Men Alltså! Tar det aldrig slut!?
Wanja Lundby-Wedin har, förutom sitt uppdrag som LO-ordförande 24 styrelseuppdrag. Hur kan man betrakta sig som seriös om man tackar ja till uppdrag i den omfattningen? Hur kan man tro att man ska göra ett bra jobb med den mängden uppdrag?
Nu vet vi förståss inte vad för styrelser hon sitter med i, det kanske rör sig om ledamot i vägföreningen, klassmamma i dotterns skola o.s.v. Men vi kanske kan tro att Wanja sitter med i åtminstone några styrelser av dignitet.
LO företräder i stor utsträckning arbetare. Ni vet dom som sliter och drar lasset och som stolt, på pensionsdagen, utslitna i leder och kropp, berättar att dom minsann under 55 års arbetsliv haft 2 sjukdagar. "A workingclass hero is something to be..."
Föraktfullt är vad det är.
Föreningen Insolvens Stockholm sitter dagligen och talar med förtvivlade människor som inte klarar betala de mest nädvändiga hushållsutgifter. De har blivit friställda från arbetet men inte "friställda" från sina utgifter. "Pacta sunt servanda" (avtal skall hållas) oavsett. Inga förmildrande omständigheter typ arbetslöshet eller sjukskrivning. Kan du inte betala ser staten till att, via KFM, driva in avtalet åt vad företag det än är. Människor som kämpar och sliter med sin tillvaro och där den ekonomiska krisen nu börjar visa sig. Ensamstående föräldrar som kämpar med ett deltidsarbete dom inte kan klara sig ekonomiskt på, oroliga och nervösa för hur elräkningen ska kunna betalas och som inte vet hur dom ska få pengarna att räcka till mat hela månaden.
Dessa representeras inte sällan av just Wanja Lundby-Wedin genom sin anslutning till fackförening och a-kassa. Människor som går från arbete till arbetslöshet och i ett huj förlorar kanske uppåt 6-8 000 i inkomst per månad. Förtvivlade människor som går från låg månadsinkomst till lägre och som ser sin företrädare godkänna avtal som ger en person mer i pensionspremier per månad än dessa personer har till sitt förfogande per år. Det är inget annat än direkt föraktfullt. Det är ett hån för de som kämpar och kämpar och kämpar mot alla odds och där tillvaron inte består utav strävan efter guldkant utan bestårav att helt enkelt klara sig. Klara sig. Kunna betala för mat och husrum.
Idag ökar problemen för hushållen. Staten utmäter enligt avtal, SMS-låneföretagen åtnjuter förmånen att skicka staten att driva in deras förbannade avtal. Rätt upp och ner. Vuxna människor som behöver låna 3 000 spänn till elräkningen har det inte fett och ska inte sättas på plats av statligt avlönade tjänstemän som genom att dom driver in bl.a. SMS-låneföretagens avtal också är en byggsten i systemet med SMS- eller Snabblån. Fick dessa företag själva stå för fiolerna, dvs att kfm slutade driva in dessa avtal, så skulle nog eländet upphöra. Och fortsatte det ändå så blev det inte statens och skattebetalarnas ansvar att betala för.
KFM räknar med att SMS-lån ska öka med kanske uppåt 100 % i år. Det innebär 70 000 nya ärenden till KFM. 70 000 nya katastrofer för enskilda som kanske till och med får gå från hus och hem för att staten driver in avtalen åt SMS-låneföretagen. Det är rent ut sagt fördjävligt hur människor på obestånd behandlas. Staten ska inte jaga människor som vill betala men som inte kan, staten ska jaga personer som kan men inte vill betala sina räkningar. '
'
Och i ljuset av den lilla människans helvete så är den guldkant de som redan har förser sig med, nu senast LOs ordförande som smeker sina likar på ryggen, rent ut sagt för djävligt.
Överskuldsatta har ingen hjälp från något parti. Ingen. Det finns enskilda riksdagsledamöter med begynnande insikt och kunskap. Men inget parti som står på er sida. Det närmaste ni kan komma är just nu folkpartiet. Det är trots allt Jan Ertsborn (fp) som lägger fram förslaget om sänkt skuldsaneringsperiod, från 5 års helvete till 3. För de som beviljas skuldsanering är det otroligt positivt. Det kommer att hjälpa många. För er som inte kommer beviljas skuldsanering ser eländet ut att fortsätta i all evinnerlig tid. Utan pardon. Det tycker jag ni ska tänka på om 1,5 år när det är tänkt att ni ska gå till valurnorna. Lägg er röst där det tjänar er. Just nu är det ingen som gör det. Inget parti som lyfter era problem, enskilda ledamöter ja, men inget parti. Inget parti som erkänner och uppskattar det helvete ni har. Ingen som ser er kamp, er strävan att få en rimlig chans att leva. Glöm inte bort det. Förrän någon uppskattar er tillvaro som det helvete det är tycker jag inte ni ska rösta. Faktiskt. Stanna hemma.
Staten, reglerad av lagstiftarna på ert uppdrag, tycker inte att det ska finnas absolut preskription.
