måndag 27 oktober 2008

Det är skillnad på skit och pannkaka!

Det fortsätter vara stökigt på "finansmarknaden". Carnegie går det inget bra för just nu. Di, dn, svd. Ont om cash, illa går det och då går riksbanken in och beviljar ett miljardlån. Det är säkert behövligt och viktigt. Men... finns det ett liknande "paket" för alla privatpersoner som, i turbulensen, råkar illa ut? Nix. Pix.

Som någon klok sa, "Om du är skyldig banken 100 000 och inte kan betala, då har du problem. Om du är skyldig banken 10 miljoner och inte kan betala, då har banken problem..."

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

onsdag 22 oktober 2008

Banker och deras vinster.

Nu blir det ännu svårare att förstå hur och vad som pågår. Bankerna kommer under några dagar lämna sina rapporter. Idag var Handelsbanken först ut. Det går visst hur bra som helst för den banken. Så vad är det som är problemet? Vad ska dessa 1 500 miljarderna göra och användas till? Är problemet främst att bankerna inte litar på varandra och därför inte vill låna ut pengar till varandra? 1 500 miljarder är många enkronor. En rörelsevinst på 3,8 miljarder låter inte som att det är helt illa...

Jag fattar ingenting. Bankerna lånar ut härs och tvärs, utan eftertanke. En kris uppstår. Skattebetalarna får IGEN gå in och stödja. Bankerna sitter med och diskuterar hur stödet ska se ut. Sen går åtminstone Handelsbanken med VINST??

Är det bara jag som reagerar?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

tisdag 21 oktober 2008

Barns skulder, betänkande 2008/09:CU2

...*suck*. Det är ett mysterium att justitiedepartementet och lagstiftarna inte klarar skydda barn från skuldsättning genom vårdnadshavarna. Just nu jagas defensiva lösningar på enskilda problem. Vi menar att det måste gå hitta ett mer offensivt, heltäckande skydd för barn och barns skuldsättning?

Barns skulder.
Riksdagen ska den 22 oktober ta ställning till ett lagförslag
Länk till riksdagen och mer om ärendet.
som är menat att bl.a. skydda barn från skulder. Det rapporteras flitigt i media kring skuldsättning av barn. Ex. på vad barn kan ha i skulder är vårdavgifter, biblioteksskulder, skolfoton, prenumerationer o.s.v. Det finns även andra skulder barn kan få ex. skatteskulder, mer kostsamma avtal än prenumerationer o.s.v. Barn som växer upp i ekonomiskt svaga och utsatta ("fattiga") familjer har dock sällan dyra avtal utan har skulder av den sort vi räknat upp och som vi ser som "fattiga barns" dilemma. Dvs pga föräldrarnas bristande betalningsförmåga kan inte barnet av vårdnadshavaren/vårdnadshavarna skyddas från egna skulder.

JU2008/6831 är då tänkt att råda bot på detta problem.

Vi har talat med en tjänsteman på justitiedepartementet, för att söka svar på några frågor vi haft kring lagförändringen, hur det är tänkt att fungera i praktiken och vilka skulder som kan tänkas omfattas alt. inte omfattas.

Om vi förstått iden rätt är tanken att avtal, för att kunna drivas in, som uppkommit när barnet är minderårigt och som blir barnets ansvar då han/hon blir myndig, dvs ung vuxen, inte ska betraktas som giltigt om inte den kommunala överförmyndaren godkänt avtalet. Överförmyndaren kommer sannolikt inte ägna sin tid åt ex. godkänna prenumerationer för minderåriga.

Skolfoton omfattas. Prenumerationer likaså. Så långt så väl.

Men:
Vårdavgifter omfattas inte, är inget avtal. Biblioteksskulder (ex. förekomna böcker o.s.v.) omfattas inte, är inget avtal. O.s.v. o.s.v o.s.v.

Så går vi tillbaka till det som omfattas, ex skolfoton och prenumerationer. Skulle ett sådant ärende nå kronofogdemyndigheten ska ärendet "kommuniceras". Det betyder i princip att den unge vuxne får ett brev från myndigheten kronofogden. Ord som "hinder för verkställighet", invändningar, överklaga, föreläggande, utslag, "förenklad delgivning" o.s.v. kan återfinnas i den "kommunicerande" texten. Här är det tänkt att den unge/unga vuxne/vuxna själv ska ha kännedom om terminologin och förfarandet och den unge vuxne ska själv veta att han/hon inte kan krävas på betalning. Myndigheten kronofogden åläggs inte undersöka om skulden är giltig, om skulden är godkänd av den kommunala överförmyndaren, utan det är upp till den 18 åring själv som får kravet ställt på sig att bevaka sina rättigheter. Om ingen invändning görs drivs målet,likt alla andra mål mot gäldenären, av svenska statliga fogdar, som ofta har en juristexamen, MOT den unge vuxne som krävs på betalning. Den statliga fogden har ingen undersökningsplikt, FÅR, enligt lagstiftarna, INTE agera "ex officio". Finns utslag MÅSTE fogden driva in. Det ska vara UPPENBART för att den statliga tjänstemannen på eget initiativ ska avvisa fordran. Och UPPENBART i lagtext är annat än vår lekmanstolkning...

