fredag 26 februari 2010

Hur illa är det?

...och igen vad kan vi hoppas på? Det pågår en dragkamp. Mellan rött och blått. Det handlar om sociala frågor, om välfärd och det handlar om valet i höst. De blå får nu klä skott för att många far illa, och de röda vill framstå som "hoppet".

För att fräscha upp minnet tycker jag ni ska läsa den här artikeln, länk. Artikeln publicerades i Feb 2005, dvs då de som vill framstå som "hoppet" fortfarande höll i Sveriges ordförandeklubba.

Det är mycket möjligt att det finns nyansskillnader mellan blått och rött. Men är det nyansskillnader vi är ute efter? Arbetslösa, hemlösa, sjukskrivna, konkursade människor, personer på obestånd (ungefär samma personer) behöver något annat än nyanser. Det är som att allt tickar på oavsett vem som styr.

Det här ligger som en kommentar i en av inläggen här på bloggen, det är mannens egna ord helt oredigerade av mig:
"Jag vill bara framföra min situation och hoppas att nån politiker verkligen förstår, inte bara säger sej förstå. För mej är det kört!
Efter bankkrisen i början av -90 talet så fick jag problem Konkurs skulder mm de skulderna var då c:a 250.000:- jag har sedan 1994 levt på existensminimum och betalat av det jag kunnat från min LÖN dvs jag har INTE levt på bidrag utan arbetat hela tiden.
Idag är jag skyldig c:a 1.300.000 Kr vara räntor på c:a 1 miljon...
Det jag betalat av har inte ens räckt till räntorna som i vissa fall är 20%.
Jag är nu 58 år och kan inte ens ta ett telefonabbonemang eller få en egen bostad. sittar därför fast i en 4.rummare med hög hyra efetrsom jag helt enkelt inte kan få ett hyresavtal på en anna bostad?
Anser ni POLITIKER att etta är samhällsnytta? den som hamnar i skuld skall sugas ut till sista droppen för att sen när orken tar slut och man inte kan eller orkar arbeta ihop till avbetalning slängas till vargarna som hemlös, för detta är vad som väntar mej. Bankerna som fick lån av staten för att klara sej har i många fall utmött hus och hem för stackare och sen sålt dem med övervinster men skulderna de har den lilla männskan kvar!"

Berättelsen började inte i sept 2005, då vi fick regeringsskifte. Berättelsen startar i början av 90-talet!

Rött eller blått är inte vitt eller svart. Det är mest grått tycker jag.

Det ligger mycket i Dwights kloka ord, länk till blogginlägget, "Det får mig osökt att tänka på vissa politiker som sitter i diverse utskott och på diverse departement och snackar en massa om saker dom inte vet ett skit om. Nu är det så här: "Jag sitter i XXutskottet och därför vet jag vad jag pratar om" när det egentligen borde vara så här "Jag vet vad jag pratar om därför sitter jag i xxutskottet".

Jag ska berätta om Rolf Nilsson, Stockholms Hemlösa. En man som varit på besök till helvetet, det riktiga helvetet, men slet sig loss och kom tillbaka. Inlåst, utsläppt, utslängd, utestängd, uttittad, utslagen, uträknad och så igen uppstigen. Med all sannolikhet ibland även uppstigen från de döda. Cred till Rolf och alla som lyckats, hopp till alla som kämpar! Under en vinter stod han varje dag utanför Enheten för Hemlösa i Stockholm, där kommunens tjänstemän arbetar med hemlösa så tjänstemännen får en lön och kan betala så dom har ett hem att gå till, och frågade de som arbetade där "Ska det bli skönt att gå hem nu?" Jag tycker det är värt ett Nobelpris i styrka. Det om något är stamina och civilkurage.Vi behöver mer sånt i Sverige. Hejja Rolf! Resurspank har också skrivit ett blogginlägg om socialtjänsteländet.

Och varför sitter inte en sån man som Rolf och trycker på "Ja" eller "Nej" knappen? Han har på riktigt erfarenhet av hur det ser ut. Fler sådana så ska ni se att det blir ordning. 349 personer i riksdagen med erfarenhet av livet och kanske kanske... Istället sitter personer i möten, i samtal, skriver dokument, lägger till listan, evidensbaserat är ordet för dagen, fler samtal, mer möten... Men det HÄNDER ju ingenting! Det har inte hänt något positivt på decennier. Och pengar finns det så det går inte skylla på. Eländet kostar mängder med skattepengar idag. En "insatsrokad" skulle antagligen spara pengar. I civilutskottet sitter personer som aldrig provat uppleva existensminimum á lá Kronofogden och beslutar? Personer utan underdogerfarenhet av socialtjänsten utreder och beslutar. Dom har inte en susning om hur det ser ut, annat än på papperet! Hur ska det kunna bli någon "balans" då?

Erfarenhet kan inte förvärvas uppifrån och ner. Det går inte att läsa sig till erfarenhet. Man kan läsa sig till en form av insikt, men helvetet går inte beskriva. Det måste upplevas (skånska dagbladet om hemlösa kvinnor). För annars blir det hur dumt som helst.

När ni läst såhär långt vill jag rekommendera en studie i verklighet, i dyrt och kostsamt vansinne. Det är Dwight igen som skrivit blogginlägget "Dwight funderar på utanförskap". När ni läst kan gärna någon förklara hur i helvete det blivit så DUMT. Min katt får bättre betyg än de som står bakom systemet.

Sedan när du läst Dwights inlägg kan du gå till dokumentet. Få så många som möjligt att skriva under, men se till att åtminstone skicka in din egen namnteckning till Insolvens Stockholm, Box 761, 12002 STOCKHOLM. Så vi har en chans att få in kunskap och erfarenhet bland de 349.

Varför ska du skriva under? För att vi vill ha människor, som likt Rolf Nilsson och Dwight, har erfarenhet i riksdagen!! Vi vill inte rösta in den grå massan igen. Ni vet, de grå som tråkar och terroriserar ihjäl oss med sitt vansinne.

Den här kommer rulla många gånger...


//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se
Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och Twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dwight
Noll Koll
Resurspank
No Cash
Systembloggen
Skuldsatt
Obestånd
Johnny Rocker
Ljuramannen
Inspirera

1 kommentar:

  1. Hmmm...säger jag om socialtjänsten...först sätt ekonomer på tjänsten för ekonomiskt bistånd sedan mentalskötare som klarar av att möta människor i kris, ta bort ideella organisationer som bara tjänar pengar på fattigsdom, om nu dessa org. gör det dom ska kan vi fråga oss hur det kommer sig att i princip samma människor i deras försorg fortfarande är och befinner sig i ett utanförskap???

    SvaraRadera