överskuldsättning

Överskuldsättning kommer i många färger och former. Det finns inga speciella ”symptom” som definierar en överskuldsatt eller någon enskild åtgärd som kan utgöra ”medicinen” som råder bot på problemet. Det krävs ett helhetstänkande där man tittar på åtgärder och insatser som tillsammans, eller var för sig, kan erbjuda varje enskilt fall möjligheter att bryta sitt obestånd eller sin skuldsättning.

Många tror att överskuldsatta människor på obestånd är någon avgränsad sorts människor. En sort som kanske är missbrukare eller allmänt slarviga eller överkonsumerare eller kriminella i smått eller i stort. Kort sagt en diffus,dubiös och skrupelfri person som ”utnyttjar systemet”. ”Och sådana får, SKA, minsann bära sitt ok!.” Luthers tolkare är hårda, och som vanligt föder kunskapsbrist fördomar. Evighetsgäldenären tolkas vara en slags ”förövare” som inte förtjänar bättre. Alternativet är en bild av ett totalt offer, en något debil person, som egentligen alltid behövt någon att hålla i handen, någon som behöver stöd i varje steg han eller hon tar, någon som inte fullt ut klarar av sitt liv.

”Såna sorter” blir överskuldsatta. ”Jag” däremot…

Motsvarande bild av fordringsägaren blir en lika diffus ”någon” men nu en ”någon” som blivit dragen vid näsan av en beräknande och slug gäldenär. En ”någon” som utnyttjats och som blivit förd bakom ljuset av en lättsinnig och oeftertänksam person. Och så tänks tanken att ”hur i hela fridens namn kommer det sig att dessa människor inte betalar sina räkningar? Hur kan man GÖRA sådär? Inte göra rätt för sig? Vad är det för SORTS människor???”

”Sorten” är du och jag, han och hon, dom och vi. Inga andra. Vem som helst kan hamna på obestånd. Vem som helst! Det är fråga om en process snarare än "sort". Det handlar om nätverk, motsättningar, tillfälligheter, omständigheter... Det är inga speciella problem någon speciell ”sorts” människor dras med. En evighetsgäldenärs största problem är ett samhällssystem som så kärt håller av sina gäldenärer att det inte klarar, inte kan och inte vill släppa taget.

Överskuldsatta är hög- och lågutbildade. Överskuldsatta har varit hög-och låginkomsttagare, människor som matats med silversked eller som fötts av arbetare att bli arbetare. Några överskuldsatta "levde lyckliga i alla sina dar” och andra har fått gå på knäna i uppförsbacke hela sitt liv. Personer som varit kunniga i systemet eller inte haft/har en aning om hur det fungerar. Som har stor begåvning och som har mindre begåvning. Som varit kapabla och som mindre kapabla. Det finns helt enkelt ingen ”sorts” människor som blir överskuldsatta och hamnar på obestånd. Det som finns är människor som slåss för sitt liv i ett irrationellt och ogenomtänkt system.

När obestånd kliver in i en människas liv startar en karusell som snurrar fortare och fortare och djupare och djupare. En spiral som riskerar förstärka och fördjupa problemet för den överskuldsatte fram till dess att han, hon eller de helt enkelt ger upp. Resignerar inför insikten att det är omöjligt att någonsin bli skuldfri, det finns inget att ta sig till för att bryta med sitt obestånd. Alla vägar upplevs stängda. Systemet vinner kampen på ”knock out” och evighetsgäldenären blir vad regeringens utredning ”Vägen tillbaka för överskuldsatta (SoU 2008:82” kallar ”passiva”. En stor del av de ”passiva” var en gång i tiden driftiga och friska personer. Vanliga människor som blev maktlösa av ett system som vägrar se obalansen i makt mellan den som ska betala (gäldenären) och den som samhället backar upp idess rätt att få betalt (borgenären). Ett system som avvisar tanken på att storbanken eller det internationella företaget ”Inkassobyrån” är en så mycket starkare och så mycket mäktigare part i målet än den som är skyldig pengar. Ett system som konsekvent bortser från att den lilla individen är så mycket mer sårbar och så mycket mer i behov av beskydd än ”det stora företaget”.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om borgenär, gäldenär, överskuldsättning, obestånd, insolvens
pingat på intressant.se