onsdag 30 september 2009

Kuriosa

För dig som följer eller sporadiskt läser bloggen kan vi berätta att vi har läsare i hela Europa och faktiskt så långt bort som i Nya Zeeland! :-)

Följ länken "whos amung us" så ser du var läsarna under det senaste dygnet suttit och läst. Alltså som kopplat upp sig mot bloggen de senaste 24 timmarna.

Och till dig som bor utomlands: jag antar att en hel del av er kan ha stuckit från Sverige pga utmätningseländet. Och det kan jag tycka vara klokt av er! INGET land är sämre än Sverige på Gäldenärskunskap och insikt och frånvaro av stöd. Så, hejja på oss, whereever you are, så ska vi göra det vi kan för att väcka frågan till liv, försöka få en bättre kunskapsinsikt hos de som beslutar och bättre villkor för de som så väl behöver!

Ha en bra dag! Det är uppmuntrande att se att över hela Europa, i sydostasien, i Amerika och så då Nya Zeeland sitter människor som intresserar sig för vad som händer här, i Sverige, i obeståndsfrågan!

Du som inte bor i Sverige får hemskt gärna skriva en rad till mig. Med människor på så många platser kan vi snabbt få ihop en jämförelse med hur utmätning ser ut i det land just du bor/vistas i. För, som sagt, inget land är sämre än Sverige. Inte vad gäller utmätning. Heller... Din kunskap kan mycket väl spela stor roll!

ulrika.ring@insolvensstockholm.se

edit: ja naturligtvis får även du som bor i Sverige skriva till mig! :-)

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

Företagare igen.

Ja dessa myndigheter...

Jag tycker att det här med att vara företrädare för en myndighet borde vara något fint. Det är på något sätt som att vara en Agent Bond, en 007 i samhällets tjänst. Man ser till att samhällssystemen fungerar för den som behöver det, medborgaren.

Men så är det förstås inte. Det är ett lotteri. Hursomhelst. Jag hjälper en företagare med det mycket krångliga förfarandet att få en betalningsanmärkning struken. Det är inte det lättaste...

Lagstiftarna (tjänstemännen på justitiedepartementet) insåg för något år sedan att personer måste ha möjlighet att få rättelse om en betalningsanmärkning är fel (den korrekta termen är sekretess av betalningshistorik el. något annat lika svårbegripligt), och då la man till en liten paragraf till en redan stor och svår lag, man la till ordet "missvisande". Det är så krångligt så jag reder inte ut att förklara det hela här. Men så är det i alla fall. Om en registrering i KFMs register kan bevisas vara missvisande ska man beviljas sekretess, beviljas du sekretess kommer upplysningsföretagen (de som omvandlar registeranteckningar till betalningsanmärkningar) att ta bort betalningsanmärkningen. *pust*

Det visade sig inte vara det enklaste. Jag hjälper en företagare med det oändligt besvärliga arbetet med att få en betalningsanmärkning borttagen. Eller då få sekretess på historiken för att upplysningsföretagen ska ta bort betalningsanmärkningen... Hjälper kanske är att ta i, han reder sig bra själv, utan jag mer utgör någon form av akutterapeut då han efter varje kontakt med Kronofogden (de är dom som beviljar/avslår sekretessansökan) behöver få prata och rasa av sig för att inte bli skvatt galen.

Så pratade jag med honom igen i förrgår. Då hade han blivit uppringd av UC i något säljsyfte. Han frågade varför dom ville ha honom till kund då han hade två betalningsanmärkningar. Personen på UC tog då upp hans lilla sammanställning på datorn, gick igenom och ändrade så hans "creditscoring" - som det så vackert heter, från en siffra till en bättre. Företagaren undrade naturligtvis varför, inget hade förändrats, och så kom det igen:
"Det här är inte som riktiga betalningsanmärkningar (läs leveransskulder) det här är skattemyndigheten och det går inte riktigt att bedöma på samma sätt..."

Dvs betalningsanmärkningar som uppkommit via skattemyndigheten kan lika väl vara ett resultat av SKMs verksamhet som ett resultat av företagarens verksamhet. Osäkerheten inför vad restföring av skatt påvisar gör att man behandlar en sådan restföring som en mildare form av betalningsanmärkning... Och så fick företagaren sin creditscoring höjd...

Det är så man får hjärnblödning igen...

Så har det då anlänt lite ny statistik från Kronofogden och statistiken gäller från januari till augusti i år, samt jämfört med samma tidpunkt förra året.

Inkomna A-mål (dvs statliga skulder) 1 220 015. En ökning med 4,1%
Inkomna E-mål (dvs inkassobolag mfl) 409 052. Ökning med 17,7%

Inkomna gäldenärer 155 022. Ökning med 5%
Pågående gäldenärer 488 699. En ökning med 3,1%

Inkomna skuldsaneringsärenden: 4 222, plus 2,4%
Pågående skuldsaneringsärenden: 2539, minus 7,7%
Inkomna omprövningar 826, +66,9%

Beslutade konkurser 5 384 en ökning med 32,8%
Pågående konkurser: 10 083, plus 17,3


Det är glatt och trevligt och det gör så gott att se att Riksbanken ställer upp även för svenska hushåll och inte bara för att bankerna ska få dela ut fina rara bonusar! Anspelar jag på inlägget just nedan detta :-)

ett annat bra läsvärt blogginlägg enligt mig. Villerider!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 29 september 2009

Vem står för vad?

Bankerna gör som dom vill. Det är ursäkter hit och det är ursäkter dit. Div suspekta penningtransaktioner från banken till privatpersoner ursäktas med "det är andra konton", "vi måste för att behålla personalen" det är olika transaktioner och planeringar och förklaringar och undanflykter.

