Avtal skall hållas

Jag tycker att avtal ska hållas. Avtal ska hållas och om man inte kan betala ska man heller inte ingå avtal. Man ska fullfölja sina förpliktelser. Det håller de flesta med mig om. Man behöver ta ansvar för vad man gör och förbinder sig till. Den principen gäller dock endast för gäldenären.

För borgenären gäller "få en namnteckning!". Thats it. När väl bläcket har torkat på papperet har borgenären statens automatiska stöd, no questions asked, i att få betalt. Och det är inte bara SKULDEN det handlar om, utan ränta och avgifter och hela midevitten. Får bara borgenären en underskrift spelar det ingen roll vad som händer, staten sluter upp bakom. Staten kommer hjälpa till, med alla sina krafter, för att säkerställa att borgenären får så mycket betalt som möjligt. Och inte bara tillbaka skulden, utan säkerställa att avtalet följs. Vinst, skyhög ränta, avgifter, mer vinst och fler avgifter.

Och nu verkar staten ha hamnat i knät på kreditmarknaden. Under hela hösten 2008 och början av 2009 satt kreditbeviljarna i samtal efter samtal med Finansministern och hans departement, allt för att man skulle försöka få igång kreditmarknaden. Företag gick i putten för man nekades förlängda krediter. Nyinvesteringar som skulle leda till fortsatt produktion kunde inte bli av för bankerna la locket på kreditbeviljandet. Krediter sas upp "betalning omgående". Ja, ni kommer säkert själva ihåg allt rabalder. Det var helt enkelt nödvändigt att förhindra en djupare ekonomisk kris. Och det skulle bl.a. ske genom att bankerna fick igång sitt kreditbeviljande igen.

Så kommer man då till Ertsborns förslag till förändringar i skuldsaneringsinstitutet. Nu "plötsligt" går det inte att genomföra. Och trots den kompakta tystnaden kring beredningen så har då viss information ändå hittat ut. Bl.a. är man rädd för att bankerna, om man tullar på det statliga stödet till borgenärer, kommer att bli alltför snäva i sitt beviljande av krediter...

Och jag tänker att om banker, eller kreditflödet, är så viktigt för Sveriges ekonomi att vi gång efter annan ser kris efter kris knäcka hushåll efter hushåll (inte på grund av hushållens ovilja till betalning, utan på grund av kreditbeviljarnas ovilja att komma överens när något oförutsett händer), om kreditgivningen är så viktig för Sveriges infrastruktur borde den institutionen inte kontrolleras av staten själv? Eller åtminstone finnas en statlig bank med ett samhällsuppdrag? Att gå via samtal, vädjanden, hot, lån, mer lån, lånegarantier och gudvetvad och ändå inte lyckas med att få bankerna att göra rätt verkar vara en synnerligen ineffektiv väg att vandra. Det verkar helt enkelt obegåvat att istället för att göra rätt själv, försöka förmå andra att göra rätt.

Jag fattar NATURLIGTVIS att det finns inga enkla lösningar. Men jag undrar om det alltid måste vara så svårt? Tänker man en stund så kan man föreställa sig samtalen under vintern som gick.
" - Ni måste få igång kreditbeviljandet igen. Det här GÅR inte!!" sa staten.
" -...hur tänker ni göra med skuldsaneringsinstitutet..?" sa "kreditbeviljandeföreträdarna" med släpande röst och hotfull stämma samtidigt som dom skramlade hotfullt med nycklarna till den, för tillfället, låsta bankkistan.

Nu verkar Finansdepartementet sitta med en tallrik surkål på sitt bord. Antingen gör man som kreditbeviljarna vill och stoppar Insolvensutredningens förslag till förändringar av skuldsaneringsinstitutet - med konsekvens att 5-10 % av svenska hushåll (and counting...) fortsatt står utanför samhällsekonomin i stort dvs en stor samhällskostnad, eller så genomför man Insolvensutredningens förslag - med konsekvens att bankerna tjurar ihop och genomför sitt hot att strypa kreditgivningen dvs en stor samhällskostnad. Man har så att säga en situation som kan beskrivas som "Stjärten på tallriken och skägget i brevlådan".

Så vad gör finansdepartementet? Just nu verkar det som man vill stoppa förslagen, UTREDA *stöön* hur stor påverkan förändringarna kommer ha på kreditbeviljarna och kanske - när den nya utredningen är klar - kanske, eventuellt, beroende på vad utredningen kommer fram till, genomföra till fler delar.

Jag säger: Om kreditbeviljandet är så viktigt för Sveriges ekonomi så måste man se till att ha kontroll. Är det bara jag som upplever att man har allt utom kontroll?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.