torsdag 25 december 2008

Julafton...

...igår. Himla rart. Himla fint. Himla vaddå? För vem då?

Västvärlden kraschar. Sverige kraschar. Kanske alla kraschar?

Och vad gör Sverige? Ingenting. Ingenting alls. Absolut inget inget inget alls.

Jo, vi lånar pengar till Carnegie, vi skjuter till pengar till Bilindustrin i Sverige - hoppas dom överlever!!! - och alla andra stora företag - av tradition stora socialdemokratiska kamrater - och så håller skattebetalarna andan.

Ett land, dvs en administrativ yta, kan inte leva utan de hushåll som räknas inom landet. Ett land kan inte leva utan de "konsumtionsenheter" ett lands hushåll utgör.

Och i Sverige? Tja...

Statliga - med skattepengar avlönade - tjänstemän jagar livet ur människor för SMS-lån, jagar livet ur medborgarna för att få tillbaka vilka avtal som helst, jagar livet ur människor för att få vinster till inkassobolagen - som i sin tur använder KFM som deras egna tvingande inkassobolag.

Betalningsförelägganden från KFM upprör. Varför? För att KFMs arbetsbörda ökar? Well... KFMs arbetsbörda kommer öka och öka och öka fram till dess vi bestämmer oss för att villkora VAD kfm ska driva in.

Staten driver idag in allt, när du vill, alltid alltid alltid. Kravet för att KFM ska göra barn faderlösa är "en SMS-skuld ska vara fastställd i domstol" Vill du att SMS-lån ska ha ditt stöd via skattesedeln? Idag kan SMS-lån existera tack vare att dina skattepengar stöttar deras affärsidé.

Så, skattebetalarna får pröjsa för situationer som skapats av företag som vill tjäna pengar. Skattebetalarna får betala för den kreditmarknad som idag är alldeles för vidlyftig. KFM och deras statligt avlönade tjänstemän driver in vad som åt företagen. Vem som betalar? SKATTEBETALARNA! Carnegie, sms-företagen, andra långivare, POSTEN (med vd som avlönas med 900 000 kr/mån) och alla andra... Det är skattebetalarna som betalar för den usla fördelning vi idag ser i Sverige. Skattebetalarna och inga andra.

Det är bara att gilla läget. Eller förändra. Idag får DU inget, han får inget, men DET får massor! Vill du ha det så?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

intressant.se

söndag 21 december 2008

Varför händer så lite?

..., undrar jag. Varför kommer inte frågan om överskuldsatta upp på dagordningen? På riktigt upp på dagordningen! Varför har inte Sverige en definition av överskuldsatt? Vad ÄR överskuldsatt? Vad ÄR en evighetsgäldenär? VEM, VILKA, VAD drabbas av obestånd?

Vi har lite eller mycket lite tillförlitlig statistik över hur många som är överskuldsatta eller evighetsgäldenärer i Sverige. Riksdagens utredare Jan Ertsborn kan inte bestämma hur många personer som "aldrig" kommer kunna betala sina skulder. Antalet uppges vara inte ringa. Men hur många är inte ringa? 10 000? 100 000? 1 000 000? Odefinierbart och svårt att få överblick över.

En anledning till det tillkortakommandet kan vara att Sverige inte hålls med definitioner inom detta område. Inga definitioner ger inga siffror. Inga siffror ger ingen statistik. Ingen statistik ger ingen analys.

Vår definition av överskuldsatta "en gäldenär anses vara insolvent, om han är oförmögen att betala sina skulder när de förfaller till betalning och denna oförmåga inte är endast tillfällig. En gäldenär anses vara överskuldsatt, om hans skulder överstiger hans tillgångar". Vi har tagit den formuleringen från Finland. Vi tycker den är tydlig och avgränsar bra.

Om Sverige bestämde sig för en definiton av överskuldsatt, evighetsgäldenär eller vad vi än väljer kalla problemet, kanske vi skulle vara närmare en lösning? Innan man kan hitta en lösning måste man veta vad man avser lösa. Vill vi lösa problemet med ökat antal betalningsförelägganden? Vill vi lösa problemet med ökad arbetsbörda hos KFM? Vill vi lösa problemet med att personer som godkänts för lån inte klarar återbetala? Vill vi lösa samhällsproblemet med personer som inte orkar med löneutmätning år efter år, med inget hopp om förändring? VILKET problem ska vi få ordning på?

Innan vi hittar en lösning på problemet måste vi bestämma vad problemet är, och för vem! Problem för fordringsägarna? Problem för den som ska betala sina skulder? Problem för samhället som idag får bekosta hela eländet? Problem för domstolsväsendet som ska behandla alla överklaganden? VILKET problem vill vi lösa? Och för vem?

Och VARFÖR vill vi lösa problemet? För den som är överskuldsatts skull? För samhällets skull? För barnens skull? Fordringsägarna? VARFÖR är ökat antal betalningsföreläggande ett problem? Varför skulle vi göra något åt det? ...och VARFÖR inte? Vem är man lojal, vem inte, och VARFÖR?

Hittar vi inte en problemdefiniering tvivlar jag på att vi hittar en lösning. Vem äger problemet, vem får betala och vem står för konsekvenserna? Och VARFÖR!?

För VEM och VILKA är överskuldsättning ett problem? Och VARFÖR ska man försöka finna en lösning?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

onsdag 10 december 2008

"Våg av snabblån till fogden"

Nähä...

Men det är väl uppenbart att SMS-låneföretagen räknar med att ett antal inte ska klara betala tillbaka sina lån.
Men det är väl uppenbart att den som ansöker om dessa lån många gånger är fattiga människor som lånar pengar till vardagskostnader.

SMS-lån är till stor del desperata beslut tagna av desperata människor. Jag har upprepat detta tills jag blivit andfådd.

Vad som tydligen inte riktigt sjunkit in är hur man kommer åt problemet. "Konsumentkreditlagen" säger Beatrice Ask.

Kronofogdens uppdrag säger jag. Om man slutar backa upp dessa företag med statlig indrivning kommer eländet till stor del försvinna. Fogdens ökande antal ärenden är ett problem för staten - som ser sina kostnader öka - och för skattebetalarna - som får betala eländet.

För SMS-låneföretagen - liksom för många andra som tjänar pengar på människors ofrivilliga misslyckanden - är fogden en tillgång. Fogden är liksom borgensman eller garant för dessa lån. Vad du som långivare/fordringsägare än hittat på så har du lagstiftad rätt att få stöd av kronofogden.

Staten måste ställa krav på borgenären. Om vissa givna villkor inte uppfyllts får företagen själva stå för sina egna kostnader. Skattebetalarna får idag stå för fiolerna. Kronofogdens uppdrag måste omdefinieras.

Sourze.se

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

måndag 1 december 2008

lån i allmänhet och SMS-lån i synnerhet

Om lån och att "ta" ett lån.
Jan Ertsborn skriver i Hallands nyheter på ledarsidan:
"Många lån tas utan eftertanke på konsekvenserna." Och det verkar som en stor del av Sveriges befolkning tror att lån det är något som "tas" av gäldenären! Den stackars handlaren sitter med öppen mun, liksom dreglande och imbecill, och kan inget göra medan han/hon nser gäldenären beräknande och illvilligt "ta" den gode borgenärens lån. Lite stöld sådär. Och som för att skydda borgenären måste staten gå in med en myndighet, kronofogden, och läxa upp gäldenären som lurat den oskyddade borgenären.

Men vad är det för dumheter! Hallå! Is there anybody out there? Eller snarare "in there"! VAKNA!

Naturligtvis är det borgenären som beviljar dessa lån. Gäldenären kan endast lämna in en ansökan om lån. Borgenären har uppgifter om skulder, krediter, inkomst, skatt ja hela midevitten och utifrån dessa uppgifter BEVILJAR eller AVSLÅR borgenären gäldenärens ansökan om lån. Borgenären är den som styr hela förloppet. Och tjänar pengar på det.

Hur har då borgenären sett till att skydda sina pengar? Ja det kan man ibland undra... Ungdomar med en årsinkomst på 4 000 kr beviljas lån. Unga vuxna med endast studiebidrag beviljas fleråriga telefonabbonemang på 4 - 500 kr/mn och då är inte trafikkostnaden med. Personer med sjukpenning som enda inkomstkälla godkänns, hej vilt och utan prut, till lån på flera hundra tusen kronor att användas till konsumtion. Vi har varit i kontakt med en person vars 18-åring skulle handla på HM-online, endast studiebidrag, valde betala med faktura och fick, utan att ansöka om det, 3 000 kronor kredit kopplat till sitt HM-kort. O.s.v. O.s.v. in i evigheten.

Handlarna VILL att köparna använder sig av deras krediter. Handlarna har medvetet styrt en del av konsumtionen till "konsumtion på kredit". Kontanthantering är kostsamt och riskfyllt. Kredithantering är safe och det går tjäna pengar på hela karusellen.

Och när kreditgivarna slarvat och beviljat kredit till någon som uppenbart inte var kreditvärdig så går kreditgivarna med raska steg till kronofogden och får hjälp att driva in de mest usla krediter du kan hitta. Kronofogden driver in stort och smått, välbedömda och uselt bedömda krediter, från fattiga och från rika. Utan pardon. För så vill lagstiftarna ha det. Hålls vi inte med den ordningen är risken stor att kreditgivarna blir mer restriktiva. Färre krediter skulle beviljas! Tvi vale och då faller Sverige!

Jag menar att med tanke på dagens ekonomiska kris worldwide så kanske det inte vore en så dum ide att hålla igen lite på kreditsidan. Men det ansvaret kan inte ligga på gäldenären. Det ansvaret måste ligga på långivaren. Långivaren måste sluta bevilja och in absurdum marknadsföra krediter till höger och vänster. Kronofogden måste börja ställa krav för att driva in fordringar. Skattebetalarna måste säga att nu får det vara nog. Kreditsamhället, uppbyggt och beviljat av kreditgivaren, kan inte räkna med skattebetalarnas pengar längre. Våra skattemedel borde gå till infrastruktur, skolor, sjukvård o.s.v. och inte till att fylla kreditgivarnas fickor med skinande, glänsande pengar! Kreditgivarna får bevilja vilka lån dom vill, nemas problemas, men skattebetalarna borde vägra pröjsa för kreditgivarnas usla bedömningar av kreditvärdigheten. Dessa förluster borde långivarna få stå för själva.

...och nu ska SEB bli snällare...

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

söndag 30 november 2008

Dn idag.

Om skulder, fler skulder och ännu fler skulder.

