tisdag 1 december 2009

Skuld - skuldbeläggande - skuldkänslor

Idag är det så dags för en ny bloggomgång, ämnet är "skuld - skuldbeläggande - skuldkänslor". Och det är som att öppna en dubbeldörr till begreppet "göra rätt för sig" för mig. Jag står inte ut när alla ska tjata om "göra rätt för sig". För hur i hela friden definierar du det filosofiska begreppet? "Göra rätt för dig" riktigt dryper av ångest och svett. Vem vill inte ha gjort RÄTT för sig. Men ordet "rätt" betyder en miljon saker. Det är väl endast grundläggande matematik som kan stoltsera med en definitiv betydelse av "rätt". 2 + 2 = 4.

Om ni visste hur många av alla som kontaktar mig som börjar samtalen/mejlen med "jag vet att jag borde gjort annorlunda, jag vill göra rätt för mig och jag har mig själv att skylla för min situation". Suck. Sååå många. Man kryper omkring i samtalet och vet inte hur undergiven man ska vara. Så när jag drar mitt "sluta med det där självutplånande rabblandet" så kommer ofta sorgen. Tårarna. Förtvivlan. Ångesten. Man är så uppgiven och ledsen.

Det andra alternativet till initial kontakt är Ilska och Aggression. Man är ARG! Svär och skäller. Och när jag drar mitt "vet du jag förstår att du är arg. Och du har all rätt att vara det" så kommer sorgen. Tårarna. Förtvivlan. Ångesten. Man är så uppgiven och ledsen...

Så det som finns bakom alla försvarsmurar av bortförklarande, självutplånande, arga, agressiva... är en uppgivenhet och ett enormt skuldbeläggande av sig själv. Man förbannar sig själv. Man reviderar historien om och om igen i huvudet och försöker fundera ut vid vilken tidpunkt och vid vilket vägskäl man gjorde fel val. Kunde man gjort annorlunda? För nog har man själv "bäddat den säng man nu ligger i"? Men det är LÅNGT IFRÅN alla som själva bäddat den halmbädd han/hon ligger i.

Jag orkar inte gå igenom alla ingångar till skulder som finns och berätta. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att den kategoriska svart/vita uppfattningen så många dras med inte stämmer. Och vill ni inte tro mig så får det vara så. Jag orkar ändå inte rabbla det igen.

Men om gäldenären utmålas som den som gjort fel och "inte gjort rätt för sig" så finns det aktör som verkar vara gjord av teflon. Borgenären. Borgenären Är Alltid Förfördelad och Förtjänar Alltid Statens Stöd! Och hur växte den uppfattningen fram undrar jag? Borgenärer säger upp krediter till de som behöver. Borgenärer lånar ut och lånar ut fel. Fyller påhittade svarta hål med miljarder, fiktiva hål som bara försvinner med pengarna. Gör bedömningar som är åt pipsvängen. Betalar ut bonusar, löneökningar, mer bonusar och så tilläggsbonusar. Man trasslar och schabblar bort MILJARDER. Och det gör man gång efter annan. Gång efter annan. Men konsekvenser? Neeejdå... Hur skulle det bli med kreditmarknaden då? KAOS!

När det kommer till obestånd blir än mer suddigt i skärpa. All skuld och allt ansvar rinner av den store starke borgenären och lägger sig som tjära och fjädrar på den i makt och resurser svagare gäldenären. Och det här blir så "sticky och itchy" att gäldenären börjar tro att allt ansvar ligger på honom/henne.

Att staten hålls med odefinierade värderingar är en anings obegripligt för mig. Staten behöver sätta sig ner och fundera skarpt på vad och hur man ska förhålla sig till obestånd. Ska man så kategoriskt som idag dra alla över en kam och utsätta offer för straff? Att straffa offer är inget man förknippar med Sverige. Men säg ordet skulder och många blir stenstoder och tycker att har man skuldsatt sig så har man lagt ribban själv. Skuldbeläggandet slår till för betraktaren. Skamkänslan för den utsatte. Vinstivern och girigheten för borgenären... Kronofogdens verkställighet gör inte så mycket annat än "fullgör sitt uppdrag". "Opartiskt" gudbevars.

Och i processen sitter människor som förtvivlar och förtvinar. Jag hittade ett blogginlägg på nätet. En ung kvinna har skrivit det. Jag tycker det är så otroligt ofattbart att svenska statliga tjänstemän ska utsätta medborgarna för den behandlingen. Till vilken nytta undrar jag? Finns det inget annat att göra än så här?

