Bloggaren Dwight

Har en annons på sin blogg, en annons han tagit ur Svensk Inkassos branschtidning "Säkra betalningar". Och jag tycker ni ska titta på den bilden.

Länk till Dwights inlägg.

När du tittat på bilden och funderat en stund skulle jag vilja att du ägnade en filosofisk minut åt att tänka efter hur man ställt sig till Insolvensutredningens förslag till förändrad skuldsaneringslag. Och hur bl.a. riksbanken, finansdepartementet samt otaliga andra tycker att förslagen inte kan genomföras. Funder på vem man backar upp mot vem?

Utdrag från vår skrivelse till justitie- och finansministern:
"Om vi bortser från särintressena (borgenärer och gäldenärer) så kvarstår Kronofogdens och KoVs utvärderingar. Mot Kronofogdens och KoVs kunskap står då Riksbanken "uppfattningar" med ord som "tveksam", "riskerar" och "belyser inte tydligt". Det är svårt att tro att Riksbanken använt kunskap som bas för sitt yttrande, det är svårt att se att Riksbanken läst exempelvis den verkställande myndighetens rapport och det är svårt att inte se Riksbankens yttrande som ett uttryck för okunskap och fördomar. Hade man satt sig ner och studerat fakta för att nå insikt hade man med all sannolikhet kommit med ett annat yttrande. Det kan inte vara rimligt att Riksbanken har någon specialkunskap eller insikt om obestånd som inte överträffas av den verkställande myndigheten Kronofogden?

Kunskapsorganisationer ansluter sig till Insolvensutredningens förslag till åtgärder. Gäldenärskollektivet ställer sig positiva, borgenärskollektivet negativa. Ändå drar beredningen ut på tiden och vi får indikationer på att man "tycker" och "anser" att det är svårt att underlätta för överskuldsatta i en lågkonjunktur. Vår reflektion är att det inte verkade gå något vidare värst bra att underlätta i högkonjunktur heller. Borgenärsmotståndet har nu fått så stor genomslagskraft att man vill diskvalificera delar av Insolvensutredningens arbete och på departementsnivå förändra den särskilda utredarens analys och slutsatser, en utredning uppbackad av expertgruppen – med undantag av 2 borgenärsföreträdare med starka vinstintressen.

Man anser att personer som blir arbetslösa, sjuka och går i konkurs, inte kan få samhällets stöd med motivering att det skulle riskera en negativ påverkan på svenskens kreditmoral i allmänhet. Vi tror att bankernas spekulationsiver, bl.a. i Balticum, och intensiva jakt på "snabba pengar" samt statsfinansens totala uppslutning kring den ofattbara tanklösheten och belopp i fantasinivå har en betydligt större demoraliserande effekt på svenska folket än vad det hushållsekonomiskt rehabiliterande verktyget skuldsanering någonsin kommer ha."

Och så tänker du ett steg till. Man vill alltså inte underlätta för hushållen för man vill inte släppa på sin uppbackning till borgenärerna. Borgenärerna och skuldindustrin runt omkring är precis exakt företag likt det som annonsen vill föra fram. Blir bilden lika rättvis då? Ska man stötta det företaget men inte en ensamstående mamma i Hägersten? Är det rätt och rättvist att man ska ställa sig brevid företaget bakom annonsen istället för den umgängespappa som inte tillåts träffa sina barn för han får inte behålla pengar så han kan ge barnen mat? Att det företaget bakom annonsen har "bättre rätt till pengarna" än hans barn? För att han/hon/ förlorade arbetet? Blev sjuk? Råkade ut för en olycka? Förlorade sin partner? Är det verkligen det företaget som ska ha uppbackning mot medborgaren? Skulle det inte framstå som något mer rimligt att samhället ställde sig brevid medborgaren och MOT det och liknande företag som profiterar på människors olycka?

//Ulrika Ring

Insolvens Stockholm

Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela på facebook

pingat på intressant.se och Twingly

WOW!

Där ser man!

Under en tid har vi konstant på alla möjliga och omöjliga sätt försökt mangla och prångla ut uppfattningen att SMS-lån inte behöver regleras, vilket alla andra skriker om, utan att genom en översyn av Utsökningsbalken kan man helt enkelt reglera effekten av dessa lån, och annat, genom att ställa krav på borgenären.

och läs!
Moderater i civilutskottet

så ser ni att även andra börjat fundera i dessa banor!

...sen är det annat där, förenklad löneutmätning bl.a., som får håret att resa sig, men det återkommer vi till när det är dags.

Axplock av vårt ihärdiga, envisa, borderline-tjatiga argumenterande i frågan
Second-Opinion och SMS-lån
sourze i samma fråga - där vi, liksom så många gånger tidigare och senare, också tar upp hur akterseglad Utsökningsbalken är, och hur sönderutnyttjad den är tack vare att den är så omodern.
Om preskription - något som är uråldrigt så det förslår!

Vi fick tom Sverker Olofsson med oss i tankegångarna! Länk till Sverkers nyhetsbrev. (länken slutade NATURLIGTVIS fungera, men vi hoppas den kommer igång igen, hursomhelst Sverker höll med oss. Han tyckte inte heller att man skulle utmäta SMS-lån)

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela på facebook

pingat på intressant.se och Twingly
Läs även andra bloggares åsikter om moderater i civilutskottet, sms-lån

Hur ska man då göra?

När det gäller skulder finns alltså ingen "gradering", man gör ingen skillnad på varför någon inte kunnat betala, utan alla skulder, från att du råkat ut för en olycka till att du medvetet lurat till dig ett eller flera lån, levt loppan på pengarna och aldrig haft en ambition att betala behandlas lika.

Alla ärenden, alla människor, hamnar under samma "straffskala" hos Kronofogden, oavsett varför han/hon har en obetald räkning som blivit ett ärende hos Kronofogden. Det har ingen betydelse om ditt liv radikalt förändrats eller om du själv haft som ambition att hamna hos Kronofogden. Man gör ingen skillnad på om du gjort precis allt du kunnat eller om du gjort exakt ingenting för att förhindra att du hamnat hos Kronofogden. Ingen skillnad.

Och jag undrar om det här inte bidrar till den stigmatisering som följer i Kronofogdens uppdrag. Om man drar alla över en kam så kommer alla både behandlas och uppfattas likadant. Läs historien nedan och fundera om den här, idag arbetslösa och för samhället ekonomiskt belastande personen, med andra regler hade kunnat försörja sig själv och bidra till skattekistan istället för att tvingas leva på skattepengar. Och när du nu redan funderar kan du ägna lite tid åt att reda ut om regler är till för medborgarna, eller medborgarna för reglerna.

"Jag tänkte få dela med mig av mitt öde som livstidsgäldenär. En helt otrolig historia, som tyvärr är helt sann. Detta har jag fått leva med sedan jag valde att separera 1993.

Mitt liv!
1988 köpte jag ett nytt hus med min dåvarande sambo och 1993 blev det tyvärr dags att gå skilda vägar. Jag kontaktade en lokal fastighetsmäklare och efter 2 veckor hade en köpare bestämt sig. Allt kändes bra och vi skulle bara gå back ungefär 500 000 kr tillsammans i affären. Men ett dilemma uppstod, då min sambo vägrade att skriva under köpeavtalet. Den aktuella köparen drog sig helt naturligt ur affären. Detta medförde att huset gick på exekutiv auktion 6 månader senare, och den aktuella totala skulden blev nu istället 740 000 kr. Slutskulden blev alltså 240 000 kr större på grund av detta….