En ung vuxens närmaste rådgivare och stöd in i vuxenlivet är mamma och pappa. Den unge vuxne har inte alltid kännedom om samhället och kan den unga vuxna inte själv förstå samhället är det i första hand mamma och pappa man vänder sig till för rådgivning. "Vad betyder det här mamma/pappa? Vad gör jag nu?" Problemet är bara att barn som växer upp i familjer där räkningar inte betalas ofta leds av föräldrar på obestånd, Mer fakta.
Länk.
"*Föräldrarna till de skuldsatta barnen hade i snitt 22,8 skulder per person sedan tidigare – bara hos Alektum Inkasso. Detta innebär sannolikt att de har minst lika många skulder hos alla andra stora inkassobolag. Detta tillsammans med att alla föräldrar redan fanns i Kronofogdemyndighetens register, visar på att samtliga familjer är gravt överskuldsatta och i behov av samhällets hjälp."*

Här vill jag peka på uttalandet som säger att "ALLA" ungdomar hade föräldrar som själva hade skulder. ALLA, inte de flesta utan ALLA föräldrar hade egna skulder. Det är en viktig pusselbit. Skuldsatta barn har, såvitt vi vet, skuldsatta föräldrar. Det sociala arvet hänger med...

Vi tycker inte föreslagna lagförslag är tillräckligt. Det är utomordentligt bra för den som berörs, men just barn i ekonomiskt utsatta familjer (socialbidragstagare, löneutmätta familjer, ensamstående låginkomsttagarfamiljer m. fl.) skyddas inte från betalningsansvar för skulder som uppkom då barnet själv inte kunde påverka sin situation utan var beroende av en vårdnashavares omsorg.

Ett problemexempel är vårdavgifter. I Stockholms läns landsting har barn rätt till avgiftsbefriad sjukvård inom primärvården. Akutsjukvården är dock avgiftsbelagd. I Sverige kan ingen nekas vård och uppmanas att betala ex. akutsjukvård kontant. Kan inte vårdnadshavaren betala vården kontant kommer avgiften på räkning. Kan inte vårdnashavaren betala räkningen blir barnet på myndighetsdagen själva ansvariga. Vi vill upplysa om att 250 kronor är mycket pengar för en som lever under fattigdomsstrecket (någon som har mindre än 60 % av medianinkomsten i Sverige, SCBs definition) och det är antagligen inte fråga om att mamma eller pappa inte vill betala, utan dom KAN INTE betala.

Liggande lagförslag riskerar att inte vara tillräckligt. Ekonomiskt utsatta barn för en kämpig tillvaro. Det finns ingen anledning att dom ska dras med arvet av mamma och pappas ekonomi i vuxen ålder. Det måste finnas bättre och mer heltäckande möjligheter för lagstiftarna att skydda barnen från ett socialt nedärvt ekonomiskt problem.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

Fastighetspriser sjunker

...framförallt på bostadsrätter. Förstå situationen för den som beviljats lån och som inte kan betala och som i dessa tider tvingas till hemlöshet och ser boendet gå på exekutiv auktion? Till stora personliga ekonomiska förluster. Och igen. Bankerna får stöd, stora pengar, men den lilla människan? Vad hjälp finns det för henne/honom? Betala notan?


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om
intressant.se

Trafikolyckor och annat.

Trafikolyckor har gemensamma nämnare, arbetslöshet, sjukdom, utbildning och inkomst. Bl.a. Jag personligen tror att den största gemensamma nämnaren ligger mer i det Melkersson talar om:
" - Det finns ju en mängd olika faktorer som vi inte kan säga någonting om, exempelvis kvaliteten på de bilar man färdats i."
Jag hoppas också att man fortsätter undersöka statistiken för att få svaret på den frågan. Hur påverkar ekonomin däckkvaliteten? Säkerheten på bilen? Har du pengar kanske du kan välja att själv, utan att blanda in försäkringsbolaget, bekosta en mindre skada? Hur påverkar en konstant oro för ekonomin din säkerhet som bilförare? Om en hotande avstängning av elen är förestående, hur koncentrerad är du på trafiken?

Och sedan är det den ljuvligt ödmjuka föreningen Trafikförsäkringsföreningen... Hur dom lyckats få det grepp dom har idag övergår mitt förstånd. Och greppet är med all sannolikhet ett grepp om personer med knappa inkomster. Jag vet inte hur statistiken ser ut, men ska jag sätta en femma på hur den "typiske trafikförsäkringsföreningens kund" ser ut så är det nog någon som har små inkomster och mycket knappa marginaler.

Men jag hoppas man söker fler svar och djupare svar. Så bilden kan klarna och det blir enklare att förstå VARFÖR arbetslösa, låginkomsttagare, sjuka har en sämre olycksstatistik än höginkomsttagare och friska arbetstagare har.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

Banker som haltar.

