torsdag 5 februari 2009

Insolvens Stockholm

"Fogdens nya metod döms ut" artikel i DN idag.

Kronofogden har under 2008 arbetat efter nya direktiv. Idag utmäts allt du har för allt du är skyldig, oavsett hur skulden uppstått eller vems fel det är. Finns skulden ska du betala. Oavsett. I praktiken kan en bostad utmätas för precis vad som helst, ex. biblioteksavgifter eller sjukvårdsavgifter eller SMS-lån. Att människor blir hemlösa vid en exekutiv auktion spelar ingen roll. Det är inte Kronofogdens uppdrag att ta hänsyn till sådant, och det blir skattebetalarna som får betala kostnaden för kommunens insatser vid hemslöshet.

Det finns absolut ingen som helst rim och reson i dagens ordning. Det finns människor som på nolltid gått från en fungerande ekonomi till total kollaps, tom hemlöshet. På vilket sätt gagnar det samhället?

Banker som ena dagen lovar lån till bostad ändrar sig till nästa. "Nya riktlinjer gör att vi inte bevilja dig lånet". Ligger då kontraktet för den nya bostaden undertecknat och klart är det individen som får ta smällen. Och samhället, för det är samhället som får betala. Och betala dyrt.

Det Ingela Pedersen (ordförande för budget och skuldrådgivare i kommunal tjänst) enligt artikeln säger: "Det sätter käppar i hjulet för det vi försöker uppnå, att man ska skapa ordning i sin ekonomi." Att KFMs uppdrag idag hotar rasera många duktiga budget och skuldrådgivares arbete har ingen som helst betydelse i sammanhanget. Väger lätt som en fjäder.

Vi kan bara bekräfta det Ingela Pedersen målar upp, människor som kämpar, och jag menar verkligen kämpar och sliter ont, har absolut inget för det. Vi har människor i telefonen som gråter och inte vet hur dom ska få mat på bordet till sina barn. Människor som hade en fungerande ekonomi men som drabbades av något oförutsett och den obönhörliga Svenska moderna varianten av Inkvisitionen slog till, utklädd till Utsökningsbalken.

Igen, människor blir överskuldsatta av sjukdom och arbetslöshet, av konkurser och av skilsmässor. Inte som de flesta, utan egen erfarenhet, kategoriskt tror, av slarv eller av överkonsumtion. Men såna uppfattningar kan förklaras med okunskap och bör förlåtas. Det är inte lätt att förstå vansinnet bakom Kronofogdens uppdrag om man inte själv sett eller upplevt det.

Jag tror det värsta jag upplevt var en barnfamilj som kontaktade föreningen för några år sedan. Ett av familjens barn hade drabbats av en mycket allvarlig och dödlig sjukdom. I kaoset som uppstod, där familjen helt enligt FNs barnkonvention satte sitt lilla barns hälsa främst, kom några räkningar på glid och det var svårt för familjen att hålla i alla administrativa trådar. Sedan gick det fort. Från välfungerande medelklassfamilj, till familj med sjukt barn och så grädden på moset. Dagarna innan jul får dom beskedet "Exekutiv auktion" på den enda fasta och trygga punkt dom hade i tillvaron, Hemmet.

Sven Kihlgren, processägare indrivningen KFM, säger enligt artikeln att "- Det har gått lite fort ibland. Man kan få en rättelse i efterhand, men det är inte helt lätt" och det ska gudarna veta att det inte är. Lätt att få rättelse alltså. Som vi har försökt... Men det är som att stånga huvudet blodigt mot en vägg. Acceptans för argument "Zero", både hos myndigheten och hos domstolarna. Trots uppenbara felberäkningar, trots felaktiga "antaganden" trots svart på vitt så vidhåller myndigheten att man gjort rätt. Och hur i hela friden övertygar du någon som sitter i maktposition och som håller fast vid att misstag inte är misstag utan ett korrekt beslut -oavsett insikt- hur övertygar du en sådan om att han/hon har fel? Svaret är enkelt, du lyckas helt enkelt inte. Så du överklagar till domstol, myndighetsbeslut kan och bör överklagas och då hamnar vi i ruta ett "- Det har gått lite fort ibland. Man kan få en rättelse i efterhand, men det är inte helt lätt". Tinget dömer oftast till myndighetens favör (myndigheten besitter trots allt KUNSKAP och bör därför ha RÄTT) och nästa instans att överklaga vägrar ens ta upp fallet.