Det är omstruktureringar av Riksbankens fördelaktiga "nödlån" till gamla krediter för att bankerna ska öka sina vinster(DN pappersupplagan lör 29 sept, ekonomidelen "Bankernas klipp"). Det är bonus för flera miljarder som betalas ut, miljarder som vida överstiger behovet av "nödlån" när man spekulerat i tokbelopp på marknader som vem som helst som varit i ex. Baltikum kunnat se, även utan ekonomisk skolning, skulle gå åt pipan. Det har aldrig funnits något att investera i! Husen i Baltikum fungerar som bostäder, men som investeringsobjekt? Vem i hela friden kläckte det obefruktade ägget? Har dom inte ÖGON att se med??

Det är spekulationslån på amerikanska bostadsmarknaden.

Det är helt enkelt dumheter! Och för att friska upp minnet kan vi igen dra upp att Carnegie fick låna 5 miljarder kronor för man spekulerat sig panka! Konkursmässiga! Det ryktas ihärdigt om - från restaurangbranschen - att när Carnegie fick sitt första miljardlån firade man för en ansenlig summa pengar på en bättre, exklusiv (läs dyr) och namnkunnig restaurant i Stockholm. FIRADES!!!

Så kommer vi till hushållen och deras tillkortakommanden i "krisen". Hushållen har problem. Kan inte hushållen betala, pga arbetslöshet, sjukdom eller konkurs, så finns det ingen bank, varken Riksbank eller "vanlig bank" att vända sig till för att få fördelaktiga lån så man kan täcka sina nödvändiga utgifter. Ni vet, såna där saker som hyra, el, csn, underhåll... När hushållen inte klarar sin ekonomi så finns det endast nya hajjar som väntar längre ut i vattnet: SMS-låneföretagen. De lån som många vet att de inte borde ansöka om men som många därtill är nödd och tvugna... Inget stöd. Ingenting. Bara nya hungrigare och mindre nogräknade hajjar som vill ha en del av obeståndskakan när väl KFM vandrar in med sina långtgående ekonomiska sanktioner.

Hushållen behöver hjälp. Vi ska titta på vad riksbanken uttryckte när Insolvensutredningen hade sin SoU klar.
"Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker."

Fint va! Riksbanken lånar ut pengar för att stötta de banker som spekulerar sig bankrupta. Visserligen med en bekymrad rynka i pannan men ändå... Rynka eller inte, just nu går skattepengar till fel ändamål. Hushållen sitter kvar med sina problem. Bankerna delar ut bonusar...

Hushållen får inte stöd för man anser att då kan kreditansökningarna skjuta hej vilt åt alla håll och svensken i gemen kommer att kollapsa i sin betalningsmoral. Kreditbeviljarna - som redan skjuter hej vilt åt alla håll - får stöd som dom använder till att finansiera bonusar med... Jag vet inte men känns det inte FEL?

Bra läsvärt blogginlägg.
artikel på newsmill om överskuldsättning, Riksbanken och Insolvensutredningen.

Artikel på second-opinion.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 27 september 2009

Newsmill

En artikel vi publicerat på Newsmill.se
Länk.

Länken har krånglat ibland. Gå då in på Newsmill.se och på första sidan som artikel typ 10 ligger den.

Vi vill också uppmana fler att skriva på Newsmill. Du kan läsa om sajten här. Länk. Det finns många med skuldproblematik som har en bra historia att berätta, otäcka erfarenheter att dela med sig av och ett bra språk för att göra det. Nu när det finns ett debattämne så är det bara in och skriv! Det kanske känns lite läskigt från början men det är det här vi ska ha internet till. Att höras. Att synas. Som alla vet så finns det ingen som helst vettig rapportering från vanliga media i ämnet. Gör ditt. Berätta det du vet. Beskriv hur det känns. Dela med dig av de problem du har. Skriv. Uppmärksamma. Kräv att få tillbaka ditt liv.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

lördag 26 september 2009

Kravet på regeringen att genomföra Insolvensutredningens förslag

...ligger nu ute på hemsidan.
www.insolvensstockholm.se Länk. Där kan du ladda ner den, skriva ut, skriva under och skicka in.

//Ulrika Ring

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 25 september 2009

Ang skrivelsen

Nu har vi skickat in Insolvens Stockholms skrivelse till justitie och finansministern. (se inlägget nedan). Här på bloggen är den något modifierad, det fattas några statistikuppgifter då det blev för krångligt att konvertera. Dessa finns dock i orginaldokumentet.

Den kommer finnas tillgänglig för nedladdning så att vem som helst som vill kan skriva ut och skicka in. Återkommer med information om var.

Du får ändra, lägga till och ta bort precis som du vill MEN om du ändrar måste du ta bort vårt sidhuvud och sidfot då vi inte som organisation kan stå bakom dina personliga ändringar.

Vill du ha skrivelsen som fil direkt i datorn skickar du ett mail till
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Och så till det viktigaste SKICKA IN! Ju fler som skickar in desto starkare framstår gäldenärskollektivet som. SKICKA IN med eller utan ändringar men SKICKA IN...

//Ulrika Ring
insolvens stockholm

Till Ask och Borg

ang Insolvensutredningens förslag till förändringar i skuldsaneringslagen
Vi kräver att Regeringen genomför alla Insolvensutredningens förslag.

I april 2007 tillsatte regeringen en Insolvensutredning. I september 2008 presenterade utredningen SoU 2008:82 ”Vägen tillbaka för överskuldsatta”. Enligt utredningen ansågs 3 förändringar nödvändiga. Man föreslog att kravet på kvalificerad insolvens skulle förändras, att synen på skuldernas ålder skulle förändras och att skuldsaneringsperioden kortas från 5 till 3 år. Målsättningen var att en ny skuldsaneringslag skulle träda i kraft den 1 jan 2010.

Utmätning är ett virrvarr av juridiskt avancerade processer som allmänheten utan specialkompetens har svårt att förstå och förhålla sig till, men likväl ett regelverk som har långtgående konsekvenser för den enskilde och ett regelverk som lätt blir förödande för individen om han/hon inte har adekvat juridisk kunskap. Detta, kombinerat med att Utsökningsbalken (UB) inte är en lag anpassad till moderna förhållanden, är en av många anledningar till att många har svårt att ta sig ur sitt obestånd.