...och som behöver "stöd". Svd idag.

Jag vet inte om jag har full koll på vad som hänt eller vad som skakat om hela finansbranschen här i Sverige. Jag blir inte klok på det hela. Bankerna gick med ofattbara miljardvinster så sent som förra året och nu är det liksom "kris". Jamen, hur då? Vad hände? Hur är det möjligt? Och visst är det viktigt att Sverige har ett bra finanssystem, men 1 500 miljarder i ett "stödpaket"? Ställt mot att personer som inte klarade finanskrisen i början av 90-talet inte får behålla pengar för att ordna nödvändig tandvård? Jag vet inte...

Det stämmer antagligen att bankerna nu behöver "hjälp", men jag tror att det OCKSÅ finns ett antal privatpersoner som också är i behov av hjälp. Ett antal familjer som inte klarar sina bostadslån. E24. En annan indikation på att många har problem är att inkassobranschen "vädrar morgonluft". Och jag vill igen påminna om två saker, det är ingen som "tar" ett lån, eller "överskuldsätter sig", den som har lån och som är överskuldsatt har krediter, lån och avtal som någon beviljat. Oftast ett företag som avsett tjäna pengar. Det företaget får idag stöd. Av samhället. Vem ska se till att det går lika bra för den individ som är skyldig pengar? Vidare, det är mycket få, om ens någon, som lättvindigt "väljer bort" att betala sina skulder. Om räkningar inte betalas är det nästan alltid för att det finns inga pengar.

Jag vet inte, men stödpaket på 1 500 miljarder? Vart har alla miljardvinster försvunnit?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

fredag 17 oktober 2008

Jo granskar Försäkringskassan

...och det inte en dag för tidigt. Svd.

Insolvens Stockholm har en medlem som nu fick sin ersättning beviljad. 1,5 år i handläggnings tid och en vräkning senare får hon den ersättning som kanske kunnat förhindra att hon och hennes dotter förlorade hemmet.

Och idag ringde en ny person. En kvinna som FK kräver på återbetalning för bostadsstöd för år 2001!!! Det är inte snabba puckar som gäller för den myndigheten. "Skyndsamt" är inget FK hålls med..

En granskning behövs.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ,
intressant.se

Stockholm är som vanligt värst.

Glasögon kan barn få av landstinget, eller kan barn få - med olika regler om när och hur - i alla landsting, utom ett, Stockholms Läns Landsting.

Inte finns det några planer på att ändra den ordningen heller. Majblomman har helt rätt när dom säger att barnfrågor inte prioriteras, i synnerhet inte i Stockholm.

Så många barn måste gå utan glasögon. 2008 i välfärdslandet Sverige finns det barn som har behov av glasögon, men, pga att dom lever under fattigdomsstrecket, inga har.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

torsdag 16 oktober 2008

Fler hemlösa!

Di idag: "Kronofogden beslagtar fler bostäder". Många bostäder säljs säkert till priser under inköpspriset, bostäder faller som bekant i pris. Dn om prisutvecklingen på bostäder.

Att KFM driver in fler bostäder i år visste vi, men kanske inte att det är nästan dubbelt så många. Och vad förväntar man sig? Om man ändrar utmätningsreglerna såsom det gjordes år 1 jan 2008, vad trodde man skulle hända? FÄRRE utmätningar av bostad? Sedan den 1 jan 2008 ska KFM utmäta i "alla tillgångar" om inte löneutmätning reglerar hela skuldbördan inom 3 månader.

Detta ligger på lagstiftarna att få stopp på. Om vi tänker oss att det kommer bli fler som får svårt med sin ekonomi, och väntetiderna fortsätter vara lika långa till kommunala budget- och skuldrådgivare som på vissa håll i Stockholm så kommer detta eskalera i kvadrat. Och snabbt kan det gå. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man tänkte inför den förändring av utsökningsbalken som gjordes vid det senaste årsskiftet?

Jag undrar också vem som "beställde" förändringen? För jag tvivlar på att det togs på initiativ av lagstiftarna själva, det kanske var någon enskild eller grupp av lagstiftare som lyfte frågan men jag tvivlar starkt på att idén "föddes" där. Jag vet att det inte var gäldenärskollektivet som önskade den här ändrade ordningen. Kvar finns justitiedepartementet, KFM indrivningsprocessen eller borgenärskollektivet. Tids nog står det nog klart men just nu är det höljt i dunkel vem som kom på iden med enhetlig utmätning. Hursom det slog igenom och som vanligt får skattebetalarna stå för kalaset. Med all sannolikhet går inte den som just blev av med sin bostad - kanske för ett obetalt SMS-lån eller oförmåga att betala telefonräkningen - till arbetet utan får sin utkomst ordnad på annat sätt än genom arbete och så blir det de sociala myndigheterna som får hjälpa till med bostad. I Stockholm kanske genom "tak-över-huvudet-garantin" och en plats på ett hotellhem för 15 000 kr/månad.

