jan 2008

kom Kronofogdens rapport "Alla vill göra rätt för sig". 31 jan 2008 höll civilutskottet en öppen utfrågning i "ämnet". Medverkade gjorde lagstiftare, Kronofogden, företrädare för Svensk Inkasso, Sveriges kommuner och landsting, Riksförbundet Insolvens m.fl. På den tiden tillhörde vi, Insolvenssthlm, Riksförbundet Insolvens. Vi fick 10 minuter på oss att framföra vår uppfattning. Jag skrev talet, Rickard Stenberg, framförde det.

I dessa tider av återanvändning av gamla blogginlägg lägger jag på nytt ut talet. Ni kan fundera på vad som hänt under dessa dryga 2 år. Insolvensutredningen tillsattes och slutfördes, bekräftade i princip Kronofogdens slutsatser, men förutom utredningen..? Well... Nada. Inte ens utredningen har kommit någonstans.

"Våra iakttagelser av överskuldsattas livssituation bekräftas av olika rapporter, däribland Kronofogden´s senaste: ”Alla vill göra rätt för sig”.

Det är svårt att sätta ord på vad jag tror Kronofogdens undersökning betyder för Sveriges hundratusentals överskuldsatta personer. Rapporten har inte förbättrat deras ekonomiska situation, men bekräftelsen på att SYSTEMET är galet, är för många ovärderligt. På föreningens diskussionsforum berättar människor dagligen om förtvivlan, om vanmakt och om hopplöshet. Bara att höra en myndighet säga att det är en omöjlig sits att befinna sig i betyder oerhört mycket.

Förhoppningsvis kan vi nu lägga nidbilden av en överskuldsatt åt sidan. Det figurerar en vanföreställning om överskuldsatta som ”slarviga personer”, ”personer som inte är så nogräknade med sina räkningar” eller personer som på löpande band handlat platt-tv, prylar eller överkonsumerat i största allmänhet. Vi utgår från att diskussionen nu kan lämna moralfilosofin och att vi ska slippa öppna varje samtal med att förklara att människor hamnar i överskuldsatthet TROTS att dom gjort allt som stått i deras makt för att undvika det.

Vi vill föra fram några viktiga åtgärder

– Absolut preskription är efterlängtat. En absolut preskription skulle öka borgenärens förhandlingsvilja till en frivillig uppgörelse tror vi.

– Att Kronofogden ska undersöka om en skuld är preskriberad är självklar. Om staten ska använda ekonomiska sanktioner mot en individ ska staten också försäkra sig om att skulden är levande.

– Vid utmätning ska kapital krediteras före ränta tycks inte heller vara orimligt? Staten ska inte använda ekonomiska sanktioner mot privatpersoner under längre tid än absolut nödvändigt.

– Att inte räntetak vid indrivning redan införts är anmärkningsvärt. Ska staten via Kronofogden försätta personer i vanmakt och fattigdom för att driva in räntor på ex 34 %. (edit; läs Superskuldsatts inlägg om betalordning)

– Sedan har vi betalningsanmärkningar. Vi förstår inte vem som upprätthåller det systemet eller varför. Att tvingas stå kvar med dumstruten i tre år efter reglerad skuld andas medeltid.

– Det måste finnas en möjlighet att få låna pengar för att lösa ackord. Lyckas man få till ett ackord så finns endast ett fåtal låneinstitut att vända sig till. I samtliga fall erbjuds högre ränta eller så krävs två borgensmän. Finlands exempel med sociala lån eller en kreditgarantifond som ställer upp som borgensmän är nödvändigt.

– När det gäller bidragssystem och andra målsättningar blir det byråkratiskt. Man säger att bidraget i sig inte utmäts, utan bidraget sänker kostnader så att det blir mer kvar i sk. ”utmätningsbar inkomst”.

Oavsett hur man räknar så är det skattepengar som utmäts. Vi talar inte om inkomster eller försäkringar som ska kompensera bortfall av inkomst, utan rena bidrag, skattepengar staten skjuter till för att hjälpa hushåll till en mindre utsatt situation.

Jag gör ett enkelt räkneexempel:
Om Anna har två äpplen kan Kronofogden ta ett, men om Anna får ett äpple till i bidrag, så hon har tre, kan Kronofogden ta två.

Bidrag och ersättningar i Sverige bygger ofta på en utredning där man sagt att det finns en rimlig ”normalkostnad”. Den ”normalkostnaden” används för att hitta en lämplig nivå för bidrag. Utsökningsbalken ser inte till ”normalkostnad” utan där gäller endast existensminimum och det utan tidsbegränsning.

