fredag 29 februari 2008

- Bankers rätt?

En kvinna i Stockholm. Drygt 60 år. I början på 90-talet byggde hon och hennes make ett hus. Skilsmässa något år senare, fastighetskraschen anlände, det nybyggda huset gick till försäljning. Huset såldes med förlust.

Kvar stod kvinnan och hennes make som solidariskt betalningsansvariga med 1 miljon i överskjutande lån i förlust.

Sedan dess har kvinnan betalat ca 1,5 miljoner via Kronofogden till fordringsägarna. Då tänker vän av ordning "Vad skönt för henne, då är hon skuldfri!"

Men så är det inte. Kvinnan har alltså betalat 1,5 miljoner på en skuld på 1 milon och skulden har ökat till 3 miljoner. Den är fin...

Hon har levt på existensminimum i drygt 15 år, har betalat skulden 1,5 ggr, har ett utmätningsbeslut på 14 300 kronor/månad, skulden sjunker inte ens...

Så kan det gå för en person i Sverige som "alltid gjort rätt för sig" , arbetat sedan hon var 14 år, lever på existensminimum sedan en lång tid och - som det ser ut - för all evig tid...

Den stackars banken? Hur det gick för den? Den lever i högsta välmåga, en av de storbanker som redovisade miljardbelopp i vinst för förra året... Lista på "storbankernas" vinster, länk till Dagens Nyheter.

Historien är inte unik för den här kvinnan. Det finns fler liknande historier och det i massor. 380 000+ personer lever med skulder hos Kronofogden. Ett stort antal av dessa kommer från bankkrisen på 90-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

torsdag 28 februari 2008

- Fuskdebatten new and improved

Jakten på fuskare har flyttat upp en level eller 200. Nu är det Lichtenstein och 100 svenska personer och 46 MILJARDER det talas om. Rätt beskattade, med avgifter och tillägg så blir det ett ordentligt tillskott till den gemensamma kassan.

100 personer och 46 miljarder kr blir mycket deg per individ... Lite andra siffror, utslaget per person, än vård-av-barn fusket.

Det är dock inte bara positiva tongångar man hör när det gäller att jaga ifatt för att beskatta de 46 miljarderna. Några är tom i attackläge. Plötsligt är det en diskussion om HUR man kommit över uppgifterna. Jeez...

Jag upprepar 46 miljarder! Försäkringskassan återkräver ca 200 miljoner varje år.

Försäkringskassans 200 000 000 är 0,43 procent av "Lichtensteins" 46 000 000 000.

Jag undrar hur det hade låtit om det varit 4 600 000 undersköterskor/busschauförer/tjänstemän som gömt undan 10 000 kronor vardera på konton i Lichtenstein?

Det är skillnad på skit och pannkaka.

måndag 25 februari 2008

- Galenskapen når nya höjder!

Spara! Spara! Dra in på kostnader! är melodin för stunden. Kommuner, stat, landsting jagar utgifter så svetten stänker uppåt väggarna. "Skattebetalarnas pengar ska vi förvalta med klokskap och förstånd".

Försäkringskassan (FK) jagar bidragsfuskare. Dagens Nyheter, Stockholm City, SR Ekot m.fl skriver att det är endast ca 10 % av anmälningarna som går till fällande domar. Men det är klart, idag när man ska spara så ligger det i linje med ambition att drygt 4 700 ärenden (dagensPS) polisanmäldes under 2007. Utfallet? 286 fällande domar. Kostnad? Ja räkna själv, 300 anställs "just nu" (SR Ekot) och 286 fällande domar för 2007. Det är mer än en årslön/fällande dom. Visserligen kanske det inte arbetade 300 personer år 2007 med att "jaga bidragsfusket" så vi får väl vänta och se vad bokslutet för i år ger för resultat.

Ekonomiskt bistånd. Jo, där ska det också sparas. och hur det "sparas" sen...

Vi har ett fall i Sthlm där en kvinna med en tonårsdotter vräktes. Kvinnan ansökte upprepade gånger om ekonomiskt bistånd till mat och hyra. Varje gång avslag. Kunde inte betala hyran, avhysning och hemlöshet. Familjen är idag splittrad, flickan har slutat gymnasiet (mår för dåligt) och mammans boende betalas av Stockholms Stads skattebetalare. Kostnad? Ca 15 000 kr/månad för "tak-över-huvudet-garanti", dvs endast boendet. Hon är inhyst på ett vandrarhem. Galenskapen firar triumfer. Spara? Jä rajt...

Situationen är illa men verkar ändå förvärras för varje dag som går. Detta kostar skattebetalarna STORA pengar. JÄTTESTORA! Många kronor. Enligt KFM kostar enbart överskuldsättningen 30 - 50 MILJARDER per år. Men addresseras frågan? Nix Pix. Försäkringskassan anmäler - ser bra ut - få fälls - ser mindre bra ut.
Ekonomiskt bistånd minskar - i ena änden - men ökar i den andra - fast då går det på hemlöshetskontot och det är bra. Då arbetar men igen i enlighet med ambition, att prioritera hemlösa. Att man först GENERERADE en hemlös som man sedan kunde "prioritera" via insatser mot hemlöshet?

Ett tjyv och rackarspel är vad det är. Mygg silas, kameler sväljs. Sen står alla frågande till varför det blir gaser i magen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

söndag 24 februari 2008

- Statlig försäkring

Så är vi där igen. Sms-lånen utmålas som ett stort problem. Dagens Nyheter skriver återigen om eländet. I artikeln står det att Gunnar Stetler, riksåklagarens utvecklingscentrum, säger "Om staten inte vill att de här sms-lånen ska fortsätta utvecklas som hittills så får den förbanne mig införa regler i stället för att efterlysa en straffrättsprocess i det juridiska gränslandet".

Precis. Exakt.

I samma artikel (DN) säger Jan Åkerlund, Kronofogden, att Folkia tar en dröjsmålsränta på 30 procent. "Det gäller år ut och år in. Och unga människor har hela livet på sig att betala. När en 20-åring hunnit få en stadig ekonomi har den fordran växt till sig rejält."

Precis. Exakt.

Det förfasas från höger och från vänster, uppifrån och nerifrån, från allmänhet, media och myndigheter. Dumma dumma SMS-lån.

SMS-lån är inte problemet. Problemet är att de företag som erbjuder dessa lån gör det med en alldeles unik statlig skattefinansierad försäkring i botten, nämligen Kronofogden och utmätning. När ingångna avtal inte kan hållas kan långivaren, oavsett hur avtalet ser ut, gå till Kronofogden och få hjälp med att driva in hela summa kardemumma. Rakt av. Poff.

Jag anser att om företag ska hållas med att kasta pengar/avtal hej vilt omkring sig så får dom också hacka i sig att ett antal människor inte kommer att kunna betala tillbaka. Det kan en tom byrålåda räkna ut. Men varför i hela friden ska dessa företag ha "flygunderstöd" av staten? Ta bort den möjligheten och vi skulle nog se en blixtsnabb självsanering av "marknaden". Ställ krav på vilka skulder och vilka avgifter staten ska driva in. Är inte kraven uppfyllda går staten heller inte in och utmäter.

Det gnälls på fel del av problemet. Man ojar sig över symptom och inte över sjukdom. Låt dessa företag låna ut hur mycket dom vill. Allt dom har. När återbetalningen inte fungerar så får dom själva stå för kostnaden. Försäkringen i form av kronofogden gäller helt enkelt inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 20 februari 2008

- Barns skuldsättning ska "utredas"

Barn skuldsätts. Dagens Nyheter skriver om problemet. Flera andra tidningar tar upp Datainspektionens (DI) ambition at kartlägga. Ekot rapporterar. Så bra då. Jättebra.

Utredning ja, det är bara det att...

..det finns redan kunskap om problemet. Problemet med barns skulder har tagits upp av bl.a. konsumentverket (KoV), DI, kronofogden (KFM) vid ett flertal tillfällen. KoV, DI och KFM känner till om skolfoton, tidningsprenumerationer, landstingsskulder m.m.

Vi vet redan att det är många barn det rör sig om. Ex. I Gävleborgslän är det över 1000 barn som tillsammans är skyldiga över 500 000 kronor. Det finns 21 landsting i Sverige, en del större, en del mindre. Men att just Gävleborgsläns landsting i procent skulle vara avvikande från landet i övrigt tror jag inte. Det ger ytterligare 20 landsting. Och som sagt, skolfoton, postorderbeställningar av olika slag, tidningsprenumerationer...