Kvinnan
i reportaget ska ha en eloge. Hennes historia är - precis som det står i artikeln - inte på något sätt ovanlig. Hennes historia är skapad av ett samhälle som fullständigt ignorerar gäldenären (den som är skyldig pengar) till förmån för borgenären (den som lånat ut pengar) och som skapar sjukskrivna och utslitna personer som ägnar hela sin kraft och energi åt att överleva i ett system som lämnar få eller inga öppningar eller lösningar på problem som egentligen inte är speciellt svåra att lösa.

Men viljan verkar inte finnas. Till förmån för borgenärens rätt att i alla lägen få tillbaka beviljade lån med ränta, kapital och avgifter, ska gäldenären utmätas så oförsonligt att föräldrar förhindras träffa sina umgängesbarn, människor förhindras tandvård, skattepengar utmäts - ex. bostadsbidrag, vårdnadsbidrag, människor ställs hemlösa - ett oskick skattebetalarna får bekosta - och allt detta för att ex. SMS-låneföretag har rätt att få kronofogdens hjälp med att driva in sina mycket cyniska lån.

Skulle skattebetalarna få insikt i detta vansinne Sverige hålls med kanske det skulle bli ändring. Hur skattepengar finansierar finansbranschens vinster, varje dag av varje vecka av varje år. I år med mer pengar än i fjol. Det är vansinne och skattekistan läcker som ett såll.

Jag har följt kvinnans kamp under en tid. Hon är en modig person som varje dag kämpar med saker som andra tar för givet. Och hon kämpar i uppförsbacke, med en sten på ryggen. Liksom många många andra. 18 000 personer är en understatement! Mångdubbelt fler är min gissning. Att våga gå ut som hon gör med sin historia är värt ett stort fång blommor!

Många tack och många tankar.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

fredag 28 november 2008

Barns skulder

Debatten om barn och skuldsättning av barn har igen tagit fart. Detta mycket tack vare Datainspektionens nyss utkomna rapport om skuldsatta barn.
Vi har under en längre tid återkommande påpekat brister i lagstiftningen när det gäller effektivt skydd mot skuldsättning för barn.
Vi ser med glädje att ämnet diskuteras. Speciellt som vi nu har en siffra på problemets storlek. 80 000 barn berörs enligt Datainspektionens rapport. Vi förstår uppriktigt sagt inte hur det kan komma sig att man inte klarar lösa problemet en gång för alla. Det borde vara omöjligt att hålla barn ansvariga för vårdnadshavarens brister i omsorg kring barnet?
Vi vill också understryka att vi anser barns skulder är en konsekvens av skuldproblematiken i stort. Vår erfarenhet är att vårdnadshavare inte skuldsätter sina barn medvetet eller av illvilja, utan att barn som växer upp i fattiga hushåll, främst i hushåll där vårdnadshavaren har egna ekonomiska tillkortakommanden, inte klarar skydda barnen från skulder och att vårdnadshavaren uppriktigt lider av denna brist i omsorg. Att det är ett problem som springer ur överskuldsättning kan vi utläsa ur Alektum Inkassos pressmeddelande den 2008-02-20.
Citat:
"Föräldrarna till de skuldsatta barnen hade i snitt 22,8 skulder per person sedan tidigare – bara hos Alektum Inkasso. Detta innebär sannolikt att de har minst lika många skulder hos alla andra stora inkassobolag. Detta tillsammans med att alla föräldrar redan fanns i Kronofogdemyndighetens register, visar på att samtliga familjer är gravt överskuldsatta och i behov av samhällets hjälp."

Vi tror vidare att de flesta vårdnadshavare inte har kunskap om att barnet självt, på myndighetsdagen, blir ansvarigt för sina räkningar till bl.a. landstinget. De föräldrar vi kommer i kontakt med blir förtvivlade när dom förstår att deras ekonomiska oförmåga spiller över på barnet.

Problemet ligger på lagstiftarnas bord att lösa. Framförallt handlar det om att normalbeloppet är för lågt, dvs att föräldrarna inte har ekonomisk kapacitet att skydda barnen från skulder. Under en längre tid har justitiedepartementet talat om en översyn av utsökningsbalken. Vi anser en sådan vara nödvändig då vi det, enligt oss, är därur som många dagens problem springer. Någon utredning är fortfarande inte tillsatt, men kanske kommer framöver?

DN i samma ämne.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

fredag 14 november 2008

Föraktfullt

Det studsar upp, det studsar hit och det studsar dit på olika marknader just nu. Inte minst bank- och finansmarknaden.

150 miljoner i pension för 1,5 års arbete. Näste chef i tur får 114 miljoner. Styrelseordförande får en pension på mellan 85 - 114 miljoner kronor. Styrelseordföranden försvarar avtalet och säger att avtalen inte är "överdrivna". Mats Odell säger att det är svårt förklara mängden pengar, det kommer inte se likadant ut i framtiden men att avtalen ungefär ser likadana ut.

Europa hotar stå blickstilla snart.
Sverige varslar och om inte så länge börjar varslen övergå till uppsägningar.
Bl.a. för att bankerna inte litar på varandra och alltså inte lånar ut pengar!

Plocka ut era pengar från bankerna och lägg dom i madrassen! Säkert inte det privatekonomiskt eller det samhällsekonomiskt smartaste att göra men borde nog kraftfullt visa på ett "starkt missnöje"?!

Ulrika Ring
insolvens stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

torsdag 13 november 2008

informationsträff ang. skuldsanering

Den 18:e nov kl 15-17 på studieförbundet NBV, Jungfrugatan 5, i Stockholm håller vi ett informationsmöte om skuldsanering.

Vi kommer att prata om hur skuldsanering ser ut idag, liggande förslag på förändringar och vad som blir annorlunda om förändringarna i skuldsaneringslagen antas av riksdagen. Om förändringarna i skuldsaneringslagen går igenom kommer den nya lagen att träda i kraft 2010. Den som inte kvalificerar till skuldsanering enligt dagens lagstiftning kan komma att kvalificera sig med de föreslagna förändringarna. Det betyder att om man sökt nu och fått avslag så ökar chanserna den 1 januari 2010, förutsatt att förslaget går igenom. Vilket det antagligen gör.

För att erbjuda korrekt information har vi fått klartecken från Skuldsaneringsenheten KFM att en handläggaren från skuldsaneringsteamet i Stockholm kommer att delta. Du får alltså möjlighet att ställa frågor direkt till en erfaren skuldsanerare och få kvalificerade svar. Vi kommer att gå igenom hur blanketten för skuldsanering ser ut och hur den ska fyllas i. För de som önskar finns det blanketter att ta med sig hem.

OBS att Skuldsaneringen KFM är en helt egen verksamhet, avskild från Indrivningen, så personen från KFM som kommer har ingenting med indrivning att göra. Hon arbetar uteslutande med skuldsaneringsfrågor. Mötet riktar sig alltså till dig som är skuldsatt och vill ta reda på mer om just skuldsanering.

Mötet är öppet för alla och du behöver inte vara medlem i föreningen Insolvens Stockholm för att delta. Det är kostnadsfritt och du kan vara helt anonym. Syftet med mötet är att sprida kunskap kring skuldsaneringsförfarandet och vi vill stötta/uppmuntra personer att söka skuldsanering.

Antalet platser är begränsat så skicka ett mail till
info@insolvensstockholm.se
om du vill delta, så skriver vi upp dig på listan.

Ta tillfället i akt och undersök möjligheterna till statlig skuldsanering, just nu är det, enligt oss, den säkraste vägen att bli helt skuldfri.
Välkommen!

mvh
Ulrika Ring
Ordförande Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

måndag 27 oktober 2008

Det är skillnad på skit och pannkaka!

Det fortsätter vara stökigt på "finansmarknaden". Carnegie går det inget bra för just nu. Di, dn, svd. Ont om cash, illa går det och då går riksbanken in och beviljar ett miljardlån. Det är säkert behövligt och viktigt. Men... finns det ett liknande "paket" för alla privatpersoner som, i turbulensen, råkar illa ut? Nix. Pix.

Som någon klok sa, "Om du är skyldig banken 100 000 och inte kan betala, då har du problem. Om du är skyldig banken 10 miljoner och inte kan betala, då har banken problem..."

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

onsdag 22 oktober 2008

Banker och deras vinster.

Nu blir det ännu svårare att förstå hur och vad som pågår. Bankerna kommer under några dagar lämna sina rapporter. Idag var Handelsbanken först ut. Det går visst hur bra som helst för den banken. Så vad är det som är problemet? Vad ska dessa 1 500 miljarderna göra och användas till? Är problemet främst att bankerna inte litar på varandra och därför inte vill låna ut pengar till varandra? 1 500 miljarder är många enkronor. En rörelsevinst på 3,8 miljarder låter inte som att det är helt illa...

Jag fattar ingenting. Bankerna lånar ut härs och tvärs, utan eftertanke. En kris uppstår. Skattebetalarna får IGEN gå in och stödja. Bankerna sitter med och diskuterar hur stödet ska se ut. Sen går åtminstone Handelsbanken med VINST??

Är det bara jag som reagerar?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

tisdag 21 oktober 2008

Barns skulder, betänkande 2008/09:CU2

...*suck*. Det är ett mysterium att justitiedepartementet och lagstiftarna inte klarar skydda barn från skuldsättning genom vårdnadshavarna. Just nu jagas defensiva lösningar på enskilda problem. Vi menar att det måste gå hitta ett mer offensivt, heltäckande skydd för barn och barns skuldsättning?

Barns skulder.
Riksdagen ska den 22 oktober ta ställning till ett lagförslag
Länk till riksdagen och mer om ärendet.
som är menat att bl.a. skydda barn från skulder. Det rapporteras flitigt i media kring skuldsättning av barn. Ex. på vad barn kan ha i skulder är vårdavgifter, biblioteksskulder, skolfoton, prenumerationer o.s.v. Det finns även andra skulder barn kan få ex. skatteskulder, mer kostsamma avtal än prenumerationer o.s.v. Barn som växer upp i ekonomiskt svaga och utsatta ("fattiga") familjer har dock sällan dyra avtal utan har skulder av den sort vi räknat upp och som vi ser som "fattiga barns" dilemma. Dvs pga föräldrarnas bristande betalningsförmåga kan inte barnet av vårdnadshavaren/vårdnadshavarna skyddas från egna skulder.

JU2008/6831 är då tänkt att råda bot på detta problem.

