...i takt med att människor inte kan betala lån som beviljats av långivare. Vilket berättar för oss att antingen har lånet beviljades korrekt men förutsättningarna för den som står i skuld förändrats (sjukdom, arbetslöshet, konkurs...) eller att banken helt enkelt beviljat lån till personer som hela tiden riskerat inte klara ekonomin. Ska kronofogden ens bry sig om sådana ärenden undrar jag? Vore det inte mer samhällsvänligt, borgenärsvänligt och gäldenärsvänligt om banken tog sitt ansvar, gjorde rätt för sig, och avvaktade när gäldenärer, av fullt godtagbara skäl (sjukdom, arbetslöshet, konkurs...) inte klarade betala?
För vad händer? Personer som inte klarar sin ekonomi ansöker inte så sällan, i ren desperation -riskerar du hemlöshet är du per definition desperat-, om SMS-lån. Och så är skuldsaxen åtdragen ytterligare ett snäpp.
Och igen, ska kronofogden verkligen ägna sin tid och uppmärksamhet åt personer som vill men inte kan betala? Att Kronofogden säger att exekutiv auktion är sista utvägen är också en sanning med modifikation. Sista utvägen i förhållande till vad? Till löneutmätning?
Vi ska inte glömma bort att för varje person som ser hemmet gå under klubban, oftast av anledningar som gäldenären själv inte kunnat påverka (sjukdom, arbetslöshet, konkurs...) så måste samhället dyka i skattekistan. Och för vad? För att borgenären och Kronofogden inte vill vänta och ge hushållet en chans.
mer om KFM.
//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, skuldsanering, skulder, utmätning, gäldenär
pingat på intressant.se
Borde skriva här igen...
9 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar