Vems kris?

Krisen och krisen och krisen. Vems kris? Bankernas? Well...

I Sverige lever många ett bra liv. Och det är gott och väl. Men inte alla. Långt ifrån alla. Arbetslösa, de som - ibland som ett resultat av bankernas spekulationsiver - drabbas av konkurs och sjuka får nog bära både en större och tyngre del av krisen än vad bankerna behöver... Konsekvenserna för samhället och för den enskilda individen är i alla fall större.

Ansökningarna till KFM strömmar och då menar jag STRÖMMAR in. För 2009 räknar myndigheten med en ökning av konkursärenden på 37 %. 1 300 000 förelägganden (en prognos man redan nu tvivlar på att den håller). 80 000 nya personer hos kfm det första kvartalet i år (det är nästan 1 % av sveriges befolkning!). Under 2008 var ökningen totalt på 100 000, 60 000 lyckades lösa sina skulder men 40 000 sitter kvar i rullarna. Det var 2008 det...

Skuldsaneringsstatistik för 2008.
- 2008 kom det in 6528 ansökningar om skuldsanering.
- 6521 beslut fattades och av dessa fick 3678 skuldsanering (ca 56%) alltså.
- Ca 28% av beviljade skuldsaneringar var nollbud. (hade noll kronor över existensminimum, alltså noll kr att betala/mån)
- Ungefär hälften av alla som beviljades skuldsanering ska betala max 10% av sin totala skuldbörda och andra hälften betalar mer än 10%.

Skuldbördan för de som beviljas skuldsanering är att
- 13% hade max 200 000 i skuld
- 33% hade mellan 200 000 och 500 000 i skuld
- 26% mellan 500 000 och 1 mkr
- 28% hade över 1 mkr i total skuld

Siffrorna ovan är till stor del resultatet av bankernas förra spekulationskris. Ni vet, den kris på 90-talet som skattebetalarna fick betala då bankernas fastighetsspekulationer gick en anings dåligt.. Hur det blir den här gången kan vi bara gissa. Men att det blir mindre illa? Eeeeh, skulle inte tro det.

Bankerna? Jodå, dom har det lite kämpigt. Vinsten har gått ner... Något som kompenseras bl.a. med skattepengalån och höjda bolån för bl.a. privatpersoner. Det ger uttrycket "win-win" en ny dimension...

Individen? Något annorlunda situation. Där är det hjälplös katastrof som väntar för de som går från jobb till arbetslöshet. Arbetslöshet, som genom avgrundsjup oro för ekonomin, inte sällan resulterar i en depression och sjukskrivning. Betalas av skattebetalarna. Ingen hjälp, inget stöd, endast KFM som ovillkoligen driver in vad skuld det än rör sig om och oberoende på hur den uppstått. Betalas av skattebetalarna. Siffrorna ovan talar sitt eget lilla språk. Det blir många skattebetalarkronor som ska pungas ut med för att bankerna ska skyddas...

Borg säger att vi klarar en bankkris i Baltikum. Det tror jag med. Men vad Sverige riskerar att inte klara är att mängder av privatpersoner, ni vet på de personer Sveriges ekonomi hänger och svänger en del, faller ur samhället och i obestånd. Redan 2007 räknades obestånd kosta staten 40 - 60 miljader per år. Och det var innan krisen. Krisen är nu Borgs huvudfråga. Vems kris? Arbetslösa Annas eller sjuka Eriks? Eller att bankernas vinster, tack vare vansinnig spekulation i jakt på snabba pengar, sjunker... Bankerna får väl göra som alla andra. Se över sina ekonomiska strukturer, sina utgifter och hitta sunda och stabila inkomstkällor. Trygga och stabila inkomstkällor är ofta lån till privatpersoner som vill äga sin bostad, inte spekulationer. Ska dom nu nödvändigtvis spekulera så får dom själva ta smällen för sina tillkortakommanden.

Second-opinion.se
DN1.
DN2.
DN3.
DN4.
SvD1.
SvD2.
SvD3.
Etc.

//Ulrika Ring