Jag tog kontakt med Kronofogden direkt i samband med auktionen av huset, och beskrev min situation. Hur skulle jag gå tillväga för att få ta dela skulden? Han gav mig rådet att försöka komma tillstånd med en förlikning med aktuella borgenärer. Jag kontaktade alla borgenärer, och förklarade min önskan om att få göra upp en avbetalningsplan. Men eftersom alla skulder vara solidariska, och att min före detta sambo inte godkände detta eller skrev på några dokument blev det ett nej. Jag fick alltså inte betala av min skuld på 50 %, då möjligheten fanns. 6 veckor senare erhöll jag min första betalningsanmärkning, och min kreditvärdighet försvann helt 1993. Nu började resan som livstidsgäldenär…

Sedan gick bara åren vidare, med betalningsanmärkningar, ingen kreditvärdighet och diverse försök till löneutmätning från Kronofogden. En betalningsprocess som bara låter den totala skulden växa sig större och större. Mitt liv kändes hopplöst och framtiden såg inte speciellt ljus ut…

2002 tog jag trots allt nya tag och startade en egen konsultfirma. Förhoppningen var att försöka få ihop pengar, så att jag kunde komma fram till en ekonomisk lösning i någon form. Nu hade det gått 9 år sedan huset gick på exekutiv auktion, och nästan inga pengar alls hade Kronofogden kunnat driva in. Jag trodde att det var läge att kunna föra en dialog med mina borgenärer. Det jag inte visste då, var att de ursprungliga borgenärerna tröttnat och redan sålt skulderna vidare på marknaden. För en spottstyver till giriga aktörer som Lindorff AB med flera. Nu börjar den riktiga jakten ordentligt. Det började hagla alla möjliga betalningsuppmaningar i alla de tänkbara former, med hot om indrivning via Kronofogden. Tyvärr innehöll inget något om avskrivning av den höga kapitalräntan eller avbetalningsplan. Det hela bara fortsatte…

2004 kom den riktiga kallduschen! Min före detta sambo ansökte om skuldsanering, och hade ställt in alla sina betalningar. Hon var statligt anställd, bodde i hus med sambo och barn. Men eftersom alla våra skulder var solidariska och jag inte hade lyckats att dela på detta tidigare, var det inte riktigt rätt förutsättningar för ett godkännande trodde jag. Jag valde att inte överklaga med facit i handen. Men vilken kalldusch det blev, hon fick en skuldsanering godkänd. Med en återbetalning på 0 kronor. En ren skuldavskrivning! Plötsligt var jag ägare till 100 % av den totala skulden? Hur var detta möjligt?

Det fanns inget att göra, utan att bara försöka arbeta vidare. Någon gång skulle väl rättvisa skipas för min del. Min affärsverksamhet byggde på projekt av olika karaktär och längd. Jag fakturerade då aktuellt projekt var slutfört, detta gjorde att jag hade en oregelbunden inkomst månad för månad. Där av kunde jag inte betala in fastställda skattetariffer från Skatteverket per månad. Utan betalade in skatten då aktuellt projekt var slutfört, jag träffade Skatteverket vid starten av mitt företag och förklarade detta. Bara pengarna var på skattekontot den dag det skulle belastas, var deras krav. Med andra ord fanns det alltid en större summa pengar på skattekontot, för kommande belastning. Det var även spärrat för utbetalning, och även all skatteåterbäring gick in direkt på kontot. Från 2002 fram till 2008 fungerade det bara bra, inga problem allt flöt på.

Dödsstöten för mig kom i mars 2008! I mars 2008 får jag ett saldobesked från Skatteverket, där ett eget uttag på 200 000 kr är noterat? Jag fattade ingenting, då det var spärrat och inget kontonummer för utbetalning var angivet. Vid kontakt med Skatteverket, kom det fram att Kronofogden hade utmätt mina skattepengar som överskjutande skatt? Hur var detta möjligt? Ingen hade varit i kontakt med mig i ärendet alls? Pengarna hade gått till att betala 16 årig kapitalränta åt Lindorff AB? Betala kapitalränta för att skapa en ny skatteskuld, helt ologiskt.

Jag bokad ett möte direkt med Kronofogden, för en förklaring av agerandet. Vid själva mötet kom det fram att Kronofogden inte tog ansvar för resultatet av sin handling. Att skapa en skatteskuld, som medför att jag skulle tappa min f-skattsedel och bli arbetslös var helt ok. De berättade om jag inte var nöjd med deras beslut, skulle jag överklaga. Vilket jag gjorde…

Jag överklagade till Tingsrätten och fick avslag i januari 2009, överklagade till Hovrätten med avslag i maj 2009. Mitt företag lades ner på grund av indragen f-skattsedel. Den skapade nya skatteskulden var nu nästan 300 000 kr, då Skatteverket tog upp det som eget uttag tillkom sociala avgifter och skatt på summan. Men jag har inte fått några pengar, eller begärt uttag i någon form. Kan detta vara ett myndighetsmissbruk? Troligen…

Nu börjar det helt otroliga att hända. Precis 1 år efter utmätningen av mitt skattekonto på 200 000 kr, i mars 2009 börjar Kronofogden driva in en ny skatteskuld för mig på 300 000 kr på uppdrag av Skatteverket. Pengar som tidigare varit inbetalda på skattekontot, men blivit utbetalat av Skatteverket själva? En skatteskuld som Kronofogden skapat 1 år tidigare i mars 2008. Att skapa en större skuldbörda än tidigare, för att sedan driva in den? Att betala kapitalränta med skattepengar, hur tänker Kronofogden då?

Helt plötsligt har mitt ekonomiska läge blivit ännu sämre än tidigare genom Kronofogdens agerande. Min totala 100 % skuld omfattar nu även en ny skatteskuld, alla andra skulder är 16 år gamla från min separation tidigare och huset som gick på exekutiv auktion. Jag har inte dragit på mig en enda skuld eller betalningsanmärkning på hela 16 år. Men mitt läge hade blivit radikalt försämrat. Hur var detta möjligt?

Jag var 45 år arbetslös sedan maj 2009, har använt 100 dagar av mina 300 dagar. Har en total skuld på ungefär 1 500 000 kr, saknar kreditvärdighet och betalningsförmåga helt. Har gått från en fullt fungerande egen företagare till en ytterligare arbetslös på marknaden. Vad gör man i denna otroliga situation? Allt jag har gjort var att separera 1993.

Ansökan om skuldsanering såg ut som min slutgiltiga lösning på denna livssituation. Jag fyllde i min ansökan enligt ovan givna förutsättningar, och väntade ivrigt. Svar kom nu i september om att en skuldsanering skulle inledas för mig. Jag fick ett personligt samtal från en handläggare på skuldsaneringsenheten i Östersund. Jag bekräftade min situation och förklarade läget, eftersom alla skulder var 16 år gamla och jag inte dragit på mig något nytt såg det hela bra ut. Den nya skapade skatteskulden hade ju Kronofogden skapat själva 1 år tidigare, vilket jag klargjort i min skriftliga ansökan och muntligen i aktuellt samtal. Plötsligt började det att komma ett ljus från andra sidan tunneln. Det fanns äntligen ett hopp…

Så kom avslaget! Kronofogden gav mig ett avslag på min skuldsaneringsansökan. Kronofogden lyfte fram att jag personligen behövde en ekonomisk rehabilitering, eftersom jag inte deklarerat i tid, varit nonchalant och dragit på mig ny skuld 2008. Man fastställde även att jag var kvalificerad insolvent, vilket stämde där av min ansökan om skuldsanering. Förutom allt detta presenterade man mig som en rent kriminell och oansvarig medborgare, som i mitt ekonomiska beteende inte skulle vara hjälpt med en skuldsanering. Ett rent förtal av mig som person, där uppgifter som presenteras inte är styrkta och saknar förankring i verkligheten.

Ingenstans i själva utredningen som presenterades uppgiften om att Kronofogden utmätt mitt skattekonto och ökat den totala skulden med 300 000 kr. Där syftet var att betala en liten del av en 16 årig kapitalränta och på så sätt skapa en ny skatteskuld för mig personligen. Försöker man dölja ett misstag som begåtts? Varför döljer man information som finns i deras eget register? Varför kan man inte få ett beslut som grundas på saklig fakta?

Detta är självklart överklagat till Tingsrätten, och jag inväntar beslutet av min överklagan i dagsläget. Det som är spännande är att jag har kunnat styrka deras agerande med dokument från Skatteverket, Lindorff AB och självklart Kronofogden själv. Jag ser verkligen fram emot Tingsrättens beslut… Men med facit i hand, det har ju gett avslag i ärendet tidigare.
Slutligen för det gå till på detta sätt? Jag önskar verkligen inte att någon fler medborgare får uppleva det jag gjort. Allt jag gjorde var att separera…

Tack för att just du läste detta inlägg, kom gärna med dina synpunkter och erfarenheter. Det vore skönt att få lite stöd i denna position som jag befinner mig i just nu.

