tisdag 18 augusti 2009

Betalningsmoralen igen.

Sverige har ett problem med att mängden människor som har betalningsproblem växer. Ansökningar om betalningsförelägganden ökar ständigt hos Kronofogden. Och det kanske inte är så konstigt, dels håller några företag en mycket aggressiv marknadsföringslinje och dels har vi en pågående lågkonjunktur. Vi behöver bara slå på tv, öppna tidningen eller lyssna på radion så hör vi ex. stora kommunikationsföretag erbjuda "gratis" bredband eller stora elektronikkedjor uppmuntra till avbetalningsköp som binder upp dina pengar under en lång tid framöver. "Hem nu. Betala senare."

Och det är antagligen dumt för en del människor att ansöka om avbetalningsköp. Genom Kronofogdens ökande betalningsförelägganden vet vi att många misslyckas. Köpen har inte kunnat betalas och blir ärenden hos Kronofogden. Media rapporterar ständigt om problemet och Kronofogden presenterar regelbundet statistik.

Men företagen som erbjuder dessa "fördelaktiga" köp, vilket ansvar faller på dessa? Det är en lukrativ bransch som har skapats. Företagen tjänar pengar även på avtal/krediter som inte fullföljs. Om Kronofogden ska läxa upp kreditansökaren, vem läxar upp kreditbeviljaren? Svaret är INGEN. De företag som beviljat lån, krediter och avtal på alltför lösa boliner får ingen uppsträckning överhuvudtaget. För företaget innebär det bara att man vid bokslutet ska stämma av om prognosen för "kreditförluster" stämmer överens med utfallet.

Några företag får en "dålig stämpel" av media, ex SMS-låneföretagen, men i övrigt händer ingenting. Ansvaret för dåliga kreditgivningar läggs enbart på konsumenten. Kronofogden går företagens ärenden och säkerställer att konsumenten fullföljer avtal som ingåtts. Ex. SMS-lån. En kreditform jag tror kammar hem få lovord.

Så hur får vi då en bättre och mer "sund" kreditgivning? Tja varför inte göra som i andra länder? Lämna problemet till handlare och köpare att lösa. Här i Sverige är man rädd för att om inte svenska kreditinstitut och företag har Kronofogden i ryggen så kommer kreditgivningen att strypas och Sverige kommer att lida syredöden. Och att allmänheten förfaller till ekonomiskt moras.

Systemet med Verkställighet och indrivning som vi designat det i Sverige är ett korkat system som skapar mer problem än det löser. Ett system som skapar stora problem och kostar enorma pengar och som utnyttjas av företag i jakt på vinster måste väl anses vara en felkonstruktion?

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.

4 kommentarer:

  1. Intressant som vanligt Ulrika. Du har verkligen påverkat hur jag ser på detta med geldenär och borgenär.

    En intressant aspekt av detta är att kronofogden skapades för att dra in statens fodringar, att de även kunde dra in andras var en spinoff. Det är fortfarande staten som är KFM:s största uppdragsgivare.

    Att ändra ett system som detta är verkligen inte det lättaste, vore intressant att höra om det finns en plan?

    SvaraRadera
  2. Hej Christian, vad roligt att du blir påverkad! Det är liksom tanken...

    Du har helt rätt i att påpeka att vi behöver börja med att även föra ut uppfattningar om vad vi anser skulle förändra KFMs uppdrag till ett mer modernt uppdrag.

    Ska tänka på det.

    //Ulrika

    SvaraRadera
  3. En annan sak som slår mig är att det verkar som om både vi, medborgarna, och en hel del av de som är offentligt anställda, har glömt bort själva grunden till att arbeta i statens tjänst.

    Det gäller SKM, socialförvaltningarna, landstingen, olika statliga verk o.s.v.

    Själva uppdraget att vara statlig tjänsteman är och ska vara förknippat med ett samhällsansvar. Är det inte inriktat på samhällets bästa så ska det heller inte vara statliga tjänster.

    Det är egentligen ett "fint" uppdrag, kan jag tycka. Men säg SKM till en egenföretagare och det kommer en ganska lång harang av missnöje och misstro. Man kan undra hur det blev så?

    //Ulrika

    SvaraRadera
  4. Detta är så sant som det är sagt. Företagen har bara ett mål - FÅ IN PENGAR - oavsett om det är för en vara, tjänst eller ohejdade avgifter o räntor för att varan blir obetald. Företagen bedriver våldäkt på folk i jakten att få avtal undertecknade. Det stora problemet är bara att människor till slut är så hjärntvättade av försäljningsknep att de säger ja, ja, ja av ren uppgivenhet. När det sedan inte håller, att varan kanske inte kan betalas så dyker KFM upp med sina hotbrev om indrivning etc. I slutändan, om man inte betalat så har en vanlig människa förlorat rätten att skaffa sig en bostad, hyra en bil, ha ett bankkort, dela upp sina betalningar på apoteket mm. En vanlig människa har förvandlats till paria i samhället som ställs ut vid offentlig skampåle för att det oftast är något oförutsett som har inträffat så att pengarna inte räcker till. En vanlig människa förlorar i flera fall sitt arbete för att en löneutmätning inletts, för en sådan vill ju inte en arbetsgivare ha kvar. En vanlig människa har reducerats till i stort sett ingenting som har inga som helst rättigheter i samhället längre.

    Hela förfarandet är så sjukt det kan bli. Man tar ifrån en människa verktygen att reda upp sitt liv och komma på fötter. Efter åratal med KFM i bakhasorna kan man få en skuldsanering om man är kvalificerad. Men då är man ju redan så utanför allt att det kanske inte är genomförbart.

    I det långa loppet undrar man - är kravet att man skall betala skulden prioriterad eller är det avsikten att krossa gäldenären för tid och evighet som är viktigast? Sverige har en dubbelmoral som saknar motstycke. En mördare är ute efter 6 år i genomsnitt men en gäldenär går genom ekluten varje minut på dygnet år ut och år in när den hamnat hos KFM. I vilken proportion står olika brott till varandra egentligen? Fast att ha hamnat i skuld är ju egentligen inget brott - det är mycket värre.

    Tänk om de styrande i Sverige kunde förmå sig att tänka efter beträffande KFM:s roll i människors liv. De tar ifrån en alla möjligheter men kräver ändå att människro fullföjer sina förpliktelser upphöjt till flera gånger om.

    Nej, man skall köpa det man behöver just vid det tillfället och aldrig låta företagen övertala en att skriva på något.

    SvaraRadera