vem vet, inte jag Vi vet ingenting nu Vi vet inget idag". För det verkar vara motsvarande den samlade kunskapen idag. Ingen som vet. Ingen plan. Ingenting. En massa goja hör vi men det är ungefär allt också. Ord får vi. I massor. Från här och från där. Men walk the walk och talk the talk är två helt olika saker.

Fortsätt maila in era erfarenheter. De är jätteviktiga. Och jag använder ingenting utan att ta bort namn och avidentifiera. Fler erfarenheter. Och glöm inte skicka in skrivelsen till Ask och Borg. Det går inte att å ena sidan tycka att något är fel och orättvist, och å andra sidan inte hjälpa till att få till stånd en förändring! Du hittar skrivelsen på hemsidan.

Sedan är det många som tror att allt ont som drabbat personer på obestånd kommer från högerregeringar. Så är det inte alls. Det är lika illa oavsett vem som har rodret. Med Leila Freivalds som Justitieminister och Ingvar Carlsson som Statsminister lade dåvarande Regeringen fram proposition 1994/95:49 där man slopade tidigare regler om att löneutmätning endast kunde utföras 6 månader/år. Jag tror att det lagförslaget trädde i kraft 1996. Idag finns det enskilda ledamöter i riksdagen som har insikt. Men vem har hört vilket parti driva frågan hårt? *nynnar* Vem vet, inte du - vem vet, inte jag...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

måndag 12 oktober 2009

Gäldenärskollektivet

...börjar sakta ta form tycker jag... En begynnande organisering där varje individ blir en viktig del av ett krav på förändring. "Helheten är större än delarna" brukar man säga och det stämmer även här. Varje individ och gäldenär är liten och sårbar, men i en större grupp av många med samma problem ser man en självläkande process där den som tidigare var krokig i ryggen blir rak och igen möter blick!

Vi räknar på siffrorna igen. Tänk på förändringen som skulle kunna ske om hälften av alla som mjölkas av skuldindustrin gick samman och sa att nu får det vara NOG! Det skulle vara 240 000 personer som åderlåts av KFM och kanske ytterligare 100 000 personer som "långtidsbevakas", totalt 340 000 personer! Vilket oljud det skulle bli! Lägger vi till alla sambos, äkta makar, vuxna barn, föräldrar, vänner o.s.v. så blev det snart ännu högre siffror. Tror ni politikerna skulle huka inför tjänstemännen på Justitiedepartementet om nästan en halv miljon människor skulle kräva RÄTTVISA!? Tror ni att man då skulle orka stå emot mängden?

Det tror inte jag. Jag tror att i mängden finns svaret. Med 2 000 kan man säga att "ja det är tråkigt, men man kan inte rädda alla..." 500 000 personer blir svårare att ignorera eller vifta undan...

Men motståndet är starkt. De 4,1 miljarder kronor som KFM transfererar till borgenärskollektivet är stora pengar och att de skulle släppa den summan frivilligt, well... Det är det där med att såga av grenen man sitter på...

Bloggen har nu 1 600 läsare per 31 dagars period. Det är drygt 200 fler än för bara några veckor sedan... drygt 500 personer läser regelbundet det som skrivs här. Fortsätter det såhär kommer det vara kanske 2 000 unika besök innan årsskiftet! The only way is up!

För hur man än vrider och vänder på problemet så finns det ingen logik i utmätningsförfarandet Sverige hålls med. Ingen alls. Pengar från små fattiga individer tvångsförflyttas genom ekonomiska sanktioner från de som behöver till de som blir feta på hela historien. Och igen, det här förfarandet har ingen som helst politisk färg, det röstades förvånansvärt lika från höger till vänster när man ändrade tillgångsundersökningsförfarandet. Socialdemokraterna var de som slopade den gamla ordningen (att man bara kunde utmäta under 6 av årets månader, de andra 6 mån var till för att erbjuda en "återhämtning") o.s.v. Det handlar om att de som redan har blir starkare. Vilket genererar mer pengar, vilket gör de som redan har får mer och blir än starkare...

Och, fordringsägarna som ifjol fick dela på 4,1 miljarder, får stöd av KFM. Starkt stöd. Lagstiftarna var stränga i sin reglering av utmätning, men KFM har lyckats få den hårda avsikten att bli ännu hårdare. Med hjälp av domstolarna. Detta VET KFM, det har myndigheten själv konstaterat.