Så du lyckas helt enkelt inte få rätt. Inte alls. När den nya utmätningsordningen trädde i kraft årskiftet 2007/2008 gick indrivningen bärsärk. Personer som tillgångsundersökts veckorna innan, tillgångsundersöktes igen och vips slog man från tillgångsundersöknng i inkomst till tillgångsundersökning av bankmedel. Små stackars människor som sparat ynkliga hundralappar till ex. elräkning eller försäkringspremie blev av med de pengarna. För det man inte kunde utmäta i inkomst för förbehållet stod i vägen, kunde man gå runt genom att vänta på att pengarna gick in på kontot, strunta i förbehållsbeloppet och utmäta i bankmedel istället.

Jag talar inte om människor som har flera hundra tusen på kontot, dom klarar sig av någon outgrundlig anledning oftare bättre ur obestånd än mindre bemedlade, utan jag pratar om människor med typ 300 kronor på kontot. Barnfamiljer som såg pengarna avsedda till barnens vinterskor ryka all världens väg, sjuk- och ålderspensionärer som blev av med pengar som skulle användas till att betal uppvärmingsolja med och föräldrar satt med sina barn i mörka lägenheter för KFM hade tagit pengarna som skulle gå till elräkningen.

"
- Det har gått lite fort ibland. Man kan få en rättelse i efterhand, men det är inte helt lätt"...
Men om det är så svårt att få rätt i domstol, varför hjälper inte myndigheten till? undrar jag. Varför är deras beslut skrivna i sten? Varför skriver inte myndigheten i sina svar till domstolarna att "Det gick lite fort, vi gjorde lite fel, gäldenären har nog rätt!" Varför inte hjälpa till? Skulle det göra speciellt ont för en myndighet att erkänna att beslutet var felaktigt? Någon okänd naturlag som hindrar dom?

Ivern att utmäta var spik och var nubb har lagt sig något sedan dess. Kanhända beroende på att myndighetens budget havererade? Något som förklaras med att dom blev en egen myndighet 2008, att myndighetens separation från Skatteverket kostade mer än man beräknat. För oss som ser indrivningens konsekvenser kan vi ändå konstatera att sedan svångremmen drogs åt har det blivit ett något lugnare tempo hos indrivningen, och det kanske talar för sig? Att den brinnande lusten att ta elräkningshundralappar kostade lite mer än budgeten tillät? Övertid och nit kostar pengar, och åtminstone "nit" rådde KFM ingen brist på. Som det ska ha kostat samhället pengar med den frenesi varmed tjänstemän sökte, letade, vädrade 50-öringar. Den minsta summa jag vet om att kfm utmätte i bankmedel var 100 (eller om det var 200 kronor). En företagsekonom hade antagligen självantänt i ren frustration. Men så blev det lite svårt med budgeten också...

Räkenskaperna för myndigheter är offentliga uppgifter. Någon som är bevandrad i kunskapen att avläsa ekonomisk redovisning kanske skulle kunna sätta sig vid myndighetens bokhållare och kolla vad och vilken kostnad som skenade? Så slipper vi spekulera.

Sen ser vi med spänning fram mot KFMs analyserade resultat för bokåret 2008 ska presenteras. När dom ska redovisa hur många som faktiskt blivit av med alla sina skulder och som med utmätning av bostad, bil och 300 kronor i bankmedel idag lever ett skuldfritt och ekonomiskt sunt liv.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Intressant.se


8 kommentarer:

  1. Kan människor för guds skull sluta dra in barnkonventionen i nationella sammanhang? FN:s barnkonvention är inte tillämplig i vår nationella rätt. En familj i Sverige har att rätta sig efter rikets lagar och inte konventioner som inte blivit inkorporerade i svensk rätt. Har inte riksdagen genom ett särskilt beslut slagit fast att en konvention gäller såsom landets egna lag kan inte enskilda åberopa detta inför domstol. Sådana konventioner är endast folkrättsligt bindande, dvs de är bindande i den mån andra länder kan förmå oss att efterleva de. Blir hjärtligt trött när folk använder sig av FN:s barnkonvention för att ge sina argument en kvasijuridisk styrka.

    SvaraRadera
  2. Du får bli hur trött du vill. Du får bli 11-gradigt trött på en 10-gradig skala, det kommer antagligen aldrig någonsin gå jämföra med hur trött jag är på UB och hur den ställer till livet för mängder med människor.