NoCash"

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
Insolvens Stockholm på facebook
Insolvens Stockholm på Twitter
Dela

pingat på intressant.se och Twingly
Läs även andra bloggares åsikter om skulder, skilsmässa, kronofogden, skatteskulder, skattemyndigheten

Alla berättelser om trasiga liv

...som ramlar in. Vilka människor. Vilka människoöden.

I kommentarsdelen i inlägget innan det här skriver två personer om sin väg bort från deltagande i samhället. Värt att läsa tycker jag. Stämmer med det så många går igenom. Utanförskapet. Viljan att stanna kvar. Bortstötning. Svårigheter. Du kan läsa fler kommentarer i andra inlägg, här och där finns berättelser från människor som vill berätta just sin bakgrund. Det är livsöden det handlar om. Människor som tvingats till ett utanförskap och för vad? Vad är/var det bakomliggande syftet till att just dom var tvingade att göra just den erfarenheten?

Jag sitter och tänker på Kronofogdens årsrapport och deras verksamhetsmål. Länk till årsredovisningen, se sid 8.
"Mål för verksamhetsområdet Exekution
Att upprätthålla en god betalningsmoral i samhället, motverka företeelser som kan leda
till överskuldsättning samt underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig.
Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdens verksamhet."

Enligt synonymer.se har ordet "Exekution" två betydelser:
1 verkställande, verkställighet, utförande; indrivning, utmätning, utsökning
men också
2 avrättning, avstraffning, arkebusering
Jag säger inget mer om det. Hepp.

Jag har tagit upp definitionsfrågan tidigare och jag är fortfarande kvar där. Vad betyder "god betalningsmoral" enligt Kronofogden? Vad menas med att "göra rätt för sig" enligt "verksamhetsområdet Exekution"? När kan man slå sig för bröstet och säga att man har en god betalningsmoral? När kan man skryta över att ha gjort rätt för sig? Är god betalningsmoral likställt med att betala sina räkningar? Om ja, undrar jag:

Har man en dålig betalningsmoral när skulderna för underhållsstöd ökar för att man inte får förbehålla sig pengar för att fullgöra betalning? Den utgiften har inte "bättre rätt än annan", inga tillägg beviljas och resultatet blir, att skulderna måste gå via Kronofogden och att skuldbördan ökar. När skulder ökar pga Kronofogdens arbete/uppdrag, de som säger sig arbeta för en "god betalningsmoral" och "underlätta...göra rätt för sig", kan man då säga att individen har en dålig betalningsmoral? Om det inte är individens betalningsmoral som fallerar, utan Kronofogdens uppdrag som genererar skulderna, kan man då säga att Kronofogden arbetar för "god betalningsmoral"?

Det finns ett sätt att lösa problemet med underhållsstöd och Kronofogden. Att jobba svart. Svart inkomst kan inte Kronofogden komma åt och du kan, tack vare detta, varje månad betala din underhållskuld till F-kassan. Du kanske tom kan se din totala skuldbörda för första gången minska. Har du en "god betalningsmoral" då? Om, ja kommer nästa fråga. har du gjort rätt för dig? Om man måste, för att bli av med sina skulder, arbeta svart för att komma runt problemet Kronofogden som "skuldgenerator", kan man då säga att Kronofogden "underlättar...göra rätt för sig"?

"Göra rätt för sig" innehåller ett stort mått av subjektiv tolkning. Det blir lätt en filosofisk och teoretisk diskussion som kan fortsätta länge kring såna vida, moralbaserade begrepp.

Jag ska ge ett annat exempel. "Våldtäkt" är ett starkt ord. Säg ordet våldtäkt och fråga efter straff. Det blir ofta hårda kategoriska ord där man med avsky kräver i princip kastrering. Men fortsätter man fråga vad en våldtäkt ÄR så börjar också definitionsproblemen. Är det en våldtäkt om en "överförfriskad" kvinna iklädd en kortkort kjol, lårhöga högklackade skor och ett litet tunt linne, går hem ensam med en okänd man som hon flirtat med en hel kväll på krogen? Ja ni har hört dessa resonemang tidigare, ni vet vad jag far efter så jag hoppar fortsättningen.

Ska man ha alla med sig i definitionen "våldtäkt" så slutar det med en beskrivning av en överfallsvåldtäkt på kvinna på väg hem från ett nattskift, iklädd overall. Och krigsvåldtäkter. Det blir den minsta gemensamma nämnaren.

Och jag tänker att det är samma sak med "god betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Det är svart/vita, ovillkorliga och absoluta dömande ord. Från början. Men med rätt "diskussionsledare" naggas begreppet lätt i kanten och kvar blir en begreppskärna som i princip innefattar bedragare. Skulle inte Kronofogden kunna utgöra "samhällets diskussionsledare" och bjuda på kunskap i frågan?

Och då tänker jag vidare att det blir märkligt och obegripligt för mig, när samma myndighet som visade prov på stor insikt och kunskap i rapporten "Alla vill göra rätt för sig" i sin årsredovisning använder så moralstarka, subjektiva och värdeladdade begrepp som "god betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Moral har större tänkare än både jag, du och Sveriges alla kronofogdar tillsammans, sedan urminnes tider ägnat livstider åt att försöka definiera.

Jag är en högst vanlig medelålders kvinna som bor i ett hus på landet. Jag har två katter som vägrar fånga möss (mat ska komma ur burkar verkar dom tycka) och tre barn. Jag kan inte tänka mig att jag lyckas kläcka något här i min tillvaro som alla kloka huvuden på Kronofogden inte redan skulle ha funderat kring och diskuterat. Det är dessutom en organisation som är sprängfull av jurister och tolkningar är liksom basen i juridik. Det känns skakigt om hela organisationen, skulle dom läsa det jag skrivit, unisont med förvånat ansikte och gapande mun skulle säga "Fasiken, det har vi ju inte tänkt på!". Alternativet till att dom blir tagna på sängen är att dom sitter på svaret. Det sista verkar troligare. Och då, tänker jag, behöver nog Kronofogden bjuda på det svaret. För alla dessa som som har en begränsande mur runtom sig förtjänar åtminstone få veta varför.

Pink Floyd "The thin ice"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

Dela
Insolvens Stockholm på facebook
pingat på intressant.se och Twingly.

Vardagshinder och strategier för att överleva.

Det finns ingen officiell definition på "överskuldsatt". En tänkbar definition är att du är överskuldsatt om du har större skulder än tillgångar och fler utgifter än inkomster.

Ett viktigt begrepp:
Normalbelopp är den summa, exkl hyra och resor till och från arbetet, som du får behålla efter Kronofogdens intervenerat din ekonomi. Normalbeloppet är för ensamstående 4 594 kr och ska täcka ALLT under en månad. Mat, kläder, hushållsel, hårklippning, tvlicens, "normal" tandvård (enklare hål, undersökningar o.s.v), hygienartiklar, sjukvård, mediciner, diskmedel, tvättmedel, hushålls och toapapper, mensskydd, rakdon, sällanköpsvaror, förbrukningsvaror, städartiklar, försäkringar, fackföreningsavgift, A-kassa.. Helt enkelt ALLT du har behov av efter att hyran är betald. 4 594 kronor.

Så vilka hinder stöter en överskuldsatt på? Det enklaste och mest vardagliga blir en kamp.

• Lägenhet? Kört. Inte ens kommunala bostadsbolag välkomnar dig som hyresgäst.
• Telefonabonnemang? Kräver inte sällan en deposition om 5 000 kr först (109 % av mån normalbelopp). Det här gäller även andra abonnemang, el, internet...
• Apoteket? Dyra mediciner kan betalas via avbetalning. Statliga Apotekets krav: Inga betalningsanmärkningar. Är du dessutom på obestånd använda upp till 40 % av ditt normalbelopp på mediciner den månaden. Du skulle förstås kunna lägga undan 150 kr/mån för att ha den summan sparad men även om du sparar ur din månadspeng efter utmätning du får inte ha några sparade pengar på kontot. Då blir det raskt "utmätning i bankmedel". Så det går inte. Personer på obestånd kan alltså vara tvugna att avstå dyra mediciner. Jämför med SocialtjänstLagen som gör tillägg för faktisk kostnad.
  