Vi har talat med en tjänsteman på justitiedepartementet, för att söka svar på några frågor vi haft kring lagförändringen, hur det är tänkt att fungera i praktiken och vilka skulder som kan tänkas omfattas alt. inte omfattas.

Om vi förstått iden rätt är tanken att avtal, för att kunna drivas in, som uppkommit när barnet är minderårigt och som blir barnets ansvar då han/hon blir myndig, dvs ung vuxen, inte ska betraktas som giltigt om inte den kommunala överförmyndaren godkänt avtalet. Överförmyndaren kommer sannolikt inte ägna sin tid åt ex. godkänna prenumerationer för minderåriga.

Skolfoton omfattas. Prenumerationer likaså. Så långt så väl.

Men:
Vårdavgifter omfattas inte, är inget avtal. Biblioteksskulder (ex. förekomna böcker o.s.v.) omfattas inte, är inget avtal. O.s.v. o.s.v o.s.v.

Så går vi tillbaka till det som omfattas, ex skolfoton och prenumerationer. Skulle ett sådant ärende nå kronofogdemyndigheten ska ärendet "kommuniceras". Det betyder i princip att den unge vuxne får ett brev från myndigheten kronofogden. Ord som "hinder för verkställighet", invändningar, överklaga, föreläggande, utslag, "förenklad delgivning" o.s.v. kan återfinnas i den "kommunicerande" texten. Här är det tänkt att den unge/unga vuxne/vuxna själv ska ha kännedom om terminologin och förfarandet och den unge vuxne ska själv veta att han/hon inte kan krävas på betalning. Myndigheten kronofogden åläggs inte undersöka om skulden är giltig, om skulden är godkänd av den kommunala överförmyndaren, utan det är upp till den 18 åring själv som får kravet ställt på sig att bevaka sina rättigheter. Om ingen invändning görs drivs målet,likt alla andra mål mot gäldenären, av svenska statliga fogdar, som ofta har en juristexamen, MOT den unge vuxne som krävs på betalning. Den statliga fogden har ingen undersökningsplikt, FÅR, enligt lagstiftarna, INTE agera "ex officio". Finns utslag MÅSTE fogden driva in. Det ska vara UPPENBART för att den statliga tjänstemannen på eget initiativ ska avvisa fordran. Och UPPENBART i lagtext är annat än vår lekmanstolkning...

En ung vuxens närmaste rådgivare och stöd in i vuxenlivet är mamma och pappa. Den unge vuxne har inte alltid kännedom om samhället och kan den unga vuxna inte själv förstå samhället är det i första hand mamma och pappa man vänder sig till för rådgivning. "Vad betyder det här mamma/pappa? Vad gör jag nu?" Problemet är bara att barn som växer upp i familjer där räkningar inte betalas ofta leds av föräldrar på obestånd, Mer fakta.
Länk.
"*Föräldrarna till de skuldsatta barnen hade i snitt 22,8 skulder per person sedan tidigare – bara hos Alektum Inkasso. Detta innebär sannolikt att de har minst lika många skulder hos alla andra stora inkassobolag. Detta tillsammans med att alla föräldrar redan fanns i Kronofogdemyndighetens register, visar på att samtliga familjer är gravt överskuldsatta och i behov av samhällets hjälp."*

Här vill jag peka på uttalandet som säger att "ALLA" ungdomar hade föräldrar som själva hade skulder. ALLA, inte de flesta utan ALLA föräldrar hade egna skulder. Det är en viktig pusselbit. Skuldsatta barn har, såvitt vi vet, skuldsatta föräldrar. Det sociala arvet hänger med...

Vi tycker inte föreslagna lagförslag är tillräckligt. Det är utomordentligt bra för den som berörs, men just barn i ekonomiskt utsatta familjer (socialbidragstagare, löneutmätta familjer, ensamstående låginkomsttagarfamiljer m. fl.) skyddas inte från betalningsansvar för skulder som uppkom då barnet själv inte kunde påverka sin situation utan var beroende av en vårdnashavares omsorg.

Ett problemexempel är vårdavgifter. I Stockholms läns landsting har barn rätt till avgiftsbefriad sjukvård inom primärvården. Akutsjukvården är dock avgiftsbelagd. I Sverige kan ingen nekas vård och uppmanas att betala ex. akutsjukvård kontant. Kan inte vårdnadshavaren betala vården kontant kommer avgiften på räkning. Kan inte vårdnashavaren betala räkningen blir barnet på myndighetsdagen själva ansvariga. Vi vill upplysa om att 250 kronor är mycket pengar för en som lever under fattigdomsstrecket (någon som har mindre än 60 % av medianinkomsten i Sverige, SCBs definition) och det är antagligen inte fråga om att mamma eller pappa inte vill betala, utan dom KAN INTE betala.

Liggande lagförslag riskerar att inte vara tillräckligt. Ekonomiskt utsatta barn för en kämpig tillvaro. Det finns ingen anledning att dom ska dras med arvet av mamma och pappas ekonomi i vuxen ålder. Det måste finnas bättre och mer heltäckande möjligheter för lagstiftarna att skydda barnen från ett socialt nedärvt ekonomiskt problem.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

Fastighetspriser sjunker

...framförallt på bostadsrätter. Förstå situationen för den som beviljats lån och som inte kan betala och som i dessa tider tvingas till hemlöshet och ser boendet gå på exekutiv auktion? Till stora personliga ekonomiska förluster. Och igen. Bankerna får stöd, stora pengar, men den lilla människan? Vad hjälp finns det för henne/honom? Betala notan?


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

Trafikolyckor och annat.

Trafikolyckor har gemensamma nämnare, arbetslöshet, sjukdom, utbildning och inkomst. Bl.a. Jag personligen tror att den största gemensamma nämnaren ligger mer i det Melkersson talar om:
" - Det finns ju en mängd olika faktorer som vi inte kan säga någonting om, exempelvis kvaliteten på de bilar man färdats i."
Jag hoppas också att man fortsätter undersöka statistiken för att få svaret på den frågan. Hur påverkar ekonomin däckkvaliteten? Säkerheten på bilen? Har du pengar kanske du kan välja att själv, utan att blanda in försäkringsbolaget, bekosta en mindre skada? Hur påverkar en konstant oro för ekonomin din säkerhet som bilförare? Om en hotande avstängning av elen är förestående, hur koncentrerad är du på trafiken?

Och sedan är det den ljuvligt ödmjuka föreningen Trafikförsäkringsföreningen... Hur dom lyckats få det grepp dom har idag övergår mitt förstånd. Och greppet är med all sannolikhet ett grepp om personer med knappa inkomster. Jag vet inte hur statistiken ser ut, men ska jag sätta en femma på hur den "typiske trafikförsäkringsföreningens kund" ser ut så är det nog någon som har små inkomster och mycket knappa marginaler.

Men jag hoppas man söker fler svar och djupare svar. Så bilden kan klarna och det blir enklare att förstå VARFÖR arbetslösa, låginkomsttagare, sjuka har en sämre olycksstatistik än höginkomsttagare och friska arbetstagare har.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

Banker som haltar.

...och som behöver "stöd". Svd idag.

Jag vet inte om jag har full koll på vad som hänt eller vad som skakat om hela finansbranschen här i Sverige. Jag blir inte klok på det hela. Bankerna gick med ofattbara miljardvinster så sent som förra året och nu är det liksom "kris". Jamen, hur då? Vad hände? Hur är det möjligt? Och visst är det viktigt att Sverige har ett bra finanssystem, men 1 500 miljarder i ett "stödpaket"? Ställt mot att personer som inte klarade finanskrisen i början av 90-talet inte får behålla pengar för att ordna nödvändig tandvård? Jag vet inte...

Det stämmer antagligen att bankerna nu behöver "hjälp", men jag tror att det OCKSÅ finns ett antal privatpersoner som också är i behov av hjälp. Ett antal familjer som inte klarar sina bostadslån. E24. En annan indikation på att många har problem är att inkassobranschen "vädrar morgonluft". Och jag vill igen påminna om två saker, det är ingen som "tar" ett lån, eller "överskuldsätter sig", den som har lån och som är överskuldsatt har krediter, lån och avtal som någon beviljat. Oftast ett företag som avsett tjäna pengar. Det företaget får idag stöd. Av samhället. Vem ska se till att det går lika bra för den individ som är skyldig pengar? Vidare, det är mycket få, om ens någon, som lättvindigt "väljer bort" att betala sina skulder. Om räkningar inte betalas är det nästan alltid för att det finns inga pengar.

Jag vet inte, men stödpaket på 1 500 miljarder? Vart har alla miljardvinster försvunnit?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

fredag 17 oktober 2008

Jo granskar Försäkringskassan

...och det inte en dag för tidigt. Svd.

Insolvens Stockholm har en medlem som nu fick sin ersättning beviljad. 1,5 år i handläggnings tid och en vräkning senare får hon den ersättning som kanske kunnat förhindra att hon och hennes dotter förlorade hemmet.

Och idag ringde en ny person. En kvinna som FK kräver på återbetalning för bostadsstöd för år 2001!!! Det är inte snabba puckar som gäller för den myndigheten. "Skyndsamt" är inget FK hålls med..

En granskning behövs.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

Stockholm är som vanligt värst.

Glasögon kan barn få av landstinget, eller kan barn få - med olika regler om när och hur - i alla landsting, utom ett, Stockholms Läns Landsting.

Inte finns det några planer på att ändra den ordningen heller. Majblomman har helt rätt när dom säger att barnfrågor inte prioriteras, i synnerhet inte i Stockholm.

Så många barn måste gå utan glasögon. 2008 i välfärdslandet Sverige finns det barn som har behov av glasögon, men, pga att dom lever under fattigdomsstrecket, inga har.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

torsdag 16 oktober 2008

Fler hemlösa!

Di idag: "Kronofogden beslagtar fler bostäder". Många bostäder säljs säkert till priser under inköpspriset, bostäder faller som bekant i pris. Dn om prisutvecklingen på bostäder.

Att KFM driver in fler bostäder i år visste vi, men kanske inte att det är nästan dubbelt så många. Och vad förväntar man sig? Om man ändrar utmätningsreglerna såsom det gjordes år 1 jan 2008, vad trodde man skulle hända? FÄRRE utmätningar av bostad? Sedan den 1 jan 2008 ska KFM utmäta i "alla tillgångar" om inte löneutmätning reglerar hela skuldbördan inom 3 månader.

Detta ligger på lagstiftarna att få stopp på. Om vi tänker oss att det kommer bli fler som får svårt med sin ekonomi, och väntetiderna fortsätter vara lika långa till kommunala budget- och skuldrådgivare som på vissa håll i Stockholm så kommer detta eskalera i kvadrat. Och snabbt kan det gå. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man tänkte inför den förändring av utsökningsbalken som gjordes vid det senaste årsskiftet?

Jag undrar också vem som "beställde" förändringen? För jag tvivlar på att det togs på initiativ av lagstiftarna själva, det kanske var någon enskild eller grupp av lagstiftare som lyfte frågan men jag tvivlar starkt på att idén "föddes" där. Jag vet att det inte var gäldenärskollektivet som önskade den här ändrade ordningen. Kvar finns justitiedepartementet, KFM indrivningsprocessen eller borgenärskollektivet. Tids nog står det nog klart men just nu är det höljt i dunkel vem som kom på iden med enhetlig utmätning. Hursom det slog igenom och som vanligt får skattebetalarna stå för kalaset. Med all sannolikhet går inte den som just blev av med sin bostad - kanske för ett obetalt SMS-lån eller oförmåga att betala telefonräkningen - till arbetet utan får sin utkomst ordnad på annat sätt än genom arbete och så blir det de sociala myndigheterna som får hjälpa till med bostad. I Stockholm kanske genom "tak-över-huvudet-garantin" och en plats på ett hotellhem för 15 000 kr/månad.

Och lycka till att i Stockholm att få tag i en lägenhet med den historiken! Så det kan bli 15 000 kronor/person/månad under en lååång tid.

Men det är klart, borgenären fick trots allt sina pengar. Så NÅN rättvisa skipades trots allt.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

onsdag 15 oktober 2008

Och hur det går...

...med allt. En uppgång igår blev nedgång idag igen. Nu tror jag att det kanske inte påverkar den som redan är på obestånd, det kanske inte heller påverkar den som kommer att få det jobbigt. Den som ligger i riskzonen för en havererad ekonomi och obestånd påverkas nog mer av oron för att varsel ska verkställas och han/hon ska stå arbetslös.

Sverige är dåligt rustad för enskildas ekonomiska problem. Helt enkelt inte rustat överhuvudtaget. En familj med två arbetande vuxna som blir arbetslösa båda två kommer nog få svårt att klara en sådan "ekonomisk nedgång". Storbankerna står rustade, men hur är det med människorna? Det är många hushåll i Sverige som står utan marginaler. Hur många kommer tvingas till exekutiva auktioner? Hur många nya gäldenärer kommer Sverige ha om säg 2 år? Beror säkert lite på, hur låg lågkonjunkturen blir, hur lång lågkonjukturen blir och hur många som blir arbetslösa. Men många lär det bli. Tror jag. En del av dessa kommer att hamna på obestånd. En inte alltför munter tillvaro.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

tisdag 14 oktober 2008

Mer fokusering till obeståndsproblemen!

TV4 "efter tio" hade besök idag. Dels vice ordförande i riksförbundet Insolvens Rickard, samt en handläggare/verksjurist från KFM Skuldsaneringen, Susan.

Programmet var mycket bra. Beskrev väl problemen många redan får förhålla sig till och, med tanke på ekonomin, många kommer att måsta förhålla sig till.

Se programmet!

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

söndag 12 oktober 2008

Agenda den 12 oktober, partiledardebatten

Agenda arrangerade i söndags (okt 12) en partiledardebatt. Svd refererar, fler länkar. DN likaså, här och här.

Ett spännande initiativ. För överskuldsatta och evighetsgäldenärer också en bekräftelse på att problemet med evighetsgäldenärer nu är uppe på dagordningen. Problemet finns. Problemet syns. Problemet är uppmärksammats. Det kan inte vara många partiledardebatter där ordet "obestånd" använts i syfte att beskriva ett problem? I del 2 av debatten talar statsministern om obestånd som ett problem.

Well Done alla överskuldsatta och andra som arbetar för att problemen med överskuldsättning och evighetsgälderi ska skrivas på dagordningen. Att en statsminister i en partiledardebatt ens nämner ordet obestånd är förstås ett erkännande av problemet. Innan något problem kan åtgärdas måste problemet först och främst erkännas. Detta är ett steg framåt. Ett inte så litet steg heller!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

lördag 11 oktober 2008

brevväxling med civilutskottet

En medlem i Stockholm har haft en kommunikation med både kfm och civilutskottet. Insolvens Stockholm fick ta del av denna kommunikation och här är vårt svar.

Insolvens Stockholm har tagit del av både Roger Nilssons mail till civilutskottet och kronofogdemyndighetens (kfm) kommentar. Vi lämnar här våra synpunkter.

Vi tycker det är positivt att kronofogdemyndigheten säger att ansvaret för de problem som skapas av utmätning och Utsökningsbalken (UB) ligger på lagstiftarnas bord att åtgärda. Liksom verksjuristen tror även vi att en stor del av problemen med evighetsgäldenärer springer ur UB. Det som diskuterats mellan Roger Nilsson, civilutskottet och kfm, dv.s. gäldenärens möjligheter att spara, är ett bra exempel.

Ju svagare ekonomi, desto viktigare är ett sparat kapital för att kunna planera. För en gäldenär på obestånd kan ett sparat kapital, om så bara några hundralappar, innebära att få stopp på ev. nyskuldsättning. Även kommunala budget och skuldrådgivare (BuS) har påtalat det omöjliga i att en gäldenär inte tillåts spara. Utmätning av små kapital sparade ur gäldenärens förbehållsbelopp är för bl.a BuS, samt övriga rådgivande enheter ex familjeslanten och Insolvens, direkt tillintetgörande för arbetet med gäldenärens ekonomiska rehabilitering. Ekonomisk rådgivning innebär bl.a. att utbilda och hjälpa den ekonomiskt utsatte till balanserad ekonomi, något som inte tillåts idag och som även verksjuristen påpekar ”..den som är gäldenär och föremål för Kronofogdemyndighetens åtgärder inte kan ges möjlighet att spara”.

Det måste anses kontraproduktivt när ett myndighetsuppdrag (kfm) motarbetar en annan myndighets uppdrag (BuS).

För att få en uppfattning om överskuldsättningsproblemets omfattning kan vi läsa i kfms rapport ”Alla vill göra rätt för sig” sid 55, punkt 7.2.3.

Arbetsgruppens undersökning pekar på att mellan 400 000 och 600 000 individer, eller 6-9 procent av befolkningen, i Sverige är överskuldsatta. En jämförelse med andra länder visar en liknande omfattning.

Därefter följer redovisningar av vilka avgränsningar man gjort, att man endast räknat på sjukvårdskostnader och produktionsbortfall, redovisning av hur man räknat och på sidan 56, punkt 7.3, tredje och andra stycket från slutet:

De sammanlagda kostnaderna för överskuldsättning utifrån ovanstående bedömningar kan därför beräknas hamna i ett intervall mellan 30 – 50 miljoner kronor. Denna bedömning bygger på att det finns 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Om antalet är 600 000 istället blir beloppen väsentligt högre.

I dessa siffror ingår inte kostnader i form av administration för myndigheter och borgenärer eller några andra samhällskostnader. Inte heller har vi beaktat att det ofta inte endast är den överskuldsatte själv som drabbas utan hela dennes familj.”

Problemet är alltså stort, tom mycket stort. Redan innan den nuvarande ekonomiska nedgången gjorde sin entré. Gör man en annan avgränsning, ex räknar in kostnaden för hela familjen, hamnar vi långt över 30 – 50 skattemiljarder. Vi har tidigare informerat om problemet med barn som inte tillåts umgås med och träffa båda sina separerade föräldrar. Också det en betydande skattefinansierad kostnad för samhället.

Det talas i flera sammanhang om vikten att spara. Vi förstår inte varför man känner sig tvungen hindra en överskuldsatt från att ha en långsiktig budget? Varför anser man att sparande är något som gäldenärer på obestånd inte behöver? Gäldenärer på obestånd tvingas leva extremt fattigt.

Mycket av privatekonomi idag är räkningar man betalar i efterskott och ofta ackumulerat. Det är i princip endast hyran och försäkringar som betalas i förskott. Många räkningar, ex internet, telefoni, försäkringar o.s.v. betalas oftast med längre intervaller än en månad,. Det blir också billigare att välja en sådan betalningsordning, exempelvis vid försäkringspremier. Ska en person betala en räkning varje månad tillkommer en faktureringsavgift på ca 50 kr/räkning/månad och med 4 sådana räkningar per månad blir summan ca 200 kr. En inte försumbar utgift för en som med 4 274 kr/månad, exkl hyra, ska betala alla månadens räkningar, utgifter och övriga levnadsomkostnader.

Gäldenärer på obestånd har ofta en synnerligen besvärlig situation med mycket ansträngd ekonomi. En svag ekonomi är också en sårbar ekonomi. Ett sparat kapital kan underlätta, framförallt för överskuldsatta barnfamiljer som ska finansiera höst/vinter/vår/sommarkläder till växande barn och ungdomar. Kfms verksjurist skriver, ”Kronofogdemyndighetens erfarenhet från olika dialoger med gäldenärer är att det är svårt att under lång tid kunna leva på denna nivå, än mindre ha möjlighet att spara några medel.” Vi delar den uppfattningen. Är det verkligen meningen att det ska vara så omöjligt för en gäldenär på obestånd att komma tillbaka till en balanserad ekonomi att inte ens myndigheten BuS, med sin kunskap och sitt uppdrag från lagstiftarna, ska klara hjälpa dessa personer?

Roger Nilsson har inte fel i sitt mail till civilutskottet och vi tycker mycket i kfms kommentar bekräftar Nilssons bild. Roger Nilsson och verksjuristen har samma uppfattning, fattigdomen hos gäldenärer, men vad som skiljer Roger och kfm åt är vems ansvaret är. Nilsson uppger kfm som ansvarig till vissa delar, kfm skjuter ansvaret på lagstiftarna. Oavsett vem som har rätt så är det som verksjuristen skriver: ”Utsökningsbalken är beslutad av riksdagen efter många års prövning och ger uttryck för vad lagstiftaren anser ska vara en rimlig balans mellan borgenärens intresse av att få betalt och gäldenärens intresse av ekonomiskt skydd för det som är nödvändigt för gäldenärens uppehälle.” Dvs att nuvarande ordning är lagstiftarnas ansvar.

Men är det verkligen lagstiftarnas vilja att överskuldsatta inte ska tillåtas planera sin ekonom och därmed hållas i evighetsgälderi? Att s.k. ”Snabblåneföretag”, som gjort en undermålig kreditprövning innan beviljande av lån, ska prioriteras före gäldenärens rätt att, ur sitt normalbelopp, spara ihop en välbehövlig buffert, en buffert som också kan lägga grunden till en ekonomisk rehabilitering?

