Ord präglar uppfattningar

Ord har inte sällan en laddning och sätter en prägel på uppfattningar. Att vara korrekt med ord är så viktigt att bl.a. nyhetsredaktioner sitter och diskuterar vilket ord/begrepp man ska använda till vad. Döda och mörda är exempel på ord som egentligen är synonymer, men ordet "mörda" har en starkare känsloladdning än "döda". Bilolycka och bilkrock likaså. Krig och ofred betyder enligt synonymer.se samma sak, men om man säger att ett land ligger i ofred med ett annat land känns det för många betydligt mindre skrämmande än att ett land ligger i krig med ett annat land. Det är olika nyanser som laddar innehållet med uppfattning och som präglar.

När det gäller skuldsättning så sitter en osynlig moralkaka fastlimmat till det ordet/fenomenet. Jag tror att ordvalen bygger begreppen och hjälper till att upprätthålla just begrepp och att ordvalen kan bära en del av ansvaret.

På newsdesk.se kan man läsa ett pressmeddelande från Folkia. Retoriken säger en hel del om hur vi ser och har präglats att se på problemet med lån och krediter. Folkia säger på två ställen i pressmeddelandet att man "ger" lån. På ett annat ställe skriver man "ställde ut" lån. Den som lånar pengar "tar ett lån". Man skriver att kunden "tar lån" på minst 5 ställen. Man skriver "Om man inte tror att man ska kunna betala tillbaka hela lånet efter 30 dagar ska man helt enkelt inte ta något lån."

Men om någon tar Folkias lån, borde inte Folkia polisanmäla dessa personer?

Jag är inte ute efter just Folkia, utan vill bara demonstrera hur användandet av ord i olika sammanhang skapar begrepp.

Folkia skriver:"Våra kunder är i genomsnitt 35 år och har en lön på 250 000 kr per år. De tar mikrolån för att få hjälp vid tillfällig svacka. De flesta uppger att de använder pengarna till oförutsedda utgifter. En nyligen genomförd kundundersökning visar att 98 procent av våra kunder är nöjda med sina lån och nästan samtliga skulle rekommendera andra att också ta lån hos om de var i samma situation."

om vi byter ut orden ta till ansöker blir det annorlunda tycker jag.
"De ansöker om mikrolån för att få hjälp vid tillfällig svacka". "...98 % av våra kunder är nöjda med sina lån och nästan samtliga skulle rekommendera andra att också ansöka om lån om de var i samma situation". Byter man ut ordet "ta" eller "tar" till ansöker, och ger eller ställer ut mot beviljades så blir det en mer korrekt bild. Som också bättre beskriver processen med att låna pengar.

Byter man ut tar mot ansöker, ger mot beviljar hamnar den passiva rollen på den som har minst makt, dvs den som ansöker och den aktiva rollen hamnar hos den som har mest makt, dvs den som beviljar. Alltså tvärtemot hur det uppfattas idag.

SVT rapporterar, liksom DN, KFMs senaste skrämmande statistik för SMS-lån och ungdomar. Där är ordvalet bättre men inte bra. Svt skriver att "unga skuldsätter sig". Att någon skuldsätter sig ger en bild av att ansökaren har mer makt i sammanhanget än vad han hon har. Meningen därefter är mer rätt, där "skuldsätts unga" vilket det faktiskt är frågan om. DN skriver att det blir allt lättare för unga att skuldsätta sig. Inte att fler väljer att skuldsätta unga.

Orden låntagare och långivare används också flitigt. Låneansökare och lånebeviljare är mer korrekta ord. För det är det det handlar om. Att någon ansöker om ett lån och någon annan beviljar lånet.

Jag tror att ordvalet kan bidra till att bygga upp begreppet "göra rätt för sig" och värdeladdningen i det. Den som fått ett lån beviljat uppfattas sitta med allt ansvar och det är kanske inte konstigt att det uppfattas så? När man kallar det för "ta" så blir den naturliga fortsättningen att den som tar också ska "göra rätt för sig". Kraven på den som ger, en mycket vänligare laddning än tar, ska göra rätt för sig blir inte lika tydliga. Hur kan man ställa kravet på den som ger något att göra rätt för sig?

Jag tror att det finns många olika mekanismer bakom den värdeladdning skuldsättning har. Hur man väljer ord för att beskriva processen kring att låna pengar kan mycket väl vara en anledning till att så stor del av ansvaret kring att låna pengar läggs på den som ansöker om ett lån. Den som beviljar lånet har en mycket bättre positition, dels för att den som beviljar lånet har mer makt i praktiken men också för att det blir svårare att utkräva högre MORAL för den parten. För, som sagt, den som ger något hur kan han/hon vara något annat än genomrar och vänlig? Och den som tar blir naturligtvis den elaka, tvivelaktige figuren som har dunkla eller ogenomtänkta avsikter.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se