Samhället har i viss mån uppmärksammat överskuldsättning/evighetsgäldenärer som ett problem. För att erbjuda en väg tillbaka finns en möjlighet att bryta obeståndsspiralen genom skuldsanering. Skuldsanering har, trots intention och ambition, hittills inte haft önskvärd effekt. I förhållande till problemets storlek har alltför få ansökt och beviljats skuldsanering. Man har tidigare försökt förändra lagstiftningen men hittills inte lyckats uppfylla målet. Med tanke på resultatet får man nog anse skuldsanering hittills vara ett misslyckande. Inte för de enskilda individer som beviljats skuldsanering, ca 90 % avslutar sin skuldsanering som skuldfri, men för samhället har det inte haft någon större effekt.

Resultatet av Insolvensutredningen lämnades efter nästan 1,5 års utredningstid över till justitieminister Beatrice Ask. Målsättningen var att slutsatserna skulle träda i kraft 1 jan 2010. Efter överlämnandet startade justitiedepartementet sin beredning. Under beredningstiden har datum för ändringarna flyttats från målsättning till ”någon gång, något senare”. Och motståndet mot insolvensutredningens förslag förefaller ha vunnit terräng. Gäldenärskollektivet, i stort behov av samhällets stöd, hålls fortsatt utanför processen och informeras knapphändigt, om ens alls, om de interna diskussionerna. Hela processen upplevs föras ”över huvudet” på gäldenärskollektivet. Detta till skillnad från borgenärskollektivet som erbjudits delta med flera representanter i utredningen.

2002 fick KoV uppdraget av dåvarande regering att utreda överskuldsättning och föreslå åtgärdsförslag. Resultatet redovisades den 1 juli 2003 i ett PM (KoV PM 2003:04). KoV beskriver näringsidkare som en grupp som riskerar hamna i ett ekonomiskt tillkortakommande och man kommer fram till att arbetslöshet, sjukdom och separationer, dvs anledningar till kraftigt minskade hushållsinkomster, är vanliga ingångar till obeståndsproblematik. Man använde föregångslandet Finland som exempel och beskrev Finlands mer genomtänkta, mer effektiva och mer lösningsfokuserade system för ekonomisk rehabilitering. KoV lämnade sitt förslag till åtgärder. Inget har genomförts, eller ens diskuterats seriöst.

2008 presenterade Kronofogden en rapport, ”Alla vill göra rätt för sig”, om överskuldsättning, skuldfällor och obestånd. Kronofogden, verkställande för både utmätning och skuldsanering, får anses vara samhällets officiella experter inom området obeståndsproblematik m.m. Kronofogden arbetar direkt mot just de personer och den verklighet som utredning på utredning utrett och utrett i syfte att skapa en skuldsaneringslag som klarar möta samhällets krav och individens behov.

I rapporten ”Alla vill göra rätt för sig” var Kronofogdens ansats att analysera och förklara fenomenet överskuldsättning/evighetsgäldenärer. Problemet studerades noggrant och man sökte svar på varför ett stort antal gäldenärer ”för alltid” blir kvar inom utmätningssystemet. Vilka var ingångarna, konsekvenserna för samhället och individen och vad behöver lagstiftarna åtgärda för att problemet ska finna sin lösning? KFM använde inte bara Finland som jämförelseland utan även USA, Storbritannien m.fl. Resultatet var inte klädsamt för Sverige eller den ”svenska utmätningsmodellen”. (se KFM rapport 2008:1)

Gäldenärskollektivet ser KoVs PM, Kronofogdens rapport och insolvensutredningens förslag som mycket pålästa och verklighetsförankrade. Vi vill ändå klargöra att vi tycker det är tråkigt att insolvensutredningen inte vågat gå lika långt i sin utredning som KoV och Kronofogden klarat göra. Insolvensutredningen har backat på viktiga initiativ nödvändiga för att seriöst angripa och råda bot på problemet. Några sådana insatser är absolut preskription, att kapital ska betalas före ränta m.m. m.m. (hänvisar till Insolvens Stockholms remissvar samt Eugén Palmér och Charlotte Carrborgs särskilda yttrande.) Det är beklagligt. Men inom skuldsaneringsinstitutet delar vi, liksom många andra, utredningens slutsatser.

Att gäldenärskollektivet välkomnar förslagen är lika naturligt som att borgenärerna motsätter sig det (se det särskilda yttrandet från Marie Holmberg Luning och Charlotte Strandberg). Det som dock skiljer gäldenärskollektivets incitament till ställningstagande från borgenärkollektivets dito är att gäldenärskollektivet är i desperat behov av hjälp i ett hopplöst system, borgenärskollektivet vill behålla sina vinster.

Skuldsaneringsstatistik från 2008. (KFM Skusan):

- 6 528 ansökningar.
- 6 521 beslut fattades och 3 678 beviljades skuldsanering (ca 56%).
- Ca 28% av beviljade skuldsaneringar var sk. nollbud.
- Hälften ska betala max 10% av total skuldbörda. Hälften betalar mer än 10 %.

Skuldbörda för beviljade skuldsaneringar 2008

- 13% hade max 200 000 i skuld
- 33% hade mellan 200 000 och 500 000 i skuld
- 26% mellan 500 000 och 1 mkr
- 28% hade över 1 mkr i total skuld

Dessa siffror ska ställas i proportion till antalet gäldenärer i Kronofogdens register. Den 11 sept 2009 fanns 486 568 personer registrerade med skulder hos Kronofogden.

År 2007 hade 42 % av de som beviljades skuldsanering någon form av sjukersättning. Motsvarande siffra för 2008 finns inte. Men det är troligt att det ligger på ungefär samma nivå.

Ur statistiken kan vi utläsa att gäldenärer med utmätning får små ekonomisk marginaler, blir utarmade i resurser och har ett högt sjuktal.