När gäldenären inte medges skapa ett ekonomiskt skydd för nya ekonomiska problem anser vi det direkt motverka kfms uppdrag att minska antalet gäldenärer. Det spelar ingen roll vem som genererat problemet. Om det är UB som reglerar att gäldenärer inte ska få spara ihop en buffert anser vi det vara fel. Om det inte är UB som reglerar detta förfarande utan UB som lämnat ansvaret till kfm att besluta om, så är även detta fel. Oavsett var felet ligger är det fel att gäldenärer på obestånd inte kan spara ur sitt förbehållsbelopp. Vi kan heller inte tro det är lagstiftarnas avsikt att hålla flera hundra tusen gäldenärer i ett konstant ”evighetsgälderi”? Att skjuta kostnaden på samhället? Speciellt om anledningen till det ekonomiska haveriet inte varit något gäldenären själv kunnat påverka?

Tittar man på problemet opartiskt ser man många tveksamheter inom UB. Det är bl.a. exemplet som diskuteras, det är att borgenären själv avgör om staten ska driva in ränta före kapital, att umgängesbarn förhindras träffa båda sina föräldrar, att människor ska ställas bostadslösa för småskulder o.s.v. o.s.v. Regler som alla regleras av UB och dess utformning idag. När vi ser hur människor har det och vad dom utsätts för är det inte långt borta att tro att systemet självt syftar till att hålla gäldenärer kvar i sina misslyckanden. Svenska staten har möjlighet att, liksom exempelvis våra nordiska grannländer, ställa krav, via UB, på vad man utmäter för och hur utmätning ska gå till.

Konsekvenserna av att gäldenärer inte medges sparande är bl.a. avstängning av el.

Sluträkningen, ackumulerad under året, är sällan möjlig att finansiera med innevarande kalendermånads förbehållsbelopp, och innebär att barnfamiljer sitter i mörker, med välplanerad inköpt mat i frysen som förfars, och ingen elektricitet under månader. Omöjligheten att ha ett sparat kapital innebär telefonräkningar som inte kan betalas. Telefon kanske inte är direkt livsnödvändig, men den upplevda skammen, utanförskapet, hos barn och ungdomar när dom kommer till skolan och fröken/kompisarna inte kunnat nå föräldrarna/barnet kvällen innan för telefonen är avstängd pga bristande betalning ska inte underskattas. Detta är en verklighet för många barn som växer upp i hushåll med överskuldsatta föräldrar. Ingen el, ingen telefon, dåligt med kläder.

Vill lagstiftarna ha det så? Är det folkets vilja?

Kmfs s.k. normalbelopp, uppgår till knappt 80 % av konsumentverkets (KoV) beräkning för genomsnittliga levnadsomkostnader i Sverige. Även försäkringskassans (FK) norm för skälig boendestandard är högre än kfms lagstiftade förbehållsbelopp. Ensamstående familjer med bostadsbidrag baserat på taxerad inkomst utmäts. Det betyder att även om en familj har behov av bostadsstöd via FK, hamnar familjens intäkter, tillsammans med bostadsbidraget, över kfms förbehållsbelopp och familjen utmäts, ibland just tack vare att familjen beviljats bostadsbidrag. Av någon anledning har UB frikopplats från övriga departementsutredningar och ”lever sitt eget liv”, helt utan samordning med statliga bidragsnivåer.

Verksjuristen upplyser även om ”Bland kostnader som Kronofogdemyndigheten har ansett ska räknas som vanlig levnadskostnad, och därmed inte omfattas av normalbeloppet utan beräknas särskilt, finner man sjukdomskostnader som i normalfallet beaktas med belopp motsvarande vad gäldenären har att betala upp till det s.k. högkostnadsskyddet.

Även förfarandet kring sjukdomskostnader blir motsägelsefullt.

När kfm godkänner en sjukdomskostnad så tar man en beräknad årskostnad och slår ut beloppet per månad. Dvs, kfm utgår från att gäldenären ska disponera det årliga godkända sjuksomstillägget, utslaget per månad , vid tillfällen då det behövs. När gäldenären inte tillåts spara tilläggsbeloppet,i en buffert, att användas vid tillfällen då det behövs, är risken stor att det inte finns pengar disponibla på kontot när räkningen till det allmänna ska betalas. Vid en sådan situation blir förstås den obetalda sjukhusräkningen ett nytt ärende hos kfm. Så kan det fortsätta in i evigheten. Så har också begreppet ”evighetsgäldenär” kommit till. Utmätning tar aldrig slut. Gamla gäldenärer, nya skulder. ”Utmätning för evigt”. Ett gälderi för evigt. Ett problem som ligger på lagstiftarna att reda ut. Precis som verksjuristen skriver så är det förfarande som används idag lagstiftarnas ansvar.

Det finns många liknande exempel, exempel som är motstridiga och som har som konsekvens att gäldenären får mycket svårt att bryta sin nedåtgående spiral av skuldsättning. UB reglerar utmätning och den utmätningsordning UB idag reglerar behövs ses över. Detta vare sig UB reglerar tillvägagångssättet eller om UB inte reglerar och överlåter till kfm att reglera hur en viss problemställning ska hanteras.

Roger Nilsson refererar till en artikel i Göteborgs Posten (GP) per den 2008-07-24 ”Tvingas sälja. efter nya regler”. Även vi har reagerat och skickat brev till kfm med anledning av den artikeln, vi inväntar därför kfms svar innan vi kommenterar den artikeln.

Med vänlig hälsning

Ulrika Ring

för styrelsen

Insolvens Stockholm


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

intressant.se

fredag 10 oktober 2008

Skuldsatta och samhällskostnaden för misslyckade krediter

Med jämna mellanrum får jag kontakt med personer som upprörs över att jag argumenterar för skuldsavskrivningar, skuldsaneringar och förändrat uppdrag för Kronofogdens indrivningsverksamhet. Det återkommande motargumentet är nästan alltid att man ska "göra rätt för sig" och "hur skulle det se ut om alla smet från sina räkningar". Jag finner det fascinerande, men förstår att den ståndpunkten oftast beror på okunskap. En annan vanligt förekommande uppfattning är att "om inte den skuldsatte betalar sina skulder så måste samhället betala skulden". Så är det förstås inte.

Det är precis tvärtom. Idag, som lagstiftningen ser ut, så betalar samhället en enorm mängd pengar för problem som springer ur överskuldsättning. Jag vill se en förändring på den ordningen.

När en person, år ut och år in, ska leva och kanske uppfostra barn på förbehållsbelopp (existensminimum) blir han/hon inte sällan sjuk av oro och ångest. Det går helt enkelt inte leva på existensminimum, och det går definitivt inte leva någon längre period på existensminimum, utan att det får konsekvenser för samhället. Bara sjukdomskostnader och arbetsbortfall för överskuldsatta kostar minst 30 - 50 skattemiljarder/år. Lägg till kostnader för domstolsverket i form behandling av överklaganden, kostnad för barn som far illa, kostnad för sociala myndigheter som måste gå in när personer ställs hemlösa. Listan kan göras lång. Mycket lång. Och samhällskostnaden växer för varje post vi lägger till.

Så för er som lever i villfarelsen att om det blir en förändring i utmätningsförfarandet så kommer det bli kostsamma konsekvenser för samhället så vill jag bara säga att det är precis tvärtom. Förändringar i utmätningsförfarandet skulle leda till en minskad kostnad för samhället.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

onsdag 1 oktober 2008

Kronofogden och förbehållsbeloppen

Förbehållsbelopp, normalbelopp, existensminimum........

Jag tror att de flesta som inte satt sig in i terminologin vet vad det är för skillnad mellan dessa begrepp, eller ens att det är någon skillnad. För övrigt vet jag inte om det spelar någon roll för gemene man.

Vid kontakter med lagstiftare, myndigheter och departement blir det tydligen extremt viktigt. På ett sätt förstår jag det, eftersom det inom denna värld finns en alldeles egen kategori människor - jurister.

De har ett eget språk, ett eget förhållningssätt gentemot andra människor, som på många sätt är väldigt likt olika typer av funktionshinder. Skillnaden egentligen är att jurister inte behöver anpassa sig till "världen utanför" som andra med funktionshinder måste, utan i juristernas värld är det tvärtom. Övriga samhället måste anpassa sig till juristernas språk vilket på flera sätt gör dem lite överlägsna som ras. Inte för att de är bättre eller att de är klokare, utan för att de har svårare att förhålla sig till vanliga människor än andra folkgrupper och därför måste omvärlden anpassa sig till dem.

På ett sätt kan man tycka att det vore idé för handikapporganisationer att ta efter dem, men det faller på en viktig skillnad - juristerna styr landet. Landet styrs inte av folkvalda eller politiker i allmänhet.

Av egen erfarenhet vet jag att när man har vissa typer av funktionshinder är det svårt i kontakterna med andra "därute". Inte för att vi är så särskilt annorlunda men för att samhället inte anpassar sig efter en funktionshindrads behov.
Däri ligger den stora skillnaden mellan funktionshindrade i allmänhet med jurister i synnerhet.

För att återgå till förbehållsbeloppen så utgörs de av normalbeloppen och därtill läggs bostadskostnaden och sjukvård och medicin upp till högkostnadsskyddet. Kostnad för resor till/från arbete läggs också till. I övrigt görs som regel inga andra tillägg.
När man införde nu gällande regler för förbehållsbeloppen den 1 april 1996, utgjorde normalbeloppen ca 105% av socialbidragsgränsen.

Normalbeloppen är reglerade i lag och utgår ifrån ett fast belopp i oktober 1993. Därefter räknas de upp med KPI varje år. Ändringen för nästkommande år görs efter att KPI presenteras för oktober månad.

Normalbeloppen ska täcka alla övriga kostnader en familj har i form av kläder, tandvård, mat, fritidsintressen, umgänge med barn efter skilsmässa, bredband, mobiltelefon, fast telefon, hushållsel osv. Listan kan fortsätta. Beloppet skall täcka i stort sett allt.

Beloppet för 2008 är 4374kr per månad för en ensamstående vuxen. Har man en hyra på 3500kr får man alltså behålla 7874kr av sin nettolön, plus eventuella resekostnader till/från arbete och ev sjukdomskostnader. Om man jobbar och står i och kanske får ut 13000kr efter skatt, tas mellanskillnaden i form av utmätning. I exemplet ca 5000kr.