• Hyra bil? Glöm. Icke betrodd. Detta oavsett om du har 200 skadefria år eller inte.
  
• Nyanställning? Inte helt sällan gör arbetsgivare en kreditkontroll av tilltänkta anställda. Har du skulder kan du bli bortsorterad. "Icke anställningsbar" heter det visst. Stick i stäv med nuvarande regerings flaggskepp "Arbetslinjen".
  
• Bankkonto? Hägst osäkert. Betalkort? Högst osäkert. För bankkonto med internetbank och betalkort görs en kreditkontroll. Prova försöka öppna ett vanligt lönekonto i t.ex. ICA Banken där betalningsanmärkning rutinmässigt innebär avvisning. Inget konto innebär dyrare kostnad för att betala räkningar och hämta ut pengar (kontantbetalning över disk med mängder av avgifter).
• Nyskuldsättning. Är nästan oundvikligt, normalbeloppet är för lågt.
• Vidareutbildning/studier. Du kan få studielån hos CSN även om du har ärenden hos Kronofogden, men inte om du har förfallna CSN skulder. Om du har skulder hos CSN och blir dömd till löneutmätning, så får du alltså inte förbehålla dig pengar för att betala CSN utan är tvingad att låta allt gå till och via Kronofogden. Vilket innebär att du inte får nya studielån. Vilket innebär att du inte kan vidareutbilda dig. Vilket innebär försämrade möjligheter till en bättre utkomst. Vilket innebär hinder att snabbare betala ner skulderna.
  

Det här är självfallet inte någon fullständig uppräkning av hinder som en person på obestånd möts av. Den listan skulle bli alldeles för lång. Hur kommer då alla över, runt och förbi dessa hinder? Well genom att "nöden är uppfinningarnas moder" och "if there is a will there is a way".

"Nöd" och "vilja" ser till att skapa en kreativitet av dimension. Men den processen inträder sällan på en gång. Från början är det att sträva, hålla igen och försöka hantera utmätning. Det är först när du levt på existensminimum ett tag som nöden och viljan infinner sig. När du inser att TROTS kronofogdens utmätning på 5 732 kr/månad i 19 månader, TROTS att du lever på smulor och KÄMPAR, så har skulder på 230 000 kr ökat till 307 000 kr som "nöd och vilja" kommer. INOM systemet finns ingen räddning. Här gäller rädda det som räddas kan!

Så det blir en katt-och-råttalek med Kronofogden. Något som skapar frustration och gäldenärsförakt hos Kronofogden och ger en viss tillfredsställelse hos gäldenären. Man försöker ta sig runt genom att:

• jobba svart
• flytta till Norge och Danmark (där privaträttsliga fordringar INTE har något statligt stöd, deras "kronofogde" arbetar som inkassobolag åt staten och driver endast in statliga fordringar). En del flyttar till länder längre bort och bosätter sig där.
  
• Man slutar och börjar olika arbeten. När Kronofogden nosat reda på en gäldenärs arbetsgivare och påbörjar löneutmätning, säger man upp sig och börjar på ett nytt ställe. Det mest kreativa jag hört i den svängen var en person som arbetade "på timme" iarbeta en affär. Anställningsavtalet skrevs så arbetsgivaren kunde avsluta "anställningen" genom att bakåtdatera avtalet så att om Kronofogden tog kontakt den 21 april så skrevs den 20 april som sista arbetsdag. Dagen efter, den 22:a skrevs ett nytt anställningsavtal, som i sin tur kunde bakåtdateras NÄSTA gång Kronofogden kontaktade arbetsgivaren.
  
• Man betalar inte parkeringsavgift, vägtullar, böter - har du inget hopp om att bli skuldfri så sjunker motiveringen att betala.
• skriver ev tillgångar på vänner, barn, föräldrar.
  
• Man sjukskriver sig regelbundet - karensdagen spelar ingen roll. Du förlorar ändå ingenting. Mindre att utmäta.
  
• Förhindra att Kronofogden kan ta något vid hembesök. Här finns de mest fantastiska historier där människor hakat av dörrar från dyra antika skåp, så dom blir värdelösa, lagt dörrarna hos grannen, fikat med kronofogden och efteråt hakat på dörrarna. Man skruvar av däck och alla lösa detaljer från kaross och motor och gör dessa obrukbara tills Kronofogden gått. Den uppfinningsrikedom jag hör är helt fantastisk och visar på en kreativitet som jag tror skulle vara bättre för samhället om man tog hand om och drog nytta av...
• Man hittar numer också på privata skulder som en strategi. Läs mer här. En "Robin Hood" utmätning som gör livet MINDRE OUTHÄRDLIGT och lättare överleva.
  
• Bilförsäkringen. Man har inte pengar, försäkringen går till Trafikförsäkringsföreningen, skulden ökar.
  
• Man ser till att mammor och pappor står som avtalstecknare för abonnemang. Det ger en billigare telefoni, elkostnad.
  
• Eftersom man inte kan spara pengar på något konto, om man nu har något konto, ser man till att någon närstående har ett konto man får disponera med tillgång till internetbank och betalkort.
• Man flyttar från fast adress för att slippa bli nådd. Uppger ingen ny adress.
  
• Gifta par skiljer sig, lever på papperet på olika folkbokföringsadresser, men i praktiken tillsammans.
• Man hyr ut rum svart, för att få in någon tusenlapp mer per månad

o.s.v. o.s.v. o.s.v. o.s.v!

Det här kan inte vara ett rationellt och resursseffektivt sätt för Sverige att förhålla sig till människors ekonomiska tillkortakommanden? Dessa personer skulle kunna bidra istället för att gömma sig! Det är som jag sagt smarta, begåvade, arbetssamma, duktiga, strävsamma, kunniga personer som ägnar all sin begåvning till att dra fogden och andra myndigheter vid näsan. Inte för att dom vill, utan för att "därtill är dom nödd och tvugna". Av STATEN. Ska vi ha det så?

Låt mig påpeka att det man lyckas rädda undan från Kronofogden kanske är en tusenlapp eller så i månaden. Så man har 5 594 kr istället för 4 594 kr att leva på.

Eller ska vi titta över utsökningsbalken och göra den RIMLIG? Med rimlig menar jag minsta möjliga förlust för borgenären till minsta möjliga lidande för gäldenären. Inte största möjliga vinst för borgenären oavsett lidande för individen och kostnad för samhället. Låta människor komma tillbaka från misslyckanden. Tillvarata människors förmåga, uppmuntra till deltagande och sluta stänga ute? Hur blev staten anti medborgarna? Vem kom på att styra skeppet dithän?

Sen kommer jag till det sista jag vill säga för idag. Kronofogden har i sin årsredovisning 2008 med några uttalade mål. Två utav dessa är att man vill "underlätta för företag och privatpersoner att göra rätt för sig" och att man strävar efter att "upprätthålla en god betalningsmoral". Kan vi få önska oss en sak? Att ni i verksamhetsberättelsen för 2009 definierar dessa två begrepp. Kronofogdens definition av god betalningsmoral? Att "göra rätt för sig"? Jag tror att odefinierade begrepp som subtilt använder sig av en diffus anspelning på moralpanik spär på fördomar och underblåser allmänhetens missuppfattning att personer hos Kronofogden inte "gjort rätt för sig" och inte har en "god betalningsmoral". Lyft slöjan och definiera vad som avses med "God betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Berätta att det är skillnad på att inte VILJA betala och inte KUNNA betala.

Nu får Nils Ferlin ta ordet en stund. Och tänk, jag tror han beskrev mångas känsla klockrent!

"Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmer en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill
mig kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara."

Skuldsatta på facebook

Andra bloggar, samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna
Affes blogg

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig. Länk till Fattiga Riddares bloggkommentarer.

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
pingat på intressant.se och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om obestånd, utmätning, evighetsgäldenär, kronofogden
Dela

Funderingar

När man ska göra något, nästan vad det än är så följer det samma "bana". "Syfte, metod, avgränsning".

VAD vill du göra/uppnå?
HUR ska du uppnå målet?
VAR drar du gränsen för vad du ska göra?