För att belysa problemet ur borgenärsperspektiv använder vi Kronofogdens egna siffror. Under 2008 transfererade Kronofogden 4 155 miljoner kr från gäldenärer till borgenärer. Den siffran lämnar en bra förklaring till varför borgenärer så starkt motsätter sig förändringar som innebär lättnader för överskuldsatta. Drygt 4 miljarder kr är ett motiv så gott som något till att bjuda starkt motstånd.

Mer statistik. Av 4 155 miljoner kr gick 1 845 miljoner till staten (A-mål) och 2 310 miljoner transfererades till privata intressen, (E-mål).

Utsökningsbalken och obestånd har utvecklats till en bas för en skuldindustri som via Kronofogden exploaterar och trasar sönder gäldenärer. För att visa på verkligheten lämnar vi några exempel.

1987 köpte en kvinna brädor för att bygga en enkel vedbod. Kostnaden för brädorna var 852 kr. Pga plötsliga och olyckliga personliga omständigheter kunde inte kvinnan betala räkningen. Fram till juni 2009 hade 5 olika inkassobolag, via löneutmätning, tjänat sammanlagt 9 804 kr på brädorna. Under våren 2009 hade kvinnan fortfarande en skuld på 6 111 kr för samma brädor. Totalt har hon debiterats 15 915 kr för brädor värda 852 kr. Av dessa 15 915 kr har brädförsäljaren (producent, förädlare och mervärdesskapare) tjänat totalt 0 kr. Avkastningen, nära 100 % / år, får anses vara en strålande siffra och står i princip oöverträffad i utdelning.

1987 inköptes en videokamera för 6 699 kr på avbetalning av en familj med två stadiga inkomster. Kameran avbetalades enligt avtal med 2400 kr. Paret skilde sig. Idag har kameran förutom 2 400 kr inbringat 12 127 kr till 4 inkassobolag. Kvarvarande skuld hos Kronofogden 32 567 kr.

1988 ansökte en person om ett Finaxlån på 25 000 kr. Allvarlig sjukdom inträffade och lånet blev endast återbetalat med 2 000 kr. Via utmätning på sjuklön har skulden idag genom Kronofogden och Utsökningsbalken inbringar fordringsägaren drygt 27 000 kronor. Kvarvarande skuld Kronofogden ska driva in är drygt 127 000 kr.

Regeringar har gång efter annan efterfrågat kunskap och åtgärdsförslag från experter på området, vid tillfälle efter tillfälle fått samstämmiga svar, men ingen regering har hittills vågat eller velat följa råden eller uppmaningarna. Varför? Vad väntar man på?

Ett i diskussionen ständigt återkommande argument är att gäldenärer är okunniga om ekonomi, att allmänheten för vidlyftigt ”tar krediter” och för lättvindigt tecknar avtal. Det är som att man trots tillgång till faktabaserad kunskap ändå väljer TV-programmet ”lyxfällan” som referens.

Ska vi då titta närmare på ”kreditmarknadsargumentet”, dvs att med mindre tung statlig uppbackning av borgenärer kommer kreditbeviljare att bli mer restriktiva i sitt beviljande av krediter vilket kommer att påverka samhället negativt. Men stämmer det verkligen? Är det verkligen på gäldenärernas initiativ som kreditmarknaden utvecklats till vad den är idag? Vi tror inte det, vi tror däremot att försäljare och leverantörer själva vill ha en stor andel köpare som betalar via kredit. Vi tror att kreditsamhället som det ser ut idag till stor del är en produkt av kreditbeviljarnas målmedvetna arbete.

Om vi tittar på konsumentkrediter av typen ”ta hem nu betala senare” så behöver man ingen specialkompetens för att konstatera att den utvecklingen är ett resultat av köpmännens önskan. Man har lockat och pockat och erbjudit det ena bättre kreditalternativet efter det andra, allt för att styra över kontanthantering till bl.a. kreditköp. Kontanthantering är kostsam och utsätter både verksamhet och personal för ökad risk. Krediter marknadsförs aggressivt till höger och vänster och köpmännen tjänar inte sällan sina pengar på just krediterna. Idag är produktmarginalerna så pressade att krediterna inte sällan utgör själva vinsten. Att några procent av kreditansökarna fallerar i betalning har man redan vid planeringsstadiet tagit hänsyn till och kompenserat för.

I skenet av detta blir ex. Riksbankens remissyttrande till Insolvensutredningens analys av situationen för överskuldsatta/evighetsgälderi fullständigt obegriplig.

Riksbanken är tveksam till de föreslagna förändringarna av skuldsaneringslagen. En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen. En sänkning av betalningsplanens löptid riskerar dessutom försämra kreditvillkoren för samtliga låntagare. Utredningen belyser inte tydligt om förslagets fördelar överväger dess risker.”

Om vi bortser från särintressena (borgenärer och gäldenärer) så kvarstår Kronofogdens och KoVs utvärderingar. Mot Kronofogdens och KoVs kunskap står då Riksbanken ”uppfattningar” med ord som ”tveksam”, ”riskerar” och ”belyser inte tydligt”. Det är svårt att tro att Riksbanken använt kunskap som bas för sitt yttrande, det är svårt att se att Riksbanken läst exempelvis den verkställande myndighetens rapport och det är svårt att inte se Riksbankens yttrande som ett uttryck för okunskap och fördomar. Hade man satt sig ner och studerat fakta för att nå insikt hade man med all sannolikhet kommit med ett annat yttrande. Det kan inte vara rimligt att Riksbanken har någon specialkunskap eller insikt om obestånd som inte överträffas av den verkställande myndigheten Kronofogden?