Men 500 000 personer är, tvivels utan, en maktfaktor. 500 000 personer är många röster och ställer sig 500 000 personer och säger samma sak så kommer ingen politiker slå dövörat till utan tvärtom lyssna och höra 500 000 röster. Det finns väl ett och annat parti som behöver den mängden tänker jag..

Jag får fler och fler mail, fler och fler hör av sig och beskriver sin historia. FORTSÄTT MED DET! Det är bra inspiration för mig. Jag vill höra fler berätta sin historia. Det behöver inte vara "vackert" skrivet det behöver bara vara just din historia. Så skriv på. Skriv mer. Skriv skriv skriv och skriv till
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

torsdag 8 oktober 2009

Bloggen

...skuldsatt fortsätter skriva om olika inkassobolag och deras inkomster. Läsvärt minsann.

...och med all sannolikhet kommer det också bli användbart.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

tisdag 6 oktober 2009

Låna pengar

Googlade "låna pengar". Resultatet var ca 530 000 träffar på 0,08 sekunder. 530 000...

Den första sidan visade på 21 träffar där merparten var inblanco-lån, och man lockade på ett antal ställen om att det var "grönt ljus" även om man hade betalningsanmärkningar. Nu är jag inte direkt någon supporter av systemet med betalningsanmärkningar, inte alls, men när man skriver "grönt ljus" i kombination med låna pengar och betalningsanmärkningar så kan man utgå från att man vänder sig till mer eller mindre redan överskuldsatta eller personer med en skakig ekonomi.

530 000 träffar på 0,08 sekunder. Många är det som står i kö att låna ut pengar. Och att låna ut pengar till personer som har en instabil ekonomi. Vän av ordning bör här fråga sig VARFÖR? Varför vill man låna ut pengar, varför vill SÅ MÅNGA låna ut pengar till en ekonomiskt svag grupp? Vi kan börja med att utesluta välgörenhet. Skuldindustrin är inte en del av välgörenhetsbranschen.

Och om vi då går till alla affärsverksamheters minsta gemensamma nämnare så hamnar vi på lönsamhet. Alla har en förhoppning om att tjäna pengar på sin verksamhet, en del vill tjäna mycket pengar och andra nöjer sig med en mer modest inkomst. Men alla önskar och måste tjäna pengar på det dom gör. Att alla inte gör det är en sak, men alla har förhoppning att försörja sig på sin verksamhet.

Men hur kan det bli lönsamt att låna ut pengar till personer med inte bara svag, utan också mycket svag ekonomi? Vari ligger lönsamhetssvaret i den frågan? ...och då hamnar vi på Kronofogdens uppdrag och Utsökningsbalken igen...

Idag ställer staten inga som helst krav på låne- eller avtalsbeviljaren för att, på lånebiviljarens uppdrag, utsätta sina medborgare för ekonomiska sanktioner. Inga som helst. Inte en stavelse reglerar vad man ska kräva av en lånebeviljare för att sluta upp vid dennes sida mot den enskilda individen. Villkorslöst tar man pengar av den fattige och ger till den rike. Överför drygt 4 miljarder kr för att nämna en siffra.

Hela fenomenet reduceras till, om vi ser det ur ett lönsamhets och företagsekonomiskt persperktiv, kortsiktiga- och långsiktiga vinstmöjligheter.

Lånar du ut 3 000 kronor, tar 375 kr i avgifter, låneansökaren betalar enligt plan så har du på 20 el 30 dagar tjänat 375 kronor. Frid och fröjd. Lönsamhet är lönsamhet och det är en ganska fin lönsamhet, och lönsamhet är vad varje företag strävar efter och"if it works it works". Lånar du ut 3 000 kr, tar 375 kr i avgift, låneansökaren inte kan betala tillbaka kan du lägga på räntor, säg 28 %, fler avgifter, ännu fler avgifter och skicka in till Kronofogden för verkställighet. Då det inte krävs någon motprestation från lånebeviljaren så ställer sig verkställigheten i givakt och trampar i marschtakt raka spåret mot låneansökaren och utsätter denne för statliga, lagstiftade ekonomiska sanktioner. Inte en fråga, inte ett krav på lånebeviljaren. Och så får lånebeviljaren tillbaka sina pengar, visserligen över tid men då i större belopp. Inga 375 kr i vinst utan tusentals kronor, ränta och avgifter ser till att skapa större belopp. Kronofogden driver snällt in.