    SvaraRadera
  3. Rätt Ulrika,jag som själv är en av de drabbade önskar att Sveriges riksdag skulle ratificera barnkonventionen och leva efter den,då skulle åtminstone barnens pengar fredas,vilket de inte gör idag.
    Du Jur stud, så länge du inte levt livet med skulder så vet du heller inte vad du pratar om,följdaktligen skall du heller ej tala i saken,anser jag.

    Ulrika,fortsätt ert jobb på insolvens...
    Kram Annelie

    SvaraRadera
  4. För det första, nej barnkonventionen skulle inte påverka de civilrättsliga sak- och utsökningsrättsliga reglerna. Min poäng var bara att det är ett i mina ögon fult retoriskt knep att hävda att föräldrar gjorde "rätt" pga att de följde en icke-bindande konvention. Människor med mindre kunskaper kan få för sig att de gjorde någonting som var juridiskt ursäktat när det i själva verket inte var så. UB kan man givetvis ha synpunkter på, men låt politik vara politik utan att försöka förstärka sitt argument på konstgjord väg. Sedan måste jag påpeka att ditt ad homeniem grepp där Annelie inte var särskilt passande. Att avfärda människor istället för deras påpekanden i sak. Att jag inte levt hela mitt liv med skulder betyder inte att jag ej kan ha synpunket på en så central lag som UB. En läkare behöver inte ha drabbats av cancer eller AIDS för att ha kunskap om sjukdomarna, eller hur?

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte vem du säger vad till i ditt senaste inlägg "Jur stud". Men det spelar egentligen heller ingen roll. Du får helt enkelt göra som alla andra, du får helt enkelt "gilla läget".

    Sen är du välkommen att kontakta mig med ett mail. ulrika.ring@insolvensstockholm.se för vi har alltid utrymme för engagerade personer.

    SvaraRadera
  6. Även om Barnkonventionen är helt betydelselös i rättsliga sammanhang, så innebär ju inte det att alla i landet struntar i den. Rättsväsendet speglar som bekant inte medborgarna.

    Ang just den familjen är det viktigt att det påpekas, precis som gjorts, att en "vanlig" familj tycker att konventionen är viktig.

    Bara för att domstolar och myndigheter inte bryr sig om ratificerade konventioner, betyder ju inte det att övriga medborgare struntar i desamma.

    Ang. artikeln i DN, är det också viktigt att påpeka att man inte alls kan vara säker på att få behålla tillräckligt till sin försörjning. Regelbundet utmäts även delar av förbehållsbeloppet.

    SvaraRadera
  7. Egentligen så är jag trött på jurister (och Jur stud) men jag kan inte upphöra att förvånas av Jur studs inlägg som är så irrelevant till ursprungsinlägget av Ulrika.

    Men det som är mest intressant och som aldrig tas upp till diskussion är den svenska statens ointresse att följa FN:s regelverk om mänskliga rättigheter trots att man förbundit sig att följa dessa, samt den statligt sanktionerade tortyr som svenska staten, via dess myndigheter och dess tjänstemän, utför
    dagligen.
    Ja, psykisk tortyr är också tortyr, det sker inget fysikskt skadande av offrens kroppar, men psyket blir mycket allvarligt skadat och kommer att så förbli i många år och i vissa fall för alltid.

    Det min kära Jur stud är brott mot folkrätten och ÄR ett FEL som ni jurister aldrig kan snacka bort, hur många lagar och paragrafer ni än viftar med.

    Belägg för detta brott(?), ja det finns massor av människor i detta land som genom kronofogden, skattmasen och försäkringskassan berövats möjligheten till ett normal dagligt drägligt liv. Själv sitter jag i denna sits sen drygt 9 år sedan och någon framtid för mig i sverige finns ej med de maktmedel som tjänstemän och jurister har till sitt förfogande.

    Genom att tjänstemän i sverige kan utan bevis, underlag eller sanning göra dig helt bankrutt så att du ej kan:

    - Ha några pengar någon annanstans än på fickan, vilket gör dig till ett ypperligt
    rånoffer (dvs det finns faktiskt andra rånare än staten)

    - Inneha egen bostad (genom ett litet inlägg i fogdens registrer så vill inget bostadsbolag ha dig som hyresgäst, oavsett om dom fallit eller det finns någon sanning eller ej i det du anklagas för)

    - Bli uppsagd pga arbetsgivarnas möjlighet att kräva "prickfri" ekonomi ("finns du i KFM-registren så måste du vara opålitlig")

    - Inte få nya jobb (varför? ja, se ovan!)