Kunskapsorganisationer ansluter sig till Insolvensutredningens förslag till åtgärder. Gäldenärskollektivet ställer sig positiva, borgenärskollektivet negativa. Ändå drar beredningen ut på tiden och vi får indikationer på att man ”tycker” och ”anser” att det är svårt att underlätta för överskuldsatta i en lågkonjunktur. Vår reflektion är att det inte verkade gå något vidare värst bra att underlätta i högkonjunktur heller. Borgenärsmotståndet har nu fått så stor genomslagskraft att man vill diskvalificera delar av Insolvensutredningens arbete och på departementsnivå förändra den särskilda utredarens analys och slutsatser, en utredning uppbackad av expertgruppen – med undantag av 2 borgenärsföreträdare med starka vinstintressen.

Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på ”snabba pengar” samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha.

Vi har ställt följande frågor till Insolvensutredningen och ställer dom nu vidare till regeringen:

Vilka instanser/organisationer har erbjudits delta i Insolvensutredningens expertgrupp?

Hur motiverar regeringen att ingen gäldenärsrepresentant ingick i expertgruppen?

Hur ser Regeringen på 3-årsplanen?

Vilken instans bjuder så starkt motstånd mot Insolvensutredningens förslag att det idag framstår som svårt att genomföra i sin helhet och vilka är argumenten?

Varför och på vilket initiativ har man skjutit på genomförandet av förändringarna?

Var i ärendekedjan ligger Insolvensutredningen idag?

//Ulrika Ring

Pingat på intressant.se och Twingly

Länk till Kent Persson.

torsdag 17 september 2009

Insolvensutredningen har hört av sig.

Skrivelsen vi ställt till Insolvensutredningen har börjat "höra av sig". Idag fick jag mail från Jan Ertsborn (fp) där han informerar att Insolvensutredningens förslag stöttas av alla i utredningen och expertgruppen, med undantag av Svensk Inkasso och Bankföreningen. Det var väl iofs inga nyheter med tanke på det särskilda yttrandet som den delen av borgenärsrepresentanterna lämnade in.

Hursomhelst. Insolvensutredningens förslag ligger kvar. Inklusive förkortad skuldsaneringstid. Det är inte där motståndet ligger, vilket vi egentligen inte trodde heller. Eftersom insolvensutredningen lämnat ifrån sig en färdig rapport ligger det nu hos regeringen. Beatrice Ask är Justitidepartementets chef -ansvarig för skuldsaneringslagen- och Anders Borg är Finansdepartementets chef - ansvarig för de olika statliga myndigheter som skrivit rena fantasiargument (beställningsjobb från deras kära Bankbebisar?) som remissvar till insolvensutredningen.

Det kommer alltså bli en ny skrivelse till Borg och Ask. Jag kommer lägga ut den bland annat här. Vill du ha en kopia för att skicka iväg kan du maila mig ulrika.ring@insolvensstockholm.se så skickar jag den via mail till dig eller vänta på information om var du kan ladda ner den. När den är klar kommer den distribueras till alla som vill ha den.

Till alla som skickat in den första protesten till Insolvensutredningen: Jag har bett Ertsborn att vidarebefordra alla dessa till Beatrice Ask och Anders Borg.

Häng med. Nu ser vi till att visa att vi inte tänker låta de stora och starka vinna. Även den lilla och svaga har möjlighet att i mängd bli stor. Som vanligt är helheten större än delarna. :-)

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

onsdag 16 september 2009

Så fungerar det!

En barn, 12 år gammal, sitter vid en dator. På något sätt lyckas den lilla människan teckna ett abonnemang på en tidningsprenumeration.

Ett 12-årigt barn behöver målsmans underskrift för att få ingå avtal. Denna 12-åring hade inte målsmans godkännande för sitt avtal.

Efter 2 år kommer ett krav till målsman. Utfärdat av Alektum Inkasso. Där man kräver betalning för 12 åringens prenumeration, en prenumeration som fortfarande inte godkänts av någon annan än den 12-åriga personen.

Då 12-åringens målsmän känner till att 12-åringar inte får teckna avtal så rings det ett samtal till Alektum Inkasso. Man upplyser om att man minsann inte ska betala någonting innan det är påvisat att någon målsman godkänt avtalet.

Fortsättningen på ärendet hade blivit, om inte målsman/den unga vuxna själv protesterat, att Alektum Inkasso när 12-åringen fyllt 18 upplyst om skulden. Och när så 18-åringen inte klarat betala räkningen, kryddad med inkassokostnad och upplupen ränta, hade Alektum Inkasso kunnat lämna ärendet till den statliga myndigheten Kronofogden för att få ärendet verkställt och indrivet. Samt en liten extra kostnad, lagd till redan tillagda kostnader, på 600 kronor. Och den 12-åriga avtalsskrivaren hade som myndig fått en betalningsanmärkning.

Kronofogden hade, utan att fråga en endaste fråga, hjälpt Alektum Inkasso att få betalt. Inklusive kostnader och allt. Så att Alektum Inkasso kunnat behålla en del av pengarna själva och överföra en del till det företag (tidningsförlaget) som utan att blinka godkänt att ingå, trots att man inte får enligt lag, ett avtal med en 12-åring. Men ärendet hade inte godkänts för verkställighet innan domstolarna i sin tur godkänt ärendet via utslag/dom.

Till alla "målsmän" som får vänliga och sympatiskt skrivna brev om barnens skulder:
Kontakta. Begär underlag om barnet varit under 16-år när avtalet ingicks. Underlaget ska bestå av ett papper där målsman godkänner att barnet får handla/ingå avtal. Finns inget sådant papper ska ärendet avskrivas och inte betalas. Och ärendet ska anmälas till Datainspektionen.

Vet du att ditt barn har skulder? Låter det krångligt? Kontakta oss för hjälp/information. info@insolvensstockholm.se

så fungerar det. vem som helst kan skicka in vad skuld som helst till vem som helst. Kronfogdemyndigheten FÅR inte fråga om skulden finns eller undersöka om den ska drivas in förrän gäldenären ber om det. Alltså FÅR inte undersöka skulden. SKA försätta människor i fattigdom och FÅR inte fråga om det verkligen stämmer. Visst är det gulligt!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 13 september 2009

Bloggen

Tänkte lämna lite statistik till er som läser här.