Och lycka till att i Stockholm att få tag i en lägenhet med den historiken! Så det kan bli 15 000 kronor/person/månad under en lååång tid.

Men det är klart, borgenären fick trots allt sina pengar. Så NÅN rättvisa skipades trots allt.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

onsdag 15 oktober 2008

Och hur det går...

...med allt. En uppgång igår blev nedgång idag igen. Nu tror jag att det kanske inte påverkar den som redan är på obestånd, det kanske inte heller påverkar den som kommer att få det jobbigt. Den som ligger i riskzonen för en havererad ekonomi och obestånd påverkas nog mer av oron för att varsel ska verkställas och han/hon ska stå arbetslös.

Sverige är dåligt rustad för enskildas ekonomiska problem. Helt enkelt inte rustat överhuvudtaget. En familj med två arbetande vuxna som blir arbetslösa båda två kommer nog få svårt att klara en sådan "ekonomisk nedgång". Storbankerna står rustade, men hur är det med människorna? Det är många hushåll i Sverige som står utan marginaler. Hur många kommer tvingas till exekutiva auktioner? Hur många nya gäldenärer kommer Sverige ha om säg 2 år? Beror säkert lite på, hur låg lågkonjunkturen blir, hur lång lågkonjukturen blir och hur många som blir arbetslösa. Men många lär det bli. Tror jag. En del av dessa kommer att hamna på obestånd. En inte alltför munter tillvaro.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
intressant.se

tisdag 14 oktober 2008

Mer fokusering till obeståndsproblemen!

TV4 "efter tio" hade besök idag. Dels vice ordförande i riksförbundet Insolvens Rickard, samt en handläggare/verksjurist från KFM Skuldsaneringen, Susan.

Programmet var mycket bra. Beskrev väl problemen många redan får förhålla sig till och, med tanke på ekonomin, många kommer att måsta förhålla sig till.

Se programmet!

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

söndag 12 oktober 2008

Agenda den 12 oktober, partiledardebatten

Agenda arrangerade i söndags (okt 12) en partiledardebatt. Svd refererar, fler länkar. DN likaså, här och här.

Ett spännande initiativ. För överskuldsatta och evighetsgäldenärer också en bekräftelse på att problemet med evighetsgäldenärer nu är uppe på dagordningen. Problemet finns. Problemet syns. Problemet är uppmärksammats. Det kan inte vara många partiledardebatter där ordet "obestånd" använts i syfte att beskriva ett problem? I del 2 av debatten talar statsministern om obestånd som ett problem.

Well Done alla överskuldsatta och andra som arbetar för att problemen med överskuldsättning och evighetsgälderi ska skrivas på dagordningen. Att en statsminister i en partiledardebatt ens nämner ordet obestånd är förstås ett erkännande av problemet. Innan något problem kan åtgärdas måste problemet först och främst erkännas. Detta är ett steg framåt. Ett inte så litet steg heller!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
intressant.se

lördag 11 oktober 2008

brevväxling med civilutskottet

En medlem i Stockholm har haft en kommunikation med både kfm och civilutskottet. Insolvens Stockholm fick ta del av denna kommunikation och här är vårt svar.

Insolvens Stockholm har tagit del av både Roger Nilssons mail till civilutskottet och kronofogdemyndighetens (kfm) kommentar. Vi lämnar här våra synpunkter.

Vi tycker det är positivt att kronofogdemyndigheten säger att ansvaret för de problem som skapas av utmätning och Utsökningsbalken (UB) ligger på lagstiftarnas bord att åtgärda. Liksom verksjuristen tror även vi att en stor del av problemen med evighetsgäldenärer springer ur UB. Det som diskuterats mellan Roger Nilsson, civilutskottet och kfm, dv.s. gäldenärens möjligheter att spara, är ett bra exempel.

Ju svagare ekonomi, desto viktigare är ett sparat kapital för att kunna planera. För en gäldenär på obestånd kan ett sparat kapital, om så bara några hundralappar, innebära att få stopp på ev. nyskuldsättning. Även kommunala budget och skuldrådgivare (BuS) har påtalat det omöjliga i att en gäldenär inte tillåts spara. Utmätning av små kapital sparade ur gäldenärens förbehållsbelopp är för bl.a BuS, samt övriga rådgivande enheter ex familjeslanten och Insolvens, direkt tillintetgörande för arbetet med gäldenärens ekonomiska rehabilitering. Ekonomisk rådgivning innebär bl.a. att utbilda och hjälpa den ekonomiskt utsatte till balanserad ekonomi, något som inte tillåts idag och som även verksjuristen påpekar ”..den som är gäldenär och föremål för Kronofogdemyndighetens åtgärder inte kan ges möjlighet att spara”.

Det måste anses kontraproduktivt när ett myndighetsuppdrag (kfm) motarbetar en annan myndighets uppdrag (BuS).

För att få en uppfattning om överskuldsättningsproblemets omfattning kan vi läsa i kfms rapport ”Alla vill göra rätt för sig” sid 55, punkt 7.2.3.

Arbetsgruppens undersökning pekar på att mellan 400 000 och 600 000 individer, eller 6-9 procent av befolkningen, i Sverige är överskuldsatta. En jämförelse med andra länder visar en liknande omfattning.

Därefter följer redovisningar av vilka avgränsningar man gjort, att man endast räknat på sjukvårdskostnader och produktionsbortfall, redovisning av hur man räknat och på sidan 56, punkt 7.3, tredje och andra stycket från slutet:

De sammanlagda kostnaderna för överskuldsättning utifrån ovanstående bedömningar kan därför beräknas hamna i ett intervall mellan 30 – 50 miljoner kronor. Denna bedömning bygger på att det finns 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Om antalet är 600 000 istället blir beloppen väsentligt högre.

I dessa siffror ingår inte kostnader i form av administration för myndigheter och borgenärer eller några andra samhällskostnader. Inte heller har vi beaktat att det ofta inte endast är den överskuldsatte själv som drabbas utan hela dennes familj.”

Problemet är alltså stort, tom mycket stort. Redan innan den nuvarande ekonomiska nedgången gjorde sin entré. Gör man en annan avgränsning, ex räknar in kostnaden för hela familjen, hamnar vi långt över 30 – 50 skattemiljarder. Vi har tidigare informerat om problemet med barn som inte tillåts umgås med och träffa båda sina separerade föräldrar. Också det en betydande skattefinansierad kostnad för samhället.

Det talas i flera sammanhang om vikten att spara. Vi förstår inte varför man känner sig tvungen hindra en överskuldsatt från att ha en långsiktig budget? Varför anser man att sparande är något som gäldenärer på obestånd inte behöver? Gäldenärer på obestånd tvingas leva extremt fattigt.

Mycket av privatekonomi idag är räkningar man betalar i efterskott och ofta ackumulerat. Det är i princip endast hyran och försäkringar som betalas i förskott. Många räkningar, ex internet, telefoni, försäkringar o.s.v. betalas oftast med längre intervaller än en månad,. Det blir också billigare att välja en sådan betalningsordning, exempelvis vid försäkringspremier. Ska en person betala en räkning varje månad tillkommer en faktureringsavgift på ca 50 kr/räkning/månad och med 4 sådana räkningar per månad blir summan ca 200 kr. En inte försumbar utgift för en som med 4 274 kr/månad, exkl hyra, ska betala alla månadens räkningar, utgifter och övriga levnadsomkostnader.

Gäldenärer på obestånd har ofta en synnerligen besvärlig situation med mycket ansträngd ekonomi. En svag ekonomi är också en sårbar ekonomi. Ett sparat kapital kan underlätta, framförallt för överskuldsatta barnfamiljer som ska finansiera höst/vinter/vår/sommarkläder till växande barn och ungdomar. Kfms verksjurist skriver, ”Kronofogdemyndighetens erfarenhet från olika dialoger med gäldenärer är att det är svårt att under lång tid kunna leva på denna nivå, än mindre ha möjlighet att spara några medel.” Vi delar den uppfattningen. Är det verkligen meningen att det ska vara så omöjligt för en gäldenär på obestånd att komma tillbaka till en balanserad ekonomi att inte ens myndigheten BuS, med sin kunskap och sitt uppdrag från lagstiftarna, ska klara hjälpa dessa personer?

Roger Nilsson har inte fel i sitt mail till civilutskottet och vi tycker mycket i kfms kommentar bekräftar Nilssons bild. Roger Nilsson och verksjuristen har samma uppfattning, fattigdomen hos gäldenärer, men vad som skiljer Roger och kfm åt är vems ansvaret är. Nilsson uppger kfm som ansvarig till vissa delar, kfm skjuter ansvaret på lagstiftarna. Oavsett vem som har rätt så är det som verksjuristen skriver: ”Utsökningsbalken är beslutad av riksdagen efter många års prövning och ger uttryck för vad lagstiftaren anser ska vara en rimlig balans mellan borgenärens intresse av att få betalt och gäldenärens intresse av ekonomiskt skydd för det som är nödvändigt för gäldenärens uppehälle.” Dvs att nuvarande ordning är lagstiftarnas ansvar.

Men är det verkligen lagstiftarnas vilja att överskuldsatta inte ska tillåtas planera sin ekonom och därmed hållas i evighetsgälderi? Att s.k. ”Snabblåneföretag”, som gjort en undermålig kreditprövning innan beviljande av lån, ska prioriteras före gäldenärens rätt att, ur sitt normalbelopp, spara ihop en välbehövlig buffert, en buffert som också kan lägga grunden till en ekonomisk rehabilitering?

När gäldenären inte medges skapa ett ekonomiskt skydd för nya ekonomiska problem anser vi det direkt motverka kfms uppdrag att minska antalet gäldenärer. Det spelar ingen roll vem som genererat problemet. Om det är UB som reglerar att gäldenärer inte ska få spara ihop en buffert anser vi det vara fel. Om det inte är UB som reglerar detta förfarande utan UB som lämnat ansvaret till kfm att besluta om, så är även detta fel. Oavsett var felet ligger är det fel att gäldenärer på obestånd inte kan spara ur sitt förbehållsbelopp. Vi kan heller inte tro det är lagstiftarnas avsikt att hålla flera hundra tusen gäldenärer i ett konstant ”evighetsgälderi”? Att skjuta kostnaden på samhället? Speciellt om anledningen till det ekonomiska haveriet inte varit något gäldenären själv kunnat påverka?

Tittar man på problemet opartiskt ser man många tveksamheter inom UB. Det är bl.a. exemplet som diskuteras, det är att borgenären själv avgör om staten ska driva in ränta före kapital, att umgängesbarn förhindras träffa båda sina föräldrar, att människor ska ställas bostadslösa för småskulder o.s.v. o.s.v. Regler som alla regleras av UB och dess utformning idag. När vi ser hur människor har det och vad dom utsätts för är det inte långt borta att tro att systemet självt syftar till att hålla gäldenärer kvar i sina misslyckanden. Svenska staten har möjlighet att, liksom exempelvis våra nordiska grannländer, ställa krav, via UB, på vad man utmäter för och hur utmätning ska gå till.

Konsekvenserna av att gäldenärer inte medges sparande är bl.a. avstängning av el.

Sluträkningen, ackumulerad under året, är sällan möjlig att finansiera med innevarande kalendermånads förbehållsbelopp, och innebär att barnfamiljer sitter i mörker, med välplanerad inköpt mat i frysen som förfars, och ingen elektricitet under månader. Omöjligheten att ha ett sparat kapital innebär telefonräkningar som inte kan betalas. Telefon kanske inte är direkt livsnödvändig, men den upplevda skammen, utanförskapet, hos barn och ungdomar när dom kommer till skolan och fröken/kompisarna inte kunnat nå föräldrarna/barnet kvällen innan för telefonen är avstängd pga bristande betalning ska inte underskattas. Detta är en verklighet för många barn som växer upp i hushåll med överskuldsatta föräldrar. Ingen el, ingen telefon, dåligt med kläder.

Vill lagstiftarna ha det så? Är det folkets vilja?

Kmfs s.k. normalbelopp, uppgår till knappt 80 % av konsumentverkets (KoV) beräkning för genomsnittliga levnadsomkostnader i Sverige. Även försäkringskassans (FK) norm för skälig boendestandard är högre än kfms lagstiftade förbehållsbelopp. Ensamstående familjer med bostadsbidrag baserat på taxerad inkomst utmäts. Det betyder att även om en familj har behov av bostadsstöd via FK, hamnar familjens intäkter, tillsammans med bostadsbidraget, över kfms förbehållsbelopp och familjen utmäts, ibland just tack vare att familjen beviljats bostadsbidrag. Av någon anledning har UB frikopplats från övriga departementsutredningar och ”lever sitt eget liv”, helt utan samordning med statliga bidragsnivåer.

Verksjuristen upplyser även om ”Bland kostnader som Kronofogdemyndigheten har ansett ska räknas som vanlig levnadskostnad, och därmed inte omfattas av normalbeloppet utan beräknas särskilt, finner man sjukdomskostnader som i normalfallet beaktas med belopp motsvarande vad gäldenären har att betala upp till det s.k. högkostnadsskyddet.

Även förfarandet kring sjukdomskostnader blir motsägelsefullt.

När kfm godkänner en sjukdomskostnad så tar man en beräknad årskostnad och slår ut beloppet per månad. Dvs, kfm utgår från att gäldenären ska disponera det årliga godkända sjuksomstillägget, utslaget per månad , vid tillfällen då det behövs. När gäldenären inte tillåts spara tilläggsbeloppet,i en buffert, att användas vid tillfällen då det behövs, är risken stor att det inte finns pengar disponibla på kontot när räkningen till det allmänna ska betalas. Vid en sådan situation blir förstås den obetalda sjukhusräkningen ett nytt ärende hos kfm. Så kan det fortsätta in i evigheten. Så har också begreppet ”evighetsgäldenär” kommit till. Utmätning tar aldrig slut. Gamla gäldenärer, nya skulder. ”Utmätning för evigt”. Ett gälderi för evigt. Ett problem som ligger på lagstiftarna att reda ut. Precis som verksjuristen skriver så är det förfarande som används idag lagstiftarnas ansvar.

Det finns många liknande exempel, exempel som är motstridiga och som har som konsekvens att gäldenären får mycket svårt att bryta sin nedåtgående spiral av skuldsättning. UB reglerar utmätning och den utmätningsordning UB idag reglerar behövs ses över. Detta vare sig UB reglerar tillvägagångssättet eller om UB inte reglerar och överlåter till kfm att reglera hur en viss problemställning ska hanteras.

Roger Nilsson refererar till en artikel i Göteborgs Posten (GP) per den 2008-07-24 ”Tvingas sälja. efter nya regler”. Även vi har reagerat och skickat brev till kfm med anledning av den artikeln, vi inväntar därför kfms svar innan vi kommenterar den artikeln.

Med vänlig hälsning

Ulrika Ring

för styrelsen

Insolvens Stockholm


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

intressant.se

fredag 10 oktober 2008

Skuldsatta och samhällskostnaden för misslyckade krediter

Med jämna mellanrum får jag kontakt med personer som upprörs över att jag argumenterar för skuldsavskrivningar, skuldsaneringar och förändrat uppdrag för Kronofogdens indrivningsverksamhet. Det återkommande motargumentet är nästan alltid att man ska "göra rätt för sig" och "hur skulle det se ut om alla smet från sina räkningar". Jag finner det fascinerande, men förstår att den ståndpunkten oftast beror på okunskap. En annan vanligt förekommande uppfattning är att "om inte den skuldsatte betalar sina skulder så måste samhället betala skulden". Så är det förstås inte.

Det är precis tvärtom. Idag, som lagstiftningen ser ut, så betalar samhället en enorm mängd pengar för problem som springer ur överskuldsättning. Jag vill se en förändring på den ordningen.

När en person, år ut och år in, ska leva och kanske uppfostra barn på förbehållsbelopp (existensminimum) blir han/hon inte sällan sjuk av oro och ångest. Det går helt enkelt inte leva på existensminimum, och det går definitivt inte leva någon längre period på existensminimum, utan att det får konsekvenser för samhället. Bara sjukdomskostnader och arbetsbortfall för överskuldsatta kostar minst 30 - 50 skattemiljarder/år. Lägg till kostnader för domstolsverket i form behandling av överklaganden, kostnad för barn som far illa, kostnad för sociala myndigheter som måste gå in när personer ställs hemlösa. Listan kan göras lång. Mycket lång. Och samhällskostnaden växer för varje post vi lägger till.

Så för er som lever i villfarelsen att om det blir en förändring i utmätningsförfarandet så kommer det bli kostsamma konsekvenser för samhället så vill jag bara säga att det är precis tvärtom. Förändringar i utmätningsförfarandet skulle leda till en minskad kostnad för samhället.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

onsdag 1 oktober 2008

Kronofogden och förbehållsbeloppen

Förbehållsbelopp, normalbelopp, existensminimum........

Jag tror att de flesta som inte satt sig in i terminologin vet vad det är för skillnad mellan dessa begrepp, eller ens att det är någon skillnad. För övrigt vet jag inte om det spelar någon roll för gemene man.

Vid kontakter med lagstiftare, myndigheter och departement blir det tydligen extremt viktigt. På ett sätt förstår jag det, eftersom det inom denna värld finns en alldeles egen kategori människor - jurister.

De har ett eget språk, ett eget förhållningssätt gentemot andra människor, som på många sätt är väldigt likt olika typer av funktionshinder. Skillnaden egentligen är att jurister inte behöver anpassa sig till "världen utanför" som andra med funktionshinder måste, utan i juristernas värld är det tvärtom. Övriga samhället måste anpassa sig till juristernas språk vilket på flera sätt gör dem lite överlägsna som ras. Inte för att de är bättre eller att de är klokare, utan för att de har svårare att förhålla sig till vanliga människor än andra folkgrupper och därför måste omvärlden anpassa sig till dem.

På ett sätt kan man tycka att det vore idé för handikapporganisationer att ta efter dem, men det faller på en viktig skillnad - juristerna styr landet. Landet styrs inte av folkvalda eller politiker i allmänhet.

Av egen erfarenhet vet jag att när man har vissa typer av funktionshinder är det svårt i kontakterna med andra "därute". Inte för att vi är så särskilt annorlunda men för att samhället inte anpassar sig efter en funktionshindrads behov.
Däri ligger den stora skillnaden mellan funktionshindrade i allmänhet med jurister i synnerhet.

För att återgå till förbehållsbeloppen så utgörs de av normalbeloppen och därtill läggs bostadskostnaden och sjukvård och medicin upp till högkostnadsskyddet. Kostnad för resor till/från arbete läggs också till. I övrigt görs som regel inga andra tillägg.
När man införde nu gällande regler för förbehållsbeloppen den 1 april 1996, utgjorde normalbeloppen ca 105% av socialbidragsgränsen.

Normalbeloppen är reglerade i lag och utgår ifrån ett fast belopp i oktober 1993. Därefter räknas de upp med KPI varje år. Ändringen för nästkommande år görs efter att KPI presenteras för oktober månad.

Normalbeloppen ska täcka alla övriga kostnader en familj har i form av kläder, tandvård, mat, fritidsintressen, umgänge med barn efter skilsmässa, bredband, mobiltelefon, fast telefon, hushållsel osv. Listan kan fortsätta. Beloppet skall täcka i stort sett allt.