Existensminimum här innebär att leva på normalbelopp. Det är det belopp en person tillåts behålla för alla sina utgifter, kostnader och nödvändigheter och är 4 374 kronor per månad. Det går inte att leva 20 år på 4 374 kr i månaden och fortfarande vara ”obruten”. Det går inte leva ens 2 år på 4 374 kronor. Det går helt enkelt inte leva på det beloppet. Du kan överleva men det är något annat.

Normalbeloppen MÅSTE höjas.

Insolvensutredningen
Det finns en statlig insolvensutredning under ledning av Jan Ertsborn. Utredningen tillsattes i maj 2007, beräknas klar i september i år.

18 personer ingår i Insolvensgruppen. Det är ganska stor grupp och innefattar bl.a. företrädare för arbetstagare, arbetsgivare, lagstiftare, borgenärer m.fl. Många duktiga experter. Stor kunskap. En sak gruppen ska utreda är också anledningen till att vi sitter här idag. Överskuldsättning.

Är det då inte underligt att ingen i utredningsgruppen representerar överskuldsatta? Sedan slutet på förra året sitter visserligen en Kommunal Budget och skuldrådgivare med i utredningen. Dom är duktiga och kan sina saker. Men de är fortfarande en myndighet och har ett offentligt uppdrag.

Vi har förstås undrat varför ingen gäldenärsrepresentant sitter med. Vi har fått olika svar från olika personer. Kanske vi kommer närmare en förklaring när vi läser kommittédirektiven (sid 5, rubrik ”uppdraget”, andra stycket):

”/det övergripande syftet med ett samordnat insolvensförfarande skall vara att ta till vara borgenärernas intressen.” /

När man läser det förstår man plötsligt varför ingen gäldenärsföreträdare ingår i Insolvensgruppen, gäldenärer är inte bäst skickade att ta tillvara borgenärernas intressen… Att vi sen inte sitter här idag för att just borgenärskollektivet för en tynande tillvaro hör kanske inte hit?

Så vänder vi då åter till SMS-lån. Snabb- och SMS-lån är inget problem, handeln med fordringar är inget problem, problemet är att staten ställer upp med att utfärda ekonomiska sanktioner utan att ställa relevanta krav på att avtalet är skäligt.

Ekonomiska sanktioner är ett strängt straff. Mycket strängt till och med. Det är ett stort integritetskränkande ingrepp som i alla andra sammanhang kräver försiktighet och återhållsamhet. Varför inte i detta sammanhang?

Vi tror att det finns två vägar att gå för att få bukt med problemet. Antingen får lagstiftarna ägna sig åt en defensiv katt och råttalek, där det alltid kommer att finnas någon kreativ, offensiv person som hittar en ny väg för att tjäna pengar. Eller så bestämmer staten vad som krävs för att den ska införa ekonomiska sanktioner mot sina medborgare.

I GP, på ledarsidan fredagen den 18:e januari, kan vi läsa ”Frågan är om inte utlånare som struntar i att göra en seriös kreditprövning borde få stå sitt kast om de blir utan återbetalning.” Är det inte det som egentligen är frågan?

Vill och kan staten sätta villkor för att tvinga människor att leva i fattigdom? Om vi utgår från att staten ska gå in när en kredit är misslyckad, oavsett varför, så bör Kronofogdens uppdrag utgå från skademinimering. Har en kredit misslyckats så bör avvägningen vara att borgenär ska förlora så lite som möjligt till minsta möjliga lidande för gäldenären.

Här kommer nog många att dra fram den gamla vrångbilden av en gäldenär på obestånd, han/hon har handlat ”hej vilt åt alla håll och nu när räkningen kommer så passar inte galoscherna!”. Men om vi utgår från verkligheten, att ytterst få valt överskuldsatthet, så är vi tillbaka till skademinskning. Minsta möjliga skada för borgenären till minsta möjliga lidande för gäldenären.

Vi har avtalsfrihet i Sverige. Men det innebär inte att staten ska acceptera att driva in ränta på 34 %, speciellt inte om skulden är köpt för 10 % av sitt fulla värde. I en sådan situation jagar staten sina medborgare för att driva in rena vinster till företag.

Hur man än ser på saken så kostar detta pengar. Kronofogdens uppgift att det rör sig om 30-50 MILJARDER/år är inget som förvånar oss. Frågan är vem som ska betala notan, om det är försvarbart att det är skattebetalarna som ska stå för fiolerna?"

//Ulrika Ring
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Läs mer på vår nya blogg Fattiga Riddare.

Hemsidan
Följ oss på Twitter
Grupp på Facebook
Dela

pingat på intressant.se och twingly

Läs även andra bloggares åsikter om överskuldsättning, civilutskottet, Kronofogdemyndigheten, Kronofogden, utmätning, skulder, överskuldsättning,