onsdag 3 juni 2009

Krisen, individen, banken och staten

Dn den 1 juni.

Finansinspektionen tycker att SMS-lån är en styggelse. Ja, det är inte direkt så FI uttalar sig men det kan tolkas vara andemeningen. Att FI anser att sms-lån ställer till det. På många plan. Och det är bra att man säger något, men har man verkligen koll på hur man uttrycker sig?

FI säger: "Visserligen betonar FI den enskilde individens ansvar för sina beslut..." sedan fortsätter man "...men pekar på att allt fler medborgare riskerar att bli utan tillgång till grundläggande finansiella tjänster som betalkort och girokonto, därför att de har dragit på sig betalningsanmärkningar, när de inte kunnat amortera de ofta mycket dyra snabbkrediterna."

"..den enskilde individens ansvar för sina beslut". Vaddå beslut? Att ansöka om ett lån/kredit/avtal? Men det är väl klart att man ska ta ansvar för sitt beslut att ansöka? Men hur ska ansvaret se ut för den som beviljat lånet?

Om den som ansöker om ett lån/avtal/kredit ska ta ansvar för sitt beslut, ska inte den som beviljar lånet också göra det? Idag bär ansökaren ansvar, inte bara för sitt beslut att ansöka, utan också för långivarens beslut att bevilja. Blir det problem med betalningen (pga arbetslöshet, sjukdom, konkurs...) så begär den som beviljat ansökan hjälp av Kronofogden, som då handlöst ger sig efter ansökaren, på uppdrag av beviljaren. För boven i dramat, den som ska "ta sitt ansvar" och "göra rätt för sig" är den som ansökt. Är det inte några grundläggande feltänkt inblandat i det resonemanget?

Om vi tittar på andra system med ansökan/beviljanden ser man en diametralt annorlunda ansvarsfördelning. Vi kan ta spektaklet med Lo och AMF. I dagens SVD finns en artikel där Rolf Åsbjörnsson, enligt artikeln erfaren konkursförvaltare, poängterar att det "...alltid är den som beviljar en förmån som är ansvarig, inte den som får den." Hoppsan!! Då är den gängse uppfattningen att den som beviljat hålls ansvarig!! Vilket i min värld är något närmare sanningen än det uppdrag KFM har.

Vem som helst kan äska om vad som helst hos vem som helst. Det står dig fritt att skriva till Volvo, staten, finansinspektionen och begära pengar. Det är bara att skicka iväg ett brev och skriva "Hej, jag heter Så och Så och jag önskar få 50 000 kronor av Volvo/staten/finansinspektionen! :-) Puss och Kram, Herr/Fru Så och så." OM ett sådant brev skulle vinna gehör hos Volvo/staten/finansinspektionen, och beviljas pengar, hur skulle det låta då? "Volvo/staten/finansinspektionen i skandalhärva. Delade ut 50 000 pengar till Herr/Fru Så och så!!!" Ansvaret för utbetalandet av pengar skulle falla på Volvo/staten/finansinspektionen. Inte på den som skickade brevet och frågade om pengar!

Men inte när det gäller företag v. privatpersoner. Nix Pix. Då är det "Anna" som desperat ansökt om ett SMS-lån till sin mycket försenade hyra som ska ansvara. Inte beviljaren. Eller "Rasmus", som tecknade ett 3-årigt avtal om 400 kr/mån för telefoni och telefon TROTS att han, vilket var hur tydligt som helst för leverantören, hade en mycket blygsam "inkomst" på 10 500 kr/år i studiebidrag, som ska hållas ansvarig. Inte beviljaren. Den är det synd om gudbevars. Och detta är konsekvent genomgående för kreditmarknaden i Sverige. Den som ansöker om en kredit/avtal/lån hålls ansvarig. Beviljaren hålls möjligtvis ansvarig "moraliskt" (ex. SMS-lån) men i handling har företaget RÄTT att få 100 % stöd av Kronofogden, dvs hålls utan ansvar.

I nästan alla andra sammanhang hålls tillhandahållaren ansvarig. Piratebay blev fällda för att tillhandahålla. När en ICA-handlare tillhandahöll sprit till allmänheten skred samhället till verket och höll ICA-handlaren ansvarig. Det enda andra område jag just nu kan komma på där "kunden" hålls ansvarig är genom sexköpslagen. Dvs den som väljer att köpa sex hålls ansvarig. Och så då när det kommer till KFM. "Finns avtalet ska det föjas hur dumt det än är!" Torsk som torsk...

Problemet är, för femtielfte gången, inte avtalen. Jag struntar högaktningsfullt i hur kreditgivaren handskas med sina pengar, eller leverantören med hur han/hon/de tecknar avtal, det är mig fullständigt egalt om hela sveriges befolkning lyckas teckna lån/krediter/avtal med djävulen själv. För mig blir det kortslutning i hjärnan när storbanker, SMS-låneföretag, nasarföretag ex. telefonbolag, när dessa företag står helt utan ansvar om krediten misslyckas. När dessa företag med hög svansföring går upp till statliga tjänstemän som i givakt och likt inkvisitionen ger sig efter privatpersonen till förmån för storbanken/företaget och detta OAVSETT hur avtalet ser ut. Oavsett.

Snacka om att man valt felt fokus. Små människor som lånar pengar till hus och blir arbetslösa ska bli av med huset (för det är panten för lånet) samtidigt som han/hon står kvar med hela ansvaret för ev överskjutande lån som inte täckts av den undermåliga exekutiva auktionen? En exekutiv auktion framtvingad och genomförd av jurister, inte mäklare. Sen kommer då bankerna och ojar sig över att om man inte har dessa hårda regler kommer kreditmoralen (se insolvensutredningen, sid 269)hos medelsvensken att falla likt en sten.

Vavava? Ska bankerna/kreditinstituten tala om "moral"? Ska dessa jättar, med vinster och spekulationer i summor skyhögt över en vanlig knegares himmel, ni vet de som spekulerat sig trasiga i Baltikum och som just du får rädda genom dina skattepengar, ska dom komma och tala om "kreditmoral"? Och ska staten verkligen betrakta bankerna som offer och låntagarna som giriga karaktärslösa halvkriminella som endast har en moral tack vare statens stränga regler och hårda piskor? Det är minst sagt föraktfullt att idag, med en ekonomisk nedgång - som DU får betala - ORSAKAD BL.A. av BANKERNAS VILDA SPEKULATIONER, skicka penningtransporter till bankerna och moralkakor till "den enskilda individen".

Många människor i Sverige går på knäna ekonomiskt. Inte för att dom spekulerat utan för att de blivit arbetslösa, sjuka, gått i konkurs... Att Sverige går dåligt, att världen går dåligt, är inte för att du, "den enskilda individen" försökt tillskansa dig pengar, utan för att bankerna DREGLAT över möjligheten att få MER pengar! Så vem är det mest synd om? Den som ansökt om lånet, eller den som, med vild av spekulationsyra, beviljat lånet? Vem får betala och vem borde vara tvungen att själv bära sitt kors?

//Ulrika Ring

pingat på intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar