fredag 19 september 2008

Existensminimum

I Aftonbladet debatt skriver Göran Åfeld om en situation han delar med många. Jag känner så väl igen beskrivningen, har hört den så många gånger. Både vad gäller att man blir sjuk och hamnar hos kfm, samt att om man hamnar hos kfm är det lite som i Eagles låt "Hotel California": "you can check out anytime you like, but you can never leave...". Väl inne i kfmsrullar är det hart när omöjligt att lösa sina ekonomiska prolem.

Göran tar också upp problemet med soc. Att komma under den nivån dom kräver för ekonomiskt bistånd är inte lätt. Eller att helt enkelt komma fram till den punkt då de ens kan gå med på att godkänna ekonomiskt bistånd är en tuff resa.

Vi har en kvinna i Stockholm som vi har hjälpt med stöd och överklaganden. Jag har skrivit om henne här. Samt ett debattinlägg i Situation Stockholm. Samma familj, samma kvinna, samma fall.

Nu har problemet uppgraderats från galenskap till ja ännu mer galenskap

I Tinget blev det aldrig någon riktig ordning på nåt. Papper hade inte lämnats in. Ärendenummer var borttappade. Beslut som överklagats hade soc inte några skriftliga beslut på. Yada Yada. Cirkus. Och mitt i all turbulens sitter en kvinna som inte har något hem. Och är ett "ärende".

Så vi hjälpte kvinnan överklaga tingsrättens frånvaro av dom till nästa instans. Där ligger det nu.

Men nya fakta i sagan har tillkommit. Kvinnan fick häromdagen ett glädjande besked, 1,5 år efter hon sökte sjukpenning ska hon nu få sjukpenning, enligt handläggaren på soc. Ni kanske kan förstå hennes glädje? Att retroaktivt få ut ersättning för 1,5 år... hon har levt på nästan ingenting hur länge som helst.

Då kommer det. Soc ställer ett krav till kvinnan på drygt 80 000... Att det ekonomiska biståndet ska betalas tillbaka är nog ganska självklart, kvinnan kan inte få både socialbidrag och sjukpenning för samma period. Så långt så väl, så mycket pengar rör det sig inte heller om då kvinnan mest fick avslag på sina ansökningar.

Men dom kräver henne på hyra för hotellhemmet också. Åtminstonde tror vi det. Vi får liksom ingen riktig spec från socialförvaltningen.

En kvinna får inte hjälp av soc så kvinnan och dottern vräks. En anledning till att hon vräks är att hon inte har någon inkomst, bl.a. för att försäkringskassan inte godkänner hennes sjukskrivning. Kvinnan hamnar under "tak-över-huvudet" garantin och får ett rum för 15 000 på ett hotellhem. Som soc betalar. När hon sedan får sjukpenning, 1,5 år efter ansökan - det är handläggningstider det! - så går soc in och kräver återbetalning, bl.a. för hyran som sköt i höjden när hon blev vräkt.

Jag bara skakar på huvudet.

Jag förstår JAG FÖRSTÅR bara inte hur detta kan få fortsätta. Socialförvaltningarna, handläggarna och regelverket är bara för mycket.

Ovanpå eländet så har socialstyrelsen kommit med en publikation hemlöshet.
Första meningen i sammanfattningen
"Det finns ett starkt samband mellan vräkning och hemlöshet."

Men alltså. På riktigt. Vad ÄR det här?

Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
intressant.se

4 kommentarer:

  1. I vårt “välfärds och rättighetssamhälle” där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och ingen får diskrimineras, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.

    Inom dessa av bidrag nedtystade system försiggår grova kränkningar av våra mänskliga rättigheter mot människor som av olika anledningar är hemlösa och fråntagits alla möjligheter till ett någorlunda fungerande och värdigt liv.

    Detta medför i sin förlängning också en omöjlighet för dessa individer att anpassa sig till de normer systemen kräver för att återfå sin värdighet och sina rättigheter.

    De regler som gäller inom dessa är skrivna eller muntligt uttalade av och för människor med helt andra livsvillkor och förutsättningar, dessutom av personer helt utan förståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra invånare.