Och våra politiker, oavsett färg- skriker högt och förorättat om att det är ett oskick, kronofogden suckar och sammanställer skräckstatistik kring dessa lån och alla undrar "Vad ska man göra åt det!?!" för "det är ju förskräckligt" gudbevars.

Ett hett tips är SLUTA DRIVA IN DESSA SKULDER! Ställ krav på borgenären. Idag är Kronofogden inget annat än borgenärslakejer som skyfflar drygt 4 MILJARDER pengar, från sjukskrivna, arbetslösa, pensionerade, skilda och konkursade personer till fordringsägare som sitter och trummar på bordet med fingrarna och tycker DET TAR FÖR LÅÅÅÅNG TID att få in sina pengar. Trummar med vänsterhandens fingrar ska jag lägga till, för högerhanden är fullt upptagen med att bevilja nya krediter till nya kunder.

Skulle staten kliva åt sidan, ungefär som man gör i andra länder, och säga till borgenärerna att "det där är ert problem, kom överens, eller kom inte överens, vad som helst men kom inte till oss och gnäll!" så skulle vi få två direkta vinster. Dels skulle fordringsägare och den skuldsatte antagligen oftare komma överens om en uppgörelse, dels skulle vi få en mer sund kreditgivning.

Idag tar ingen, förutom den som lånar pengar eller tecknar leveransavtal, något ansvar för någonting. Lånebeviljaren har redan i räntesättningen vägt in riskbedömning och kompenserar för att några/någon procent av beviljade lån inte kommer betalas tillbaka. Samtidigt får man ovillkorad hjälp med att kräva in misslyckade krediter. Driva in med kapital, ränta och avgifter, och hjälp av av statliga tjänstemän. Och så undrar många varför, VARFÖR?, det är på det här viset...

Kommer man så långt som att argumentera för att Utsökningsbalken måste ändras får man det gamla vanliga svaret: Ändrar vi ordningen med statligt stöd och uppbackning till långivarna kommer dessa att bli för restriktiva med långivningen och medborgarna för ekonomiskt slarviga. Låt mig igen påminna er alla om att hittills har nog inget lån betalats ut med mindre än att lånebeviljaren gjort en kalkyl och bedömt om det går tjäna pengar på att bevilja ett lån. Tjäna pengar kortsiktigt, eller långsiktigt...

Ändra på Utsökningsbalken och se till att ska staten överhuvudtaget gå in med ekonomiska sanktioner, endast snäppet mildare än frihetsberövande, så ska det vara med inställningen att minska lånebeviljarens FÖRLUST (alltså inte bygga vinster, utan förhindra FÖRLUST) och se till att det skapar minsta möjliga sår hos den som är skyldig pengar. Dvs den sjuke, arbetslöse, konkursade personen...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vaddå trygghetssystem?!

"Allt fler misstror trygghetssystemen" skriver SVD i en artikel idag. Ja du... det låter nog rimligt att fler och fler börjar misstro sakernas tillstånd i Sverige. Jag tycker mig höra en ökande irritation över myndigheter och offentliga institutioners dumhet och "oinsikt". Jag vill först klargöra att detta på intet vis har något med politik att göra. Alltså jag menar inte att allt blir bra eller dåligt beroende på vilken färg som regerar. Det är uppriktigt sagt inte så stor skillnad mellan systemet 2005 och systemet 2009. Någon detalj här eller där men annars märker jag inte av någon politisk färg något särdeles mycket.

Jag ska berätta en liten historia om ett helt vanligt svenskt landsting. Under sommaren har en till mig närstående person varit sjuk. Under tiden som sängliggande fick personen låna en specialmadrass av landstinget. Madrassen kostar 3-4 000 kr och är överdragen med ett gummiskydd, antagligen för att den ska gå lätt att rengöra och sterilisera. När sjukdomsperioden var slut skulle madrassen slängas. Hjälpmedelscentralen hade inte resurser nog att sprita av madrassen...