Enkelt exempel. Du vill ha rent i köket. Hur? Du städar. Var drar du gränsen för "städat" den här gången? Ska du dammsuga? Torka golven? Tvätta fönstren? Ska du städa ur kökslådor och skåp? Dvs var drar du gränsen för "rent kök"? "Syfte, metod, avgränsning".

Syfte och metod är ganska enkla att räkna ut. Det som ofta ställer till problem är avgränsningen. Var drar man gränsen för vad som ska till för att man ska uppnå det man vill uppnå?

Det börjar vara direkt omöjligt svårt, för mig, att klara avgränsningen. Jag börjar se utmätning och Kronofogdens uppdrag som ett symptom i en betydligt allvarligare sjukdom.

Jag har regelbundet kontakt med Roffe Nilsson, ordförande i föreningen Stockholms Hemlösa, som beskriver samma idioti som jag upplever inom obeståndsproblematiken.
Jag har kontakt med föreningar för sjukskrivna, som beskriver samma idioti som jag upplever inom obeståndsproblematiken.
Arbetslösa, samma idioti -arbetsförmedlingen och A-kassorna.
Småföretagare, samma idioti - skattemyndigheten och kronofogden.
Människor i behov av socialbidrag, samma idioti.
Domstolarna...

Vad det kokar ner till verkar vara att det ogenomtänkta och det kontraproduktiva lyser igenom nästan överallt. Alla miljarders miljoners hämmande regler och att varje person ska slåss för sig själv. Ofta personer som har mycket knappa, om ens några, resurser. Faktum är att en del har inte kapacitet att klara av att läsa blanketten. Men varje person ska själv bevaka rättigheter och ingen hjälp står att få någonstans. Vem hjälper dig mot socialförvaltningen? Skattemyndigheten? Kronofogden? F-kassan? A-kassan?

Vem har du emot dig? A-kassan, med enorma administrativa resurser lyckas ändå inte få något gjort i tid. F-kassan, med enorma administrativa resurser. SKM, med ENORMT ENORMA administrativa resurser. Kronofogden? Där varje fordringsägare antingen själv har eller har hyrt in GIGANTISKT ENORMT ENORMA administrativa resurser. Visserligen är de flesta (alla?) kronofogdar jurister men den kraften får du som person inte räkna med, de ska vara "neutrala" gudbevars. Budget- och skuldrådgivare finns förvisso men de har på sina håll evighetsliknande väntetider. Och långt ifrån alla kommer från ett möte med BuS med en lösning på sina ekonomiska problem.

Så hopplösheten är total. Reglerna försvårar. Jag förstår att vi måste hållas med regler. Men de regler vi har måste kommunicera med verkligheten. Och jag tycker inte att reglerna idag kommunicerar med verkligheten.

Om vi tar Kronofogden så har man då tydligen uttalat ett syfte. "Betalningsmoral" och "göra rätt för sig". Metoden man valt är utmätning. Avgränsningen? Att inte hjälpa gäldenären... Avgränsningen som gjorts, för och inom Kronofogdens, har resulterat i att mängder av hushåll mår dåligt.

Kommer ni ihåg att jag många gånger kritiserat Insolvensutredningen för att man gjorde sin lilla fina avgränsning för expertgruppen utan att ha tillsatt någon att representera den grupp man skulle "hjälpa"? Nämligen gäldenärskollektivet. Fackföreningsrörelser var med. Föreningen Företagarna representerades. Skattemyndigheten var representerade. Domstolarna var representerade (ni vet den instans som tillsammans med tjänstemännen på verkställigheten drivit fram en stängare praxis mot gäldenären än lagstiftaren avsåg...). Bankerna var representerade. Svensk Inkasso var representerade... 18 el 19 olika företrädare för etablissemanget men ingen från "problemgruppen" självt.

Nåväl, inget är nytt under solen. Och dumheter kan reproducera sig hur mycket som helst tydligen.

Socialförsäkringsutskottet anordnade den 5 november en öppen utfrågning i riksdagen. Inbjudna var LO, kleti och pleti, men nätverket resurs? Icke sa nicke. Bloggen "ett hjärta rött" skriver om eländet. Etablissemanget var närvarande men inte nätverket resurs? För att? Kanske för att de inte tillhör etablissemanget...

Inget Parti Har Hittills Visat Sig Stå För Någon Vilja Till Förändring! Så rött, blått eller gredelint spelar ingen roll. Det är någon halv procents skillnad i ambition mellan blocken (vad än dom säger själva och högljutt dom än säger det) och någon tiondel mellan partierna inom blocken. Mer är det inte. Småföretagare har sällan hyllat socialdemokraterna, de verkar inte vara mer nöjda idag. Arbetslösheten hade nog sett likadan ut idag med socialdemokraterna vid rodret, (S) klarade sig främst för att "krisen" kom när de blå stod vid styråran. Sjukskrivna har nog fått det sämre med Alliansens hjälp men det var många som var olyckliga redan innan. Bl.a. vi i föreningen har många som kommit till oss och varit sjukskrivna och förtvivlade redan innan "regimskiftet" eller ska vi hellre säga "färgskiftet" för ledning och inriktning har inte förändrats nämnvärt. Socialbidragstagare hade lika svårt 2005 som idag. Skillnaden är mer att kommunerna, pga "krisen" varit tvugna att spara. Vilket dom hade varit även under den röda fanan.

Om några veckor ska vi som bloggar tillsammans på onsdagar diskutera om det överhuvudtaget är lönt för överskuldsatta att rösta alls. Återkommer om vilken onsdag det blir. Det blir i alla fall inte i övermorgon. I övermorgon ska vi blogga om vilka hinder man stöter på när man har skulder och vilka strategier alla dessa kreativa människor varit tvugna att uppfinna för att överleva.

Fortsätt att skriva om din tillvaro och skicka till mig. ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs också Resursbloggen. Känns det igen? Retorik? Frustration?

William Elliott Whitmore "Mutiny".


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

TIll Rune

Jag vill tacka dig för all din positiva feedback. Bara den får mig att vilja gå en extra mil!

Med en så trogen "vän" vid sin sida blir man starkare än den största draken.

Hade jag en *blomma* och dig här skulle du få den.

Trevlig söndag på dig Rune. Ny vecka imorgon. Nya saker att få hjärnblödning över.

//Ulrika

detta inlägg pingas INTE på intressant.se eller Twingly :)

Vilket jävla trams!

Aftonbladet om jobbcoacherna. Man blir ju mörkrädd. Om det finns 300 000 arbetslösa och 100 000 jobb så kommer 2 av 3 förbli arbetslösa! Och om det finns 300 000 människor som ska slåss om 100 000 arbeten hur kan det behövas miljarders miljarder för att lyckas "fylla" dessa platser? När det går x antal personer på varje jobb?

Problemet måste ju vara att det finns för få arbeten? Och då bör lösningen vara att man försöker få människor att öppna eget? Och jag vet inte, men att massera någon till arbete? Hypnotisera någon till arbete? Det är mycket möjligt att jag har missat någonting men åtminstone jag tror inte att det är det mest effektiva verktyget i jakten på ett jobb...

Om då lösningen skulle vara FLER arbeten i Svea rike tror jag att man måste se över det högst ineffektiva regelverk som Regelsverige hålls med. Ett bra exempel på en regel vi kan ta och slopa på direkten är regeln om spisar som svenska överkvalificerade pizzabagare ägnar mängder av arbetstid åt att komma runt och förbi.

Jag tänker mig Regelsverige som en väg (livet) där det slumpmässigt är utlagt en massa gråsuggor (regler) lite här och där. På sidan om vägen sitter horder av offentliganställda tjänstemän som måste hitta på nya regler (gråsuggor) för att rättfärdiga sin lön. Och andra offentliganställda tjänstemän som ska kontrollera att reglerna följs och på så sätt rättfärdiga SIN lön. Många offentliganställda tjänstemän blir det...

För att personer ska kunna färdas efter vägen (livet) så behövs ytterligare statligt eller kommunalt avlönade tjänstemän som står vid varje gråsugga (regel) och förklarar varför just den regeln existerar just där. Och ytterligare en stor hord tjänstemän som ska leda personerna mellan och förbi gråsuggorna, annars är risken stor att någon drämmer rakt in i en gråsugga och gör sig illa. Nu gör personer ändå illa sig, trots mängder av fina regler och enorma kostnader för rådgivning, och då kommer YTTERLIGARE en hord tjänstemän och ska lappa och laga personen (t ex. jobbcoacher...).

