Att tänka utanför lådan

Att "think outside the box" är svårt står tydligt. Det är ingen enkel procedur när det kommer till socialbidrag (för socialsekreterarna och kommunerna) det är lika svårt när det tangerar Utsökningsbalken (UB). I det första fallet tror jag det faktiskt beror på att dom (socialsekreterarna) saknar kapacitet. I det andra främst för att tjänstemännen på KFM (indrivningen), och för justitiedepartementet, saknar viljan och likt gråstenar vägrar göra logiska analyser av UBs konsekvenser. Man silar mygg och sväljer kameler. Att samhällets konsekvenser - och individens gudbevars - är gigantiska är en kamel man glatt gapar och sväljer, och så försöker man sila ut en liten mygga ur obeståndsproblematiken, skuldsanering, och smyckar den med ädelstenar. Allt i hopp om att lösa hela problemet "överskuldsättning" och obestånd. Men att ta ett helhetsgrepp på hela problemet, att från lagstiftningens håll arbeta förebyggande och rehabiliterande samtidigt, det går visst inte. Så problemet överskuldsättning kommer att stå kvar, ingångarna till problemet är oförändrade men ett något större antal kommer att bli rehabiliterade (beviljas skuldsanering) efter årsskiftet. Jag tycker det är bra, mycket bra tom, med de skuldsaneringsförändringar vi kan anta gå igenom, men alltså! Det räcker inte.

Samhället MÅSTE börja ställa krav på den starkare parten i ett avtal, ex banken, finansinstitutet, telefonleverantören. Man kan inte gå omkring och slänga sina avtal åt höger och vänster och räkna med samhällets stöd och hjälp för att driva in avtal som godkänner 18-åringar med 10 500 kr/år att teckna 3-åriga avtal med "jättestoratelefonbolaget". Där det enligt avtalet står att 18-åringen ska betala 4 800 kr/år (45 % av årsinkomsten) i telefonkostnader! Eller ex. sorgebarnet "Snabba lån" eller "SMS-lån". Att samhället ställer upp på det och hjälper till är direkt lågbegåvat. Men så ser nu "lådan" ut och det är där inne man sitter. (Liten låda, många människor, svag kapacitet, ingen vilja)

Allt bygger liksom på "avtal skall hållas". Oavsett, avtal skall hållas så länge inte parterna kommer överens om annat. I praktiken kan en bank bevilja 2 miljoner i lån till en 18-åring, med 10 500 kr i årsinkomst. Det har dom rätt till. När 18-åringen inte kan uppfylla sin del av avtalet, dvs betala tillbaka, så kan banken gå till KFM och få hjälp att driva in skulden. För det har dom rätt till! Vavava!?!

Om man då skulle ändra på UB och ställa krav på att OM samhället ska driva in privaträttsliga avtal, så ska minsann borgenären (som beviljat ex. lånet) ha uppfyllt vissa från samhället satta krav. Ett krav skulle kunna vara att beviljandet inte får vara byggt på fantasier! Ett annat skulle ju kunna vara att både den som beviljat och den som beviljats lånet får dela på eventuella förluster, typ störtdykning i priser för fastigheter. Alltså förändra det system vi har idag när banken knallar in till KFM och *klappklapp* får den statliga tjänstemannen att hoppa. Och då är det hoppa jämfota som gäller. Tills han/hon, familjen och barnen går sönder, och kostar pengar för skattebetalarna.

Det är så dumt så det liknar ingenting. Börja tänka utanför lådan någon gång! Ställ KRAV på borgenären innan staten går in och reglerar. Bara en sån liten sak skulle få miljarder att stanna kvar i skattkistan. Att gå till andra som blir hoppade på av andra tjänstemän, ex socialbidragstagare och deras barn. Eller sjuka.

Vi har en medlem i föreningen som låg 1 vecka på en högteknologisk sjukhusavdelning för att läkaren inte kunde skriva ut honom. Han hade inga pengar till mediciner! En vecka, efter han var färdigbehandlad, låg han kvar på sjukhuset och kostade skattebetalarna säkert flera tiotusen kronor per dag för soc vägrade bevilja ekonomiskt bistånd för hans mediciner. Han fick inte ens hämta ut blanketten!

Mannen har en komplicerad sjukdomsbild, och ni kan tro mig när jag säger att det inte är pikanta och underhållande små krämpor den mannen har. Han är sjuk. Hans frikort hade gått ut och hans livsnödvändiga mediciner var så dyra att han, vid första uttaget, slog upp i högkostnadskyddet, 1 800 kronor. Han fick ingen avbetalning på Apoteket då han var överskuldsatt. En direkt konsekvens av att han för några år sedan blev sjuk och beviljades sjukbidrag (eller vad det nu kallas för dagen), en ersättning som är så lågt ställt att det nästan automatiskt medför obestånd för ensamstående personer. Han hade inga pengar så hans läkare sa "Ja du får helt enkelt vara kvar här tills vi har löst problemet med dina mediciner. Åker du hem utan, då dör du!" Såhan låg kvar. I drygt en vecka efter han var färdigbehandlad. Varför han inte fick socialbidrag? Han låg 95 kr över normen...

...så tror vi det skulle göra kollektivt ont om någon började TÄNKA UTANFÖR LÅDAN?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomiskt bistånd, socialbidrag, mediciner, högkostnadsskydd, utsökningsbalken, sjukbidrag, obestånd, KFM
Pingat på intressant.