En annan historia. En man, allvarligt sjuk, blir inlagd på sjukhus för en operation. Efter operationen behövde mannen mediciner men då hans högkostnadskort just gått ut, medicinerna var mycket dyra och han inte hade några pengar och inte heller var kreditvärdig nog för att få medicinerna på avbetalning kunde han inte hämta ut medicinerna. Han sökte socialbidrag men låg 13 kr över riksnorm och fick avslag. Läkaren visste inte vad han skulle göra. Skrevs mannen ut från sjukhuset utan tillgång till mediciner skulle mannen inte överleva, behöll läkaren mannen på sjukhuset skulle mannen få mediciner via avdelningen men kosta mycket pengar för skattebetalarna.

Läkaren beslutade att mannen skulle ligga kvar på sjukhuset. Jag tror det blev ca 10 dagar extra sjukhusvistelse. Då det rörde sig om mycket avancerad sjukvård och dyra mediciner skulle jag tro att socialförvaltningens beslut kostade skattebetalarna ca miljonen kronor.

När hela, och jag menar verkligen hela, samhället och dess offentliga institutioner fungerar på det sättet så är det inte underligt att avståndet ökar mellan beslutsfattare och medborgare. Man behöver inte ha klarat D-kursen i matematik för att förstå det. Det spelar ingen roll hur länge någon kämpar för att förklara VARFÖR. Det gör ingen skillnad. Dumt är dumt. Och en åsna är en åsna är en åsna.

Och mycket är dumt. Mycket är mycket dumt. Bland dessa olika dumma saker finns Utsökningsbalken och spär på med ännu mer dumhet. Det kan inte finnas en enda i ämnet påläst person med normalbegåvning som inte ser att Utsökningsbalken är borderline idioti. För det är den.

Kronofogdens uppdrag kom till för många månvarv sedan. Det uppdraget snickrades ihop medan människor fortfarande hade olika papperskartotek och riktiga pappersdokument i gaffelpärmar stod i långa rader efter väggen. Skuldbrev och betalningspåminnelser knackades för hand på en i bästa fall elektrisk skrivmaskin. Man skickade för hand ifyllda brev till Kronofogden och begärde hjälp med att få skulden reglerad.

Idag är det annorlunda, och går annorlunda till. Idag skickas mängder med "filer" från en maskin, vandrar elektroniskt rakt in i en ny maskin som omvandlar olika impulser till brev och en 3:dje maskin spottar ur sig breven och så skickas de iväg.

Det här förstår en ljummen lövhög att det inte går att motivera. Det finns de som tycker det är ett bra system, ex Svea Inkasso (se nedan) och andra företag i samma bransch men det är för att de tjänar pengar på systemet. En vanlig dödlig med någorlunda kunskap om och insikt i problematiken skakar snart på huvudet i en djup misstro och tror inte vad han/hon hör.

I andra korridorer säger man att det är svårt att förändra systemet då man riskerar att kreditmarknaden blir för restriktiv (jä rajt...) och att svensken i allmänhet kommer att förfalla till ekonomiskt fördärv och börja låna pengar från alla håll (få ihop den bilden den som kan, ett restriktivt långivarkollektiv som kommer låna pengar till ett tvivelaktigt och suspekt gäldenärskollektiv...). Men det är som sagt okunskap som talar.

Hursomhelst, läs följande siffror (saxat med tillåtelse från bloggen skuldsatt)
"Svea ../..har 96 anställda.
Omsätter: 255 010 000:-
Resultat: 39 834 000:-
Tillgångar: 159 218 000:- varav 9 048 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 2 656 000:-
Personalkostnad per anställd: 984 000:- !!!!!

Väldigt intressant det där med personalkostnader, det är alltså löner och sociala avgifter, de 96 anställda tjänar alltså i snitt runt 70 000 i månaden."

När du läst siffrorna kan du fundera lite på om det finns någon koppling mellan siffrorna och motviljan till förändring. Och varför en del går med trasiga skor.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ny artikel om skulder på Newsmill

Du hittar den här, länk.

Jättebra att många skriver. Skriv du också, uppmärksamma ämnet, berätta och dela med dig.

Skriv kommentarer.

Glöm inte bort bloggen "skuldsatt" som har skrivit ett mycket bra inlägg om hur mycket inkassobolagen tjänar på dig. Skuldsatt.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Soliditet

gör med jämna mellanrum olika studier. Nu senast med uppgifter om skuldsättning och obestånd.

soliditet.
skuldrapport.

