Absolut preskription

Detta så laddade ämne. Absolut preskription. Att vara eller inte vara...

Redan 2004 skrev Jan Ertsborn, särskild utredare i Insolvensutredeningen, den här artikeln i tidningen Advokaten. Argumenten talar för sig själva tycker jag. Jag behöver inte upprepa dom.

Bra argument, och kloka. Det gör att det är lätt att bli konspiratorisk och ana en hund begraven då man inte ens seriöst diskuterat frågan. När man så kommer till att samma person som skrev artikeln i princip dödade frågan om absolut preskription i Insolvensutredningen börjar man misstänka att det handlar om en begraven elefant.

Under vårt samtal i februari/mars 2008 sa Ertsborn att han var FÖR absolut preskription men med reservation att 15 år var för lång tid, enligt honom var 10 år mer rimligt. Ett halvår senare begraver han, under rituella former, absolut preskription med sitt betänkande (SoU 2008:82).

Så till absolut preskription.
Absolut preskription betyder att en skuld inte kan drivas av Kronofogden längre än en viss tid. I Finland har man valt 15 år (20 år för kriminella - tror jag).

Jag håller med Ertsborn, eller håller med vad Ertsborn tyckte tidigare eller vad jag ska säga nu när han verkar bytt fot.. 15 år är för lång tid. 10 års absolut preskriptionstid är mer rimligt. Fast det är klart, Finlands 15 år är en kortare tid än Sveriges "för evigt".

Absolut preskription, enligt Finländsk modell, innebär inte att du automatiskt blir skuldfri efter 15 år. Varje skuld har en egen preskriptionstid. Om skuldsättningen fortsätter så följer nya skulder med ny preskriptionstid på gamla. Det innebär fortfarande att en PERSON kan ha utmätning hur länge som helst, det är inte UTMÄTNING för INDIVIDEN som är tidsbegränsad.

Sverige har redan absolut preskription (ungefär som Ertsborn skriver i artikeln). Statliga skulder drivs (i princip) aldrig längre än fem år. Sedan avskrivs dom. Och försvinner. Staten har bestämt sig för att skulder som ska betalas det allmänna "förlåts" individen efter 5 år hos KFM.

Det är A-mål det. E-mål är en annan femma. E-mål är mål där privata intressen får pengarna Kronofogden tvingar av dig. Alltså exempelvis Telia, Trafikförsäkringsföreningen, ICA, Den Stora eller den lilla Banken, skulder till privatpersoner, företag av olika sort o.s.v. De skulderna lever hur länge som helst. Och kan ligga för utmätning hur länge som helst. I fjol transfererade Kronofogden 2 310 miljoner (2,3 miljarder) pengar till privata intressen. Totalt har svenska folket skulder hos Kronofogden motsvarande 62,2 miljarder. Så man kan förstå att borgenärskollektivet bjuder hårt motstånd till bl.a. absolut preskription. 62,2 miljarder är en nätt summa väl värd att fightas för tänker jag.

Tack vare att skulder (i princip) aldrig dör så har det vuxit upp en stor, fin och blomstrande industri runt skulder. En skuldindustri. Man köper och säljer fordringar mellan olika företag och turas om att, likt ole dole doff, in i evigheten dränera pengar ur gäldenären. Det finns ett ord för den som år ut och år in agerar blodpåse åt skuldindustrin. Evighetsgäldenär. En som blir kvar i utmätningssystemet för evigt. Ett gälderi för evigt. Evighetsgälderi. Låter inte så himla vackert för ett modernt samhälle?

