Svårigheter för personer på obestånd.

Att obestånd nöter ner människor det tror jag de flesta förstår. Vad man kanske inte förstår är exakt vilka "institutioner" som blir onåbara för personer på obestånd.

Jag håller på att sammanställa en lista med exempel på helt vanliga saker som helt vanliga människor ofta använder och tar som självklara men som är otillgängliga för personer på obestånd. Jag efterfrågade fler exempel på vardagliga tjänster och saker som inte personer på obestånd kan använda sig av.

Jag fick många bra exempel. Men så fick jag ett speciellt väl beskrivet (tycker hopplösheten är så närvarande i följande inlägg) klippt från Närverket Fattiga Riddares forum:

Citat:
"Jag vill lägga till några välkända punkter på listan över sånt som gör livet svårare för personer på obestånd: konsekvenserna, dvs att nästan ALLT blir dyrare när man inte är kreditvärdig.

-Som att man i brist på betalningsmöjligheter över internet, nekad betalkort, betalar räkningar över disk med extra avgifter.

-Som att man inte kan handla i vissa "kontantfria" butiker, finns inte många men de vägrar ta emot sedlar faktiskt....

-Inte kan köpa biljetter över nätet, utan måste gå ner till SJ eller Swebus och betala över disk, vilket gör resor mycket dyrare.

-Som att man inte kan betala kontant vid köp på klädkedjornas hemsidor, och då missar alla erbjudanden de har.

-Blir tvungen köpa kontantkort till mobilen och dags-surf i samma stil, vilket kostar mer än fast abonnemang.

-Som att man blir nobbad ICA-kort, och går miste om extrapriserbjudanden...

-Som att bl. a. hemförsäkringen kostar mer, för att man betraktas som en riskgrupp.

-Som att man inte har råd att gå till tandläkaren, och när man väl har så ont att man inte längre klarar sig utan vård så blir det akutbesök, tusenlappar dyrare än regelbunden förebyggande behandling.

-Som att man som arbetslös skuldsatt har svårt att hävda sig vid anställningsintervjuer, när man kommer i gamla kläder, dåliga skor och inte har haft råd att gå till frisören på länge, och sumpar chansen till jobb för att man inte har råd att se representativ ut.

-Som att ens sociala nätverk tunnas ut då man inte kan bjuda på något eller följa med på aktiviteter som kostar, gäller inte minst barn till skuldsatta men drabbar även vuxna. Utan välfungerande nätverk blir man utan möjlighet att byta till sig saker, få ärva kläder efter andras barn, få tips om jobb och extrainkomster, erbjudanden och annat som gör livet lättare (till den som har ska varda givet, det står i bibeln och det är helt sant).

-Som att man tappar självförtrendet och har svårt att träffa en partner, och blir fast i ensamhushållandet vilket i sin tur är en bra bit dyrare än att bo ihop med nån som kan bära sin bit av kostnaderna...

...och så vidare, i all evighet, amen."

Det, bland mycket annat, är konsekvensen för individen. Ett utanförskap som är en konsekvens av att Kronfogden har sitt uppdrag ett uppdrag som går ut på att stötta borgenärskollektivet för annars riskerar borgenärerna sluta låna ut pengar tror man.

Jag citerar igen Riksbankens remissvar (ni vet den statliga bank som fick lov att rädda en radda banker ur en självförvållad spekulationskris) :
"Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker"

Just låntagarnas riskvillighet är kanske inte det första man tänker på i sammanhang med krascher och banker och krediter/kreditförluster... Det är nog mer kreditbeviljarnas riskvillighet som tanken landar på?

Jag avslutar med det sista stycket i vårt debattinlägg på Newsmill.se
"Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på "snabba pengar" samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha."

Glöm inte skriva ut och skicka in kravet på Regeringen att genomföra Insolvensutredningens alla förslag. Det är viktigt att var och en som tycker att även hushållen ska få stöd också hjälper till. Även du som inte idag har skulder kan mycket väl sympatisera med "saken" och skicka in en undertecknad kopia. Du hittar en nedladdningsbar länk här och här.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om insolvensutredninge, skuldsatt, skulder, obestånd, kronofogden, kreditvärdig, ekonomi