Citat:
"Allt fler fastighetsägare hamnar hos Kronofogden. Antalet personer med skuldsaldo och som äger fastighet har ökat med 12,8 procent under perioden september 2008‐ september 2009. Vid den förra undersökningen i juni 2009 var ökningen 7,2 procent."

Och min slutsats är att:
Ja ungefär som förra gången lånebeviljarna inte klarade göra rätt för sig...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 5 oktober 2009

Någon är galen, och det är antagligen jag

Men jag vet inte...

Det är så enkelt att se vad som är rätt och fel, vi talar inte om teoretisk fysik här, vi talar om rätt och fel. Moraliskt. Moraliskt rätt och fel.

Vi tar den där brädhögen igen:
"1987 köpte en kvinna brädor för att bygga en enkel vedbod. Kostnaden för brädorna var 852 kr. Pga plötsliga och olyckliga personliga omständigheter kunde inte kvinnan betala räkningen. Fram till juni 2009 hade 5 olika inkassobolag, via löneutmätning, tjänat sammanlagt 9 804 kr på brädorna. Under våren 2009 hade kvinnan fortfarande en skuld på 6 111 kr för samma brädor. Totalt har hon debiterats 15 915 kr för brädor värda 852 kr. Av dessa 15 915 kr har brädförsäljaren (producent, förädlare och mervärdesskapare) tjänat totalt 0 kr. Den avkastningen på kapital får anses vara en strålande siffra och står i princip oöverträffad i utdelning."

Är det så svårt och så grumligt att se vem som är blodpåse åt vem? Är det verkligen gäldenären som är SKURKEN och borgenären som är OFFRET? Plocka bort juridikdraken "lagen säger att..." och använd hela huvudet. Ta bort allt utom din humanitet och KÄNN efter, vem är det synd om? Vem behöver hjälp? Kommer du fram till att det är borgenären (den som har "rätt" till betalning) så har jag en hel del bra terapeuter du kan få namnet till...

Gäldenärer begär inte mycket. Gäldenärer begär inte att få rätt. Gäldenärer begär endast att när staten ska gå in med det näst starkaste vapnet mot sina medborgare (starkaste vapnet - frihetsberövande, näst starkaste - ekonomiska sanktioner) så ska staten använda försiktighetsprincipen. Dvs hellre avstå än genomföra. Om man måste genomföra ska det vara väl underbyggt med materiel och "bevis". Och man ska bestämma noggrant vad som är giltigt underlag för att kväva och förgöra någon med ekonomiska sanktioner.

Hursomhelst. Avslutar detta mollinlägg i dur. Fick idag ett otippat mail, där jag informerades om att självaste skrivelsen till Ask och Borg i några läger definitivt väckt uppmärksamhet. Me like...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 4 oktober 2009

Blogg om Kronofogden från (tidigare) kronofogde

Fick ett tips om en blogg. Har bara glimtat på den. Ska läsa tidigare. (edit: det blev ju inte lite fel... det står "ska läsa tidigare" men ska vara "ska läsa senare". Jag tar inte bort det då det helt enkelt blev lite kul!)

Den heter skattmasen. Länk.

Det jag förstått är att personen som skriver tidigare arbetat på Kronfogden. Men inte längre. (Rätta mig gärna om jag har fel.)

Hursomhelst. För alla som känner hornen växa ut i pannan och fötterna ombildas till klövar vill jag säga att tänk på att en f.d. tjänsteman inte kan ta på sig ansvaret för hela myndigheten. Speciellt inte som personen inte arbetar där. Inte heller vet jag om det är någon som arbetat på verkställigheten, men när jag snabbt ögnade igen senaste och näst senaste inlägget fick iaf jag det intrycket.

Så ta det lugnt. Frågor om myndigheten ska till myndigheten. Ni kan ställa vilka frågor som helst och med fördel göra det via kronofogdemyndigheten@kronofogden.se. Mail brukar hitta rätt den vägen och svar vänder fort tillbaka till frågeställaren.

Till bloggen "skattmasen" igen. Jag fick en känning av "hornutväxt" och "fot-till-klövförändring" när jag läste ord som "särskilt bångstyrig gäldenär" och "rättshaverist". För att nyansera rättshaveristbilden länkar jag till Villeriders blogg som skrivit ett mycket bra inlägg om just rättshaverister. Länk.

Ta det nu lugnt med "skattmasen". Han/hon ansvarar inte för hela myndigheten. Kan inte heller ställas till svars för myndighetens alla feltänk. (För er som läst bloggen innan jag ändrade stavfelen kan jag bara säga att jag har nog sällan skrivit heller med "ä", alltså häller, så idag verkar bli "tvärtomdagen")

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 2 oktober 2009

Svårigheter för personer på obestånd.

Att obestånd nöter ner människor det tror jag de flesta förstår. Vad man kanske inte förstår är exakt vilka "institutioner" som blir onåbara för personer på obestånd.

Jag håller på att sammanställa en lista med exempel på helt vanliga saker som helt vanliga människor ofta använder och tar som självklara men som är otillgängliga för personer på obestånd. Jag efterfrågade fler exempel på vardagliga tjänster och saker som inte personer på obestånd kan använda sig av.

Jag fick många bra exempel. Men så fick jag ett speciellt väl beskrivet (tycker hopplösheten är så närvarande i följande inlägg) klippt från Närverket Fattiga Riddares forum:

Citat:
"Jag vill lägga till några välkända punkter på listan över sånt som gör livet svårare för personer på obestånd: konsekvenserna, dvs att nästan ALLT blir dyrare när man inte är kreditvärdig.

-Som att man i brist på betalningsmöjligheter över internet, nekad betalkort, betalar räkningar över disk med extra avgifter.

-Som att man inte kan handla i vissa "kontantfria" butiker, finns inte många men de vägrar ta emot sedlar faktiskt....

-Inte kan köpa biljetter över nätet, utan måste gå ner till SJ eller Swebus och betala över disk, vilket gör resor mycket dyrare.

-Som att man inte kan betala kontant vid köp på klädkedjornas hemsidor, och då missar alla erbjudanden de har.

-Blir tvungen köpa kontantkort till mobilen och dags-surf i samma stil, vilket kostar mer än fast abonnemang.

-Som att man blir nobbad ICA-kort, och går miste om extrapriserbjudanden...

-Som att bl. a. hemförsäkringen kostar mer, för att man betraktas som en riskgrupp.

-Som att man inte har råd att gå till tandläkaren, och när man väl har så ont att man inte längre klarar sig utan vård så blir det akutbesök, tusenlappar dyrare än regelbunden förebyggande behandling.

-Som att man som arbetslös skuldsatt har svårt att hävda sig vid anställningsintervjuer, när man kommer i gamla kläder, dåliga skor och inte har haft råd att gå till frisören på länge, och sumpar chansen till jobb för att man inte har råd att se representativ ut.

-Som att ens sociala nätverk tunnas ut då man inte kan bjuda på något eller följa med på aktiviteter som kostar, gäller inte minst barn till skuldsatta men drabbar även vuxna. Utan välfungerande nätverk blir man utan möjlighet att byta till sig saker, få ärva kläder efter andras barn, få tips om jobb och extrainkomster, erbjudanden och annat som gör livet lättare (till den som har ska varda givet, det står i bibeln och det är helt sant).

-Som att man tappar självförtrendet och har svårt att träffa en partner, och blir fast i ensamhushållandet vilket i sin tur är en bra bit dyrare än att bo ihop med nån som kan bära sin bit av kostnaderna...

...och så vidare, i all evighet, amen."

Det, bland mycket annat, är konsekvensen för individen. Ett utanförskap som är en konsekvens av att Kronfogden har sitt uppdrag ett uppdrag som går ut på att stötta borgenärskollektivet för annars riskerar borgenärerna sluta låna ut pengar tror man.

Jag citerar igen Riksbankens remissvar (ni vet den statliga bank som fick lov att rädda en radda banker ur en självförvållad spekulationskris) :
"Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker"

Just låntagarnas riskvillighet är kanske inte det första man tänker på i sammanhang med krascher och banker och krediter/kreditförluster... Det är nog mer kreditbeviljarnas riskvillighet som tanken landar på?

Jag avslutar med det sista stycket i vårt debattinlägg på Newsmill.se
"Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på "snabba pengar" samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha."

Glöm inte skriva ut och skicka in kravet på Regeringen att genomföra Insolvensutredningens alla förslag. Det är viktigt att var och en som tycker att även hushållen ska få stöd också hjälper till. Även du som inte idag har skulder kan mycket väl sympatisera med "saken" och skicka in en undertecknad kopia. Du hittar en nedladdningsbar länk här och här.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,