Beloppet för 2008 är 4374kr per månad för en ensamstående vuxen. Har man en hyra på 3500kr får man alltså behålla 7874kr av sin nettolön, plus eventuella resekostnader till/från arbete och ev sjukdomskostnader. Om man jobbar och står i och kanske får ut 13000kr efter skatt, tas mellanskillnaden i form av utmätning. I exemplet ca 5000kr.

Motsvarigheten inom socialbidragssfären är Riksnormen, som ska täcka vanliga levnadsomkostnader.
Dessa två system kan inte jämföras helt ut, eftersom tillägg görs inom socialbidrag för kostnader som ingår i normalbeloppen. Istället är schablonbeloppet lägre.

För en ensamstående vuxen är beloppet inom socialtjänsten 3550kr. Tillkommer gör hushållsel, tandvård, sjukvård, resor till/från arbete, umgänge med barn, hemförsäkring, akassa, fackavgift plus andra kostnader som krävs för att uppnå "skälig levnadsnivå". Skälig levnadsnivå är vad vi generellt kallar existensminimum. Detta begrepp existerar egentligen inte utan används i dagligt tal av vissa.

Många menar att om man har löneutmätning så ska man vara garanterad "existensminimum" och därmed inte behöva söka socialbidrag. Detta är fel, fel, fel!!

Tanken är att man ska få behålla detta. Detta är lagstiftarens uppfattning, vilket framgår i förarbetena till lagändringen som skedde från den 1 april 1996. Det är deras uppfattning än idag, vilket framgår i förarbetena till lagändringen från den 1 januari 2008. Tyvärr cementeras denna uppfattning när lagstiftaren blint litar på utsagor från ansvarigt departement och anger i förarbeten att det är så.

Idag utgör normalbeloppen ca 95% av gränsen för socialbidrag. För att få en korrekt jämförelse kan man utgå ifrån de kostnader som anses ingå i normalbeloppen. Om man gör det kommer normalbeloppet upp till 95, nästan 96% av socialbidragsgränsen. Därtill tillkommer andra kostnader som kan ges socialbidrag för, varför skillnaden då ökar ytterligare.

Normalbeloppen utgör i normalfallet ca 82% av normalkostnaden för en ensamstående vuxen.

Idag är det alltså samma avvikelse i procent räknat som det var 1996, men åt andra hållet. Idag är socialbidragsgränsen högre än normalbeloppen.
Detta kommer troligen av att normalbeloppen räknas upp med KPI och stora kostnadsposter i normalbeloppen får litet genomslag i KPI. Denna uppräkning med KPI speglar alltså inte i tillräcklig omfattning prisutvecklingen för de kostnadsslag som ingår i normalbeloppen.

En annan mycket större orsak är att Kronofogden helt självständigt bestämmer vilka kostnadsposter och belopp som skall anses ingå i normalbeloppen. Man kan alltså inte påverka nivån på normalbeloppen, men man kan påverka vad som ingår i normalbeloppen, vilket indirekt ger samma effekt.

Vissa kostnadsposter har formligen skenat men utan att detta justerats inom normalbeloppen. Vissa kostnadsposter har ökat med 100 till 200%, medan normalbeloppen ökat med 14% sedan 1996 till dags dato.

Vissa kostnadsposter som tidigare gjordes tillägg för ingår numer i normalbeloppen vilket också påverkar till att det blir dessa avvikelser.

Troligen kommer inget att göras detta år och inte heller nästa, eller nästa, varför avvikelserna kommer att fortsätta öka.

Störst är avvikelsen för "the working poor" dvs de som arbetar men har utmätning av sin lön och har svårt att få pengarna att räcka till mat hela månaden.

Räknar man in andra lyxkostnader som mat till sina barn vid umgänge osv., blir det väldigt stora avvikelser, främst för att man inte får förbehålla sig matpengar till barnen.

Man måste se över konstruktionen med förbehållsbelopp och beloppsnivåerna för normalbeloppen. Man måste även se till att få in en möjlighet att räkna upp normalbeloppen oftare än en gång per år, om prisutvecklingen eskalerar vilket den gjort den senaste tiden. Man ligger hela tiden "efter" när man har löneutmätning, man får hela tiden leva på för lite pengar i förhållande till samhället i övrigt.

Man måste i vart fall se till att normalbeloppen ligger över gränsen för socialbidrag och beloppen borde ligga så nära normalkostnaden enligt Konsumentverkets beräkningar. Dessa ligger som grund i de flesta andra sammanhang, men inte när det gäller normalbeloppen. Det är i vart fall inte rimligt att normalbeloppen ska ligga på ca 80% av normalkostnaden.

Det kan vara rimligt att man ska ha mindre att röra sig med om man måste ta till löneutmätning, så att en del av inkomsten går till att betala sina skulder. Man ska dock komma ihåg att de flesta vill betala sina skulder och man låter det inte gå till löneutmätning för att man vill det, utan för att man inte KAN betala sina skulder.

Om man verkligen vill börja göra något åt nyfattigdomen och barnfattigdomen kan man börja med att säkerställa att ingen ska behöva leva under socialbidragsgränsen.

//Johan