Mellan den 13 aug och 12 sept har
1 201 personer läst bloggen.
De har i genomsnitt läst 2,8 sidor och stannat i 6 min och 30 sekunder.
768 personer har varit nya besökare och 433 är återkommande. Det är fortfarande endast en liiiten, liiiten del av alla skuldsatta, av inkassobolagen långtidsbevakade och de som finns i Kronofogdens register, men det ökar varje vecka. Fler hittar hit och fler av de som hittar hit återkommer också.

Igår fick jag mail från Kronofogden. Den 13 aug var det 486 568 gäldenärer i deras register. Så 433 är inte många men det kan bli fler...

Största "feedern" är Google, då man mest frekvent sökt på "skuldsanering" i olika former. Därefter är det utmätning, normalbelopp och själva föreningen man sökt på.

Om alla ni som läser här skriver ut protestskrivelsen har vi möjlighet att få in ett STORT antal besvikna protester. Du laddar ner den, garanterat virusfri här. Länk.

Du är välkommen att ändra, förändra, plocka bort eller lägga till, allt efter tycke och smak. Det viktiga är att du skickar in och visar att du protesterar mot att man just nu inte vill följa insolvensutredningens rekommendationer, utan låta skuldsanering fortsatt löpa över 5 år.

Vill du hellre ha skrivelsen som fil och med vårt (Insolvens Stockholms) brevhuvud/fot så skickar du ett mail. info@insolvensstockholm.se så får du den direkt i brevlådan. Men igen visa att du inte tänker låta 3-års förslaget gå i stöpet utan protest!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly.

lördag 12 september 2009

3-år skuldsanering

Får idagsläget anses som "inte gå igenom". Dvs att de andra två förändringarna "klarar" sig men inte 3-årplanen. Vi tycker inte att det är rätt. Följande skrivelse kommer vi att skicka in till Insolvensutredningen och uppmanar fler att göra likadant! PROTESTERA! Det kommer att ligga nedladdningsbart så att fler kan skriva under och skicka in. Vill du ha det nu skickar du mail till info@insolvensstockholm.se så får du det som bifogad fil.

Ang. SoU 2008:82, vägen tillbaka för överskuldsatta.

Vi vill inte att man slopar någon av Insolvensutredningens föreslagna förändringar i skuldsaneringslagen!

Den 24 september 2008 presenterade Jan Ertsborn, insolvensutredningens uppfattning om nödvändiga åtgärder inom skuldsaneringsinstitutet. Enligt den särskilda utredaren ansågs 3 förändringar nödvändiga. Man föreslog att kravet på kvalificerat insolvent skulle förändras, att synen på skuldernas ålder skulle förändras och att skuldsaneringsperioden kortas från 5 till 3 år. Målsättningen var att en ny skuldsaneringslag skulle träda i kraft den 1 jan 2010.

Som ”Vägen tillbaka för överskuldsatta” beskriver så är överskuldsättning/evighetsgälderi en process snarare än ett aktivt val. När obestånd kliver in i en människas liv startar en karusell som snurrar fortare och fortare och gräver sig djupare och djupare. Ett självförstärkande förlopp som sakta bryter ner en person till dess att han eller hon helt enkelt ger upp. Resignerar inför insikten att det är omöjligt att någonsin bli skuldfri, det finns inget att ta sig till för att bryta med sitt obestånd. Alla vägar upplevs stängda. Systemet vinner kampen på ”knock out” och evighetsgäldenären blir vad regeringens utredning ”Vägen tillbaka för överskuldsatta (SoU 2008:82)” kallar ”passiva”.

En stor del av de ”passiva” var en gång i tiden driftiga och friska personer. Vanliga människor som blev maktlösa av ett system som vägrar se obalansen i makt mellan den som ska betala (gäldenären) och den som samhället kravlöst backar upp i rätt att få betalt (borgenären). Ett system som avvisar tanken på att storbanken eller det internationella företaget ”Inkassobyrån” är en betydligt starkare och mäktigare part i målet än gäldenären. Ett system som konsekvent bortser från att den lilla individen är så mycket mer sårbar och så mycket mer i behov av beskydd än ”det stora företaget”.


Evighetsgäldenärer är hög- och lågutbildade. Evighetsgäldenärer har varit hög-och låginkomsttagare. Människor som matats med silversked eller som fötts av arbetare att bli arbetare. Några evighetsgäldenärer levde innan problemen ”lyckliga i alla sina dar” och andra har gått på knäna i uppförsbacke hela sitt liv. Personer som varit kunniga i systemet eller inte haft/har en aning om hur det fungerar. Med större eller mindre begåvning. Överskuldsättning/evighetsgälderi handlar om nätverk, motsättningar, tillfälligheter, omständigheter... Det är inga speciella problem någon speciell ”sorts” människor dras med. En evighetsgäldenärs största problem är ett samhällssystem som så kärt håller av sina gäldenärer att det inte klarar, inte kan och inte vill släppa taget. Det handlar om människor som slåss för sitt liv i ett irrationellt och ogenomtänkt system.

Gäldenärskollektivet ser med besvikelse på att de övriga nödvändiga åtgärderna (att kapitalskulden ska regleras före ränta, sociala lån, absolut preskription o.s.v.) inte finns med som föreslagna åtgärder utan hänvisas, med eller utan rekommendationer, till en eventuell framtida översyn av Utsökningsbalken. De hade varit viktiga komplement och erbjudit fler möjliga lösningar på samhällets problem med evighetsgäldenärer och individens obeståndsproblematik (hänvisar till Insolvens Stockholms remissvar samt till Eugén Palmér samt Charlotte Carrborgs särskilda uttalande.).

