Funderingar

När man ska göra något, nästan vad det än är så följer det samma "bana". "Syfte, metod, avgränsning".

VAD vill du göra/uppnå?
HUR ska du uppnå målet?
VAR drar du gränsen för vad du ska göra?

Enkelt exempel. Du vill ha rent i köket. Hur? Du städar. Var drar du gränsen för "städat" den här gången? Ska du dammsuga? Torka golven? Tvätta fönstren? Ska du städa ur kökslådor och skåp? Dvs var drar du gränsen för "rent kök"? "Syfte, metod, avgränsning".

Syfte och metod är ganska enkla att räkna ut. Det som ofta ställer till problem är avgränsningen. Var drar man gränsen för vad som ska till för att man ska uppnå det man vill uppnå?

Det börjar vara direkt omöjligt svårt, för mig, att klara avgränsningen. Jag börjar se utmätning och Kronofogdens uppdrag som ett symptom i en betydligt allvarligare sjukdom.

Jag har regelbundet kontakt med Roffe Nilsson, ordförande i föreningen Stockholms Hemlösa, som beskriver samma idioti som jag upplever inom obeståndsproblematiken.
Jag har kontakt med föreningar för sjukskrivna, som beskriver samma idioti som jag upplever inom obeståndsproblematiken.
Arbetslösa, samma idioti -arbetsförmedlingen och A-kassorna.
Småföretagare, samma idioti - skattemyndigheten och kronofogden.
Människor i behov av socialbidrag, samma idioti.
Domstolarna...

Vad det kokar ner till verkar vara att det ogenomtänkta och det kontraproduktiva lyser igenom nästan överallt. Alla miljarders miljoners hämmande regler och att varje person ska slåss för sig själv. Ofta personer som har mycket knappa, om ens några, resurser. Faktum är att en del har inte kapacitet att klara av att läsa blanketten. Men varje person ska själv bevaka rättigheter och ingen hjälp står att få någonstans. Vem hjälper dig mot socialförvaltningen? Skattemyndigheten? Kronofogden? F-kassan? A-kassan?

Vem har du emot dig? A-kassan, med enorma administrativa resurser lyckas ändå inte få något gjort i tid. F-kassan, med enorma administrativa resurser. SKM, med ENORMT ENORMA administrativa resurser. Kronofogden? Där varje fordringsägare antingen själv har eller har hyrt in GIGANTISKT ENORMT ENORMA administrativa resurser. Visserligen är de flesta (alla?) kronofogdar jurister men den kraften får du som person inte räkna med, de ska vara "neutrala" gudbevars. Budget- och skuldrådgivare finns förvisso men de har på sina håll evighetsliknande väntetider. Och långt ifrån alla kommer från ett möte med BuS med en lösning på sina ekonomiska problem.

Så hopplösheten är total. Reglerna försvårar. Jag förstår att vi måste hållas med regler. Men de regler vi har måste kommunicera med verkligheten. Och jag tycker inte att reglerna idag kommunicerar med verkligheten.

Om vi tar Kronofogden så har man då tydligen uttalat ett syfte. "Betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Metoden man valt är utmätning. Avgränsningen? Att inte hjälpa gäldenären... Avgränsningen som gjorts, för och inom Kronofogdens, har resulterat i att mängder av hushåll mår dåligt.

Kommer ni ihåg att jag många gånger kritiserat Insolvensutredningen för att man gjorde sin lilla fina avgränsning för expertgruppen utan att ha tillsatt någon att representera den grupp man skulle "hjälpa"? Nämligen gäldenärskollektivet. Fackföreningsrörelser var med. Föreningen Företagarna representerades. Skattemyndigheten var representerade. Domstolarna var representerade (ni vet den instans som tillsammans med tjänstemännen på verkställigheten drivit fram en stängare praxis mot gäldenären än lagstiftaren avsåg...). Bankerna var representerade. Svensk Inkasso var representerade... 18 el 19 olika företrädare för etablissemanget men ingen från "problemgruppen" självt.

Nåväl, inget är nytt under solen. Och dumheter kan reproducera sig hur mycket som helst tydligen.

Socialförsäkringsutskottet anordnade den 5 november en öppen utfrågning i riksdagen. Inbjudna var LO, kleti och pleti, men nätverket resurs? Icke sa nicke. Bloggen "ett hjärta rött" skriver om eländet. Etablissemanget var närvarande men inte nätverket resurs? För att? Kanske för att de inte tillhör etablissemanget...

Inget Parti Har Hittills Visat Sig Stå För Någon Vilja Till Förändring! Så rött, blått eller gredelint spelar ingen roll. Det är någon halv procents skillnad i ambition mellan blocken (vad än dom säger själva och högljutt dom än säger det) och någon tiondel mellan partierna inom blocken. Mer är det inte. Småföretagare har sällan hyllat socialdemokraterna, de verkar inte vara mer nöjda idag. Arbetslösheten hade nog sett likadan ut idag med socialdemokraterna vid rodret, (S) klarade sig främst för att "krisen" kom när de blå stod vid styråran. Sjukskrivna har nog fått det sämre med Alliansens hjälp men det var många som var olyckliga redan innan. Bl.a. vi i föreningen har många som kommit till oss och varit sjukskrivna och förtvivlade redan innan "regimskiftet" eller ska vi hellre säga "färgskiftet" för ledning och inriktning har inte förändrats nämnvärt. Socialbidragstagare hade lika svårt 2005 som idag. Skillnaden är mer att kommunerna, pga "krisen" varit tvugna att spara. Vilket dom hade varit även under den röda fanan.

Om några veckor ska vi som bloggar tillsammans på onsdagar diskutera om det överhuvudtaget är lönt för överskuldsatta att rösta alls. Återkommer om vilken onsdag det blir. Det blir i alla fall inte i övermorgon. I övermorgon ska vi blogga om vilka hinder man stöter på när man har skulder och vilka strategier alla dessa kreativa människor varit tvugna att uppfinna för att överleva.

Fortsätt att skriva om din tillvaro och skicka till mig. ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs också Resursbloggen. Känns det igen? Retorik? Frustration?

William Elliott Whitmore "Mutiny".


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.