Motsvarigheten inom socialbidragssfären är Riksnormen, som ska täcka vanliga levnadsomkostnader.
Dessa två system kan inte jämföras helt ut, eftersom tillägg görs inom socialbidrag för kostnader som ingår i normalbeloppen. Istället är schablonbeloppet lägre.

För en ensamstående vuxen är beloppet inom socialtjänsten 3550kr. Tillkommer gör hushållsel, tandvård, sjukvård, resor till/från arbete, umgänge med barn, hemförsäkring, akassa, fackavgift plus andra kostnader som krävs för att uppnå "skälig levnadsnivå". Skälig levnadsnivå är vad vi generellt kallar existensminimum. Detta begrepp existerar egentligen inte utan används i dagligt tal av vissa.

Många menar att om man har löneutmätning så ska man vara garanterad "existensminimum" och därmed inte behöva söka socialbidrag. Detta är fel, fel, fel!!

Tanken är att man ska få behålla detta. Detta är lagstiftarens uppfattning, vilket framgår i förarbetena till lagändringen som skedde från den 1 april 1996. Det är deras uppfattning än idag, vilket framgår i förarbetena till lagändringen från den 1 januari 2008. Tyvärr cementeras denna uppfattning när lagstiftaren blint litar på utsagor från ansvarigt departement och anger i förarbeten att det är så.

Idag utgör normalbeloppen ca 95% av gränsen för socialbidrag. För att få en korrekt jämförelse kan man utgå ifrån de kostnader som anses ingå i normalbeloppen. Om man gör det kommer normalbeloppet upp till 95, nästan 96% av socialbidragsgränsen. Därtill tillkommer andra kostnader som kan ges socialbidrag för, varför skillnaden då ökar ytterligare.

Normalbeloppen utgör i normalfallet ca 82% av normalkostnaden för en ensamstående vuxen.

Idag är det alltså samma avvikelse i procent räknat som det var 1996, men åt andra hållet. Idag är socialbidragsgränsen högre än normalbeloppen.
Detta kommer troligen av att normalbeloppen räknas upp med KPI och stora kostnadsposter i normalbeloppen får litet genomslag i KPI. Denna uppräkning med KPI speglar alltså inte i tillräcklig omfattning prisutvecklingen för de kostnadsslag som ingår i normalbeloppen.

En annan mycket större orsak är att Kronofogden helt självständigt bestämmer vilka kostnadsposter och belopp som skall anses ingå i normalbeloppen. Man kan alltså inte påverka nivån på normalbeloppen, men man kan påverka vad som ingår i normalbeloppen, vilket indirekt ger samma effekt.

Vissa kostnadsposter har formligen skenat men utan att detta justerats inom normalbeloppen. Vissa kostnadsposter har ökat med 100 till 200%, medan normalbeloppen ökat med 14% sedan 1996 till dags dato.

Vissa kostnadsposter som tidigare gjordes tillägg för ingår numer i normalbeloppen vilket också påverkar till att det blir dessa avvikelser.

Troligen kommer inget att göras detta år och inte heller nästa, eller nästa, varför avvikelserna kommer att fortsätta öka.

Störst är avvikelsen för "the working poor" dvs de som arbetar men har utmätning av sin lön och har svårt att få pengarna att räcka till mat hela månaden.

Räknar man in andra lyxkostnader som mat till sina barn vid umgänge osv., blir det väldigt stora avvikelser, främst för att man inte får förbehålla sig matpengar till barnen.

Man måste se över konstruktionen med förbehållsbelopp och beloppsnivåerna för normalbeloppen. Man måste även se till att få in en möjlighet att räkna upp normalbeloppen oftare än en gång per år, om prisutvecklingen eskalerar vilket den gjort den senaste tiden. Man ligger hela tiden "efter" när man har löneutmätning, man får hela tiden leva på för lite pengar i förhållande till samhället i övrigt.

Man måste i vart fall se till att normalbeloppen ligger över gränsen för socialbidrag och beloppen borde ligga så nära normalkostnaden enligt Konsumentverkets beräkningar. Dessa ligger som grund i de flesta andra sammanhang, men inte när det gäller normalbeloppen. Det är i vart fall inte rimligt att normalbeloppen ska ligga på ca 80% av normalkostnaden.

Det kan vara rimligt att man ska ha mindre att röra sig med om man måste ta till löneutmätning, så att en del av inkomsten går till att betala sina skulder. Man ska dock komma ihåg att de flesta vill betala sina skulder och man låter det inte gå till löneutmätning för att man vill det, utan för att man inte KAN betala sina skulder.

Om man verkligen vill börja göra något åt nyfattigdomen och barnfattigdomen kan man börja med att säkerställa att ingen ska behöva leva under socialbidragsgränsen.

//Johan

söndag 28 september 2008

Det här blev nästan roligt

Aftonbladet och SR idag. Kronofogden har inte koll på pengarna och drar över sin 1,6 miljarders budget med 60 miljoner, dvs 4 %.

Det kan förstås hända vem som helst men nu är det inte vem som helst det händer för.

Hej hopp
Ulrika

onsdag 24 september 2008

Insolvensutredningen

delbetänkande nr 1 lämnades så över till Beatrice Ask idag.

De flesta visste nog redan att skuldsaneringsperioden skulle sänkas från dagens 5 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 7 år) till 3 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 5 år). Det har även blivit andra lättnader. Delbetänkandet finns för nedladdning här.

Förslaget är bra. Förkortad, och möjlighet till tidigare, skuldsaneringstid kommer att hjälpa de i gäldenärskollektivet som får skuldsanering beviljad. Även om jag använder den lägre uppskattade siffran på beviljanden, 13 000, så är det 13 000 gäldenärer som ser ett slut och en ände på sitt evighetsgälderi. 13 000 personer som ser ett slut på det vansinne som löneutmätning innebär.

Men det räcker inte. Inte på långa vägar. KFM uppskattar antalet överskuldsatta till 400 000 - 600 000 personer. Tar jag igen den lägre siffran, 400 000 personer, så undrar jag hur ska samhället förhålla sig till de övriga 387 000 gäldenärerna? För dessa innebär utredningens förslag ingen skillnad. Dessa personer måste fortsätta uthärda kfm och indrivningens "Utmätning först". Problemet löser sig inte av sig självt.

Utredningens direktiv var (bl.a) att undersöka varför så få söker skuldsanering, varför så få beviljas och vad som behövs för att få en bättre statistik. Direktiven är naturligtvis inte formulerade så men det är i princip vad utredningen uppdrogs att undersöka vad gällde överskuldsättning av privatpersoner. Till detta uppdraget slängdes så frågor kring absolut preskription, att vid indrivning ska kapitalskulden betalas innan ränta, att kfm ska få en undersökningsplikt, räntetak o.s.v. o.s.v. o.s.v in. Dessa frågor sorterar i de flesta fall under Utsökningsbalken (UB) och en översyn av utsökningsbalken har legat i "att göra" högen på något tjänstemannaskrivbord på Justitiedepartementet i evigheters evighet.

Nu har insolvensutredningen lämnat tillbaka dessa ärenden till Justitiedepartementet igen med den där post-it lappen "Bör ses över". Och så åker det tillbaka till "att göra högen" och än finns inga tecken på en översyn av UB. Den är fortfarande endast "förestående". Detta TROTS att Sverige idag står inför en hotande lågkonjuktur där varslen duggar tätt. Precis som förra gången, dvs i början av 90-talet. Vi är inte bara lika illa rustade den här gången, vi är -genom kfms "Utmätning först" - tom sämre rustade. Men allt blir väl som det blir tillslut. Tar man inte problemen på allvar idag antar jag att går Sveriges befolkning från 6 - 9 % överskuldsatta till 12 - 18 % överskuldsatta så kommer den där översynen av UB att plockas fram och dammas av. Därtill är de "nödda och tvungna". I alla fall den dagen.

Slutligen vill jag gå till försvar för gäldenärskollektivet. Under sin webbsändna pressträff använder Jan Ertsborn många gånger ordet "passiv" kopplat till evighetsgäldenärer. Personer med obeståndsproblematik under lång tid omtalas som som en "passiv grupp" som inte ens öppnar sina kuvert. Jag är inte helt tillfreds med ordvalet "passiv". Jag vill hävda att det inte är en "passiv grupp" utan att det är vanmakt och maktlöshet som ligger bakom beteendet med att inte öppna sina kuvert. En vanmakt och en maktlöshet som till största delen orsakas av löneutmätningsförfarandet och därmed UB. De åtgärder som bl.a. kfm gärna ser genomförda och som kfm är besvikna över att de åtgärderna inte vunnit terräng hos insolvensutredningen är direkt nödvändiga för att stötta de 387 000 gäldenärer på obestånd som inte ryms inom den nya skuldsaneringsförslaget.

Jag har även en god uppfattning om VARFÖR inte fler söker skuldsanering. Men det tänker jag orda om en annan dag.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

söndag 21 september 2008

"Bankerna rycker på axlarna åt överbelånade kunder"

skriver di.se den 20 september. Enligt di.se säger Rickard Josefsson, chef för kontorsrörelsen på SEB "Visst kan jag känna att det är jättesynd om de människor som köpte en jättedyr lägenhet, som är högt belånade och i dag går runt och vet att lånen överstiger marknadsvärdet på bostaden. Men det är ingen ko på isen så länge man betalar sina räntor och överenskomna amorteringar." Och även om Rickard Josefsson inte sagt precis så, det är trots allt journalisten som säger att han sagt det, så har han en poäng. Det är ingen ko på isen. Inte för bankerna.

Bankerna har ju staten bakom sig. Banken kan låna ut precis hur mycket som helst till en låntagare. Banken kan låna ut 200 % av fastighetens värde eller inköp. Eller 300 %. Kan den som köpt fastigheten sedan inte betala går banken bara till kronofogden och får fastigheten utmätt och den som lånat pengar blir då löneutmätt på det belopp av lånet som den exekutiva försäljningen inte täcker.

Denna ordning är fullständigt vansinnig. I många andra länder lämnar den som lånat pengar av banken nycklarna till banken och så är det skammen och eländet och banken sitter med ett hus, dvs panten för lånet lämnas till fordringsägaren om låntagaren inte kan betala.

