tisdag 19 januari 2010

Skuldsanering igen.


Sedan i torsdags då DN skrev sina artiklar om vilket tyst virrvarr Insolvensutredningens förslag skapat hos både lagstiftare och tjänstemän så har många andra medium följt efter och tyckt och tänkt kring skuldsaneringsinstitutet.

DN opinion. Aftonbladet E24. Expressen. SR. Enskilda politiker, bl.a. civilutskottets ordförande, Carina Moberg (s), har delgett oss sin (partiets?) uppfattning. Kronofogden har också tyckt till. LO lämnar i LO-tidningen en, minst sagt, ljummen resumé av vad andra skrivit. Så fortsätter det.

Vad är det som hänt då? Varför tog det fart nu? Det här är gammal skåpmat, inte ett ord är nytt, men säg den som förstår hur redaktioner verkar. Klart är i alla fall att de 500 000 svenskar som sitter gisslan på fartyget "Obestånd" även fortsättningsvis tvingas guppa omkring på världshaven utan någon kapten som styr skutan.

Några få skor sig ordentligt på den stora massan. Och staten stöttar oblygt dessa få. Inkassobolag, banker och finansinstitut täljer guld med fällkniv. Man kan hiva ut vad som helst till vem som helst i vilken situation som helst och ändå få statlig hjälp med indrivning. Det verklighetsfrämmande programmet Lyxfällan agerar fortfarande referens för uppfattningar, både inom "tjänstemannasläktet" och mänskligheten. Stigmat och utanförskapet hos den som är på obestånd skär djupa sår i familjer, i barn och bland de sjuka som drivs till jobbsök, djupa sår i de som sitter utan elektricitet i hemmet och de som -trots obetalade räkningar - har mage att vilja vara mätta.

Obestånd á lá Sverige är en skamfläck som inte bär någon färg. Skammen kan inte sägas vara röd eller blå. Valåret gör sig redan påmint när man ser hur "partiet i opposition" försöker plocka poäng på det man kallar "regeringens misslyckande". Lika oblyg som staten är vad gäller vem som får stöd vid indrivning av skulder, lika oblyg är man när det gäller att kritisera sittande regering för att Insolvensutredningens förslag gått i stå. Socialdemokraterna är först och främst ansvariga för dagens obeståndkaos. När man i mitten på 90-talet startade "schabloniseringstrenden" av skulder och införde "löpandebandsprincipen" vid obeståndsförfarandet - något som ligger till grund för skuldindustrins fantastiska siffror i boksluten - så startade det med Socialdemokraterna vid rodret. Men nu, när det finns möjlighet att plocka poäng och få en del av strålkastarljuset, så skyndar man sig att tycka olika saker. Självkritik och insikt lyser med sin frånvaro, ointresset är ännu tydligare men med kombinationen Lyxfällan och valsiffror kan man tydligen vända alla kappor man har efter hur vinden blåser. Alla röstade glatt för tjänstemannaförslaget som slopade begränsad tillgångsundersökning och möjliggjorde att ex. bostäder skulle kunna utmätas för att, tack vare statens hjälp, säkerställa SMS-låneföretagens vinster.

Den som har bäst och mest kunskap om obestånd i riksdagen, och störst insikt om skuldstigma och obeståndets orättvisa, är Jan Ertsborn (fp). Men Jans möjlighet till påverkan och inflytande, ställt mot ex Riksbanken, försvinner som vitt brus och så fortsätter skutan irra omkring utan styrning. Innan man tar ett helhetsgrepp om problemen, istället för symptomen, kommer man inte finna någon lösning. Och kronofogden fortsätter utmäta små individers mindre tillgångar för att täcka bankernas misstag. Utmätning och löneutmätning får fortsätta plundra hushåll för att bygga skuldindustrins vinster. Kunskap får stå tillbaka för "moralpanik" och man pekar finger åt den man uppfattar som skyldig, den man i sin villfarelse tror TAR ett lån. Allt istället för att rensa upp i kreditträsket, och låta den som kastar krediter efter den som inga inkomster har själv stå för kulorna.

Statliga tjänstemän tvingar människor gå hungriga för att andra ska få feta bankkonton att betala bonusar med. Och det måste väl ändå räknas vara det äldsta tricket i boken? Att flertalet fattiga med många små medel ska betala fåtalets överflöd?

Ni får själv byta ut orden kärlek, vår och honom med löneutmätning, valfläsk och valår...


//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Sån't e livet som valfläsk hahaha...Så enormt bra beskrivet...fakta fakta fakta...jag lär mej mer och mer för var dag...och skönt att få det stödet som fattiga riddare är.

    SvaraRadera
  2. Snart återstår det bara att hoppas på själavandring, att de som styr samt kapitalet återföds som akvariefiskar. Och att gäldenärsgruppen återföds med stora slevar under en himmel regnande av manna.

    MVH
    Robert

    SvaraRadera