Grejjen är liksom att om någon (tjänsteman?) tog en helikopter åkte upp i luften och tittade ner på vägen skulle det bli tydligt och klart att om man tog bort 99 av 100 gråsuggor (regler) skulle vägen bli mer effektiv SOM VÄG BETRAKTAT! *pust* Eller ännu hellre ställa dessa gråsuggor på sidan av vägen för att FÖRHINDRA att människor kör av!

Alltså vill man ha fler personer i arbete måste man börja titta över VARFÖR vi inte har fler arbetstillfällen i Sverige. Det finns mängder av duktiga, arbetsvilliga, arbetsföra, kreativa, kloka, duktiga människor som, om vi då tog bort en mängd hämmande regler, säkert skulle kunna hitta på ett sätt att försörja sig på. Men då måste vi nog sluta hållas med alla dessa regler.

I USA finns ett talesätt, först vid din 3:dje konkurs är du färdigutbildad företagare. Något sådant finns inte i Sverige. Här ska du kämpa som en galning MOT ALLA REGLER och FÖRORDNINGAR som endast tjänar ett syfte: att hålla tjänstemän med arbete. I föreningen finns en otrolig mängd kreativa människor som genom ett vansinnigt regelverk hamnat i utanförskap och elände. Människor med begåvning och styrka som bakbundits av just regelverk och som lever på sjukbidrag. De har i sin kamp mot gråsuggorna (reglerna) gjort sig så illa att de gått sönder. Och då skickar man miljarder till jobbcoachning! Kan inte någon börja tänka eller finns det en regel mot det också?

DN om jobbcoacherna. Är det verkligen jobbcoacherna som är bovarna här? Är det inte den/de som beställde idiotin, som betalade för idiotin, som borde ha en känga? Men det är klart, är "man till övervägande del positiv" till hela feltänket så har man heller ingen insikt antar jag.

DN "Staten gick 19.6 miljarder back". Nähä!
DN "Krånglig blankett försenar A-kassa". Nähä!
DN "Här är det flest konkurser". Nähä!

EDIT:
FIck en kommentar från Ljuramannen om ett blogginlägg. Läs inlägget i februari från "Ljuramannen".
http://ljuramannen.blogg.se/2009/february/vi-har-det-mysigt-pa-vara-traffar.html
där han faktiskt svarar på min första fråga, dvs vilken funktion dessa jobbcoacher ska fylla. Svaret är: De letar efter det dolda jobben! :) Och det är klart. Är det det som är syftet så går det nog åt en jävla massa deg... Man kan tycka att det vore mer effektivt att se över en del regler och stötta människor att skapa Öppna Jobb! Men det är väl alldeles för rationellt tänker jag. Och kanske skulle en del tjänstemän vara tvugna att hitta RIKTIGA arbeten.

The Clash "I fought the law"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

Ekonominyheterna TV4

First but not least!
Jag har nu tagit för vana att skicka med ett musikstycke till varje inlägg jag gör. Detta kanske fortsätter, kanske inte. Ingen, allra minst jag och du, kan vara säker. Men jag tänker lägga om rutinerna något här. Musikstycket kommer först numer. På så sätt kan du, om du vill, lyssna på vad jag tycker förstärker innehållet i inlägget, och det medans du läser. Vill du inte lyssna? Tryck då inte på playknappen!



Så till saken.

Jahap så har Kronofogden tydligen igen släppt nya statistikuppgifter. Nu är det IGEN kommunikationsskulder som drar på sig uppmärksamheten. Någon gång i början på nästa år bör det vara dags för SMS-lånen igen. Länk till TV4 Ekonominyheterna. Jag är alltså med och uttalar mig i typ 5 nanosekunder.

Jag har för vana att INTE titta själv när jag är med på tv. Det är en ångest som övergår det mesta jag varit med om och för att jag inte ska bli för nervös och självmedveten så tittar jag helt enkelt inte. Det innebär inte att jag inte vet vad som händer, många ställer upp och berättar för mig, men jag väljer som sagt att inte själv titta.

Så till vad jag tycker om "kommunikationsskulderna".

1. (Vilket jag också sagt) att diskutera enskilda delar av en ekonomi, här kommunikationsskulder, är helt fel fokus. Det är som att titta på enskilda små vattendroppar i ett stort hav av vågor när man utifrån symptom ska åtgärda en sjukdom.

2. (Det är tur man har bloggen så man kan förklara sig!) kommunikationsskulder är ett för vitt begrepp. Ungdomar har en ingång i skulder. Vuxna en annan.

Fokus - obestånd är obestånd. Obeståndsjuridiken är - fortfarande! - oerhört komplicerad och gemene man är lämnad åt sig själv, sin förmåga och sin kunskap att göra rätt, hävda rätt protest och att mota vargarna från dörren.

Jag hävdar: Man kan inte titta på enskilda skulder för sig, utan vi som samhälle måste bestämma oss för hur vi ska se på SKULDER. Inte avgränsade skuldområden (ex. kommunikationsskulder, sms-lån o.s.v.) inte vilken sorts räkningar som blir obetalade utan VARFÖR räkningar inte betalas. Upprepar, fokus på VARFÖR räkningar inte betalas.

Räkningar stannar som obetalade FÖR DET FINNS INGA PENGAR! Hur svårt ska det vara att fatta? För det absoluta flertalet fallerar betalningar pga av DET FINNS INTE PENGAR ATT BETALA MED!

Kommunikationsskulder - suck. IGEN! Man fallerar i betalning för att DET FINNS INTE PENGAR ATT BETALA MED!

och då har vi lite olika variabler att räkna med här.

En ung person som går ner i matvaruaffären eller ÖB för att köpa vad han/hon nu ska köpa möts av ett massivt mindpåverkande artilleri som går ut på att locka till impulsköp. Den unga människan i vuxenvardande får en tjusig, vältalande, lockande och pockande person framför sig som hävdar att "telefonen är gratis!" och slänger den nyaste, finaste mest prestigefulla mobilen i handen på den 18-åriga personen i full process mot vuxenvardande. Juridiskt ansvarig, ja, men mogen ansvaret? Inte säkert.

Så skrivs avtalet på 2 år under av 18-åringen. Han/hon har 10 500/år i säker inkomst. Men det spelar ingen roll. Undertecknat av myndig är undertecknat. Innan pensionsåldern har nog telekommunikationsföretaget fått betalt.. Med statens hjälp. Hepp!

Det är annorlunda för den mamma/pappa/vuxne som har ansvaret för ett hushåll. Han/hon kanske inte kan betala för han/hon har fogden efter sig redan, för han/hon har fått en betydligt sämre inkomst än förra månaden OCH KAN INTE BETALA alla räkningar. Hur ska han/hon prioritera? Kommunikationskostnader framför mat, hyra och el? "Göra rätt för sig" gentemot kommunikationsbolaget före att säkerställa att hushållet, kanske med barn, har tak över huvudet och mat i magen?

Det är så dumt det här.

Kommunikationskostnader är inte det som spelar roll. Kronofogdens uppdrag spelar roll, ska man utmäta en person som inte KAN betala? Kan man inte tänka sig att de parter som är sammanlinkade av avtal själva försöker komma överens.

Läs inlägget nedan, Missbrukade och slagna människor. för referens. Jag tycker inte att kommunikationsskulder kan viftas bort med yada yada yada. Leverantörerna måste också tvingas ta sitt ansvar!

//Ulrika Ring
Insolvens stockholm

pingat på intressant.se och twingly.

Missbrukade och slagna människor

Iom den här bloggen har jag fått kontakt med många människor. Det verkar finnas ett stort uppdämt behov av att berätta hur man har det, vad man varit med om och hur det blev som det blev. Mailboxen plingar regelbundet och uppmärksammar mig på att någon "ny eller gammal" vill dela med sig av sina erfarenheter.

Med det vill jag ha sagt att erfarenheterna "där ute" är många.

Det är personer av alla "former och färger" som hör av sig. Några är oerhört välformulerade, andra skriver direkt ur hjärtat - många gånger med en underton av desperation och/eller hopplöshet och/eller förtvivlan - en del har svårt med stavningen och andra igen svär bara och dissar systemet. Variationen är stor, frustrationen densamma.

Jag ställer mig frågan hur kommer det sig att Sverige, med en liten befolkning på 9 miljoner, tror sig ha råd att schabbla bort så många människor? Att välja bort istället för att stötta att komma tillbaka? Inte nog med att man överger, man driver horden så hårt framför sig att människor går sönder och vips blev det en situation där samhället tvingas betala för dessa sönderskakade människors uppehälle? Det är kloka, strävsamma, vanliga, hederliga, smarta, arbetssamma, kreativa personer som alla är bittra och ledsna över att vara utestängda från samhället. Och jag tror att det som till syvende och sist knäcker människor så fullständigt är att man inte FÖRSTÅR varför myndigheter utsätter människor för det dom utsätts för. Det framstår som obegripligt. Och där, om så ingen annanstans, måste dessa människor få bekräftelse: Det Är Obegripligt!

Det är så utan rim och reson att man inte gör skillnad på bovar och offer. I alla andra sammanhang gör man skillnad på bovar och offer. Vi kan ta när någon bragts om livet. Då finns det en uppdelning av straff och rubriceringar som säger att tar du en yxa och drämmer den 17 gånger i huvudet på en annan människa så han/hon dör så ska du straffas på ett sätt. Om du däremot snubblar i rulltrappan på Åhléns och ramlar på människan framför dig så han/hon i sin tur ramlar, faller så illa att han/hon dör så ska du straffas på ett annat sätt. Man tittar på varje enskilt fall och försöker utreda uppsåt, vad du kunde gjort istället, om det var meningen eller om det var en olyckshändelse.

Men det är när det gäller dödsfall det. När det gäller skulder är det annat. Om du inte kan betala din räkning så tittar ingen på varför, dvs uppsåt och vilka alternativ du har, utan alla straffas enligt samma modell. Du Har Inte Betalat Din Räkning. Punkt. Slut.

Såna detaljer som att du blev arbetslös, fick vänta i 18 veckor på din ersättning, är inget man tar eller ska ta hänsyn till. Du Har Inte Betalat Din Räkning. Punkt. Slut.

Såna omständigheter som att din läkare sjukskrivit dig, men försäkringskassans läkare - som du aldrig har träffat - ändrat det beslutet och du nu står utan inkomst är inget man tar eller ska ta hänsyn till. Du Har Inte Betalat Din Räkning. Punkt. Slut.

Såna petitesser som att du inte har någon inkomst överhuvudtaget och är tvingad söka socialbidrag, men socialförvaltningen - som har som första punkt på agendan att spara pengar åt kommunen - har avslagit din ansökan. Vilket ger att du överklagar. Vilket betyder att din överklagan på avslag för pengar till hyra kommer överprövas inom 12 månader och du 12 månader senare får rätt av domstolen. Men att du under dessa 12 månader inte kunnat betala varken hyra eller kommunikationskostnader eller mat och därför fått skulder är inget man tar eller ska ta hänsyn till. Du Har Inte Betalat Din Räkning. Punkt. Slut.

När räkningarna inte betalas ska Kronofogden utmäta. Ursäkter, undanflykter och bortförklaringar som ovan tar man som sagt inte någon hänsyn till. Du Har Inte Betalat Din Räkning. Punkt. SLUT.

och det här blir obegripligt för en rationellt tänkande människa. Finns inga pengar så finns inga pengar. Och nog måste alla guds rättesnören därute klara begripa skillnaden mellan att ta ett lån på 50 000 kr, dra till skogs och skita i att betala och att du inte kan betala för A-kassan drar ut på handläggningstiden i vecka på vecka? Är det verkligen så orimligt att begära att man ska ta hänsyn till vem som ska ha pengar, vem som ska betala och varför personen inte kan betala? Att det är skillnad på att VÄLJA att inte betala och INTE KUNNA betala? Är det verkligen så orimligt att begära det?

Jerry Williams "Working class hero"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och Twingly.

Hur är det tänkt?

Eller är det tänkt överhuvudtaget?

En person i min bekantskapskrets äger en hyresfastighet. I nedre botten ligger en pizzeria. Fastighetsägaren behövde byta ut vitvarorna i fastighetens lägenheter och fick ett så bra pris att han tänkte sätta in en spis även i pizzerian. Fastighetsägaren tänkte att pizzabagaren kunde vara betjänt av en spis för att laga köttfärssås och andra ingredienser till sina pizzor.

Men si det gick inte...

Kommunens hälsovårdsmyndighet fick ett kapillärepilistiskt anfall. "Man kan inte, FÅR INTE, sätta in en vanlig hushållsspis i en pizzeria! Då är det risk för egen matlagning". Fastighetsägaren frågade då hur i hela fridens namn pizzabagaren skulle kunna tillaga köttfärssås o.s.v. Svaret blev att det kan han göra i pizzaugnen...

Och när jag hör sådana historier blir jag så matt. Och jag hör många sådana historier. Det är i princip ingen ände på historierna som ramlar ner i min inkorg för mail. Och jag undrar vad "dom" gör och hur de som skriver lagarna tänker? Eller tänker dom överhuvudtaget är nästa fråga.

Tillbaka till pizzabagaren. När så fastighetsägaren kontaktade pizzabagaren och berättade vad han tänkt göra och att han inte fick så skrattade den med all sannolikhet mycket välutbildade pizzabagaren (svenska pizzabagare brukar vara läkare, ingenjörer eller ha någon annan högre utbildning som dom inte får utöva här hos oss) och sa: "Det kunde jag talat om för dig redan innan. Det vet varje svensk pizzabagare. Men det löser vi (svenska pizzabagare) genom att ha en kokplatta som vi plockar bort när myndigheten ska komma på besök."

Och då tänker jag, hur många såna idiotregler hålls vi med i Sverige? Och hur många årsarbetstimmar går åt per år för att hitta lösningar på problem som egentligen inte finns? Jag har ingen aning om hur många pizzerior Sverige har men det är säkert flera tusen. Vilket då betyder att dessa flera tusen pizzabagare springer omkring med en lös kokplatta för dom får inte ha en vanlig hushållsspis för då blir det risk för "egen matlagning".

Jag tror också att skulle man sätta sig in i varje enskilt problem så går det att hitta en förklaring som motiverar varje enskild regel. Det som blir svårt att förklara är när man tar ett steg bakåt och tittar på den samlade bilden. Vi kan väl inte ha som ambition att regler ska försvåra tillvaron utan måste börja titta på hur regler ska förenkla tillvaron!

Och var är alla organisationer som företräder dessa pizzabagare? Företagarna t.ex. Varför ägnar dom sig inte åt att upplysa hela svenska folket om hur svårt det är att driva en firma i detta land? Vad sitter dom och gör? Fikar? Politikerna? Sitter dom i sina avgränsade politikerliv och hittar på regler för de som inte är politiker?

En annan reflektion jag gjort här i mitt lilla hus på landet är hur illa människor tänker ibland. Dom tänker säkert hela tiden men dom har nog lite otur när dom tänker...

Vi kan ta som ytterligare exempel den debatt som pågått under hösten kring vinster i skolor och andra avknoppade kommunala verksamheter. Jag tänker inte ge mig in i debatten om huruvida vi ska tillåta vinster eller inte. Det är inte det jag vill slå ner på. Det är heller inte det frågan gäller, vinster eller inte blir liksom fel fokus.

Jag tänker så här. Om det finns två kommunala likadana verksamheter. En knoppas av och blir privat, rätt eller fel är oväsentligt, och går med vinst så blir min första tanke "Vad i helvete gör det kommunala bolaget för att INTE gå med vinst?!" Förstår du hur jag tänker? Samma klientel och kundkategori som den kommunala verksamheten, samma peng per utfört arbetsinsats, samma förutsättningar, men den privata går med vinst. Men hur är det möjligt? Vad gör den offentliga sektorn?

