Om ordet rimligt fanns i medvetande

skulle det kanske inte vara helt omöjligt att det blev ordning och reda. Och nu talar jag inte om hushållen, ni vet den bas samhället vilar på och som alla förfasar sig över och säger att de ska tänka före efter och göra rätt för sig gudbevars.

Utan jag talar om att rimligt måste hitta tillbaka till etablissemanget. Det statliga, kommunala, politiska, arbetarrörelsen och kapitaletablissemanget måste återerövra moralen. Är det rimligt att någon får 11 000 kr (20 000 kr på midsommarnatten)/journatt? Är det rimligt? Är det rimligt att någon har flera hundra tusen per månad i pensionsavtal, ni vet säkert vad jag syftar på? Att det kan och kanske ska finnas olika nivåer på ersättning för olika arbeten är mycket möjligt, men är det någon enda som tror att en person kan vara såååå oändligt viktig för en organisation/företag/myndighet att han/hon är värd miljoner för att inte säga nästan miljarder?

Aftonbladets ledare talar om behovet av en "konsumentkämpe". Jag förstår uppriktigt sagt inte varför någon sådan ska behövas? Inte heller vad en sådan "kämpe" skulle kunna tillföra. Ska han/hon "kämpa" för att de som redan har all kunskap som behövs också ska tillämpa den? Kan de inte tillämpa kunskap är det inte rätt person på rätt plats! Och är det inte rätt personer ska de bytas ut. Enkelt.

Kunskapen finns. Kunskapen om hur det ser ut för konsumeterna, om skyddet, om hur SMS-lån ställer till det (inte SMS-lånen i sig, de är harmlösa, problemen med SMS-lån uppstår när lån beviljas till personer som uppenbart inte kan betala tillbaka och blir ärenden hos Kronofogden, med påföljd att staten måste driva in pengarna åt fordringsägaren), om vilket elände utsökningsbalken ställer till med. Kunskap finns kring hur socialförvaltningarna, Kronofogden, skatteverket, A-kassa, F-kassan ställer till det och omöjliggör ett vanligt slitsamt leverne för vanliga människor. Skyddsnäten finns där, bara inte för de som behöver det som mest...

Det behövs inga mer utredningar. Det behövs inte mer att någon "ser över" eller "undersöker" det behövs bara att man börjar tillämpa redan färdiga utredningar och kunskap. Samt fokusera på vad som är viktigt och att göra rätt val. De som inte klarar ta in kunskap kan byta arbete. Och det utan utlösande fallskärmar. Målet måste vara kostnadseffektivt, inte kostnadsidioti som idag. Målet måste bli att människor får det stöd de behöver när de behöver det. Man silar mygg och släpper igenom kameler.

Idag ska du vara frisk för att klara vara sjuk. Idag ska du vara högutbildad för att ha en chans gentemot försäkringskassan. Du ska ha mängder av pengar på banken för att klara A-kassans handläggningstider. Du ska ha STORA lån för att få igång en dialog med banken (är du skyldig banken 100 000 har du problem. Är du skyldig banken 100 miljoner har banken problem...). Socialförvaltningarna kör ett kostsamt race i sin spariver. En sjuksköterska/undersköterska som arbetar på midsommar får tillägg till lönen med obekväm arbetstidstillägg - läkaren får 20 000 för att ha jour i hemmet. Och så säger man att Sverige är i "kris", vems kris?

Det är inte rimligt. Det behövs inga fler utredningar - diskussioner - kunskapsinhämtanden. Det behövs bara logik och sunt förnuft. Och ansvar. Det ansvar man idag säger att hushållen inte har. Ni vet, de som lånar till hus - för att bo och till bil - för att ta sig till arbetet. Men den dåliga moralens tid har sprungit ur hushållens förfall. Jä rajt... Gör om och gör rätt. Se och lär av hushållen. Så ska ni se att deras goda moral kanske kan sprida sig även till de övre skikten i samhällskakan.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
pingat på intressant.se