Om vi då igen återvänder till skuldsaneringsinstitutet ser vi att möjlighet till skuldsanering hittills inte levererat avsedd effekt. Färre än förväntat och önskvärt har ansökt och beviljats skuldsanering. Av den anledningen har man tidigare försökt anpassa lagstiftning efter verkligheten men trots det inte lyckats uppfylla ambitionen: att färre ska slås ut och fler återvända till samhället som en produktiv och delaktig medborgare.

Om vi tittar på 2008 års statistik för skuldsanering ser vi följande (KFM skusan):

- 2008 kom det in 6 528 ansökningar om skuldsanering.
- 6 521 beslut fattades och av dessa beviljades 3 678 skuldsanering (ca 56%).
- Ca 28% av beviljade skuldsaneringar var sk. nollbud.
- Ungefär hälften av alla som beviljades skuldsanering ska betala max 10% av sin totala skuldbörda och andra hälften betalar mer än 10%.

Skuldbördan för beviljade skuldsaneringar 2008:

- 13% hade max 200 000 i skuld
- 33% hade mellan 200 000 och 500 000 i skuld
- 26% mellan 500 000 och 1 mkr
- 28% hade över 1 mkr i total skuld

I de av Insolvensutredningen föreslagna åtgärderna kan man anse två av förändringarna reglera vilka ska beviljas skuldsanering, och en förändring handla om ett ”motpresterande”. Alltså vem ska tillåtas nyttja skuldsaneringsinstitutet och vad ska priset eller motprestation vara.

Det vi förstått stött på patrull är främst ”motprestationen”, dvs 3-årsplanen. Att man anser att konsekvenserna av en förkortad skuldsaneringsperiod skulle bl.a. innebära att kreditbeviljarna riskerar bli mer restriktiva i beviljanden.

Om vi tittar på 2008 års skuldsaneringsstatistik ser vi att 28 % av beviljade skuldsaneringar fick ett sk. nollbud. Hur kan ett nollbud (dvs att betala noll kr/mån under skuldsaneringsperioden) i tre år eller i fem år påverka kreditmarknaden? Hälften av beviljade skuldsaneringar skulle återbetala mindre än 10 % och hälften betala mer än 10 % av skuldbördan. Det är alltså i sammanhanget mycket små pengar det rör sig om.

Motståndet mot genomförandet av 3-årsplanen får alltså anses ta avstamp i ett ”repressalietänkande”. Är man på obestånd ska det också ”svida i skinnet”. Man motsätter sig inte att fler erbjuds skuldlättnad, utan man motsätter sig att de som beviljas skuldsanering får en mindre lång påföljdstid.

Gäldenärskollektivet motsätter sig starkt att man förändrar/slopar någon av Insolvensutredningens förslag till förändringar av skuldsaneringslagen. Kreditmarknaden, dvs den ”punkt” där kreditansökare och kreditbeviljare möts, kan rimligtvis inte vara mer känslig för hur länge en skuldsanering ska pågå än för hur många som beviljas skuldsanering? Tittar vi på skuldsanering i perspektiv av antalet gäldenärer ser vi att 2008 beviljades 3 678 st skuldsaneringar. Den 11 september 2009 fanns det 486 568 gäldenärer i Kronofogdens register (KFM 2008-08-13). Även om antalet skuldsaneringar skulle tiofaldigas blir det oerhört lite i sammanhanget.

Gäldenärskollektivet har under lång tid kämpat mot fördomen att överskuldsättningsproblematik är självförvållad. Kronofogdemyndigheten utkom jan 2008 med en rapport ”Alla vill göra rätt för sig” där man utförligt beskriver mekanismerna bakom evighetsgäldenärer/överskuldsättning och processen med obestånd. Att borgenärssidan, dvs de som tjänar pengar på förfarandet, inte vill se förändringar är förståeligt. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att tunga statliga instanser inte tagit till sig den verkställande myndighetens slutsatser utan i remissyttrande motsätter sig 3-årsplanen och håller fast vid repressalietänkandet och ett moraliskt skuldbeläggande.

Vi förstår att det ligger en stor okunskap bakom de ställningstaganden vi läst om i olika instansers remissvar. Vi tycker att det är beklagligt att brist på insikt inneburit att fördomar står kvar som grund, och frånvaro av kunskap får myten om överskuldsatta att igen överleva. Vi tror att frånvaron av representant för gäldenärskollektivet i Insolvensutredningen med stor sannolikhet har påverkat insikts- och kunskapsfrågan. Utredningen har valt att bjuda in bl.a. ett antal företrädare för borgenärssidan att delta i expertgruppen men ingen enda gäldenärsrepresentant. Något vi tidigare påpekat till både justitiedepartementet och till den särskilda utredaren.

Gäldenärskollektivet har visserligen under utredningens gång erbjudits framföra sin uppfattning men inte tillåtits delta i expertgruppen som står bakom Insolvensutredningen. Den makt- och /eller penningstarka borgenärssidan, med stora vinster att göra, har däremot deltagit med flera representanter. Av två ”särintressen” har man valt att lyssna och regelbundet samtala med flera företrädare för endast en part.

Vi avslutar med att ställa några frågor:

Vilka instanser/organisationer har erbjudits delta i Insolvensutredningens expertgrupp? Vi har namnen men inte vad namnen företräder.

Hur motiverar man att ingen gäldenärsrepresentant ingick i expertgruppen?

Hur ser Insolvensutredningen på 3-årsplanen? Kommer man vidhålla att den ska ingå i den totala paketlösningen?

Vilka bjuder så starkt motstånd mot förslaget om 3-årsplanen att det idag framstår som svårt att genomföra och vilka är argumenten?

Varför och på vilket initiativ har man skjutit på genomförandet av förändringarna?

Var i ärendekedjan ligger Insolvensutredningen idag?



