Kronofogden och förbehållsbeloppen

Förbehållsbelopp, normalbelopp, existensminimum........

Jag tror att de flesta som inte satt sig in i terminologin vet vad det är för skillnad mellan dessa begrepp, eller ens att det är någon skillnad. För övrigt vet jag inte om det spelar någon roll för gemene man.

Vid kontakter med lagstiftare, myndigheter och departement blir det tydligen extremt viktigt. På ett sätt förstår jag det, eftersom det inom denna värld finns en alldeles egen kategori människor - jurister.

De har ett eget språk, ett eget förhållningssätt gentemot andra människor, som på många sätt är väldigt likt olika typer av funktionshinder. Skillnaden egentligen är att jurister inte behöver anpassa sig till "världen utanför" som andra med funktionshinder måste, utan i juristernas värld är det tvärtom. Övriga samhället måste anpassa sig till juristernas språk vilket på flera sätt gör dem lite överlägsna som ras. Inte för att de är bättre eller att de är klokare, utan för att de har svårare att förhålla sig till vanliga människor än andra folkgrupper och därför måste omvärlden anpassa sig till dem.

På ett sätt kan man tycka att det vore idé för handikapporganisationer att ta efter dem, men det faller på en viktig skillnad - juristerna styr landet. Landet styrs inte av folkvalda eller politiker i allmänhet.

Av egen erfarenhet vet jag att när man har vissa typer av funktionshinder är det svårt i kontakterna med andra "därute". Inte för att vi är så särskilt annorlunda men för att samhället inte anpassar sig efter en funktionshindrads behov.
Däri ligger den stora skillnaden mellan funktionshindrade i allmänhet med jurister i synnerhet.

För att återgå till förbehållsbeloppen så utgörs de av normalbeloppen och därtill läggs bostadskostnaden och sjukvård och medicin upp till högkostnadsskyddet. Kostnad för resor till/från arbete läggs också till. I övrigt görs som regel inga andra tillägg.
När man införde nu gällande regler för förbehållsbeloppen den 1 april 1996, utgjorde normalbeloppen ca 105% av socialbidragsgränsen.

Normalbeloppen är reglerade i lag och utgår ifrån ett fast belopp i oktober 1993. Därefter räknas de upp med KPI varje år. Ändringen för nästkommande år görs efter att KPI presenteras för oktober månad.

Normalbeloppen ska täcka alla övriga kostnader en familj har i form av kläder, tandvård, mat, fritidsintressen, umgänge med barn efter skilsmässa, bredband, mobiltelefon, fast telefon, hushållsel osv. Listan kan fortsätta. Beloppet skall täcka i stort sett allt.

Beloppet för 2008 är 4374kr per månad för en ensamstående vuxen. Har man en hyra på 3500kr får man alltså behålla 7874kr av sin nettolön, plus eventuella resekostnader till/från arbete och ev sjukdomskostnader. Om man jobbar och står i och kanske får ut 13000kr efter skatt, tas mellanskillnaden i form av utmätning. I exemplet ca 5000kr.

Motsvarigheten inom socialbidragssfären är Riksnormen, som ska täcka vanliga levnadsomkostnader.
Dessa två system kan inte jämföras helt ut, eftersom tillägg görs inom socialbidrag för kostnader som ingår i normalbeloppen. Istället är schablonbeloppet lägre.

För en ensamstående vuxen är beloppet inom socialtjänsten 3550kr. Tillkommer gör hushållsel, tandvård, sjukvård, resor till/från arbete, umgänge med barn, hemförsäkring, akassa, fackavgift plus andra kostnader som krävs för att uppnå "skälig levnadsnivå". Skälig levnadsnivå är vad vi generellt kallar existensminimum. Detta begrepp existerar egentligen inte utan används i dagligt tal av vissa.

Många menar att om man har löneutmätning så ska man vara garanterad "existensminimum" och därmed inte behöva söka socialbidrag. Detta är fel, fel, fel!!