    - Inte kunna umgås normalt med dina barn. Om man bor "på soffan" hos kompisar så är det inte så lätt att få en bra relation till barnen.

    - Försäkringskassan spär på dina påhittade "skulder" genom att kräva dig på
    pengar du ej tjänar. De grundar sina beräkningar på inkomster du haft för x år
    sedan och sen att du inte har ett nickel idag är ingen intresserad av.

    - mm, mm

    Men nu påstår många människor i sverige att "om man hamnat i klorna på dessa myndigheter så måste man ha gjort fel själv någonstans", svaret är enkelt;
    NEJ man behöver inte vara "skyldig" till något alls. Det räcker med en handläggares "dåliga" dag så hamnar du själv där (även DU Jur stud kan hamna där).
    En del säger också att "men du har ju alltid rätt att överklaga", svaret är lika enkelt;
    JA men räkna inte med att de tror på DIG, ett "tjänstemannabeslut" väger mycket tyngre
    än vad du kan visa på. Tro mig, jag har överklagat och bett dem bevisa vad som
    tjänstemannen påstår, men det fungerar inte så i sverige, har en tjänsteman fattat ett beslut ska DU bevisa att du är oskyldig, innan dess är du "skyldig" och alla straff och sanktioner kan sättas in trots att slutgiltig dom ej är
    fastslagen, dvs du straffas redan innan dina överklaganden dragits genom alla rättsinstanser.

    Tro nu inte att jag är ensam om allt detta och att jag är sk "rättshaverist" eller
    "konspirationsteoretiker" (myndighetsord som används för att nervärdera personer i allmänhetens ögon, för att flytta fokus från sina egna fel och brister). Eftersom jag befunnit mig långt ner på samhällets stege i många år nu så har jag träffat många med identiska eller liknande historier i sitt bagage.

    Jag var inte heller barskrapad och överskuldsatt när jag hamnade i klorna på
    myndigheterna, min ekonomi var mycket bra höga inkomster och "normala" skulder, dvs huslån, men inga avbetalningar eller liknande. Hus, familj, företag och alla tillhörigheter (förutom kläder) är numera borta som ett resultat av myndighetsrätten att godtyckligt sabotera en persons liv i sverige.

    När någon vågar ta denna debatt på allvar så kommer mycket allvarliga brister i sveriges "gloria" att uppdagas och många fängelser att fyllas med tjänstemän och jurister som "bara gör sin plikt" (så sa många i Hitler-Tyskland också, och så vill tydligen även du kära Jur stud leva), utan att använda sig av sunt förnuft och utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter.

    Så Jur stud du gör inget annat än att befästa de fördommar de flesta har om "MyndighetsSverige". Du negligerar problemen och tror på de falsarier som
    skatteverk, kronofogde och andra med bara sina egna karriärer som mål, sprider ut om genom friserad statistik i massmedia om "räddade skattepengar och minskade skuldberg". Lycka till i din illusion, men den dag du också kommer i onåd hos en tjänsteman någonstans, så är du välkommen till verkligheten du också. Dvs verkligheten där Lagstadgad Psykisk Tortyr av Sveriges Medborgare styr dagen, och du behöver faktiskt inte vara skyldig någon pengar för att få vara med.

    Slutligen ett stort tack till dig Ulrika som på pricken beskriver verkligheten för (tyvärr) allt fler människor i dagens sverige, ett land som många varit stolta över (även jag) innan glorian nu ramlat ner genom totalt hjärnsläpp av beslutsfattande myndighetspersoner och politiker.
    (Ulrika! Tyvärr så måste jag posta som anonym pga att bloggen inte vill acceptera "-" i min mailadress, men jag sänder även denna kommentar till din mailadress så att du har min mailadress där, jag vill ej lägga ut den i kommentaren, Mvh Rune)

    SvaraRadera
  8. När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.

    Så det borde egentligen inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet. Men mot för våra politiker kanske betyder till? Då de istället för att agera och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare.
    Som då i vetskap av hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.

    Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov efter den ”vård” socialtjänst och våra frivilligorganisationer tycker hemlösa behöver.

    Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.

    Då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten. De i sin tur lägger alltmer av sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.

    På detta hänsynslösa sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de boenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.

    Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa/fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighus) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.

    Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

    SvaraRadera