" - Men ska man bara...

...kunna ta ett lån och sedan strunta i att betala tillbaka? Alla ska väl "göra rätt för sig!" har några mailat mig och undrat.

Ja om det då vore så väl... Att man kunde ta ett lån. Först, man "tar" inget lån. Man ansöker om ett lån, den man ansöker hos beviljar eller avslår ansökan. För att bedöma om man ska bevilja eller avslå ansökan gör kreditinstitutet en kreditbedömning. Man tar in uppgifter från bl.a. UC där man får information om årsinkomst de senaste åren, vilka andra krediter och lån den som ansöker har, och om det finns någon negativ betalningshistorik ex. betalningsanmärkningar. Sedan beslutar kreditinstitutet om man ska anta att man får tillbaka sina pengar med ränta eller inte. Dvs Bevilja eller Avslå kreditansökan.

Naturligtvis spelar kunskapen om KFM och deras uppdrag en stor roll i sammanhanget. Vetskapen om att man har en myndighet i ryggen som, oavsett hur man bedömt kreditansökan, kommer att hjälpa kreditbeviljaren få tillbaka varenda krona i kapital, avgift och ränta, genom att jaga den som ansökte om lånet/krediten.

Jag tror att när kronofogdemyndigheten instiftades var avsikten inte att man skulle springa ärenden åt tveksamma och spekulativa företag, i syfte att öka deras vinster. Utsökningsbalken (UB) skrevs inte utifrån att ett samhälle skulle ha en säljarkår som satt vid datorer och på löpande band beviljade krediter och avtal. Kronofogden och UB har blivit redskap i en alltmer cynisk kreditverksamhet där företag använder och nyttjar den skattefinansierade myndigheten KFM verkställighet. Och verkställigheten på KFM balanserar heller inte upp systemet utan de tar rygg på de affärsdrivande borgenärerna och väljer att, kallhamrat gömda bakom lagboken, ge sig efter den mer oskyddade gäldenären. Verkställigheten håller, enligt sin egen analys, en gäldenärsrestriktiv ställning för att... ja varför egentligen? För att det är roligare att vara kompis med de framgångsrika företagen istället för den utslitna tandlösa utblottade gäldenären? Inte vet jag. Men att KFM har blivit vinstlakejer åt företag är definitivt ingen tvekan enligt mig.

En hel spekulationsindustri har vuxit upp runt verkställigheten. Företag köper och säljer fordringar mellan varandra och verkställigheten bara byter fot och fortsätter driva folk till fysiskt och psykisk sjukdom oavsett hur och vad. Lån och krediter beviljas på löpande band och klarar personer inte betala så är det den som ansökt om lånet/krediten som tvingas bära ansvaret. Hela ansvaret. Företaget har hängslen, bälten och så då KFMs verkställighet.

Det handlar alltså inte om att man ska kunna ta ett lån och strunta i att betala tillbaka. Det handlar om att sluta springa ärenden åt penningsugna företag som bygger vinster på den lilla människan och hennes tillkortakommanden.

Om företaget var tvungen att själva bära sina brister vad gäller misslyckade krediter tror jag kreditbeviljarna skulle göra ett något bättre jobb än vad som görs idag. Andra länder hålls inte med tjänsten KFM i samma tappning som Sverige gör. Det går bra för dom också, eller i alla fall lika dåligt.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om verkställighet, kronofogden, krediter, kreditinstitut
pingat på intressant.se