Men inte i Sverige. I Sverige fungerar det så att banken går till kfm, får tillbaka panten och skuld överskjutande pantens värde ligger på låntagaren att betala. Oavsett. Jag säger inte att bankerna gör så, jag säger att banker kan göra så. Staten ställer inga krav på fordringsägaren kring någonting. Är avtalet undertecknat av gäldenär och borgenär så är det avtalet som gäller. Även om banken skulle bevilja lån till 200 % över fastighetens värde. Ev. nedgångar eller felbedömningar skjuts över på gäldenärens ansvar.

Om fordringsägaren beviljar belopp över pantens värde kan man säga att gäldenären är överskuldsatt, men det får konsekvenser för gäldenären först i det ögonblick han/hon/de inte kan betala sina amorteringar och räntor. Att amortering och räntebetalning ställs in av gäldenären är ofta kopplat till att gäldenären blir långvarigt sjuk, arbetslös, går i konkurs eller skiljer sig och måste sälja huset för att singelekonomin inte klarar av samma utgifter som en familj med två försörjare klarar.

För att få skuldsanering krävs att vissa krav uppfylls. Ett krav som är borta idag, men som var en förutsättning tidigare var att gäldenären kunde påvisa att han/hon försökt komma överens med borgenären. Att kontakt tagits och att försök gjorts för att komma överens. Endast om borgenären avvisat gäldenärens försök kunde skuldsanering beviljas.

Varför ställs inga sådana krav på borgenären? Varför säger inte lagstiftarna till borgenären att "Jaha du vill att vi driver in ditt krav på obetalt fastighetslån som överstiger försäljningssumman med 600 000. För det första, hur kom det sig att du lånade ut en summa högre än panten? För det andra, har du försökt komma överens med gäldenären? När du kommit med ett rimligt bud till gäldenären och gäldenären avvisat detta först då kommer vi att utmäta gäldenären?"

Om lånet överstiger pantens värde kan man tänka sig att lagstiftarna via kfm skulle säga:
"Jasså panten har sjunkit i värde pga bostadsmarknaden förändrats. Men kan ni inte komma överens om att dela på den förlusten? Fordringsägaren betalar en del av förlusten, gäldenären betalar en del av förlusten?"

Idag står gäldenären ensam med risk och med ansvar.

Kfms rapport "Alla vill göra rätt för sig" igen (sid 51):
"Överskuldsättningen får konsekvenser för de drabbade individerna men det innebär också kostnader för samhället. Nedan görs ett försök att beräkna antalet överskuldsatta personer i Sverige för att med detta som utgångspunkt bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna."

Sedan redovisas olika beräkningar.

Samma rapport (sid 56):
"De sammanlagda kostnaderna för överskuldsättning utifrån ovanstående bedömningar kan därför beräknas hamna i ett intervall mellan 30 och 50 miljarder kronor. Denna bedömning bygger på att det finns 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Om antalet är 600 000 istället blir beloppen väsentligt högre.

I dessa siffror ingår inte kostnader i form av administration för myndigheter och borgenärer eller några andra samhällskostnader. Inte heller har vi beaktat att det ofta inte endast är den överskuldsatte själv som drabbas utan hela dennes familj."

Det finns alltid två sidor av samma mynt. En del förlorar. Andra tjänar. Speciellt om man i dessa tider satsar på företag som driver in fordringar.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

lördag 20 september 2008

Alla vill göra rätt för sig.

Utdrag ur rapporten
"Alla vill göra rätt för sig"

sid 66
"Såvida inte samhället lyckas med att avskaffa arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor, dödsfall, bristande socialt stöd och möjligen vissa personliga egenheter som godtrogenhet eller ointresse för ekonomi, är överskuldsättning här för att stanna. Kreditsamhället är här för att stanna men leder ibland till överskuldsättning . Detta betyder inte att överskuldsättningen inte kan begränsas, visst kan den det. Men det innebär att samhället måste kunna hantera den överskuldsättning som faktiskt förekommer. Att avfärda överskuldsättningen som ett problem för ett fåtal förlorade själar fungerar inte. Samhället har mycket att vinna på att erkänna de omfattande negativa konsekvenserna av överskuldsättning och att försöka mildra dess konsekvenser. Förutom att det minimerar det mänskliga lidandet för den överskuldsatte leder det till vinster för samhället och borgenärerna."

Rapporten är bra. Den speglar det jag eller vi ser. Har du inte läst den? Läs den.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

fredag 19 september 2008

Existensminimum

I Aftonbladet debatt skriver Göran Åfeld om en situation han delar med många. Jag känner så väl igen beskrivningen, har hört den så många gånger. Både vad gäller att man blir sjuk och hamnar hos kfm, samt att om man hamnar hos kfm är det lite som i Eagles låt "Hotel California": "you can check out anytime you like, but you can never leave...". Väl inne i kfmsrullar är det hart när omöjligt att lösa sina ekonomiska prolem.

Göran tar också upp problemet med soc. Att komma under den nivån dom kräver för ekonomiskt bistånd är inte lätt. Eller att helt enkelt komma fram till den punkt då de ens kan gå med på att godkänna ekonomiskt bistånd är en tuff resa.

Vi har en kvinna i Stockholm som vi har hjälpt med stöd och överklaganden. Jag har skrivit om henne här. Samt ett debattinlägg i Situation Stockholm. Samma familj, samma kvinna, samma fall.

Nu har problemet uppgraderats från galenskap till ja ännu mer galenskap

I Tinget blev det aldrig någon riktig ordning på nåt. Papper hade inte lämnats in. Ärendenummer var borttappade. Beslut som överklagats hade soc inte några skriftliga beslut på. Yada Yada. Cirkus. Och mitt i all turbulens sitter en kvinna som inte har något hem. Och är ett "ärende".

Så vi hjälpte kvinnan överklaga tingsrättens frånvaro av dom till nästa instans. Där ligger det nu.

Men nya fakta i sagan har tillkommit. Kvinnan fick häromdagen ett glädjande besked, 1,5 år efter hon sökte sjukpenning ska hon nu få sjukpenning, enligt handläggaren på soc. Ni kanske kan förstå hennes glädje? Att retroaktivt få ut ersättning för 1,5 år... hon har levt på nästan ingenting hur länge som helst.

Då kommer det. Soc ställer ett krav till kvinnan på drygt 80 000... Att det ekonomiska biståndet ska betalas tillbaka är nog ganska självklart, kvinnan kan inte få både socialbidrag och sjukpenning för samma period. Så långt så väl, så mycket pengar rör det sig inte heller om då kvinnan mest fick avslag på sina ansökningar.

Men dom kräver henne på hyra för hotellhemmet också. Åtminstonde tror vi det. Vi får liksom ingen riktig spec från socialförvaltningen.

En kvinna får inte hjälp av soc så kvinnan och dottern vräks. En anledning till att hon vräks är att hon inte har någon inkomst, bl.a. för att försäkringskassan inte godkänner hennes sjukskrivning. Kvinnan hamnar under "tak-över-huvudet" garantin och får ett rum för 15 000 på ett hotellhem. Som soc betalar. När hon sedan får sjukpenning, 1,5 år efter ansökan - det är handläggningstider det! - så går soc in och kräver återbetalning, bl.a. för hyran som sköt i höjden när hon blev vräkt.

Jag bara skakar på huvudet.

Jag förstår JAG FÖRSTÅR bara inte hur detta kan få fortsätta. Socialförvaltningarna, handläggarna och regelverket är bara för mycket.

Ovanpå eländet så har socialstyrelsen kommit med en publikation hemlöshet.
Första meningen i sammanfattningen
"Det finns ett starkt samband mellan vräkning och hemlöshet."

Men alltså. På riktigt. Vad ÄR det här?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

onsdag 17 september 2008

Det verkar luta mer och mer...

..det här med ekonomin. Fler och fler varnar och säger att det kan bli tufft. DN ser en risk att 1990-talets kris på bolånemarknaden upprepas.

Och vad gör politikerna? Jo, Ertsborn kommer med ett nytt färskt förslag på "ny" skuldsaneringslag. Sist den lagen förändrades var årsskiftet 20062007, dvs för mindre än två år sedan...

Jag tycker självklart att skuldsanering är en bra ide. Det kan hända att den blir en ännu bättre ide med "Utredningen för ett samordnat insolvensförfarande" och förslaget som snart ska presenteras.

Men det räcker inte! DET RÄCKER INTE!!!

Innan man ska ordna ett problem måste man känna till vad problemet är. Problemet med den stora mängd gäldenärer på obestånd som Sverige hålls med är Utsökningsbalken (UB).

Justitiedepartementet har haft planer på en utredning/förändring av UB sedan ungefär då dinsaurierna gick på jorden. Dvs länge. Där har den legat. Och legat... och legat.

Så kom då initiativet med insolvensutredningen. Man uppdrog åt Ertsborn att försöka råda bot på det stadigt växande "gäldenärsberget", eller försöka hitta en lösning.

Och lösningar finns det.

Tyvärr så har man valt att koncentrera sig endast på skuldsaneringsinstitutet. Skuldsanering behövs, men det behövs som sagt fler saker. Hela utsökningsbalken är skriven efter en marknad som då såg helt annorlunda ut jämfört med idag.

Och jag kan iof förstå varför makthavarna klamrar sig fast vid skuldsaneringsinstitutet. Där är det nämligen minst strid mot fordringsägarna.

Vi ska inte glömma bort att 2008 beräknas kfm dra in 3,2 miljarder enkronor åt privata fordringsägare. Det är inte enkelt att gå upp i stid mot det kapitalet.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

Livet är orättvist. Och så ska det visst vara.

Situation Stockholm skriver om överskuldsättning och utredningen för ett samordnat insolvensförfarande, dvs den utredning där Ertsborn är utredare. Jag kan bara bekräfta bilden. Hopplöst!

Skuldtyngda personer som inte kvalificerar sig till skuldsanering nu, eller i framtiden, har inga möjligheter att få ordning på ekonomin. "Skuldförlåtelse" är liksom inte Sveriges grej, till skillnad från många andra länder där man säger att "ett avtal kräver två parter, minst, och om avtalet inte fungerar så ska dessa parter komma överens om ett NYTT avtal, som fungerar". Eller som marknadsekonomin USA har som talesätt "... först vid din 3:dje konkurs är du utbildad som företagare".

Det är skillnad mot Sverige...

Med reservation att jag kan ha fel, blir mycket gärna rättad här söker nämligen information, så har jag fått förklarat för mig att i övriga nordiska länder finns utmätning (där staten -kfm- övertar tillgångar) för både A-mål -skulder till staten- , och E-mål - privata fordringsägare -men där löneutmätning (betyder att kfm transfererar all inkomst över existensminimum till fordringsägaren/fordringsägarna) inte kan ske i E-mål utan endast kan ske i A-mål.