//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 4 september 2009

Nya nivåer

Så har KFMs verkställighet igen tagit ett kliv djupare in i omänsklighetens träskmarker. Nu har man tagit beslut om att en ensamstående mamma med 3 barn och ett tvistligt skatteärende ska se sin hund tvångsförsäljas. 1 500 kronor uppskattas hunden vara värd av tjänstemannen på Kronofogdemyndighetens verkställighet. Detta trots att det är tveksamt att hunden ens kan inbringa några pengar till fordringsägaren.

Finns det ingen chef som kan styra upp verksamheten? Om ingen tar tjänstemannen i örat och säger " - Skärp dig! Tänk ett varv till så slipper jag tänka åt dig och du slipper bli arbetslös!" så betyder det att myndigheten ställer sig bakom hela förfarandet. Är det ingen i beslutandeposition ovanför detta stolpskott som kan se till att åtminstone tjänstemannen får ha sin värdighet kvar. Att ingen bryr sig om gäldenären och hennes barn det vet vi, men stoppa för guds skull tjänstemannen om inte annat så för yrkeskårens ryktes skull!

Vi ska inte heller glömma bort den önskelista som Kronofogden lämnat in till justitiedepartementet. Man talar om att öka motivationen för gäldenären att betala sina skulder. Men det är bara halva sanningen. En stor del av diskussionsunderlaget som föregick den färdiga önskelistan talade än mer om att man vill frigöra arbetskraft från den tidsödande löneutmätningen till den mer kapitalinbringande "sakutmätningen". Genom fasta schabloner kommer man kunna göra fler hembesök och undersöka om man kan ta något annat och sälja. Gissa nivån på schablonerna... Och nu inkluderar man alltså husdjur till "sakutmätning". Jag finner inte ord.

Men det är väl som vanligt. Det är en gäldenär till som ska läxas upp. (sid 10, bildtexten) "Det är nog mera ett sätt att lära de här personerna att deras saker faktiskt utmäts och säljs om man inte kan betala sina skulder".

I det här fallet är det SKM som är den som (inte) ska tjäna på hunden. Jag har kontakt med många företagare. Den ena mer uppgiven än den andra. Det är dumhet efter dumhet. Det är som att man inte VILL ha personer som håller sig med arbete. Man uppfinner den ena fantasitolkningen av skattelagstiftningen efter den andra, allt byggt på att försvåra verksamheten för företagaren. Nu senast häromdagen fick jag en ny historia från verkligheten.

En företagare som tack vare SKM dras med betalningsanmärkningar, hade just blivit godkänd som fakturakund till en ny leverantör. Lätt förvånad frågade han leverantören om dom inte brydde sig om att han hade 2 betalningsanmärkningar (utspridda över 2,5 år, inga skulder). Leverantören svarade:
" - Nej då, du har betalningsanmärkningar med ursprung skattemyndigheten. Sånt bryr vi oss inte om. Då hade vi inga kunder kvar. Nej vi bryr oss bara om riktiga betalningsanmärkningar".

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 1 september 2009

Gäldenärsvänligare praxis

Jag talar ofta om Kronofogden (verkställigheten) som en borgenärshuldande lakej som skyfflar pengar från små sjukskrivna människor till stora starka företag som lägger dessa små människors pengar på hög och lever livets goda i hela processen.

Kronofogden har gjort en rapport "förenklad löneutmätning" och i diskussionsunderlaget säger man bl.a. att systemet har blivit djupt orättvist och de lättnader som lagstiftaren avsåg inte har slagit igenom i praxis. Man säger att praxis har blivit mycket gäldenärssträng och att det inte riktigt var lagstiftarens avsikt. Man beskriver det också som ett problem.

Men varför har det blivit så? Det måste finnas någon mekanism bakom som "skapat" den gäldenärshårda praxis som upprätthålls av både tjänstemännen på verkställigheten och domstolarna?

Det egentligen inte svårt att se varför det blivit som det blivit. Kronofogden är en verkställande myndighet, de ska inte ha något eget initiativ utan stå som "opartisk" emellan gäldenär och borgenär. Ingen uppfattning utan endast utföra borgenär och gäldenärens "order". Om en borgenär lämnar in en skuld, den framstår som inte helt trovärdig så får inte verkställigheten utreda, utan det är gäldenären som ska upptäcka vad som är fel och sedan ska verkställigheten utreda vem som har rätt. Lätt förenklat men ungefär så.

Den gäldenärsstränga praxis vi har är förstås en direkt konsekvens av detta. Vi behöver bara ställa oss frågan vem besitter styrka? Är det Den Stora Banken med sin juriststab eller är det Eva Andersson, undersköterska? Vem kommer att lämna in den mest kvalificerade och välformulerade argumentationen? Vi vet att det är skillnad på att ha rätt och att få rätt. Vi vet att kunskapen om systemet och vad man ska använda sig av betyder mycket. Vi vet att borgenärerna har mycket att tjäna på att behålla Utsökningsbalken intakt och att det finns ett incitament hos borgenärerna att få fram en gäldenärssträng (borgenärsvänlig) praxis och man har också arbetat hårt på den biten..

Här är det viktigt att gäldenärskollektivet går samman och ser till att anrika sin kollektiva kunskap! Det behövs fler personer som hjälper till med att överklaga och överklaga med kompetens och med väl underbyggda argument. Det kan endast göras, tror jag, genom att fler utbyter kunskap och att många hjälps åt när det är dags att överklaga och ha en chans att få bifall. Vi ser att det redan haft effekt. Men i alltför liten skala... Kunskapen om preskription och att många lär sig har hjälpt några ur en besvärlig situation.

Gäldenärskollektivet måste hitta vägar till hur man får till en bättre praxis. Och det lär inte bli lätt. Vi är "outknowledged" och "outmoneyed". Många gånger om. Vår enda styrka är mängden. Det rör sig om en halv miljon människor. Hur vi än löser "organiseringen" så tror jag att det är däri förändringen ligger. Att tro att etablissemanget ska vakna och få insikt i problemet är långt borta. Tvärtom. Det blir bara strängare och strängare. Men 500 000 personer utgör något mycket viktigt. En stor mängd...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly