Funderingar kring att "ta" ett lån

Ja, tänk vad föreställningar om verkligheten kan förvränga de faktiska sakförhållandena. T.ex. vanföreställningen kring låneförfarande.

Det talas hela tiden om att någon "tar" ett lån. Tar? Vaddå tar? Går man och "tar" ett lån? Den stackars stora banken, eller det i marknadsföring tokaggressiva kreditinstitutet, är dom liksom offer? Har någon vanlig dödlig "tagit" ett lån? Det finns exempel på privatpersoner som man lätt kan uppfatta det som att dom lurat banken, ex med lån i miljardklassen, men inte är det några vanliga låg- eller medelinkomsttagare som lyckas med den bedriften, inga jag stött på i alla fall. De som lyckas få lån i miljardklassen verkar heller inte ha "tagit" några lån utan allt har skett med respektive bank/kreditinstituts goda minne och medgivande.

Söker man på ordet "ta" på synonymer.se kommer följande synonymer upp:
"ta = 1 fatta, gripa, fånga, uppfånga, få fatt i, plocka, hålla, greppa, grabba; ta fast, få fast, fängsla, arrestera, haffa; föra, flytta, hämta; tillskansa sig, stjäla, knycka,sno, norpa; lägra, ha samlag med; ta emot, få, erhålla

Hämtar man ett lån? Fångar man ett lån? Plockar? Fängslar? Fängslar banken? Tillskansrar sig kosingen? Hämtar degen? Lägrar kassavalvet?

Gud så dumt! Så befängt! och så svårt det verkar vara att se att ett lån aldrig någonsin kan "tas" (det brukar kallas rån och hamna under helt andra "avtalsformer" än "lån") för den som inte har kunskapen vill jag berätta att lån finns inte tillgängliga i kontanter förrän borgenären beviljar en låneansökan. Gäldenären har alltså lämnat in en ansökan. Borgenären har beviljat ansökan. Gäldenär ansökt - Borgenär beviljat - pengarna tillgängliga. I exakt i alla lägen den proceduren. Sist i beslutskedjan finns den som beviljar lånet. BEVILJAR. Det står till och med på papperet "LÅNEANSÖKAN". Ansökan först, beviljandet sedan.

Tillbaka till synonymer.se igen:
"ansöka = skriftligen anhålla, anhålla, söka, begära, be, hemställa, lägga in en ansökan"
"bevilja = medge, gå med på, samtycka, villfara, bifalla, godkänna; anslå, tilldela"

"Ta ett lån" vaddå ta? "Ta ett lån"? Que? Man ber om ett lån av någon som har pengar. Den som har pengar godkänner ett lån till den som inte har pengarna själv. Hur svårt kan det vara?

Tydligen jättesvårt. I tidningarna står det ofta att "Svensken skuldsätter sig". Var? Hur? På vilket sätt? Var TAR man ett lån? Hos VEM? Insolvens Stockholm har kontakt med mängder av personer som behöver GRABBA, TA, FÄNGSLA ett lån, inte för att köpa något utan för att rädda boendet, finansiera mat på bordet, tillgodose barn och ungdomars behov av social delaktighet i tillvaron! Kan någon visa var, infon behövs!

Det cyniska är att en hel de av de som skulle behöva informationen om var man TAR ett lån ofta behöver lånet lån för att betala ett tidigare sedvanligt beviljat lån. För när dom inte kan betala det beviljade lånet kommer kronofogden med Utsökningsbalken och gör livet surt för den som ansökt om lånet.

Ett lån kan gå fel av, som jag ser det, 4 anledningar.
1. Att lånet/avtalet beviljades korrekt utifrån då givna förutsättningar. Efter beviljandet har förutsättningarna förändrats och gäldenären KAN inte betala. Med betoning på KAN INTE. Alltså VILL men KAN inte betala.
2. Att lånet/avtalet inte beviljats korrekt, dvs att det redan från början stod klart och tydligt att gäldenären inte skulle klara betala tillbaka. Men låneansökan BEVILJADES i alla fall. Alltså att borgenären aldrig skulle kunna få betalt utan att gå via KFM. Och kanke inte ens då få betalt.
3. Att lånet/avtalet beviljats korrekt men att gäldenären fört den som beviljat bakom ljuset och lämnat falsk information. Då är det antagligen bedrägeri och det behöver vi kanske inte orda så mycket om?
4. Att allt gått korrekt till, korrekt ansökan, korrekta uppgifter, korrekt beviljande. Men gäldenären inte VILL betala. Kan och bör, men gör inte.

Sedan finns det visserligen möjligheten att bevilja ett avtal/lån och att den som ska leverera pengarna/tjänsten inte kan leverera men det brukar falla tillbaka på den enskilde i alla fall. Ex när ett flygbolag går i putten och personer står i Kuala Lumpur och inte kommer hem. Då är det "ta dig hem bäst du kan. Klara dig bäst du gitter" som gäller. Konsekvensen för flygbolaget blir att alla tycker bolaget är elaka som inte informerat innan, men det blir sällan mer ringar på vattnet än så. Förlorad goodwill. Det åtgärdas bäst och lättast med att man "tar nya tag" genom att byta ut styrelsen, "städa upp" och säga att den gamla styrelsen varit dum. Och korkad. Och så rullar allt på i nya gamla spår.

Men om personer VILL men inte KAN betala, eller företag struntar i om människor KAN betala när dom beviljar lån/avtal ska staten verkligen lägga sig i då? Om lån ingicks under vissa förutsättningar och förutsättningarna drastiskt förändrats (friställd, sjuk...) och inkomsterna sjönk som en sten är det verkligen statens uppdrag att då ge sig efter personer tills dom går sönder? Är det statens uppfattning att ÄNDÅ driva in avtalet i sin helhet då? Utan att ställa krav på borgenären? Inga som helst krav? Inga alls? Förbehållslöst ge sig efter sjukskrivna "Anna" eller arbetslösa "Erik" för att banken inte bara ska få tillbaka sina pengar, utan ränta, mer ränta ännu mer ränta och mängder med avgifter? Utmäta "Anna"så till den milda grad att hon inte kan köpa sin hjärtmedicin eller göra "Erik" hemlös?

Gå in på hemsidan femhundring.nu. Den, rent ut sagt, skiten springer KFMs verkställighet, bekostad av skattebetalarna - som förvägras sjukpengar av FK för vi ska "strama åt" budgetar hit och dit - och driver in om det behövs. Driver in hårt och oresonligt, med ränta, med avgifter, med hela midevitten, helt utan att ställa ett uns av krav på borgenären. Skulle man prova det riskerar man att kreditgivningen blir för restriktiv!?!

Till lagstiftarna och justitiedepartementet, men SER ni inte vansinnet!?!
Om nej; byt jobb!
Om ja, GÖR något!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, verkställighet, sms-lån, borgenär, gäldenär,
pingat på intressant.