Förenklat betyder det, att övriga nordiska länder praktiserar systemet att, om du köper en tvättmaskin, och inte klarar betala räkningen, så kan företaget via staten utmäta (ta tillbaka) tvättmaskinen. Men kan inte begära att du ska löneutmätas. Ska staten gå in och utsätta medborgare för ekonomiska sanktioner ska det vara för statliga skulder. Men det är i andra länder det...

I Sverige har vi den förtjusande lutherska iden att om du fått kredit för en tvättmaskin beviljad, och inte kan betala (du kanske blivit sjuk, skilt dig, blivit arbetslös eller gått i konkurs) så går företaget som sålde tvättmaskinen till KFM, begär att skulden ska krävas in och om avtalet står fast i domstol så kräver kfm dig, via lön, varje månad tills tvättmaskinen är betald, med ränta, med kostnader typ "bokföringskostnad och avikostnad" eller "uppläggningskostnad" och allt. Precis som om du valt att inte betala räkningen.

Du lever på existensminimum tills avtalet är fullföljt. Staten går,enligt mig, kreditmarknadens ärenden.

Så har vi den insolvensutredning som väntas läggas fram i slutet av september. Den kommer koncentrera sig på enbart "skuldsanering". Varför?

Jag har suttit i riksförbundet Insolvens styrelse under några år. Insolvens blev, sent omsider, inbjudna till Ertsborn för att beskriva vad våra iakttagelser kring skuldsanering/obestånd/evighetsgäldenär var. Mötet blev ganska "stormigt" för att uttrycka sig milt. Jag, och någon annan, framförde vår "irritation" över att ingen gäldenärsföreträdare ingick i "expertgruppen". Att visserligen hade en BuS blivit invald i gruppen under nov 2007, men förutom han/hon ¨(hon) så var det arbetsgivarorganisationer, löntagarorganisationer, bankföreningen, inkassobranschen o.s.v. som var inbjudna till "expertgruppen".

Den uppfattningen har vi även informerat justitiedepartementet om. Faktum kvarstår, ingen gäldenärsföreträdare ingår i expertgruppen.

Jag tror att anledningen till att Ertsborn lagt fram en förändring i skuldsaneringslagen är för att inom den åtgärden kan alla fordringsägare sluta upp. Vi Går Med På Vad Som Helst Bara Det Ryms Inom Skuldsaneringslagen. Absolut Preskription Är Inte PÅ! Whatever, bara inte absolut preskription!

Så vi får nog se alla kreativa förslag, absolut preskription, höja normalbeloppet, kapital före ränta, att svenska staten ska driva in statliga fordringar inte privata, att umgängesföräldrar ska ha ett normalbelopp kopplat till sina barn, att att att... gå omintet även den här gången. Jag sätter en skinande blank 1-krona på att skuldsanering är allt Ertsborn lyckats förhandla sig till, att de övriga (viktiga) frågorna, vänder tillbaka till Justitiedepartementet med en lapp "Viktigt"
och där stannar möjligheterna för gäldenärskollektivet att få igenom vad som krävs.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intessant.se

tisdag 16 september 2008

Barns skulder

Lagförslaget igen. Så fint det låter.

Det är tänkt att avtal mellan minderårig och "avtalsägare" ska avvisas från KFM och från domstol. Dvs det ska inte drivas in med mindre än att överförmyndaren godkänt avtalet. Så långt så gott. Läser man pressmeddelandet ser det onekligen omtänksamt ut och bra tänkt.

Men så kommer man till det lilla "men", ett litet gnagande men som stjälper hela det goda lasset. Skulder till kommun, till stat och till landsting verkar inte ingå. Så då är vi där IGEN. Om syftet med detta lagförslag är att skydda barn så är man direkt fel ute. Barn har visserligen privata fordringsägare, ex skolfoton och prenumerationer. Men det är inte allt. Många dras även med skulder till bibliotek och vårdskulder m.m. Och där är det status quo som gäller. Ingen förändring.

Det är som någon sa "Den här regeringen gör allt halvjobbat!" Och det stämmer. Problemet är att vilken regering får saker gjorda? Inte den här, inte den förra och antagligen inte nästa heller. Problem med skulder växer och växer och sväller över alla bredder och längder. Och jag ser inte en enda ljusning på himlen.

Visserligen kommer nu Ertsborn med delar av sin insolvensutredning snart. Dock kan vi redan nu konstatera att det vi trodde från början stämmer.

Lagförslaget handlar endast om skuldsaneringslagen. Det är bra, men det räcker inte. För att på allvar ta itu med problemet måste UB ses över. Utredningen lämnar sitt förslag, förändringar i skuldsaneringsinstitutet, men alla viktiga förändringar, absolut preskription, utmätningsordningen, normalbeloppet o.s.v. skjuts tillbaka till justitiedepartementet med en påklistrad "Post-it" lapp: "Obs! Viktigt" och så hamnar det igen där det legat hela tiden. Hos justitiedepartementet i högen "att göra". Och inget blir gjort.

Inte förra gången. Inte den här gången heller. DN idag om bostadslån.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

måndag 15 september 2008

Privatekonomin hos många är ansträngd.

DN skriver att svenska hushåll är allt mer skuldtyngda. Mats Odell ger pengar till FI för att svenskarna ska lära sig och inte se hyresavin som en överraskning.

Jag vill igen göra er uppmärksamma på att när människor inte betalar hyran är det inte för att dom inte vill. Dom KAN helt enkelt inte. Dessa personer har helt enkelt inte pengar att betala hyran med. Inte råd. Kein Geld. No money.
Hade dom haft pengar att betala hyran så hade hyran blivit betald. Den som tror att hemlöshet är något som människor tar med en klackspark vet inte vad han/hon talar om.

Problem med ekonomiska tillkortakommanden är inget problem som "ägs" av någon politisk inriktning. Här är alla lika okunniga. Oavsett vad partipolitiken försöker framföra som argument till varför socialbidrag ökar, så ökar den för att människor inte har pengar. Inte har råd. Och anlednngen till att dom inte har råd är inte för att dom köpt lyxvaror.
Det är inget nytt för de senaste 2 åren. Även innan maktskiftet blev människor vräkta pga obetalda hyror. Men det är klart man kan alltid dra politiska poäng hos de som "bor säkert", de som fortfarande röstar och säga att man bryr sig. Det är "den andres fel". Skillnaden är marginell mellan de som har och de som vill ha makten.

Oavsett hur människor röstar, eller vem som styr landet så har svaga ekonomiska grupper problem. Och innan kunskap ligger till grund för åtgärder, kommer man heller inte åt problemet.

Det är en cirkus utan slut. När vi förstår att de som är i behov av pengar till hyra ÄR i behov av pengar till hyra, kanske kanske kanske vi är en bit på väg. För som det är nu, att tro att neka till hjälp (ekonomiskt bistånd) är att spara pengar, är så dumt så det liknar ingenting.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

torsdag 11 september 2008

Och där satt den!

I krysset!
jag hann just skriva det där *pekar på inlägget nedan* innan jag såg att SvD lagt ut en artikel om att Finansinspektionen ska få 25 miljoner extra.

5 miljoner av dessa "...ska Finansinspektionen få ansvar för att utbilda allmänheten i privatekonomi. 5 miljoner ska gå till detta.
–Ibland kommer hyresavin som en överraskning, säger Mats Odell. Han tror att många skulle kunna få sin hushållsbudget att fungera bättre med stöd och utbildning från staten."

Ni ser mina vänner, det uppdrag Kronofogden har idag kostar för mycket. Att staten ska driva in bl.a. SMS-lån till fordringsägarna kostar 30 - 50 skattemiljarder per år.

Så köp de aktier tidningen Affärsvärlden rekommenderar. Och så stoppar ni in utdelningen i lån till staten. För om politikerna tror att lösningen på problemet är att "utbilda" och "lära" människor betala sina räkningar så är dom helt fel ute.

Folk "struntar" inte i att betala sina räkningar. Människor betalar inte sina räkningar för det finns inga pengar.
Finns det pengar betalar man. '
Finns det inga KAN man inte betala.
Och de som inte kan betala hamnar hos Kronofogden. Och då är det STOOORA skattepengar vi talar om...

Att människor får problem med hushållsekonomin (dvs att dom inte KAN betala sina räkningar) beror mycket ofta på arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller konkurs. Det ska bli spännande att se finansinspektionen "lära" människor inte göra de dumheterna...

F.Ö. tycker jag det är förskräckligt att Mats Odell tror att människor vräks pga att dom glömt bort hyran. Min erfarenhet är att människor som inte har pengar till hyran är paralyserade av skräck, ångest och oro varje vaken stund av varje dygn. De skulle antagligen ge en arm för att få glömma bort hyresavin.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
intressant.se

onsdag 10 september 2008

Javisst ska man köpa!

...men köpa rätt. Affärsvärlden skriver köp (aktier i Intrum Justitia). Du uppmanas att köpa delar i sånt som gör pengar på mindre lyckade köp. Och det är säkert en god affär. Jag är helt övertygad om att det går tjäna pengar på ex. barn vars skulder ska drivas in från barnen (nu 18 år och unga vuxna), skulder som uppstod då barnet hade halsfluss way back when. Det tjänas redan pengar på sånt.

Eller på sådana som blir arbetslösa under en ev. lågkonjunktur, eller på sådana som råkar ut för en olycka och inte klarar återvända till jobbet söndervärkta av skadorna. Med den hotande ekonomiska nedgången blir det sannolikt fler sådana att tjäna pengar på. För att inte tala om alla hus som kommer att säljas med förlust för säljaren och dessa "misslyckade" köp går det tjäna megastora pengar på. Så passa på och köp aktier i banken också. Det blir visserligen antagligen en nedgång just när kreditförlusterna slår till, men under flera årtionden därefter så tar dom hem peng efter peng efter peng... Så i det långa loppet tjänar du på det.

MEN köp INTE delar i staten, för det blir den som ska betala alltihopa. Precis som idag. Fast värre. Utmätning under högkonjunktur räknas kosta staten 30 - 50 miljarder per år. Så under en lågkonjunktur kan det skjuta hur högt som helst.

Nä, här ska du nog låna ut pengar till staten. På det sättet tjänar du pengar två gånger på samma problem. Dels på aktierna i de som tjänar på dåliga köp, dels räntepengar från staten som måste låna dina pengar för att betala notan.

*nynnar*
"...säg är det konstigt att man längtar bort nån gång..."

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se