Staten, reglerad av lagstiftarna på ert uppdrag, tycker inte att ni förtjänar att få kapital utmätt före räntan.
Staten, reglerad av lagstiftarna på ert uppdrag, tycker inte att man ska sluta driva in skulder som är preskriberade.
Så kan jag fortsätta skriva en låååång stund.
Sist det förändrades något i Utsökningsbalken var det en liten förändring som innebar stora försämringar för överskuldsatta. Numer kan man utmäta ditt hem till förmån för ex femhundring.nu.
Det ska ni tänka på när ni ska rösta. Inget parti förtjänar i dagsläget ert stöd. Inget parti står på er sida. I alla fall inte ännu. Möjligtvis Folkpartiet.
För överskuldsatta i Stockholms kommun ska jag berätta att i beslutet att avslå föreningen Insolvens Stockholms ansökan om medel till en lokal står det rakt upp och ner, enhälligt framröstat:
"frågan är inte prioriterad av Stockholms stad." Smaka på den ni. Rakt ner i halsen på er. Ni och er förtvivlade kamp för tillvaorn är inte prioriterad. Beslutet var som sagt enhälligt, ingen reservation. Ni är inte prioriterade. I bara Stockholms kommun är det drygt 31 000 oprioriterade personer.
Jag ska beställa uppgifter från riksdagen om vem som röstade för helvetesbeslutet att förändra reglerna för tillgångsundersökningen. Röstade någon nej till förslaget ska jag skriva namnet/namnen det här.
Om 1,5 år ska ni rösta. Kom då ihåg att ni inte är prioriterade. Av någon. Den 24 mars i år var det 418 710 oprioriterade personer.
Artiklar.
Dn. Dn. SVD. SVD. Aftonbladet.
//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
ulrika.ring@insolvensstockholm.se
pingat på intressant.se
onsdag 25 mars 2009
Insolvens Stockholm
onsdag 14 januari 2009
Insolvens Stockholm
Riksbanken har nu tyckt till om det nya skuldsaneringsförslaget. Remissyttrandet hittar du här.
Jag tycker Riksbankens remissyttrande är snudd på obegripligt. De ställer sig "tveksamma" till utredningens förslag om sänkta krav och förkortad betalningsplan. Riksbanken tycker att "riskerna" är för stora, "En uppluckring av villkoren för skuldsanering riskerar dels öka låntagarnas riskvillighet och dels försämra kreditdisciplinen". Riksbanken, som -när inga banker vågade ta risken att låna ut pengar till Carnegie - själva lånade ut 5 miljarder till Carnegie då Carnegie var konkusmässig efter att bl.a. lånat ut en miljard till spekulation åt en enda person, Riksbanken ställer sig tveksamma till hur svenska folket ska klara upprätthålla ett återhållsamt risktagande och en god kreditdisciplin, om kraven för skuldsanering sänks och skuldsaneringstiden förkortas!
Det är lätt att lyfta på ögonbrynen.
De personer som hamnar på obestånd gör det sällan, mycket sällan, för att dom överkonsumerat eller varit "vidlyftiga" och levt som kungar.
Volvo lastvagnar har idag varslat 1 020 anställda. Fler än 3 600 personer har varslats på 2 dagar. En heltidsanställd metallarbetare förlorar drygt 10 000 kronor/månad när han/hon blir arbetslös. Är det två ur samma familj som blir av med arbetet rör det sig om drygt 20 000 kr/månad. Det blir kännbart för nästan vilken familj som helst.
Så, om personer som blir arbetslösa, får en dålig ekonomi, oron över ekonomin skapar frustration och bråk, och kanske också så småningom skiljer sig, om skuldsaneringstiden förkortas och kravet för att kvalificera till skuldsanering sänks - för att snabbare än idag få tillbaka hushållet på banan - så kommer det att få en negativ inverkan på övriga individers betalningsmoral och försiktighet vad gäller lån? Jag tror att ex. Carnegies "slarv", och hur statsfinanserna slöt upp kring de fullständigt ofattbara beloppen, har en större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering har.
När man tittar på hushållens ekonomi ska man kanske inte använda de slutsatser man dragit av "storfinansernas" beteendemönster... Hushållen har en god betalningsmoral i Sverige och tar ansvar över sin ekonomi. När det går åt skogen är det oftast för att något i livssituation och inkomst förändrats. Något oförutsett som varit omöjligt att undvika, ex sjukdom och arbetslöshet. Ekonomin går inte rädda, hur kraftig ansträngningen än är.
Jag kan inte tro att kunskapen om hushållens ekonomi och villkor är så låg hos Riksbanken? Det verkar helt enkelt orimligt och inte så lite skrämmande.
//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Hela utredningen hittas här.
Andra instansers remissvar
KFM
KoV
Nutek
Svenskt näringsliv
advokatsamfundet
Sveriges kommuner och landsting
bankföreningen
Svensk inkasso
Det finns fler ändå. Bara "googla". Utredningen heter SoU 2008:82.
Läs även andra bloggares åsikter om insolvensutredningen, SoU 2008:82, skuldsanering, överskuldsatta, överskuldsättning
intressant.se