Insolvens Stockholm

Dn den 5 jan. Rikskronofogden, Konsumentverket, Finansinspektionen, Ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Rickard Ahlström, Docent Mittuniversitetet, har skrivit en debattartikel "Regeringen måste ta ansvar när vi hamnar i skuldfällan".

5 myndigheter och en docent skriver en gemensam debattartikel om överskuldsättning. Tänk om någon på justitiedepartementet skulle ta och läsa den? Och ta den till sig!

Sverige är tjänstemannastyrt och i den här frågan håller justitiedepartementet takten. Problemet är att dessa herrar håller schottistakt till en valsmelodi. Och det funkar inte riktigt..

Det är uppenbart att det finns någon typ av broms någonstans. Politiker ur alla riksdagens partier är intresserade och upprörda, men ändå händer ingenting. Visst det händer något, vi fick för några månader sedan ett förslag till en ny skuldsaneringslag, men det händer inget på riktigt. Inte i insikt, inte i analys, inte i problemformulering. Det är som om det inte riktigt går in, eller prioriteras upp, att detta är ett problem för samhället, inte bara för individen. Det kostar i storleksordningen 30 - 40 miljarder kr/år. Och då är endast produktionsbortfall och sjukvårdskostnader inräknade. Inget annat. Många pengar blir det...

Så den nya skuldsaneringslagen är bra och viktig. Men det går inte baka kaka på bara mjöl! Det behövs fler ingredienser för att lösa problemet. Absolut preskription, räntetak, beslut om vilka skulder samhället ska driva in, kapital före ränta bl.a. är nödvändiga, men dessa frågor är i princip avförda sedan insolvensutredningen dödade frågan. Motivering? Kreditmarknaden skulle eventuelle - kanske - möjligtvis bli mer restriktiv om vi inte behöll dagens ordning...

Skuldsanering är ett rehabiliterande verktyg. Men det räcker inte. Vi måste också ha förebyggande insatser. En mycket bra sådan insats är att jämna ut maktfördelningen en aning mellan fordringsägare och individen. Det görs lämpligast genom att införa det som insolvensutredningen la i en kista och spikade igen locket på. Dvs de åtgärder som skulle få kreditgivningen att bli mer restriktiv. Lånar han/hon ändå ut pengar får han/hon själv stå för sin förlust. Det är inte ett samhällsansvar att skydda fordringsägarna.

Justitiedepartementet och deras "pacta sunt servanda" (avtal skall hållas) är just nu herre på täppan och så länge den ordningen råder så verkar en lösning på problemet vara långt borta.

Problemet MÅSTE adresseras, och kommer att så göras, förr eller senare. Ett steg i rätt riktning är den utmärkta debattartikeln KFM, KoV, Finansinspektionen, ungdomsstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Rickard Ahlström skrivit.

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kfm, överskuldsättning, samhällskostnad
intressant.se