Låt hjärtat va med!

Efter en sommarperiod då jag vågat vägra "skuldnyheter" startade jag upp med att ögna igenom nyhetsflödet. Och genast steg blodtrycket. Metro skriver idag om en person som nu hotas med hemlöshet för Kronofogden avser att med bostaden reglera en skuld på 256 kr.

256 kr! Enligt artikeln har 34 personer ett beslut om utmätning av bostad där skuldbeloppet understiger 10 000 kr.

Men varför? Hur kommer det sig? Det måste finnas någon förklaring?!

Och det är klart att det finns en förklaring. Jag ska ge mig på en gissning. Och det är att man ska lära någon någonting.

INGEN kan få mig att tro att det inte står tydligt och klart för handläggaren och hans/hennes team att det är ren idioti att hota ställa någon hemlös för 256 kr. I andra sammanhang går liknande händelser under rubriken "Maffiametoder".

Om vi utgår från att även den mest råbarkade och känslomässigt avstängde tjänstemannen förstår vansinnet i att riskera ställa någon hemlös för 256 kr, varför tar man då ett sånt beslut? Varför ställer sig en hel tjänstemannakår, tvärt emot bättre vetande, beredda till att så obarmhärtigt och så omänskligt driva 256 kr så hårt och så långt? Alla, utan undantag och oavsett vad man säger och låtsas, förstår hur utan rim och reson det är att tvångssälja någons hem för 256 kr (24,49 euro).

Tjänstemannen är antagligen inte ensam om beslutet. Ärendet har sannolikt dragits i ett team. Tjänstemän av alla de slag har regelbundna möten där "problemärenden" presenteras, förhållningssätt diskuteras och policy framarbetas. "No man is an island..." inte tjänstemännen på Kronofogden heller. Så hur har då arbetsgruppen resonerat för att komma fram till det tokvansinniga beslutet att utmäta bostad för en skuld på 256 kr? Vilka kan argumenten ha varit? Anledningen? Hur har man tänkt?

Ja, säg det den som vet... Jag kan bara spekulera. Det kan ha varit en mängd anledningar. Och så kan det vara det jag tror är mest troligt, man vill statuera exempel. Man vill visa sig stenhård och iskall för att den stora massan skall bäva inför sin fogde och göra allt för att hålla sig därifrån.
" - Show no mercy - visas minsta darrning på läppen riskerar vi, betalningsmoralens kronväktare, släppa lös den giriga allmänhetens grundläggande dåliga betalningsvilja. Det blir en allmän roffaåtsig och skitiattbetala mentalitet!" Det är uppfattningen om allmänhetens moral, till skillnad mot den höga moralen hos the many chosen few...

Argumenten bakom spelar egentligen ingen roll. Oavsett så är det förskräckligt illa att tjänstemän i statens tjänst visar sig villiga att ställa någon hemlös för 256 kr. Det är ju LÖJLIGT in absurdum att statligt anställda sk utmäta någons hem och trygghet för 256 kr. Det framstår som ett aprilskämt för alla, med undantag för den person som, av staten, riskerar ställas på gatan. För den individen är det inget annat än iskall verklighet och ett besked som fyller honom/henne/de med ångest och förtvivlan. För tjänstemannakåren är hemlösheten endast en besvärlig teknikalitet.

Det är självklart att vi måste hållas med regelverk. "Land skall med lag byggas". Vi kan inte ha en verkställighet som godtyckligt väljer att besluta om utmätning, det blir alldeles för rättsosäkert, men har vi verkligen - som samhälle - råd att hållas med en så stelbent myndighetsinställning? Finns det verkligen inget mellanläge? Antingen dumhet eller godtycke?

Det är klart att det finns. Om man önskade en mer samhällsfokuserad, alltså inte borgenärs- eller gäldenärsvänlig, utan samhällsfokuserad verkställighet så kan orden rimligt och avsikt vara en lämplig avstamp? Är det rimligt att tro att lagstiftarna avsåg att via lag ställa sina medborgare hemlösa för 256 kronor? Lagstiftarna som inte ens hade konsekvenserna av slopad begränsad tillgångsundersökning klart för sig...

Några som dock förstod konsekvenserna är samma tjänstemannakår som idag vill använda lagstiftningen till att sälja någons hem för att reglera en skuld på 256 kr. Initiativet till lagändringen togs rent tekniskt från Skattemyndigheten, men "på den tiden" sorterade KFM under SKM. En stillastående vattenpöl kan räkna ut att oavsett logga på papperet var det verkställighetens önskan och kunskap som stod bakom. Tjänstemännen beställde, med 100 % insikt, den lagförändring som idag ställt till det så mycket. Den lagändringen kanske inte har gjort någon skillnad för just dessa 256 kr, det vet inte jag, men initiativet till lagändringen kom från KFM. Och dessa Herrar och Damer kan inte gömma sig bakom någon ursäkt om brist på kunskap och insikt.

Så vad skulle man kunna göra istället då? Till alla verkställighetens tjänstemän som läser den här bloggen ska jag ge ett tips. Börja tänka..! Ni kan om ni vill. Jag lovar. Lös problemet. Fixa till en annan samhällsfokuserad praxis, you can do it! NI har trixat och fixat fram dagens gäldenärsstränga lagstiftning och praxis, NI kan ändra den. Problemet är att jag tror inte kursändring ses som varken behövlig eller önskvärt. Jag tror att verkställigheten helt enkelt fick sin väl genomtänkta och noggrant analyserade önskan uppfylld.

Jag tycker det är sorgligt när en stor och maktstark myndighet, uppburen av enskilda individer, har behov av att ge sig på mindre och medellösa människor. Jag vet att man gömmer sig bakom olika argument som "vi har vårt uppdrag" eller "vi måste följa lagen" eller "jag har inte skrivit reglerna" o.s.v. Jag har nog hört de flesta ursäkterna. Men det är endast en del av sanningen. Faktum är att stora delar av KFMs verksamhet framstår som genomsyrat av en myndighetskultur som bygger på regelrytteri sprunget ur ett gäldenärsförakt. Vad man än säger är det så det ser ut.

Att utmäta någons hem för en skuld på 256 kr är inget annat än regelrytteri. Borgenären får sina 256 kr. Gäldenären står hemlös.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Pingat på intressant.se och Twingly