Så, är det viktigt med HUR många barn det rör sig om? Räcker det inte med att det är MÅNGA barn det rör sig om? Räcker det inte med att det är BARN det rör sig om?

Om vi tar problemet med landstingsskulder och Gävleborgs läns landsting. 1 000 barn, totalt 500 000 kronor, genomsnittet blir 500 kronor per barn. Så tillkommer en liten avgift här, en liten påminnelseavgift där, en inkassokostnad, och så ränta... Fort är det gjort att det blir någon eller några tusenlappar. Att fylla 18 år och helt plötsligt få en räkning på säg 1 200 kronor (drygt en månadsinkomst för en gymnasieungdom med studiebidrag) måste kännas bittert. Att den unga vuxna hade streptokocker vid 5-års ålder och nu krävs på betalningen känns nog inte rimligt för varken vårdnadstagaren, vårdnadsgivaren, vårdnadshavaren eller samhället i övrigt.

Problemet bör vara ganska lätt att åtgärda vare sig man vet siffran på hur många barn/ungdomar/unga vuxna som drabbas eller inte. Vårdnadshavarna/vårdnadshavaren ska stå som ansvariga för barnets kostnader tills barnet är 18 år. Om vårdnadshavaren godkänner att barnet handlar så ska vårdnadshavaren också ansvara för betalningen. Inte som idag "som ombud" utan vårdnadshavaren ska vara den som bokförs för kostnaden. Hur svårt kan det vara?

- Civilutskottets utfrågning.

Den 31 januari i år höll civilutskottet en öppen utfrågning. Medverkade gjorde lagstiftare, Kronofogden, företrädare för Svensk Inkasso, Kveriges kommuner och landsting, föreningen Insolvens m.fl. Ämnet var "SMS-lån och överskuldsättning" men utfrågningen kom mer att handla om överskuldsättning än SMS-lån. Insolvens hade 10 minuter på sig och utnyttjade dom till att säga följande (talet är en anings modifierat, men i princip detsamma):

"Våra iakttagelser av överskuldsattas livssituation bekräftas av olika rapporter, däribland Kronofogden´s senaste: ”Alla vill göra rätt för sig”.

Det är svårt att sätta ord på vad jag tror Kronofogdens undersökning betyder för Sveriges hundratusentals överskuldsatta personer. Rapporten har inte förbättrat deras ekonomiska situation, men bekräftelsen på att SYSTEMET är galet, är för många ovärderligt. På föreningens diskussionsforum berättar människor dagligen om förtvivlan, om vanmakt och om hopplöshet. Bara att höra en myndighet säga att det är en omöjlig sits att befinna sig i betyder oerhört mycket.

Förhoppningsvis kan vi nu lägga nidbilden av en överskuldsatt åt sidan. Det figurerar en vanföreställning om överskuldsatta som ”slarviga personer”, ”personer som inte är så nogräknade med sina räkningar” eller personer som på löpande band handlat platt-tv, prylar eller överkonsumerat i största allmänhet. Vi utgår från att diskussionen nu kan lämna moralfilosofin och att vi ska slippa öppna varje samtal med att förklara att människor hamnar i överskuldsatthet TROTS att dom gjort allt som stått i deras makt för att undvika det.

Vi vill föra fram några viktiga åtgärder

– Absolut preskription är efterlängtat. En absolut preskription skulle öka borgenärens förhandlingsvilja till en frivillig uppgörelse tror vi.

– Att Kronofogden ska undersöka om en skuld är preskriberad är självklar. Om staten ska använda ekonomiska sanktioner mot en individ ska staten också försäkra sig om att skulden är levande.

– Vid utmätning ska kapital krediteras före ränta tycks inte heller vara orimligt? Staten ska inte använda ekonomiska sanktioner mot privatpersoner under längre tid än absolut nödvändigt.

– Att inte räntetak vid indrivning redan införts är anmärkningsvärt. Ska staten via Kronofogden försätta personer i vanmakt och fattigdom för att driva in räntor på ex 34.

– Sedan har vi betalningsanmärkningar. Vi förstår inte vem som upprätthåller det systemet eller varför. Att tvingas stå kvar med dumstruten i tre år efter reglerad skuld andas medeltid.

– Det måste finnas en möjlighet att få låna pengar för att lösa ackord. Lyckas man få till ett ackord så finns endast ett fåtal låneinstitut att vända sig till. I samtliga fall erbjuds högre ränta eller så krävs två borgensmän. Finlands exempel med sociala lån eller en kreditgarantifond som ställer upp som borgensmän är nödvändigt.

– När det gäller bidragssystem och andra målsättningar blir det byråkratiskt. Man säger att bidraget i sig inte utmäts, utan bidraget sänker kostnader så att det blir mer kvar i sk. ”utmätningsbar inkomst”.

Oavsett hur man räknar så är det skattepengar som utmäts. Vi talar inte om inkomster eller försäkringar som ska kompensera bortfall av inkomst, utan rena bidrag, skattepengar staten skjuter till för att hjälpa hushåll till en mindre utsatt situation.

Jag gör ett enkelt räkneexempel:
Om Anna har två äpplen kan Kronofogden ta ett, men om Anna får ett äpple till i bidrag, så hon har tre, kan Kronofogden ta två.

Bidrag och ersättningar i Sverige bygger ofta på en utredning där man sagt att det finns en rimlig ”normalkostnad”. Den ”normalkostnaden” används för att hitta en lämplig nivå för bidrag. Utsökningsbalken ser inte till ”normalkostnad” utan där gäller endast existensminimum och det utan tidsbegränsning.

Existensminimum här innebär att leva på normalbelopp. Det är det belopp en person tillåts behålla för alla sina utgifter, kostnader och nödvändigheter och är 4 374 kronor per månad. Det går inte att leva 20 år på 4 374 kr i månaden och fortfarande vara ”obruten”. Det går inte leva ens 2 år på 4 374 kronor. Det går helt enkelt inte leva på det beloppet. Du kan överleva men det är något annat.

Normalbeloppen MÅSTE höjas.

Insolvensutredningen
Det finns en statlig insolvensutredning under ledning av Jan Ertsborn. Utredningen tillsattes i maj 2007, beräknas klar i september i år.

18 personer ingår i Insolvensgruppen. Det är ganska stor grupp och innefattar bl.a. företrädare för arbetstagare, arbetsgivare, lagstiftare, borgenärer m.fl. Många duktiga experter. Stor kunskap. En sak gruppen ska utreda är också anledningen till att vi sitter här idag. Överskuldsättning.

Är det då inte underligt att ingen i utredningsgruppen representerar överskuldsatta? Sedan slutet på förra året sitter visserligen en Kommunal Budget och skuldrådgivare med i utredningen. Dom är duktiga och kan sina saker. Men de är fortfarande en myndighet och har ett offentligt uppdrag.

Vi har förstås undrat varför ingen gäldenärsrepresentant sitter med. Vi har fått olika svar från olika personer. Kanske vi kommer närmare en förklaring när vi läser kommittédirektiven (sid 5, rubrik ”uppdraget”, andra stycket):

”/det övergripande syftet med ett samordnat insolvensförfarande skall vara att ta till vara borgenärernas intressen.” /

När man läser det förstår man plötsligt varför ingen gäldenärsföreträdare ingår i Insolvensgruppen, gäldenärer är inte bäst skickade att ta tillvara borgenärernas intressen… Att vi sen inte sitter här idag för att just borgenärskollektivet för en tynande tillvaro hör kanske inte hit?

Så vänder vi då åter till SMS-lån. Snabb- och SMS-lån är inget problem, handeln med fordringar är inget problem, problemet är att staten ställer upp med att utfärda ekonomiska sanktioner utan att ställa relevanta krav på att avtalet är skäligt.

Ekonomiska sanktioner är ett strängt straff. Mycket strängt till och med. Det är ett stort integritetskränkande ingrepp som i alla andra sammanhang kräver försiktighet och återhållsamhet. Varför inte i detta sammanhang?

Vi tror att det finns två vägar att gå för att få bukt med problemet. Antingen får lagstiftarna ägna sig åt en defensiv katt och råttalek, där det alltid kommer att finnas någon kreativ, offensiv person som hittar en ny väg för att tjäna pengar. Eller så bestämmer staten vad som krävs för att den ska införa ekonomiska sanktioner mot sina medborgare.

I GP, på ledarsidan fredagen den 18:e januari, kan vi läsa ”Frågan är om inte utlånare som struntar i att göra en seriös kreditprövning borde få stå sitt kast om de blir utan återbetalning.” Är det inte det som egentligen är frågan?

Vill och kan staten sätta villkor för att tvinga människor att leva i fattigdom? Om vi utgår från att staten ska gå in när en kredit är misslyckad, oavsett varför, så bör Kronofogdens uppdrag utgå från skademinimering. Har en kredit misslyckats så bör avvägningen vara att borgenär ska förlora så lite som möjligt till minsta möjliga lidande för gäldenären.

Här kommer nog många att dra fram den gamla vrångbilden av en gäldenär på obestånd, han/hon har handlat ”hej vilt åt alla håll och nu när räkningen kommer så passar inte galoscherna!”. Men om vi utgår från verkligheten, att ytterst få valt överskuldsatthet, så är vi tillbaka till skademinskning. Minsta möjliga skada för borgenären till minsta möjliga lidande för gäldenären.

Vi har avtalsfrihet i Sverige. Men det innebär inte att staten ska acceptera att driva in ränta på 34 %, speciellt inte om skulden är köpt för 10 % av sitt fulla värde. I en sådan situation jagar staten sina medborgare för att driva in rena vinster till företag.

Hur man än ser på saken så kostar detta pengar. Kronofogdens uppgift att det rör sig om 30-50 MILJARDER/år är inget som förvånar oss. Frågan är vem som ska betala notan, om det är försvarbart att det är skattebetalarna som ska stå för fiolerna?"

tisdag 19 februari 2008

- Insolvens Stockholm, föreningen

Ulrika Ring heter jag och är ordförande i Insolvens Stockholm.

Insolvens Stockholm är en ideell förening, religiöst och politiskt obunden och öppen för alla. Föreningen organiserar "överskuldsatta", dvs personer vars privatekonomi har eller håller på att kollapsa. Det är ibland ett ganska roligt "uppdrag", t.ex. när människor skapar kreativa, fungerande lösningar på sina problem, och ibland en ganska deprimerande uppgift, när vi gång efter annan träffar, pratar, mailar med människor som idag, år 2008 i Sverige, lever i fattigdom och i ett högst påtagligt utanförskap.

Jag tror att vi som arbetar inom föreningen skulle kunna skriva böcker på löpande band med historier om hur Sverige fungerar, eller inte fungerar. Det blir inga exempel i detta inlägg men det kommer säkert ramla ner en och annan levnadshistoria här under resans gång.

Syftet med denna blogg är främst att sprida det jag ser, för det jag ser och det jag hör är inte alltid samma sak. Det jag ser är utmattade personer som kämpar med att tillfredsställa sina basbehov; mat, boende, kläder... Det jag hör är uppfattningen att överskuldsatta är "slarviga" och har "överkonsumerat" och nu när det är dags att "stå för kalaset" så är passar det inte. Jag har inte haft kontakt med Sveriges alla överskuldsatta men jag har haft kontakt med så pass många att jag vill hävda att det jag ser är verkligheten, det jag hör är fördomar.

Så, syftet med min blogg är att sprida verkligheten till fler än till oss som arbetar direkt för föreningens medlemmar. Viktigt är att komma ihåg att bloggen visserligen heter "insolvenssthlm" men att jag uttrycker mina personliga iakttagelser och funderingar här, det jag skriver är alltså inte föreningens åsikter utan mina egna.

Kronofogden har undersökt problemet överskuldsättning. Deras rapport bekräftar det jag ser, människor försätts i vanmakt och förtvivlan, det är nästintill hopplöst att hitta vägar ut ur situationen och överskuldsättning kostar pengar för samhället. Enl. kronofogden 30-50 MILJARDER/år. Skattepengar som kanske skulle vara behövliga i andra sammanhang?

Nåväl,
på återhörande!
Ulrika