onsdag 24 september 2008

Insolvensutredningen

delbetänkande nr 1 lämnades så över till Beatrice Ask idag.

De flesta visste nog redan att skuldsaneringsperioden skulle sänkas från dagens 5 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 7 år) till 3 år (med möjlighet till förlängning till max totalt 5 år). Det har även blivit andra lättnader. Delbetänkandet finns för nedladdning här.

Förslaget är bra. Förkortad, och möjlighet till tidigare, skuldsaneringstid kommer att hjälpa de i gäldenärskollektivet som får skuldsanering beviljad. Även om jag använder den lägre uppskattade siffran på beviljanden, 13 000, så är det 13 000 gäldenärer som ser ett slut och en ände på sitt evighetsgälderi. 13 000 personer som ser ett slut på det vansinne som löneutmätning innebär.

Men det räcker inte. Inte på långa vägar. KFM uppskattar antalet överskuldsatta till 400 000 - 600 000 personer. Tar jag igen den lägre siffran, 400 000 personer, så undrar jag hur ska samhället förhålla sig till de övriga 387 000 gäldenärerna? För dessa innebär utredningens förslag ingen skillnad. Dessa personer måste fortsätta uthärda kfm och indrivningens "Utmätning först". Problemet löser sig inte av sig självt.

Utredningens direktiv var (bl.a) att undersöka varför så få söker skuldsanering, varför så få beviljas och vad som behövs för att få en bättre statistik. Direktiven är naturligtvis inte formulerade så men det är i princip vad utredningen uppdrogs att undersöka vad gällde överskuldsättning av privatpersoner. Till detta uppdraget slängdes så frågor kring absolut preskription, att vid indrivning ska kapitalskulden betalas innan ränta, att kfm ska få en undersökningsplikt, räntetak o.s.v. o.s.v. o.s.v in. Dessa frågor sorterar i de flesta fall under Utsökningsbalken (UB) och en översyn av utsökningsbalken har legat i "att göra" högen på något tjänstemannaskrivbord på Justitiedepartementet i evigheters evighet.

Nu har insolvensutredningen lämnat tillbaka dessa ärenden till Justitiedepartementet igen med den där post-it lappen "Bör ses över". Och så åker det tillbaka till "att göra högen" och än finns inga tecken på en översyn av UB. Den är fortfarande endast "förestående". Detta TROTS att Sverige idag står inför en hotande lågkonjuktur där varslen duggar tätt. Precis som förra gången, dvs i början av 90-talet. Vi är inte bara lika illa rustade den här gången, vi är -genom kfms "Utmätning först" - tom sämre rustade. Men allt blir väl som det blir tillslut. Tar man inte problemen på allvar idag antar jag att går Sveriges befolkning från 6 - 9 % överskuldsatta till 12 - 18 % överskuldsatta så kommer den där översynen av UB att plockas fram och dammas av. Därtill är de "nödda och tvungna". I alla fall den dagen.

Slutligen vill jag gå till försvar för gäldenärskollektivet. Under sin webbsändna pressträff använder Jan Ertsborn många gånger ordet "passiv" kopplat till evighetsgäldenärer. Personer med obeståndsproblematik under lång tid omtalas som som en "passiv grupp" som inte ens öppnar sina kuvert. Jag är inte helt tillfreds med ordvalet "passiv". Jag vill hävda att det inte är en "passiv grupp" utan att det är vanmakt och maktlöshet som ligger bakom beteendet med att inte öppna sina kuvert. En vanmakt och en maktlöshet som till största delen orsakas av löneutmätningsförfarandet och därmed UB. De åtgärder som bl.a. kfm gärna ser genomförda och som kfm är besvikna över att de åtgärderna inte vunnit terräng hos insolvensutredningen är direkt nödvändiga för att stötta de 387 000 gäldenärer på obestånd som inte ryms inom den nya skuldsaneringsförslaget.

Jag har även en god uppfattning om VARFÖR inte fler söker skuldsanering. Men det tänker jag orda om en annan dag.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

1 kommentar:

  1. Ett litet inlägg beträffande skuldsanerings lagen. När den kom trodde jag att jag eventuellt skulle kunna få hjälp att bli skuldfri! Men, min då och fortfarande, största fodringsägare är CSN. Staten med andra ord och dom ställer ej upp på några betalningsuppgörelser, då skulle deras exempelvis lönebudget haverera. I synnerhet med en så pass hög personalomsättning som dom har.

    Sedan vill jag även kommentera att vara eller icke vara passiv som gäldenär... Jag tillhör gruppen evighetsgäldenärer efter 26 år med skulder hos Kronofogden! Men passiv är jag förbaske mig ej! Fast i bland undrar jag varför jag öppnar kuvert? Har trots allt ej betalnings utrymme. Eller som jag också upplevt, när KM försöker driva in preskriberade skulder och jag bestridit dem. Men, men..,

    Det är förmodligen på detta viset att vissa av oss kanske ska vara förlorare så att andra kan klappa sig på bröstet och må bra!

    Eva on the run...

    SvaraRadera