Låna pengar

Googlade "låna pengar". Resultatet var ca 530 000 träffar på 0,08 sekunder. 530 000...

Den första sidan visade på 21 träffar där merparten var inblanco-lån, och man lockade på ett antal ställen om att det var "grönt ljus" även om man hade betalningsanmärkningar. Nu är jag inte direkt någon supporter av systemet med betalningsanmärkningar, inte alls, men när man skriver "grönt ljus" i kombination med låna pengar och betalningsanmärkningar så kan man utgå från att man vänder sig till mer eller mindre redan överskuldsatta eller personer med en skakig ekonomi.

530 000 träffar på 0,08 sekunder. Många är det som står i kö att låna ut pengar. Och att låna ut pengar till personer som har en instabil ekonomi. Vän av ordning bör här fråga sig VARFÖR? Varför vill man låna ut pengar, varför vill SÅ MÅNGA låna ut pengar till en ekonomiskt svag grupp? Vi kan börja med att utesluta välgörenhet. Skuldindustrin är inte en del av välgörenhetsbranschen.

Och om vi då går till alla affärsverksamheters minsta gemensamma nämnare så hamnar vi på lönsamhet. Alla har en förhoppning om att tjäna pengar på sin verksamhet, en del vill tjäna mycket pengar och andra nöjer sig med en mer modest inkomst. Men alla önskar och måste tjäna pengar på det dom gör. Att alla inte gör det är en sak, men alla har förhoppning att försörja sig på sin verksamhet.

Men hur kan det bli lönsamt att låna ut pengar till personer med inte bara svag, utan också mycket svag ekonomi? Vari ligger lönsamhetssvaret i den frågan? ...och då hamnar vi på Kronofogdens uppdrag och Utsökningsbalken igen...

Idag ställer staten inga som helst krav på låne- eller avtalsbeviljaren för att, på lånebiviljarens uppdrag, utsätta sina medborgare för ekonomiska sanktioner. Inga som helst. Inte en stavelse reglerar vad man ska kräva av en lånebeviljare för att sluta upp vid dennes sida mot den enskilda individen. Villkorslöst tar man pengar av den fattige och ger till den rike. Överför drygt 4 miljarder kr för att nämna en siffra.

Hela fenomenet reduceras till, om vi ser det ur ett lönsamhets och företagsekonomiskt persperktiv, kortsiktiga- och långsiktiga vinstmöjligheter.

Lånar du ut 3 000 kronor, tar 375 kr i avgifter, låneansökaren betalar enligt plan så har du på 20 el 30 dagar tjänat 375 kronor. Frid och fröjd. Lönsamhet är lönsamhet och det är en ganska fin lönsamhet, och lönsamhet är vad varje företag strävar efter och"if it works it works". Lånar du ut 3 000 kr, tar 375 kr i avgift, låneansökaren inte kan betala tillbaka kan du lägga på räntor, säg 28 %, fler avgifter, ännu fler avgifter och skicka in till Kronofogden för verkställighet. Då det inte krävs någon motprestation från lånebeviljaren så ställer sig verkställigheten i givakt och trampar i marschtakt raka spåret mot låneansökaren och utsätter denne för statliga, lagstiftade ekonomiska sanktioner. Inte en fråga, inte ett krav på lånebeviljaren. Och så får lånebeviljaren tillbaka sina pengar, visserligen över tid men då i större belopp. Inga 375 kr i vinst utan tusentals kronor, ränta och avgifter ser till att skapa större belopp. Kronofogden driver snällt in.

Och våra politiker, oavsett färg- skriker högt och förorättat om att det är ett oskick, kronofogden suckar och sammanställer skräckstatistik kring dessa lån och alla undrar "Vad ska man göra åt det!?!" för "det är ju förskräckligt" gudbevars.

Ett hett tips är SLUTA DRIVA IN DESSA SKULDER! Ställ krav på borgenären. Idag är Kronofogden inget annat än borgenärslakejer som skyfflar drygt 4 MILJARDER pengar, från sjukskrivna, arbetslösa, pensionerade, skilda och konkursade personer till fordringsägare som sitter och trummar på bordet med fingrarna och tycker DET TAR FÖR LÅÅÅÅNG TID att få in sina pengar. Trummar med vänsterhandens fingrar ska jag lägga till, för högerhanden är fullt upptagen med att bevilja nya krediter till nya kunder.

Skulle staten kliva åt sidan, ungefär som man gör i andra länder, och säga till borgenärerna att "det där är ert problem, kom överens, eller kom inte överens, vad som helst men kom inte till oss och gnäll!" så skulle vi få två direkta vinster. Dels skulle fordringsägare och den skuldsatte antagligen oftare komma överens om en uppgörelse, dels skulle vi få en mer sund kreditgivning.

Idag tar ingen, förutom den som lånar pengar eller tecknar leveransavtal, något ansvar för någonting. Lånebeviljaren har redan i räntesättningen vägt in riskbedömning och kompenserar för att några/någon procent av beviljade lån inte kommer betalas tillbaka. Samtidigt får man ovillkorad hjälp med att kräva in misslyckade krediter. Driva in med kapital, ränta och avgifter, och hjälp av av statliga tjänstemän. Och så undrar många varför, VARFÖR?, det är på det här viset...

Kommer man så långt som att argumentera för att Utsökningsbalken måste ändras får man det gamla vanliga svaret: Ändrar vi ordningen med statligt stöd och uppbackning till långivarna kommer dessa att bli för restriktiva med långivningen och medborgarna för ekonomiskt slarviga. Låt mig igen påminna er alla om att hittills har nog inget lån betalats ut med mindre än att lånebeviljaren gjort en kalkyl och bedömt om det går tjäna pengar på att bevilja ett lån. Tjäna pengar kortsiktigt, eller långsiktigt...

Ändra på Utsökningsbalken och se till att ska staten överhuvudtaget gå in med ekonomiska sanktioner, endast snäppet mildare än frihetsberövande, så ska det vara med inställningen att minska lånebeviljarens FÖRLUST (alltså inte bygga vinster, utan förhindra FÖRLUST) och se till att det skapar minsta möjliga sår hos den som är skyldig pengar. Dvs den sjuke, arbetslöse, konkursade personen...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, SMS-lån, Snabba lån, skulder, utmätning, ekonomiska sanktioner