Tanken är att man ska få behålla detta. Detta är lagstiftarens uppfattning, vilket framgår i förarbetena till lagändringen som skedde från den 1 april 1996. Det är deras uppfattning än idag, vilket framgår i förarbetena till lagändringen från den 1 januari 2008. Tyvärr cementeras denna uppfattning när lagstiftaren blint litar på utsagor från ansvarigt departement och anger i förarbeten att det är så.

Idag utgör normalbeloppen ca 95% av gränsen för socialbidrag. För att få en korrekt jämförelse kan man utgå ifrån de kostnader som anses ingå i normalbeloppen. Om man gör det kommer normalbeloppet upp till 95, nästan 96% av socialbidragsgränsen. Därtill tillkommer andra kostnader som kan ges socialbidrag för, varför skillnaden då ökar ytterligare.

Normalbeloppen utgör i normalfallet ca 82% av normalkostnaden för en ensamstående vuxen.

Idag är det alltså samma avvikelse i procent räknat som det var 1996, men åt andra hållet. Idag är socialbidragsgränsen högre än normalbeloppen.
Detta kommer troligen av att normalbeloppen räknas upp med KPI och stora kostnadsposter i normalbeloppen får litet genomslag i KPI. Denna uppräkning med KPI speglar alltså inte i tillräcklig omfattning prisutvecklingen för de kostnadsslag som ingår i normalbeloppen.

En annan mycket större orsak är att Kronofogden helt självständigt bestämmer vilka kostnadsposter och belopp som skall anses ingå i normalbeloppen. Man kan alltså inte påverka nivån på normalbeloppen, men man kan påverka vad som ingår i normalbeloppen, vilket indirekt ger samma effekt.

Vissa kostnadsposter har formligen skenat men utan att detta justerats inom normalbeloppen. Vissa kostnadsposter har ökat med 100 till 200%, medan normalbeloppen ökat med 14% sedan 1996 till dags dato.

Vissa kostnadsposter som tidigare gjordes tillägg för ingår numer i normalbeloppen vilket också påverkar till att det blir dessa avvikelser.

Troligen kommer inget att göras detta år och inte heller nästa, eller nästa, varför avvikelserna kommer att fortsätta öka.

Störst är avvikelsen för "the working poor" dvs de som arbetar men har utmätning av sin lön och har svårt att få pengarna att räcka till mat hela månaden.

Räknar man in andra lyxkostnader som mat till sina barn vid umgänge osv., blir det väldigt stora avvikelser, främst för att man inte får förbehålla sig matpengar till barnen.

Man måste se över konstruktionen med förbehållsbelopp och beloppsnivåerna för normalbeloppen. Man måste även se till att få in en möjlighet att räkna upp normalbeloppen oftare än en gång per år, om prisutvecklingen eskalerar vilket den gjort den senaste tiden. Man ligger hela tiden "efter" när man har löneutmätning, man får hela tiden leva på för lite pengar i förhållande till samhället i övrigt.

Man måste i vart fall se till att normalbeloppen ligger över gränsen för socialbidrag och beloppen borde ligga så nära normalkostnaden enligt Konsumentverkets beräkningar. Dessa ligger som grund i de flesta andra sammanhang, men inte när det gäller normalbeloppen. Det är i vart fall inte rimligt att normalbeloppen ska ligga på ca 80% av normalkostnaden.

Det kan vara rimligt att man ska ha mindre att röra sig med om man måste ta till löneutmätning, så att en del av inkomsten går till att betala sina skulder. Man ska dock komma ihåg att de flesta vill betala sina skulder och man låter det inte gå till löneutmätning för att man vill det, utan för att man inte KAN betala sina skulder.

Om man verkligen vill börja göra något åt nyfattigdomen och barnfattigdomen kan man börja med att säkerställa att ingen ska behöva leva under socialbidragsgränsen.

//Johan