Individuella bedömningar

Jag tjatar vidare. Vi måste få ett stopp på det elände staten ställer till med när man i sin iver att tillfredsställa och backa upp borgenärer ställer sig MOT sina medborgare. 488 000 and counting...

Staten måste blanda sig ur obeståndssoppan. Blanda sig ur och börja göra som andra länders fogdar gör, agera inkassobolag blott och bart åt staten. Privaträttsliga fordringar får hitta andra vägar för att nå förlikning. Andra länder klarar det, är Sverige och Svenskarna handikappade? Är svenska företag så otroligt svaga i sinnet att man måste åtnjuta så mycket mer stöd än företag i andra länder? Vi ska också komma ihåg att en del av de företag som finns på den svenska marknaden också finns på utländska marknader, och då utan att ha motsvarande stöd i de länderna. Dom finns där i alla fall. Hur kommer det sig? Vattenfall, Telia, Tele2, bensinbolag, banker, kreditkortsföretag m.fl. m.fl. finns på marknader utanför Sverige. I länder där man inte har samma uppbackning, varför måste dom här i Sverige ha statlig uppbackning?

Indrivning i Sverige fungerar inte. Människor slås ut. Poof! Så är en person till satt på undantag och måste försörjas av skattebetalare. Statistiken talar sitt tydliga språk. Kronofogden får mer och mer och mer att göra. Sverige har inte sin bästa stund i den här frågan. Heller...

Indrivning måste ske efter en individuell bedömning och det kommer inte hända så länge Kronofogden använder sig av schabloner. Jag tror att det är få personer i Sverige, skuldsatt eller inte, som ser med samma anklagande ögon på en person som lånat pengar, levt loppan och aldrig haft ambitionen att betala, och en person som råkat ut för något, en olycka, sjukt barn eller arbetslöshet, och som inte KAN betala. Jag tror också att verkställighetens schablonberäknande kan vara en anledning till att domen över skuldsatta är så hård. Man nyanserar inte, man behandlar alla exakt likadant och man tar inga som helst hänsyn till några som helst omständigheter. Bilden av en gäldenär blir, genom denna hänsynslösa bedömning, en statisk bild där minsta gemensamma nämnare blir "skurk".

Det fanns säkert en gång i tiden en tanke med hela förfarandet och utsökningsbalken, men det har nogsamt trasats sönder av en girig skuldindustri. En industri som använder Kronofogden och Utsökningsbalken i syfte att förstärka och vinstmaximera sin verksamhet. Jag tror inte lagstiftarna hade den ambitionen initialt. Men oavsett hur man tänkte så har resultatet blivit att svenska medborgare missbrukas av företag, och staten är i högsta grad medskyldig.

Utsökningsbalken är omodern. "Bäst före datum" har helt enkelt gått ut och nu är soppan möglig och sur. Jag kan för mitt LIV inte förstå hur man tänker. Och jag lovar dig, jag har funderat på Utsökningsbalken och Kronofogden i MÅNGA timmar... Men jag blir inte klok på detta. Man menar på fullt allvar att exempelvis företag som hur klart och tydligt som helst profiterar på statligt avlönade tjänstemäns uppdrag har "bättre rätt till gäldenärens pengar" än vad exempelvis gäldenärens barn har? Man har ingen ambition att ändra på detta? Och man skäms inte för det? Ja jag vet inte och hur mycket jag än funderar så blir jag inte klok på hela grejjen!

Jag ska avsluta med en liten jämförelse. Det handlar om just den individuella bedömningen. Och skuldbeläggandet. Och misstänksamheten. Och moralpaniken. Och stigmat.

När du ansöker om skuldsanering så gäller enskild bedömning. Individuell utredning om varför och hurför och allt däremellan. Inget statiskt överhuvudtaget. Individuell genomgång av historik. Hur mycket har du försökt att reglera skulden/skulderna? Kämpat? Har du lidit illa? Hur mycket skulder? Hur gamla? o.s.v. o.s.v. Men det är när gäldenären ska ha hjälp det. FÖRTJÄNAR du skuldsanering?

När det däremot är borgenären som kommer med en förfrågan om utmätning till Kronofogden finns inget som helst liknande. Man utreder inte OM borgenären ska åtnjuta statens stöd och hjälp. Man utreder ingenting i historik. Ingenting. Nichts.

När man på borgenärens förfrågan ska föra in en person i gäldenärsbåset finns inget som helst liknande. Det är bara när man ska släppa ut en gäldenär ur skuldträsket som man gör en utredning kring vad som hänt och vad som är. Vid infösning är det schabloner, schabloner och åter schabloner. Få tillägg. Ingen hänsyn. Antagligen för att man anser att det blir för tidskrävande att göra enskilda bedömningar. Eller jag skulle tro det i alla fall. Så man använder sig av kalla, hänsynslösa och tekniska inmatningar av siffror. När borgenären ska ha "hjälp" till att driva in rena spekulationer så finns inte ordet krav. Allt stöd sluter ögonblickligen och utan frågor upp runt borgenären (företaget) mot gäldenären (den sjukskrivna, arbetslösa, konkursade...).

Jag kan skicka in en skuld till Kronofogden imorgon på just dig. Jag behöver inte bevisa att skulden finns. No questions asked. Jag behöver bara leta reda på blanketten på internet, fylla i och om du är på en längre tids semester så sitter du i klistret. Eller snarare kvicksanden. Varför gör man inget åt detta?

Meja "It´s all about the money"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela
pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om skulder, skuldsatt, inkasso, kronofogden