    Hur kan vi då tycka oss kunna ha någon som helst rätt att kräva av hemlösa människor att följa olika regler, då inte samma grundläggande rättigheter ges som övrig befolkning har för att möjliggöra detta?

    Ett tryggt hem måste väl ändå vara grunden för människor att överhuvudtaget ha någon som helst möjlighet till ett ”normalt” liv, när över nio miljoner människor i vårt land behöver det.

    Utifrån ett tryggt hem måste självklart också ett eventuellt sjukdomsanpassat och/eller ekonomiska stöd finnas för att behålla det, för de som vill och behöver det.

    I lugnet av ett tryggt hem behålls en viss värdighet hos människor, genom känslan av samhällstillhörigheten och möjligheten till ett privatliv.

    Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin egen “förträfflighet” och kunna visa sin “godhet”, verkar människor behöva kvarhållas i detta tillstånd, i alla fall om vi tittar på hur utvecklingen sett och ser ut.

    Så för att kvarhålla människor i detta tillstånd skapas en massa arbetstillfällen för redan etablerade människor i kortsiktiga och i grunden verkningslösa hemlösaprojekt. Detta görs på bekostnad av hemlösa människor och deras mänskliga rättigheter. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter.

    Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!

    Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.

    Men det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och andra aktörer gör, är att försöka skapa ”speciellt anpassade” arbetsplatser, metoder och ”boenden” för hemlösa. Som om de vore en egen art (grupp).

    I dessa hemlösasystem vill man varken se eller tala om de strukturella bristerna, utan istället gömmer de sig bakom etiketten hemlöshet. Där man med generella åtgärder försöker hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.

    Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt icke-lösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.

    Detta pågår medan vi som är i systemen är så “goda” och “hjälpsamma” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att avlöna alla dessa ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.



    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
    Tel: 0736-76 42 86

    SvaraRadera
  2. Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.
    För 11 miljarder skulle 11 000 lägenheter i miljonklassen kunna köpas in till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!
    Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.
    Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?
    Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.
    Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.

    Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.
    Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.
    Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
    Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.
    Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?
    Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.


    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

    SvaraRadera
  3. Vart med om liknande själv, sitter idag och betalar hyrsesskylder hos inksasso, och fick nu räkning jag ska betala direkt till soc på 7000 kr, sammanlagt tycker dom att jag ska betala 60 000kr. Och vad är anledningen ? jo för tio år sen när jag va 17 ringde soc till mina föräldrar och tyckte att jag skulle flytta helifrån, dom fixxade lägenhet och hela rubbet, men efter bara några månader tyckte dom att jag bröt min del av avtalet, jag lyckades ju bara fixa helgpraktik på en kompis pizzeria, så dom gav fan i att betala mer, jag bodde där i nästan ett år utan att bli vräkt.

    Efter 6-7 år så fick jag deras hjälp igen, bodde i en 2a i ett halvår, vart sedan vräkt för grannen brevid mig tyckte det va en jävla massa liv, fick inte stanna fast det var 3-4 grannar runt om mig som bekräftade att det inte va från mig eller mina kompisar som sprang i trappen,

    Men BAM så åkte jag ut, och med mig fick jag räkningar på flera hyror dom tyckte att jag skulle betala....

    Vart är de här rätt nånstans ? man får soc hjälp vid 17 års ålder, ingen riktig utbildning ingen chans till jobb, dom rövknullar mig sätter mig i skulder, när jag tror att jag kan komma på fötter så gör dom samma sak igen, dom förstör ju mer än vad dom hjälper ... jag sitter i dag med en familj lyckats få ett 70% skitjobb .. har knappt råd med dom 1500:- jag betalar i månaden för mina skulder .. och läser sånt här skit... jag funderar starkt på att bli kriminell och skita iallt jag orkar fan inte längre jävla bögland med fittsystem!!!!

    SvaraRadera
  4. Till Anonym,
    kontakta mig, ulrika.ring@insolvensstockholm.se, så kan vi se om det finns något att göra åt dina skulder.

    //Ulrika

    SvaraRadera