"Kronofogden
Pappa berättade att den 3 December kommer kronofogden hit och ska göra en utmätning och ja har vi otur tar dom vårt hus.. lagom innan jul roligt va? Fan om dom ens nämner utmätning av hus då kommer min islka att ploppa upp och explodera och ja då kommer jag skälla ut dom,slå dom på käften sen be dom fara åt helvete och visa dom till dörren!

Räcker det inte med att dom redan utmäter mamma o pappas löner, Räcker det inte med att vi lever lååångt under existens minimum, Varför, Mamma o Pappa har nu gett upp hoppet helt och tappat all lust till allt kul
Räcker det inte med att mamma är allvarligt sjuk eller? Nej ni vill bara komma och inkräkta på en familj som knappt äger nått och ta det sista man har.

JÄVLA FITTOR ÄR NI ALLT
!"

Det är människor det handlar om. Inte juridik. Inte något "pacta sunt servanda". Inget uppdrag. Inte trams som "göra rätt för sig". Det är människor. Liv. Värdighet. Vi måste ta hand om varandra bättre än såhär. Det handlar om att växa, inte kuvas. Det handlar om att utvecklas, inte förtvina. Det handlar om att tillåta, uppmuntra och hjälpa varandra. Det den flickan ger uttryck är ett misslyckande för samhället. Ett misslyckande bland många andra misslyckanden.

Andra bloggar, samma ämne, fler infallsvinklar.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på Twitter
Insolvens Stockholm på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

6 kommentarer:

  1. Skuld, ångest, sorg och ilska! En process de flesta av oss gått igenom.....,

    Personligen har jag varit extremt djupt deprimerad, långa perioder, eftersom jag trots allt sitter inne med hur mina skulder uppstått. Depressioner som utlöst ett flertal suicid försök.... Det sista utanför fogden på Birger Jarlsgatan, här i Stockholm. Men, men.., sedan hände något med mig, eller som jag i bland tänker; Fan också! Detta ska ej avsluta mitt liv....

    Men.., ska man överleva i livet som evighetsgäldenär så måste man förr eller senare låta vad som skett vila. Det går ej att vrida tiden baklänges!!!! Genom att acceptera det skedda kan man kanske uppbåda lite konstruktivt tänkande och handlande?!?

    Att också medvetandegöra vems uppdrag Kronofogden har att vara lojal gentemot. Främst är det regeringen. I dag ska fogden, precis som allt annat i vårat samhälle, gå med VINST! I det finns det ej heller utrymme för några humanistiska och empatiska känslor. Om dom så vinner något så kan dom gå över lik!

    Rent matematiskt så går samhället med förlust på alla oss skuldsatta... All exempelvis förlorad köpkraft etc.... Alla indrivningsförsök som inte går att genomföra till fullo. Numera gör dom ju även ekonomiska uträkningar ett flertal gånger per år. Det gjorde dom inte tidigare...

    Har skrattat när jag läst BRÅ´s utredning om hot gentemot tjänstemän. Där lyfts bl.a fogdens tjänstemän fram. Konstigt? När dom ska jobba utifrån att trampa ned all mänsklig värdighet som går att trampa ned, i jakten på vinst för KM.

    Innan omorganisationen av fogden till den här oerhört dysfunktionella myndighet det är i dag, då hade man en personlig handläggare. En handläggare som det oftast var enkelt att nå och kommunicera med. Dom var heller ej utsatta för samma mängd hot, som numera.. Konstigt?

    Men åter till begrepp som skuld etc. Jag skäms ej över mina skulder! Det tog dock flera år innan jag började lyfta fram att jag ej kan göra si eller så pg.a att jag har kreditanmärkningar. Men i dag gör jag så. Jag vet att jag ej är asocial eller kriminell. Jag har som många andra i vårat samhälle arbetat etc, tvingats kanske till större klurighet än en vanlig anställd. För att, främst, mina barn inte skulle drabbas alltför mycket. Tror faktiskt att jag grejat det...

    SvaraRadera
  2. Suck, ja deprimerad är jag också innerst inne. Men det har varit långt värre.

    Innan skilsmässan från min fd fru, så hade jag även hennes skuldbeläggande hackande på mig. Jag ska inte gå in på detaljer men hon var ju själv en stor del i min ekonomiska kris. En kvinna jag levt med och i stora delar försörjt under nästan 20 år. Hon, ja hon gav mig dagliga pikar som "det är ju ditt eget fel att vi inte har råd att åka på semester", "skattemyndigheten kan ju inte ha fel, du måste ju betala det de kräver", "hur kan du ställa till det så att kronofogden kommer hem till oss", osv.

    Då kommer ju skuldkänslor och man belägger sig själv med epitet som "värdelös, hopplös, inkompetent, etc".

    Men efter skilsmässan så tog det iofs ca 5 år innan jag kunde känna mig stolt och modig igen. Jag vet numera att det inte på något sätt var mitt fel att min situation är såsom den är. Jag kan inte på något vis inse att något jag gjort skulle vara fel väg att gå, har jag gjort ett fel får jag stå för det, men när jag beviserligen inte gjort något fel, varför ska jag då stå för detta?!?

    Egentligen är min fd frus tankar och sätt att uttrycka sig bara en följd av hennes uppfostran, en uppfostran som så många har i detta land. Jantelagen mm. Vi ska inte tro att vi är något och Storebror har alltid rätt, vi ska bara stå där och buga med mössan i hand.

    Nä, så fasen heller. Har Storebror fel så ska han/hon be om ursäkt och rätta till sina fel.

    Så ska ett samhälle med ett medmänskligt perspektiv fungera, tyvärr är Sverige på väg allt längre bort från detta synsätt. Vi närmar oss avgrunden, ättestupan är på väg tillbaka. Men numera inte bara för gamla, utan också sjuka och överskuldsatta är oönskvärda i dagens politikers ögon.

    Samhället ruttnar UPPIFRÅN!

    /Rune

    SvaraRadera
  3. Det som du beskriver och berättar om här skulle också kunna beskrivas som att man rotrycker människor från deras tillvaro och möjligheter.
    Människor blir alltmer rotlösa.
    I dagens ekonomiska läge, som med fast takt kryper närmare någonting som mer och mer kommer att börja likna en ekonomisk depression, så ger denna rotlöshet grogrund för diverse otrevligheter, bl.a. den extremism i åsikter som vi nu ser växa fram mer och mer.

    Och denna tanke, observation, om farorna med denna rotlöshet, som var en anledning till att Rotlösa för frihet startades, var då att just belysa dessa faror med rotlösheten, som tyvärr är ett alltmer växande problem. Och alltför ofta fördunklas rotlöshetens och problemen det ger upphov till, av ideologiska trosföreställningar, av ren dumhet, men också i rent vinningssyfte, att få makt.
    Och i den kampen om makten så har ideologin och dess innehåll ingen betydelse, annat än som ett verktyg för att just få makten. Och det spelet ser vi mer och mer av i det som fler och fler upplever som ett rotlöshetens samhälle, ett spel som bara kommer att spä på rotlösheten ännu mer.
    Ensam står där människan helt plötsligt.
    Utsatt.

    Och det är därför också som de utsatta, de som är ukastade i rotslöhet, är en så viktig fråga, då det också är förståelsen för dem, och lösningarna på de utsattas problem, såsom de utsatta upplever det, som det är där som också lösningarna till många av dagens problem står att finna. Och om då de utsatta inte finner nåd från den som så har möjligheten att så ge, då kanske vi har kommit till en tid utan nåd, där de utsatta måste hitta och ta fram svaren till sig själva. Och det riskerar att bli en mycket smärtsam process, för alla, inklusive för den som satt på möjligheten att en gång kunna ge nåden. Och svaren som man möjligtvis kan få är inte på något sätt givna för någon.
    Och som ett exempel för tillståndet som vi befinner oss i så kan vi ta och betrakta en fråga, en fråga som nu oberoende av partifärg vid det så kallade regeringskansliet och dess korridorer som där finns, aldrig tycks kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, men där löften och storslagna planer alltid stolt basuneras ut.
    Hur många decennier, millenier, skall det gå innan denna fråga är löst, hemlösheten?

    http://rotloesafoerfrihet.blogspot.com/2009/12/i-rotloshetens-jordman.html

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet, som alltid. Fast det vet du ju och kan stå för utan skuldkänslor.

    "Att straffa offer är inget man förknippar med Sverige." Nej, det är inte mycket annat heller man förknippar med Sverige. Att något kan vara fel med själva folkhemmet och nödvändigtvis inte med folket är något man traditionsenligt blundar bort. När ekonomiekot åter drar upp julhandeln, finns det en hel del folk i folkhemmet som livet har sparkat i huvudet som skäms. För det är ingen som sparkar någon i huvudet. Det händer inte i Sverige. Vi har det för bra.

    SvaraRadera
  5. Tjänstemän, byråkrati, ansvarsförskjutning och kortsiktig vinsttänkande går hand i hand med varandra över våra ryggar och nackar...

    SvaraRadera
  6. Det krävs två för en tango! Tyvärr har inte myndigheterna insett det utan tar av våra pengar för att hjälpa kapitalet i deras rovdrift på den enskilda individen. 50 miljarder ska visst den här hjälpen kosta oss skattebetalare varje år.

    Nä, man skulle ha fötts som bank, då öpnnas statens plånbok på vid gavel då det kör ihop sig.

    MVH
    Robert

    SvaraRadera