Men varför inför man då inte absolut preskription i Sverige? Ja säg det... Vi kan bara gissa. Ur "makten" får man bara ord, som vanligt, inga svar. Vi kan gissa att man har bestämt sig för att svenska folket inte själva klarar upprätthålla "en god betalningsmoral" (se målbeskrivningen, sid 8) utan statlig piska. Medborgarna, dvs du, måste fösas åt rätt håll betalningsmoraliskt sett. Undrar hur man klarar sig i typ alla övriga västerländska länder? En annan anledning kan vara att "kredit- och avtalsmarknaden" lyckats skrämma hela justitie- och finansdepartementet till att tro att om inte staten fortsätter ställa sig, i givakt, bredvid borgenärerna så kommer kreditmarknaden att upphöra med sina krediter. Det är konstigt (?) hur alla de som arbetar nära kreditbeviljarna tycker illa om förändringar som underlättar för gäldenären, exempelvis Riksbanken.

(här ska jag *viska* något till dig, jag personligen tror vi har den här ordningen för att Judep och Finans tycker det är roligare vara polare med "kredit och avtalsmarknaden" än med dig du fattiga gäldenär, pöbeln smäller inte lika högt...)

Vi skriver i vårt remissvar till Insolvensutredningens "Vägen tillbaka för överskuldsatta" ang. absolut preskription
"Vi tror i motsats till utredaren att en absolut preskription är inte bara önskvärt utan också nödvändigt. Vi anser att en absolut preskription på ex 10 år bör införas. Har man inte, under 10 år, lyckats driva in en fordran, är det inte orimligt att anta att chansen till fullständig betalning under återstoden av gäldenärens livstid är liten eller obefintlig.

En absolut preskription skulle kanske inte göra gäldenären skuldfri då skuldsättning ofta fortsätter även efter en person blivit föremål för utmätning. Den skuldsättningen handlar ofta om rena överlevnadsskulder, såsom elräkningar, uppvärmningskostnader, telefonavgifter, dagisavgifter m.m. Det är alltså sällan fråga om ren konsumtion utan det handlar till större delen om att tillgodose grundläggande behov.

Den största förändringen en absolut preskription skulle medföra är att stärka gäldenärens roll gentemot borgenären. Det skulle antagligen öppna upp borgenärens förhandlingsvilja gentemot gäldenären och möjliggöra fler frivilliga överenskommelser och ackord. Fördelarna med absolut preskription anser vi vida överstiger nackdelarna. Fördelarna är en mer restriktiv kreditmarknad (det behövs en rejäl sanering), samt att man undviker nyrekrytering av individer som lever hela sitt liv som skuldsatt/överskuldsatt.

Idag saknas medel för gäldenärerna att få till uppgörelser, det bygger helt och hållet på fordringsägarens goda vilja, eftersom de har en försäkring i ryggen som inget kan mäta sig med, KFMs verkställighet och utsökningsbalken. Försäkringen täcks med skattemedel och självrisken läggs på den totala skulden för gäldenären. En ordning som saknar motsvarighet."

Vi tror alltså att den största vinsten av att införa absolut preskription skulle vara att borgenärerna skulle bli mer villiga att hitta lösningar tillsammans med gäldenären. Om man vet att man inte kan använda personer som mjölkkor hur länge som helst så skulle man troligtvis bli mer villig att förhandla.

En gäldenär som inte ser något slut på skuldeländet blir sjuk och nedgången. Att behöva fråga "sin personliga kronofogde" om lov för att få nya glasögon (för att nu nämna något) har inte en stärkande effekt på människor. Utmätning är en bakbunden och hopplös situation för vem som helst att hamna i. Med en bättre dialog mellan gäldenär och borgenär skulle den situationen förändras. Absolut preskription skulle öka incitamentet för borgenären att föra en dialog. Tror vi. Det trodde tydligen Ertsborn också tills han kompromissade bort hela frågan.

Som vi har informerat om tidigare så är vi 8 bloggar som idag skriver om absolut preskription. De andra bloggarna är skuldsatt, obeståndsbloggen, Noll Koll, Villerider, Affesblogg, Ljuramannen, systembloggen. Ny blogg som kom in på flangern: Dwight Welcome!

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om absolut preskription, skulder, skuldsatt, kronofogden, Ertsborn, utmätning, evighetsgäldenär