I den debatt som fördes kring vinsternas vara eller inte vara fokuserades det då på dessa vinster. Det var röster antingen för eller emot. Röda "Inga Vinster. FÖRBJUD!!" Blå "Lönsamhet är viktigt och motiverar" eller något liknande. Jag vill nog tillföra att vi behöver fundera en anings om varför offentliga verksamheter kostar så mycket! Och då hamnar vi igen på pizzabagarens bord.

Hur ska vi ha det? Ska vi ha det som det är idag när människor ägnar årsarbetstider för att uppfinna lösningar för att TROTS regelverket klara existera, eller ska vi börja diskutera vad som är vad och lägga fokus på att lösa rätt problem?

Och så kopplar jag ihop detta med skuldindustrin, kronofogden och gäldenärer. För jag tror det är en produkt av samma tänkande. Var för sig blir varje del av obestånd möjlig att motivera. Avtalsrätten har en poäng. Ska man få ha en dyr bil om man skinnat någon? Ska du få äga ditt hus om du inte kan betala dina räkningar? O.s.v. Men sammantaget... så blir systemet en ko (gäldenären) möjlig för företag att mjölka.

Vi måste bort från detaljtänkandet och börja fokusera på de viktiga frågorna. Hur gör vi för att skapa ett RIMLIGT samhälle där regelverket framstår som rationellt och inte som ett hinder? Det vi beslutar tillsammans ska vara ramarna. Vi som bor och lever här ska utgöra innehållet.

Nu känns det precis tvärtom. Innehållet är regler, dumma regler och ännu dummare regler. Utanför ramarna springer medborgarna omkring och UNDVIKER dessa regler. Och det är också så att de flesta vanliga människor trampar på minor och blir sårade och sargade, de som alla dessa regler ska hålla på mattan - dvs de mycket mycket få som utnyttjar systemet - de är så slipade och kunniga i samma regler så dom lyckas gå hela den snitslade distansen utan en skråma.

John Cougar Mellancamp "The authority song"


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.

Bloggandet

..on mass som pågår är mycket positivt för åtminstone mig, eller oss i Insolvens Stockholm.

TROTS att antalet inlägg här på bloggen minskat så har mängden läsare ökat! (enl google analytics).

Den senaste 31 dagars perioden har 2 232 besökare läst bloggen.

Bästa feedern är
Google
och i fallande ordning
direkt (dvs de som prenumererar på inläggen här)
fattiga-riddare
Insolvens Stockholm
Insolvens.se - riksförbundet

Och det är alldeles uppenbart att det finns en "mognad" för organisering. Jag tänker att fler och fler tar sig till samma punkt, som är sammankallande, och letar därifrån svar på just sina problem. Och så formas en organisering. En mycket viktig organisering.

...glöm inte gruppen på facebook.
http://www.facebook.com/home.php?ref=home#/group.php?gid=175462382104&ref=ts

Hur som helst
det växer...



// Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.

Ny onsdag

Det har av olika anledningar blivit så att jag bloggat mer eller mindre bara på onsdagar nu ett tag. Det är mer att det blivit så än att det är tänkt så. Det jag vill säga är att bloggen inte på något sätt ska betraktas som en "onsdagsblogg". Att det just nu är endast onsdagsinlägg beror helt enkelt på att jag just nu har lite "egna" saker som ligger emellan mig och bloggen. Men det går snart över ska ni se.

Hursomhelst, idag är det då dags att fundera lite över Kronofogden. Jag har läst de andra bloggarna och det är så väl värt att läsa. Det spänner över och täcker så många bra vinklar och visar på det jag (mest hela tiden) tar mig för pannan, hur oerhört komplext problemet med indrivning och utmätning och införsel och (ja, vi ska väl kalla en spade för en spade och låta kärt barn med många namn lyss till endast ett enda:) EKONOMISKA SANKTIONER är. Ett komplicerat system av regler och "förrättningar" och "bäst före datum" och konsekvenser man behöver en 5 årig utbildning - juridik - plus internutbildning ovanpå det för att förstå.

Jag kokar ner hela den grumliga soppan till endast statliga ekonomiska sanktioner. Sanktioner mot medborgaren ska jag tillägga. Hur vi än vrider och vänder på problemet är det precis det det handlar om. Ekonomiska sanktioner. Och ekonomiska sanktioner står just under våld och frihetsberövande på straffskalan.

Mellan den som ska ha pengarna och den som pengarna ska tas från pågår en högst ojämbördig kamp. En kamp som är snudd på lyteskomisk när man jämför de olika sidornas resurser.

Mellan dessa två står en stadig och maktfullkomlig myndighet, Kronofogden, och slår sig för bröstet och säger med tordönstämma "Vi Ska Vara Neutrala. Vi Får Inte Ta Parti Eller Arbeta För Någondera Sida". Vilket endast spär på det lyteskomiska.

Kronofogden är en inte så lite schitzofren myndighet. Vi har å ena sidan en mycket väl underbyggd rapport, Alla vill göra rätt för sig, som beskriver bakbundenheten, orättvisan och hopplösheten i löneutmätning. Å andra sidan har vi en hord med snudd på gäldenärsfientliga tjänstemän som tjuvrider paragrafer och utnyttjar okunskapen hos gäldenärskollektivet för att TVINGA pengar från den enskilda gäldenären till företagen. Jag får inte ihop bilden.

Kronofogdens verkställighet har störst kontaktyta mot gäldenärskollektivet. I sin dagliga verksamhet har de kontakt med mängder och åter mängder av gäldenärer. Under ett år typ mer eller mindre alla 488 000 personer. Man skulle kunna tro att en myndighet, med så stor probleminsikt som rapporten Alla vill göra rätt för sig uttrycker, skulle ta till sig informationen och om inte hjälpa gäldenären, så åtminstone informera om självklara rättigheter som kan förhindra vidare skuldsättning?
Att verkställigheten ägnar tid åt att upplysa gäldenären om vilka lösningar som finns.
Att verkställigheten informerar om skuldsanering, att verkställigheten informerar om hur proceduren kring underhållsstöd fungerar vid utmätning, att verkställigheten informerar om hur återbetalning till FK kan göras som tillägg så gäldenären inte betalar ur eget normalbelopp o.s.v.

Men det verkar man inte skicka ut olika ställningstaganden om, ex "enligt lagutrymmet si och så ska vi göra så och si" och om det nu skulle vara så att man gör det, så är det nog få tjänstemän som bryr sig i det...

Man kan tänka sig att en grundtes för "neutral" skulle vara att man förhåller sig likadan åt alla håll? Alltså om man inte underlättar för gäldenären så ska man heller inte underlätta för borgenären. Eller underlättar man för borgenären så ska man också underlätta för gäldenären? Så upplever inte jag att det är.

Vi kan ta Svensk Inkassos stora fina konferens man höll för någon tid sedan. En punkt på dagordningen var visst att KFM informerade om hur det nya systemet för ingivning av ärenden är konstruerad. Detta antar jag skulle vara för att förenkla något? Men om man kan förenkla för borgenären kan man inte tänka sig att förenkla för gäldenären? När man nu har så stor kunskap om hur svårt och krångligt systemet är och hur dåligt rustad gemene man är för att hantera problematiken kan man inte tänka sig att man gjorde det som lagstiftningen berättar att myndigheter ska göra genom sin upplysningsskyldighet? PEKA MED HELA HANDEN! *pust*

Visserligen har Kronofogden ett av lagstiftarna givet uppdrag. Det måste betyda att ytterst ligger ansvaret hos lagstiftarna. MEN... Men jag tror inte jag vill stanna med allt ansvar där. Även kronofogden har ett ansvar. Och, jag upprepar, precis som man sagt och berättat i sitt diskussionsunderlag inför önskelistan "förenklad löneutmätning" så har praxis blivit mer strängt och hårdare än vad lagtiftarna avsåg. Så utan ansvar är dom inte. Men man har inte gäldenärens bästa för ögonen. Man har heller inte ett neutralt förhållningssätt. Man har däremot borgenärens bästa för ögonen.

Tennesse med sin "sixteen tons" beskriver gäldenärens situation alldeles utmärkt!


Andra bloggar om samma sak.
Noll Koll
Ljuramannen
Dwight
Skuldsatt
Obeståndsbloggen
Villerider
Systemsnyltarna

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där. Länk till Fattiga Riddares forumdel bloggkommentarer.


//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm

pingat på intressant.se och twingly.