Finns det något politiskt att hoppas på?

Svaret blir kort och gott Nej!

Nej det finns inget politiskt att hoppas på. Inget alls. Nada. Problemkunskapen är låg och knappt någon insikt. Har man varken det ena eller det andra blir det också svårt att åstadkomma någon förändring. Problemlösning innebär oftast god kunskap och stor insikt.

Nu ska inte jag dra alla 349 ledamöter över en kam. Inom de flesta partier finns enskilda ledamöter med kunskap och engagemang. Jan Ertsborn (fp) är en, Egon Frid (v) är en annan. Det finns fler. Faktiskt till och med ganska många fler. Vi ser att under den allmänna motionstiden i riksdagen ökar antalet inlämnade motioner som rör skulder och obestånd från år till år. Men i själva frågan händer inte så mycket. Och det som händer är långt ifrån positivt. Senaste förändringen var 2008 då man slopade den "begränsade tillgångsundersökningen". Ingen skillnad i färg hur man röstade. Alla röstade glatt "JA".

Det som finns i kunskap är att skulder är ett växande problem. Men det är mer en "mekanisk" kunskap som springer ur Kronofogdens statistik. Man vet att SMS-lån ökar -problem, man vet att exekutiva auktioner ökar -problem, man vet att "ärendetypen kommunikationsskulder" ökar -problem, om att så stor är "skuldökningen" bland medelålders kvinnor -problem o.s.v.

Men insikten i själva utmätningsförfarandet och konsekvenserna som följer i dess spår verkar låta vänta på sig. Här menar jag den kollektiva samlade insikten om VARFÖR skuldberget ökar och hur KONSEKVENSERNA av den ökningen drabbar samhället. Man har nog inte ens riktigt klart för sig VARFÖR det drabbar samhället. Eller kanske inte ens ATT det drabbar samhället.

Hur ska man uppnå insikt? Ja int´ vet då ja´... I början av mitt engagemang i föreningen fanns en stor tilltro och förhoppning att det handlade om kunskap. Att våra folkvalda egentligen var intresserade men att dom inte hade tillgång till verkligheten. Nu tycker jag att den tillgången ökat ganska dramatiskt, men efterfrågan.. Nja, den har väl inte riktigt ökat i takt med att gäldenärskollektivet närmat sig de folkvalda.

Hur ser då historiken ut för våra folkvalda i det här ämnet? 1996, under socialdemokratiskt styre, ändrade man så att utmätning kunde genomföras alla årets 12 månader. Det är naturligtvis lite mer tekniskt än så men i princip var det 1996 under socialdemokratisk regering man satte ribban till dagens elände. Det är den förändringen som ska hållas ansvarig för dagens kaos.

2008 inträdde en annan förändring, under blått styre, man slopade den så kallade "begränsade tillgångsundersökningen". Ett tilltag som istället för att lösa problem såg till att öka på problembördan genom att generera fler hemlösa.

Jag skulle tro att initiativen till de flesta ändringar tagits av Kronofogden själva, av justitiedepartementet eller en kombination av båda. Dvs det finns ingen direkt styrning från lagstiftare. Det är min bestämda uppfattning. Och jag tänker, hur ska det kunna finnas det när man inte har problemet klart för sig?

Idag bär man på uppfattningen, och här talar jag om partier mer än enstaka ledamöter, att om man ändrar på stödet för borgenären så kommer dels svensken i gemen att "go hey wire" i sin betalningsmoral och moraset kommer bli stort, dels att borgenärerna kommer att bli alltför snäva i sin kreditgivning, något som kommer rasera svensk ekonomi. Borgenären har rätt i att få betalt. Ni kan själva läsa kommentarerna från bloggen "moderater i Civilutskottet" där Katarina Brännström säger just att vi ska komma ihåg att det är viktigt att borgenären verkligen får betalt.

Och här blir glappet tydligt mellan verklighet (obestånd) och uppfattning (lagstiftare) anser jag. Det är en försvinnande liten del av gäldenärerna som inte håller med i vikten av betalning. Man har uppfattningen att man ska betala för sig. Varenda undersökning pekar på att "Svensken" har en god betalningsmoral, det är inte för att man struntar i att betala man hamnar hos Kronofogden. Det är för att man inte kan! Jag upprepar, det stora flertalet hamnar hos Kronofogden TROTS att man gjort allt man kan för att betala. Och då behöver man hitta andra lösningar än piskan. Det går inte, hur länge man än kämpar, att lugga en flintskallig! Det måste till andra lösningar än straff!

Sen vill jag bara påpeka för våra kära lagstiftare som, i brist på kunskap, ger näring åt myten om "den elaka, slarviga gäldenären" och "den stackars grundlurade borgenären" att ni verkar ha ett otroligt lågt förtroende för 488 000 (och ökande) väljare. Eller tom för varenda väljare. Varför skulle svenskens moral vara sämre än andra länders medborgare och därmed också behöva en hårdare styrning? Norge har ingen statlig indrivning av privata skulder. Danmark har ingen statlig indrivning av privata skulder. Och det verkar ju gå bra för dessa länders medborgare och kreditgivare? Varför skulle Svensken vara så mycket mer tvivelaktig än Dansken eller Norrmannen? Dessa länder klarar sig bra utan det statliga understödet åt sina borgenärer!

Svenska folket, även de flesta av våra 488 000 gäldenärer, VILL betala sina räkningar. Men KAN och FÅR inte! Och hur i hela fridens namn kan man ta parti för banken och inkassobolaget, med betydligt sämre moral än svensken i allmänhet, MOT sina medborgare? Bankerna är det synd om, vad än dom håller på med, men era väljare? Svenska folket? De ska uppfattas som moraliskt lågt stående individer som "hellre flyr än illa fäktar"? Min uppfattning, även den officiella från Kronofogdens och Konsumentverkets, är att svensken kämpar längre än nödvändigt för att klara betala sina räkningar. Men att det TROTS den kampen ändå bär åt fel håll. Och i mångt och mycket är det Utsökningsbalken och den statliga indrivningen som står för ansvaret.

Så vem ska en överskuldsatt rösta på? Ja, det beror på. Man kan rösta för den som står närmast i principfrågor, ni vet demokrati, att vi ska använda vår röst o.s.v. men ska man rösta för att man ser någon erbjuda en lösning på problemet obestånd finns det ingen jag kan rekommendera. Ertsborn har en bra uppfattning och god kunskap om systemet, men Folkpartiet som sådant? Well, man lyckas nog inte ens få igenom Ertsborns föreslagna lättnader i skuldsaneringsinstitutet. Vänsterpartiet har inte heller lyckats föra upp frågan. Socialdemokraterna? Ja historien där är inte heller bra. Eller tycker ni att frågan hanterades bättre under socialdemokratiskt styre? Moderaterna? Tja läs vad deras företrädare för civilutskottet (har hand om utsökningsbalken) tycker på bloggen (läs kommentarerna).

Utsökningsbalken är som ett kaptenslöst skepp som gungar på ett stormigt hav. Det finns människor som ror och ror men inget land i sikte! Det finns bara tjänstemän och åter tjänstemän. Oavsett vilken färg på flaggan båten har. Allt pekar på att staten (tjänstemännen) och kapitalet sitter i samma båt...

Ebba Grön "staten och kapitalet"


Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.