lördag 29 augusti 2009

Myndighetskultur igen.

Länder är som stora kollektiv. Många människor tillsammans bygger upp olika funktioner som ska underlätta tillvaron för alla. Ex gemensam sjukvård, vägar, ordningsmakt, skola o.s.v. För att finansiera dessa smarta lösningar betalar man skatt. Och så anställer kollektivet ett antal personer som ska administrera kollektivet, och ett antal andra människor som ska besluta. Hur än landet uppstod så är det ungefär det som kommer ut i slutänden.

Så har man ett system, som Sveriges, med medborgare, statliga, kommunala och landstingsanställda tjänstemän och beslutsfattare. Och i ett land, som Sverige, har man ett ganska väl genomtänkt system. Som - hur man nu lyckats med det - inte är lika väl fungerande.

Jag fick igår höra en ny häpnadsväckande historia. En person har ett framgångsrikt företag. Inte stort men fungerande och lönsamt. Han sköter sin bokföring via en bokföringsfirma. År efter år sköts allt exemplariskt. Men så får han svårt att nå den som sköter bokföringen. Papper och påminnelser om olika saker ramlar in och han ringer så till SKM för att förklara att han faktiskt inte får tag på bokföringsfirman. Då får han veta att hon är mördad. Hennes arbetsplats - där alla hans papper finns - är numer en avstängd brottsplats i en brottsutredning. Han blir förstås förskräckt men samtalet slutar med att han får uppskov på det han behöver uppskov för. Så långt så väl.

Så får han en påminnelse från en annan statlig myndighet. Något skulle varit betalt/inlämnat någongång och nu kostar det honom 5 000 kr. Han ringer myndigheten och förklarar att han kan inte producera det dom behöver JUST NU för platsen där hans papper ligger är en BROTTSPLATS, kvinnan som skulle sköta detta åt honom är MÖRDAD. Tjänstemannen tycker att det naturligtvis är beklagligt, men nu har mannen "gått över tiden", tjänstemannen har sina regler och " - 5 000 kr TACK!"

Försäkringskassan. En ung man får en aggressiv form av cancer. Sjukvården hittar varken bot eller behandling och efter bara 8 - 9 mån får han beskedet om att ingen behandling fungerar och nu är det bara palliativt, dvs lindra och trösta, som finns kvar. Prognosen ligger på 1 - 3 mån kvar att leva. Då vaknar FK. Han får ett samtal där en tjänsteman vill kalla honom på ett möte där man ska diskutera hans arbetskapacitet...

Domstolarna. Beslut som statliga och kommunala tjänstemän tar kan överklagas och prövas då i domstol. Domstolens beslut kan i sin tur också överklagas och då ska hovrätten besluta om sk. resning, dvs ska man ta upp fallet eller inte. Om en privatperson överklagar har han/hon 5,5 % chans att få resning, om myndigheten överklagar är chansen 81,5 % enligt SR Västerbotten. SRs undersökning gällde FKbeslut men vår erfarenhet är att det är i princip likadant vilken myndighet du än tampas med.

Statliga tjänstemän på Kronofogden tar beslut om att sälja en persons hem på exekutiv auktion för att reglera en skuld på 256 kr.

Så här kan jag, och många med mig, fortsätta en lååång stund. Rabbla den ena vansinniga historien efter den andra. A-kassan, polisen, migrationsverket, Kronofogden, skatteverket, kommunala socialförvaltningar, försäkringskassan...

Alla dessa tjänster finns för att de som bor i Sverige ska ha ett så enkelt och bra ordnat liv som möjligt. Tjänstemän som ska se till att olika samhällsfunktioner fungerar, i samhällets tjänst, och fungera så smidigt som möjligt för att livet ska bli så bra, enkelt och tryggt som möjligt. Ansatsen är utmärkt men så stupar det på dumhet och oförmåga att tänka logiskt och rationellt.

Det kostar MÄNGDER med pengar, skattepengar, för att upprätthålla dessa system. Mängder. Multum. Enorma pengar. Den offentliga sektorn har på något vis lyckats vända det positiva i att ha medborgare till att se dessa som något nödvändigt ont som man måste motarbeta. Varför? När man ser/hör/läser om alla som far illa i ett system som är tänkt att skapa ordning för att underlätta så blir man förskräckt. Det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Och ovanpå alltihopa sitter en hoper tjänstemän och tjurar för dom inte kan förstå varför deras arbetsinsats/verksamhet inte uppskattas av samhället.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

  1. Den enda förklaring (men absolut ingen ursäkt) som finns är tjänstemännens egoism.

    De struntar fullkomligt i att de är satta till sin tjänst för att tjäna allmänheten. De försvarar sitt "revir" av befogenheter och orimliga löner, med näbbar och klor.

    Att vara smidig och serviceminded gör ju att de dels måste göra rätt från början och dels att det skulle upptäckas att varje ärende i det långa loppet går fortare pga mindre överklaganden och utredningar. Därmed skulle de ju stämplas som "förädare" av sina kollegor som göds och föds av allt det merarbete och missnöje som skapas, dvs hela samhällsapparaten skulle klara sitt uppdrag på färre parasit.., sorry tjänstemän.

    /Rune

    SvaraRadera